Bakgrund: Då det inte längre finns en kurativ behandling för en patient som intensivvårdats är det av betydelse att föra diskussioner kring avbrytande av livsuppehållande behandling. Avbrytandet innefattar flertalet aspekter som intensivvårdssjuksköterskan i olika grad kan påverka.  Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att avbryta livsuppehållande behandling.  Metod: Kvalitativ studie där tio intensivvårdssjuksköterskor intervjuades med semistrukturerade frågor.  Resultat: Tre teman med fem subteman framkom; Betydelsen av att kommunicera, När det är dags att avbryta samt Viljan att göra gott. Intensivvårdssjuksköterskorna belyste betydelsen av en tvärprofessionell kommunikation för att främja teamarbetet. Närstående ska involveras tidigt i vårdförloppet då det ökar upplevelsen av delaktighet. Vårdmiljön ansågs inte anpassad för palliativ vård men anpassades i den mån det är möjligt. Patientens önskemål kring sin vård ska beaktas. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att ett tidigare beslut gällande avbrytande av livsuppehållande behandling skulle kunna förhindra onödigt lidande. Ångest- och smärtlindrande läkemedel var avgörande vid vård i livets slutskede. Konklusion: En förbättrad kommunikation tvärprofessionellt ansågs minska patientens lidande. Involvering av patient och närstående främjar delaktighet. Vårdmiljön ansågs inte gynnsam för palliativ vård men anpassades i den mån det var möjligt. Genom att intensivvårdssjuksköterskor delar med sig av sina erfarenheter kan patientens hälsa främjas och lidande reduceras. / Background: When there no longer is a curative treatment for an intensive care patient it is important to discuss the aspects of withdrawing life-sustaining treatment. The withdrawal of treatment includes several aspects that the intensive care nurse in various ways can affect.  Aim: The aim of this study was to describe intensive care nurses experiences' in withdrawing life-sustaining treatment.  Method: A qualitative design with ten intensive care nurses that were interviewed with semi-structured questions.  Results: Three themes and five subthemes emerged; The importance of communicating, When it is time to withdraw treatment and The will to do good. Interprofessional communication was considered promoting teamwork. Relatives' involvement increases the experience of participation. The intensive care environment is not considered adapted for palliative care. The patients wishes regarding their care must be taken into consideration. The intensive care nurses described that an earlier decision regarding withdrawal of life-sustaining treatment could prevent unnecessary suffering. Drugs to reduce anxiety and pain was crucial in end-of-life care.  Conclusion: Improved interprofessional communication was considered to reduce the patient's suffering. Involvement of patients and relatives promoted participation. The care environment was not considered favorable for palliative care but was adapted as far as possible. By sharing intensive care nurses' experiences, the patient's health can be promoted and suffering reduced.

Bakgrund: Patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning har ofta behov av att genomföra undersökningar eller ingrepp som inte går att genomföra på intensivvårdsavdelningen. Vid dessa tillfällen behöver patienten transporteras intrahospitalt. Syfte: Syftet med examensarbetet är att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av att transportera svårt sjuk patient intrahospitalt. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats byggd på kvalitativa intervjuer med intensivvårdssjuksköterskor som varit inblandade i intrahospitala transporter. Resultat: Deltagarna upplevde ambivalenta känslor angående intrahospitala transporter. Några ser det som roligt och spännande medan andra ser det som tråkigt och jobbigt. Det framkommer att en intrahospital transport innefattar mer än bara själva transporten då det ska förberedas innan och göras i ordning efteråt. Det som alla deltagare var överens om var att de ser intrahospitala transporter som ett riskmoment. Konklusion: Intrahospitala transporter är ett riskmoment som kräver planering och förberedelse. Det är angeläget att ha kompetens, läkemedel och medicinteknisk utrustning med vid transporten. / Background: Patients who is cared for in the intensive care unit often needs to carry out examinations or procedures that cannot be carried out in the intensive care unit. At these times, the patient needs to be transported intrahospital. Aim: The purpose of the degree project is to describe the intensive care nurse's experiences of transporting a seriously ill patient intrahospital. Method: Qualitative content analysis with an inductive approach based on qualitative interviews with intensive care nurses who have been involved in intrahospital transports. Results: The participants experienced ambivalent feelings regarding intrahospital transports. Some see it as fun and exciting while others see it as boring and difficult. It turns out that an intrahospital transport includes more than just the transport itself as it must be prepared before and prepared afterwards. What all participants agreed on was that they see intrahospital transport as a risk factor. Conclusion: Intrahospital transports are a risk factor that requires planning and preparation. It is important to have expertise, medicines and medical technical equipment with you during transport.

