On July 22nd 2011, there was a terrorist attack in Norway. First a bomb exploded in the Parliament House, in Oslo; and shortly after that a man shot 69 politically active young people at a camp on the island Utöya. Throughout the weeks to follow, we could read about the victims' stories. They told of tears, fear and heroism. But who got to tell what? The purpose of this study was to see how the Swedish tabloids described the victims from a gender perspective. Through our investigation we look to determine if men or women were described according to gender stereotypes. Our hypothesis is that sex plays a big role in how a person is portrayed in the media. We did a qualitative study, selecting 20 articles that were published during the first month after the attack. Using discourse analysis, we examined whether the male and female victims were described differently and, if so, how. We complemented this with image analysis to see the bigger picture. The Study shows that male and female victims are described in different ways. Sexes fall into different stereotypes, some of which have a strong dominant sex. There is a difference in the type of victim stereotypes they fall into, but also in the various categories of victims differs construction of male and female victims. The two extremes of stereotypes that we found the most of were "superheroes" and "helpless victims". The "Super Hero" is almost always characterized by a man and the "helpless victims" are almost always women. However, there are exceptions, for there are several stereotypes in which we found both strong and weak men and women. Nonetheless, the general outlines were clear: the men were stronger and braver than women, who were scared and emotional.

Detta arbete är en kvalitativ studie och eftersträvar en fördjupad förståelse kring begreppet genus som har en stor betydelse för jämställdhetsarbete och syftar till att motverka de traditionella könsrollerna. Syftet är att belysa hur genustänkandet tar sig uttryck i det vardagliga arbetet på förskolan samt vilket utrymme det får inom olika etniska grupper. Med utgångspunkten i det socialkonstruktivistiska perspektivet har jag försökt att visa hur uppfattningar om kön/genus konstrueras i olika sociala och kulturella sammanhang. Studien är baserad på intervjuer med förskolepersonal och observationer utförda på två förskolor som ligger i områden med olika etniska sammansättningar. Resultatet har visat att förskolepersonalen har skilda uppfattningar om hur barn av olika kön ska bemötas och använder sig av olika taktiker för att motverka de traditionella könsrollerna. I lekar kan barnen pröva både feminina och maskulina positioner samtidigt som den traditionella förståelsen om vad manligt respektive kvinnligt är verkar förbli oföränderlig. Det traditionella är starkt närvarande, det återfinns i barnens beteende samt personalens uppfattningar och anses knappast vara problematiskt. Men arbetet med genusperspektivet pågår, snarare för att leva upp till lagens bestämmelser än för att någon egentligen tror på det.

Syftet med studien och denna uppsats är att undersöka och förklara vilka attityder och erfarenheter ledare i våra organisationer möter i sin yrkesroll. Tanken är även att undersöka, förklara och tydliggöra om det kan uppfattas någon skillnad mellan manliga och kvinnliga chefer i organisationen. För att lyckas med detta har arbetet byggt upp utifrån följande frågeställningar: -          Upplever respondenterna att de blir bemötta och behandlade på olika sätt av manliga kontra kvinnliga kollegor och anställda? -          Har män och kvinnor samma möjligheter till befordringar, utbildningar, karriär- och utvecklings möjligheter? -          Vad betyder chefsrollen för individen, skiljer det sig åt beroende på kön? -          Är det lika svårt för män och kvinnor att finna balans i livet med en ledarskapsroll på arbetet?   Denna studie, precis som annan forskning kommer fram till att det inte skiljer så mycket mellan manliga och kvinnliga ledare på de flesta punkter. Det är ett fåtal områden som utskiljer sig, för mig var det främst när det kommer till att finna balansen mellan arbetsliv och familjeliv. Är det kanske så att kvinnorna i ledande positioner anpassar sig till de förutsättningar som är, det vill säga lägger bort sina kvinnliga sidor och axlar de mer mansdominerade dragen, för att kunna lyckas i sin ledarroll?

Genom kvalitativa intervjuer belyser studien synen på ledarskap och sexuella övergrepp inom friidrotten i spåren av Patrik Sjöberg-affären. Studien utreder hur ledare och utövare ser på ledarskapet och den viktiga roll som en ledare innehar. Resultatet visar att Sjöbergs (2011) självbiografi har gett en möjlighet för diskussion kring sexuella övergrepp inom idrotten och framförallt inom friidrotten. Sjöbergs självbiografi har öppnat upp för reflektion kring ledarskap och värderingar bland ledare. Studien visar även att sexuella övergrepp är ett komplicerat ämne, ett område som sällan berörs i diskussioner kring idrotten och där arbetet för att motverka problemet brister. Studien belyser Riksidrottsförbundet och Friidrottsförbundet arbete mot att skapa goda värdegrunder inom idrotten, något som i förlängningen förväntas förhindra sexuella övergrepp. Resultatet visar dock att det är få inom friidrotten som har tagit del av de policydokument som finns och att det krävs ett mer aktivt arbete för att förändringarna ska få genomslag.

Syftet med detta arbete var att undersöka vilka eventuella likheter och skillnader som finns, mellan två förskolor, i hur pojkar och flickor tänker om leken. Den ena förskolan hade som fokus att arbeta med språk och matematik på ett lekfullt sätt, den andra förskolan använde i sitt arbete en medveten genuspedagogik. I studien har barns upplevelser och tankar varit den centrala utgångspunkten och behandlats som det korrekta. Vi valde kvalitativ intervju som metod och genomförde intervjuerna på de två olika förskolorna vid fyra tillfällen. Underintervjuerna användes en diktafon. Av det insamlade materialet skrev vi utskrifter. Resultatet visade på både likheter och skillnader, både mellan förskolorna men också mellan pojkarna och flickorna. De svar vi fått från barnen har givit oss nya tankar och funderingar kring detta område. I slutet av arbetet presenteras därför förslag till vidare forskning.