Bakgrund: Pediatriskt delirium är ett tillstånd med akut hjärndysfunktion som kännetecknas av störningar i medvetande och uppmärksamhet. Tillståndet drabbar minst 17-25% av barn inom intensivvården och leder till sämre livskvalitet. Utebliven screening ökar risken för att tillståndet underdiagnostiseras. Därför är det av stor vikt att intensivvårdssjuksköterskan har kunskap om vilka validerade mätinstrument som finns för screening av pediatriskt delirium. Syftet: Syftet var att kartlägga vilka mätinstrument som finns tillgängliga för screening av pediatriskt delirium inom intensivvården, hur de används samt deras validitet och reliabilitet. Metod: En deskriptiv litteraturstudie utfördes med deduktiv ansats av kvantitativa observationsstudier. Sökningen genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed. En narrativ syntes användes för att sammanställa resultatet och presenterades i löpande text under två förutbestämda huvudkategorier; observationsmätinstrument och interaktivamätinstrument. Resultat: 19 artiklar inkluderades i studien. Inom de två huvudkategorierna identifierades fyra mätinstrument för pediatriskt delirium med god validitet och reliabilitet; CAPD, SOSPD, pCAM-ICU och psCAM-ICU. Särskilt svårbedömda patientgrupper identifierades för samtliga mätinstrument. Slutsats: CAPD bedömdes ha starkast vetenskapliga underlag. Det är viktigt att dessa mätinstrument implementeras och används inom intensivvården för att stärka patientsäkerheten genom att identifiera de barn som drabbas av pediatriskt delirium.

Abstrakt Introduktion: Intensivvårdssjuksköterskor möter i sin yrkesroll många individer och en vård som bedrivs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet skall erbjudas till såväl patienter som anhöriga. Upplevelsen av vården bygger på intensivvårdssjuksköterskans förmåga att utveckla en trygg och pålitlig relation. Studier visar att när intensivvårdssjuksköterskor konfronteras med etiska dilemman, leder de inre konflikterna till osäkerhet i hur situationen ska hanteras vilket i sin tur påverkar vården och upplevelsen av mötet med patienter och anhöriga. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda eller möta patienter eller anhöriga som de har en relation till. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod. Ändamålsenligt urval användes där inklusionskriterierna var sjuksköterskor med en specialistutbildning inom intensivvård, att de i sin roll som intensivvårdssjuksköterskor mött eller vårdat en patient eller anhörig som de hade en relation till samt att de hade en nuvarande anställning på en intensivvårdsavdelning. Datainsamlingen genomfördes med ostrukturerade intervjuer, dessa transkriberades och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Resultatet presenteras med fem huvudkategorier och elva subkategorier. Resultatet visar att intensivvårdssjuksköterskorna vill undvika att vårda någon de har en relation till, men under vissa omständigheter kan de känna sig tvungna att vårda även fast de inte vill. Intensivvårdssjuksköterskorna poängterar vikten av att värna om patientens integritet i vården och mötet. Att möta eller vårda någon de har en relation till skapar starka känslor oavsett hur nära relationen är, ett bra stöd på arbetsplatsen underlättar i dessa situationer. Intensivvårdssjuksköterskorna beskriver att de upplever press för att vården ska bli bra och anstränger sig därför mer i situationer som involverar någon de har en relation till. Det kan vara en positiv upplevelse för anhöriga att den som vårdar är någon de har en relation till, då de upplever mer tillit och trygghet i situationen. Intensivvårdssjuksköterskorna upplever också en inre konflikt mellan att vara vän eller personal och de beskriver ett behov av att distansera sig fysiskt och känslomässigt för att klara av situationen. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskorna upplever det svårt och påfrestande att vårda eller möta någon de har en relation till men relationens karaktär påverkar upplevelsen. Det finns en stark oro och ovilja över att behöva ställas emot detta, men när det inträffar så underlättas situationen av ett bra stöd på arbetsplatsen. Det är därför viktigt med bra och utförliga rutiner för hanteringen av dessa situationer.

No description available.

Bakgrund: Sömn är ett grundläggande behov och avgörande för människans fysiska samt psykosociala återhämtningsförmåga. Sömnens betydelse underskattas dock och försummas oftast hos både friska och kritiskt sjuka individer. God sömnkvalitet är en ständig utmaning i en intensivvårdsmiljö och problemet är komplext då vårdmiljön såväl som patientens känslomässiga upplevelse påverkar sömnen och sömnkvalitet. Sjuksköterskans ansvar är att tillgodose människans grundläggande behov vilket utgör grunden för omvårdnad. Därmed är det sjuksköterskans uppgift att tillämpa sömnfrämjande omvårdnadsåtgärder och främja patientens hälsa och välbefinnande. Syfte: Sammanställa och beskriva omvårdnadsåtgärder för att främja sömnkvalitet för patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning. Metod: Systematisk litteratursammanställning genomfördes med en kvantitativ metod och deduktiv ansats. 24 studier har granskats, analyserats och skapat ett resultatunderlag som presenteras i en narrativ sammanställning. Resultat: Det framkom att öronproppar, ögonmask, musik, aromaterapi, akupressur, massage och meditation främjar intensivvårdspatienters sömn och sömnkvalitet. Omvårdnadsåtgärderna kan definieras i två främjande aspekter: yttre och inre påverkan. Resultatet visa att omvårdnadsåtgärderna kan ha god effekt både när de används separat och i kombination med varandra. Slutsats: Det finns ett flertal omvårdnadsåtgärder intensivvårdssjuksköterskan kan använda för att främja patientens sömn. Flertalet av omvårdnadsåtgärderna är okonstlade, kräver ingen utbildning och kan vara lätta att etablera i sjukvården. Detta bör bidra till att de relativt enkelt kan implementeras inom intensivvården. / Background: Sleep is a fundamental need and decisive for human physical and psychosocial recovery. However, the importance of sleep is underestimated and often neglected in both healthy and critically ill individuals. Good sleep quality is a constant challenge in an intensive care unit environment and the problem is complex, related to the care unit environment as well as the patient's emotional experience affect sleep and sleep quality. The nurse's responsibility is to take care of the basic human needs that fulfill the basis of nursing. Therefore, it is the nurse's task to apply sleep-promoting nursing interventions and promote the patient's health and well-being. Objective: Compile and describe interventions to promote sleep quality among patients cared for in an intensive care unit. Method: Systematic literature compilation was carried out using a quantitative method with a deductive approach. 24 studies have been reviewed, analyzed, and presented in a narrative compilation. Results: It has emerged that earplugs, eye mask, music, aromatherapy, acupressure, massage, and meditation improve intensive care patients' sleep and sleep quality. Nursing interventions can be defined in two promoting aspects: external and internal influence. The results show that the nursing interventions can have a good effect both when they are used separately and in combination with each other. Conclusion:  There are several nursing interventions the intensive care nurse can use to promote the patient's sleep. Most of the nursing interventions are simple, require no training and can be easily established in healthcare. This should help ensure that they can be implemented relatively easily in intensive care.

Sepsis drabbar årligen 19,4 miljoner människor. Fler och fler människor överlever behandlingen, även om mortaliteten fortfarande är hög. Många av överlevarna drabbas av komplikationer i efterförloppet som påverkar deras framtida livskvalitet. Livskvalitet är ett mångdimensionellt uttryck som har ett flertal olika definitioner. Syftet med examensarbetet var att granska befintlig forskning om hur patienter som har överlevt sepsis upplever sin livskvalitet efter att ha vårdats på en intensivvårdsavdelning. Examensarbetet genomfördes med en integrativ systematisk litteraturstudie som metod. Två huvudteman identifierades, Vem har jag blivit? och Tillgång till världen, med tre subteman vardera, förändrad bild av sig själv, relationsförändringar och känslor efter sepsis samt fysiska följder, kognitiva följer och psykiska följder. Generellt sågs ingen skillnad i livskvalitet mellan en patient med sepsis som hade vårdats på en intensivvårdsavdelning jämfört med en patient som hade vårdats på en intensivvårdsavdelning för andra diagnoser. Patienterna behöver få information om hur kroppen har förändrats och hur de själva kan påverka sin situation. De behöver också få information om var de ska vända sig när de behöver hjälp och stöd efter utskrivning. De behöver få stöd av kompetent personal som är insatta i de komplikationer som intensivvården för med sig. Vidare forskning behövs inte bara för att optimera patienternas överlevnad utan även för att optimera för en god livskvalitet efter intensivvården. / Sepsis affects approximately 19,4 million people each year. An increasing number of people survive the treatment, even though the mortality rate is still high. Many of the survivors are suffering from sequelae that is affecting their quality of life. Quality of life is a multidimensional concept with several definitions. The aim of the study was to examine existing research regarding the patients’ perceptions of their quality of life after a sepsis that required intensive care. The method used was an integrative review. Two main themes were identified, Who have I become? and Access to the world, each with three sub themes, changed view of yourself, changes in relationships and feelings after sepsis and also physical impact, cognitive impact and mental impact. There were no significant differences in quality of life between patients that had been hospitalized and admitted to intensive care for sepsis compared to patients with other diagnoses. Patients need information about how their body has changed and how they can affect their own situation but they also need information about where to turn when they need more help after discharge. They need health care professionals that understand what has happened to their bodies during intensive care and the kind of sequelae that often affects these patients. More research is needed to make sure that patients not only survive, but have a good quality of life after intensive care.