Syftet med studien var att utifrån fem personers erfarenheter av ätstörningar ge exempel på vilka riskfaktorer som varit bidragande vid utvecklingen av ätstörningar, samt att redogöra likheter och skillnader. Exempel på riskfaktorer som förmodas påverka utvecklandet av ätstörningar är kön, ålder, missnöje med vikt och kroppsform, känslor av otillräcklighet, brist på kontroll, dålig självkänsla, det västerländska samhällets ideal, trauma och familjemönster. För att kunna arbeta med preventionsinsatser gentemot ätstörningar bör man identifiera varför vissa individer är mer benägna att utveckla sjukdomen än andra. Metoden som använts var semistrukturerade intervjuer. Analys av datamaterial har skett utifrån en reflexiv ansats, som innebär att fenomenet har studerats och tolkats ur olika synvinklar, samt återgett intervjupersonernas subjektiva berättelser. I analysen framkom att riskfaktorer som tidigare forskning lyft även visat sig vara bidragande i föreliggande studie. De mest rådande riskfaktorerna var: ålder; självkänsla; motion; familjemönster och det västerländska samhällets ideal. Tidigare forskning koncentreras till att kvinnor har större känslighet för att utveckla ätstörningar än män. Samtidigt som det finns forskning som belyser att likheterna är större än skillnaderna emellan könen.

Syftet med denna undersökning var att synliggöra förskolelärares tankar kring genus och jämställdhet och hur detta kan påverka flickor och pojkar i verksamheten. Syftet var även att undersöka hur förskolelärare förhåller sig till planeringen i verksamheten, utifrån ett genusperspektiv. Utgångspunkten har varit en kvalitativ forskningsstrategi, med semistrukturerade intervjuer som metod. Tio personliga intervjuer av förskolelärare har genomförts och analyserats. Resultatet visar att förskolelärare tänker medvetet kring genus och jämställdhet. Dock visar resultatet att förskolelärarna inte planerar verksamheten utifrån genus i någon större utsträckning. Trots detta visar resultatet vidare att barnen i förskolan till största del bemöts jämställt utifrån förskolelärarnas beskrivningar. Vår slutsats utifrån undersökningen är att förskolelärare idag har goda teoretiska kunskaper kring genus och jämställdhet.

Under 90-talet genomgick arbetsmarknaden stora förändringar och ungdomsarbetslösheten steg drastiskt. Arbetarklassungdomar blev mest utsatta då deras arbetsmarknad krympte. Ett glapp mellan deras möjlighetsstruktur och viljestruktur uppkom. Skolans roll är att enligt Lpf94 att bidra med anpassning till samhället genom att hjälpa eleverna göra väl underbyggda val inför framtiden.Därför undersöktes ungdomars syn på studier, arbete, arbetslöshet och framtiden med en intervju- och enkätundersökning vid en västsvensk småstadsgymnasieskola. Även lärarnas syn på effekterna av elevernas val och dessutom på framtiden som marknadsanpassningen av gymnasiet medfört studerades med intervjumetoden.Klassperspektivet vad det gäller syn på arbetslöshet saknas vid detta gymnasium. Kvinnorna är dock mer oroliga för arbetslöshet än männen. Generellt ser eleverna positivt på framtiden då över 90 % har positiva framtidsvisioner. Lärarna anser att fenomen som kunskapsreducering, valstrategier och kursutbudsförändringar är effekter av skolans närmande till marknaden som ändå generellt ses som ett positivt fenomen.Sammanfattningsvis är eleverna inte begränsade av sin klasstillhörighet i sina framtidsval. Detta liksom att de oberoende av program kan se sig som kandidater till högre utbildning i framtiden. Kvinnliga elever är mer oroliga för framtidens arbetsmarknad än manliga. Detta är fenomen som kan tas tillvara i utvecklingen av den framtida skolan.

Genus i förskolan anser vi är intressant eftersom det är ett aktuellt ämne som det forskas mycket om. Med denna bakgrund anser vi att pedagogerna borde ha kommit långt i arbetet kring genus, därför ansåg vi att det skulle bli intressant att gå ut på olika förskolor och observera hur det egentligen såg ut. Studiens syfte är att utifrån ett genusperspektiv undersöka om hur pedagoger bemöter pojkar och flickor under samlingar och i tambursituationer. Syftet är även att undersöka hur pedagogernas uppfattning är om sitt eget bemötande av pojkar och flickor samt hur deras inställning är till genus i förskolan. De metoder vi har valt är observationer och skriftliga frågor till pedagogerna för att nå ett resultat som svarar mot vårt syfte. Vårt resultat visar att pedagogerna på de förskolor vi har observerat oftast har stor medvetenhet om genus men garderar sig med att nämna att om man skulle bemöta barnen olika sker det omedvetet. Vi har också sett att pojkar får mer negativ uppmärksamhet och fler tillsägelser i samlingen. Vårt resultat visar även att i tamburen hjälper man pojkarna utan att de ens ber om det. Vår slutsats utifrån detta är att det inte har hänt särskilt mycket utifrån vad vi har läst i litteraturen kring genus i förskolan. Det behövs mer kunskap och mer fortbildning inom detta område anser vi.

No description available.