Bakgrund: Svårt sjuka patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning lider ofta av smärta. Smärtbedömning är komplicerat inom intensivvården då patienterna ofta lider av kritisk sjukdom, är sederade och inte själva kan förmedla smärta. Intensivvårdssjuksköterskan kan använda sig av validerade smärtbedömningsinstrument såsom CPOT i sin smärtbedömning. Tidigare forskning visar att det finns hinder såsom bristande kunskap om smärtbedömning och instrumentet CPOT.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av smärtbedömning och av att använda CPOT hos intensivvårdspatienter.  Metod: Studien har en beskrivande design med kvalitativ induktiv ansats. Datainsamlingsmetoden var semistrukturerade intervjuer av tio intensivvårdssjuksköterskor på två intensivvårdsavdelningar i Mellansverige. Intervjuerna har analyserats med hjälp av innehållsanalys.  Huvudresultat: Intensivvårdssjuksköterskor upplevde att smärtbedömning hos intensivvårdspatienter är en utmaning. Smärtbedömning sker framförallt utifrån klinisk blick och erfarenhet men det fanns en medvetenhet om att CPOT ger möjlighet till en mer strukturerad och objektiv smärtbedömning. Trots det användes instrumentet sällan och det fanns en osäkerhet i om CPOT alltid är tillförlitligt. Tydliga mål för smärta och att involvera fler yrkeskategorier i smärtbedömningen är förslag som framkom för möjlighet till en bättre implementering av instrumentet och som kan leda till ökad användning.  Slutsats: Svårigheter med smärtbedömning hos intensivvårdspatienter är ett tydligt problem. CPOT upplevdes inte alltid vara tillförlitligt och har begränsningar hos en stor grupp intensivvårdspatienter. En kombinerad smärtbedömning av intensivvårdssjuksköterskans erfarenhetsbaserade kunskap och CPOT skulle enligt denna studie kunna vara en gynnsam strategi för smärtbedömning av dessa patienter. / Background: Critically ill patients who are cared for in intensive care often suffer from pain. Pain assessment is complicated in intensive care as patients often suffer from critical illness, are sedated and cannot mediate pain themselves. The intensive care nurse can use validated pain assessment instruments such as CPOT in their pain assessment. Previous research shows that there are barriers such as lack of knowledge about pain assessment and the CPOT instrument. Aim: The aim of the study was to explore intensive care nurses' experiences of pain assessment and their use of CPOT on intensive care patients.  Method: The study has a descriptive design with a qualitative inductive approach. The data collection method was semi-structured interviews of ten intensive care nurses in two intensive care units in central Sweden. The interviews have been analyzed using content analysis.  Main results: Intensive care nurses found that pain assessment on intensive care patients is a challenge. Pain assessment is primarily based on clinical vision and experience, but there was an awareness that CPOT provides the opportunity for a more structured and objective pain assessment. Even so, the instrument was rarely used and there was an uncertainty whether CPOT is reliable or not. Clear goals for pain and involving more professional categories in pain assessment were suggestions that emerge for the possibility of a better implementation of the instrument and that can lead to increased use.  Conclusion: Difficulty with pain assessment of intensive care patients is a clear problem. CPOT was not always perceived to be reliable and has limitations in a large group of intensive care patients. A combined pain assessment of the intensive care nurse's experience-based knowledge and CPOT could, according to this study, be an favorable strategy for pain management of these patients.

Bakgrund: Suicid är ett globalt folkhälsoproblem. I Sverige vårdades 2021 cirka 11 000 patienter som försökt begå suicid. Intensivvårdssjuksköterskor har en betydelsefull roll i vården och mötet med patienten som utfört ett suicidförsök. Människor som försökt begå suicid har ett lidande och behöver bemötas utifrån en helhet av kropp, själ och ande. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att på en intensivvårdsavdelning vårda patienter som försökt begå suicid. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Tio intensivvårdssjuksköterskor med erfarenhet av att vårda patient efter suicidförsök intervjuades. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier, Väcker känslor, Vårda både kropp och själ, Att skapa en trygg miljö och Att bemöta anhöriga. De fyra kategorierna är sedan uppdelade i nio subkategorier. Konklusion: Studiens resultat visar att intensivvårdssjuksköterskor erfar att omvårdnaden av patienter som försökt begå suicid är komplex. Olika uppfattningar framkommer angående om det ingår i intensivvårdssjuksköterskans roll att prata med patienten om suicidförsöket. Att intensivvårdssjuksköterskor har olika syn på detta kan eventuellt leda till att patienter inte får jämlik vård. Vidare forskning av ämnet behövs för att skapa riktlinjer och tydliggöra om det är intensivvårdssjuksköterskans uppgift att initiera samtal om suicidförsöket. / Background: Suicide is a global public health problem. In Sweden, approximately 11,000 patients who attempted suicide were treated in 2021. Intensive care nurses have an important role in the care and meeting with the patient who has attempted suicide. People who have attempted to commit suicide are suffering and the whole person needs to be treated, body, soul and spirit. Aim: To describe intensive care nurses' experiences of caring for patients who have attempted suicide in an intensive care unit. Method: A qualitative content analyses with an inductive approach. Ten intensive care nurses with experience from caring for patients after suicide attempt, where interviewed. Result: The analysis resulted in four categories, Evokes emotions, Caring for both body and soul, Creating a safe environment and Dealing with relatives. Conclusion: Intensive care nurses experience that the care of patients who have attempted suicide is complex. Different opinions emerge regarding whether it is part of the intensive care nurse's role to talk to the patient about the suicide attempt. Different views on this could potentially lead to patients not receiving equal care. Further research on the subject is needed to create guidelines and clarify whether it is the intensive care nurse's task to initiate conversations about the suicide attempt.

Bakgrund: Under år 2022 vårdades cirka 42 200 patienter på IVA runtom i Sverige. Åtta % av de som vårdades på IVA avled. Detta innebär att intensivvårdssjuksköterskor möter patient och närstående i en svår tid. I arbetet som intensivvårdssjuksköterska förekommer brytpunktssamtal. Detta ställer krav på att intensivvårdssjuksköterskan är förberedd på att möta både patientens och närståendes känslor som uppkommer när beslut tas om att avbryta behandling. Syfte: Syftet med studien var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av brytpunktssamtal på en allmän intensivvårdsavdelning. Metod: En kvalitativ studie där intensivvårdssjuksköterskor harintervjuats i fokusgrupper. Materialet har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom det fem kategorier; ”När vården ändrar riktning”, ”Att vara trygg i professionen”, ”Samverkan i det professionella teamet”, ”Konsten att förmedlabesked” och ”Ge utrymme för tid och känslor”. För intensivvårdssjuksköterskorna innebar ordet brytpunktssamtal att förmedla svårt besked till patient och närstående. Att ge tid till att svara på frågor, samarbete mellan olika professioner och resursbrist var det som belystes mest. Slutsats: Brytpunktssamtal påverkar alla inblandade, både patient, närstående och vårdpersonal. Intensivvårdssjuksköterskorna har en betydelsefull roll i hur brytpunktssamtalet förmedlas och tas emot. Förståelse för sin roll i brytpunktssamtalet är nödvändig för att kunna möta patient och närstående i en svår tid i livet. / Background: During 2022 circa 42 200 patients were treated in ICU’s in Sweden. Eight % of those treated deceased in ICUs. This means, ICU nurses encounter patients and relatives in a difficult time. Breakpoint conversations are guaranteed occurances for these nurses. This in turn requires the nurses to be prepared to respond appropriately to feelings of patients and relatives, when the decision to end treatment is taken. Aim: The aim of this study was to investigate nurses’ experiences of breakpoint conversations. Method: A qualitative study where nurses were interviewed in focus groups. The resulting material was analyzed with a qualitative content analysis. Results: Five categories were highlighted; ”When care changes direction”, ”To be comfortable in the profession”, ”Cooperation in the professional team”, ”The art of conveying information” and ”Allowing space for time and emotions”. For the nurses, the words breakpoint conversation, implies giving tough information to patients and relatives. Dedicating time to answering questions, cooperation between professions and lack of resources were highlighted in the results. Conclusion: Breakpoint conversations affects all who are involved, both patient, relatives and health-care professionals. Nurses have an impactful role in ho breakpoint conversations are formed and received. Understanding one’s role in breakpoint conversations is a necessity in encountering patients and relatives in a difficult situation.