<p>Upprepade gånger under de senaste åren har Sverige mottagit stark kritik för det faktum att alla barn inom landets jurisdiktion inte tillförsäkras sin konventionsenliga rätt till utbildning. Framförallt har situationen för de s.k. gömda barnen i Sverige kritiserats. För närvarande är de gömda barnens rätt till utbildning i landet helt beroende av att välvilliga kommunala skolor själva tar initiativ för ett förverkligande. I strid med Sveriges åtaganden finns det inte någon rättighetsgivande lagstiftning, ej heller erhåller de kommunala skolorna nödvändigt ekonomiskt bidrag till sitt arbete.</p><p>I arbetet med att förändra situationen och därigenom på ett bättre sätt förverkliga de internationella förpliktelserna har den statliga offentliga utredningen SOU 2007:34 Skolgång för barn som skall avvisas eller utvisas nyligen publicerats. I denna utredning föreslås det att Sverige skall förändra sin lagstiftning så att gömda barn skall få en lagstadgad rätt till utbildning. De förslag som i utredningen lämnas är emellertid inte enbart förbättrande. Vid ett förverkligande av utredningens förslag skulle fortfarande allvarliga överträdelser av flera internationella konventioner vara för handen. Överträdelserna skulle bl.a. bestå av uppenbar diskriminering till följd av att de gömda barnen inte skulle komma att omfattas av någon skolplikt, ha rätt till skolskjuts eller erbjudas undervisning på annan plats om de var förhindrade att komma till skolan. Bristande beaktande av Sveriges förpliktelser i anslutning till konventionerna skulle likaså vara för handen. Genom sitt handlande skulle Sverige på flera sätt begränsa utbildningsrätten för de gömda barnen från att bli reell. Principerna för polisens verkställighetsarbete av utvisnings- eller avvisningsbeslut föreslås inte till förändring, trots att de i praktiken saknar förutsägbarhet. Sekretesskyddet för de gömda barnen kommer inte heller särskilt att förstärkas. Till följd av rädsla skulle således barnen sannolikt inte välja att utnyttja sina rättigheter.</p><p>Sveriges handlande strider nu mot de konventionella bestämmelser landet folkrättsligt förbundit sig att följa. Om den statliga utredningens förslag blir verklighet kommer fallet vara så även i framtiden.</p>

Den 20 november 1989 antog Sverige tillsammans med de flesta andra regeringar i världen FN:s konvention om barnets rättigheter. Tio år senare har det arbetats fram en strategi för att implementera Barnkonventionen i högre utbildning och då med en tyngdpunkt på de utbildningar som riktar sig mot yrken som berör barn. Exempel på sådana utbildningar är sjuksköterske-, socionom- och lärarutbildningen. Vi har intresserat oss särskilt för lärarutbildningen. Demokratifrågor och utbildningsfrågor är i dagsläget högst aktuella på den politiska agendan, inte minst genom skolministerns ambition att kvalitetssäkra grundskolan. Vi har i denna uppsats för avsikt att beskriva en teoretisk demokratimodell, som är uttalat eftersträvansvärd i svensk politik, och med hjälp av den och Barnkonventionen, undersöka och problematisera framtida lärares kompetens i barnrätt. Vårt arbete koncentrerar sig på de olika ställningstaganden lärarstudenter tar i figurerade situationer där barnets rättigheter riskerar att åsidosättas. Metoden vi valt för detta är att genom en självskattningsenkät utfå ett representativt urval av lärarstudenter, vilka intervjuas i fallstudier. 24 utsagor från lärarstudenter har legat till grund för analys och tolkning. Läsaren kommer att få ta del av några karaktäristika, av den lärare som vi enligt undersökningen uppfattar som den vanligaste förekommande i dilemman som berör demokrati- och barnrättsfrågor. Men också hur den ideala läraren kan komma att gestalta sig ur ett deltagardemokratiskt och barnrättsperspektiv.

Upprepade gånger under de senaste åren har Sverige mottagit stark kritik för det faktum att alla barn inom landets jurisdiktion inte tillförsäkras sin konventionsenliga rätt till utbildning. Framförallt har situationen för de s.k. gömda barnen i Sverige kritiserats. För närvarande är de gömda barnens rätt till utbildning i landet helt beroende av att välvilliga kommunala skolor själva tar initiativ för ett förverkligande. I strid med Sveriges åtaganden finns det inte någon rättighetsgivande lagstiftning, ej heller erhåller de kommunala skolorna nödvändigt ekonomiskt bidrag till sitt arbete. I arbetet med att förändra situationen och därigenom på ett bättre sätt förverkliga de internationella förpliktelserna har den statliga offentliga utredningen SOU 2007:34 Skolgång för barn som skall avvisas eller utvisas nyligen publicerats. I denna utredning föreslås det att Sverige skall förändra sin lagstiftning så att gömda barn skall få en lagstadgad rätt till utbildning. De förslag som i utredningen lämnas är emellertid inte enbart förbättrande. Vid ett förverkligande av utredningens förslag skulle fortfarande allvarliga överträdelser av flera internationella konventioner vara för handen. Överträdelserna skulle bl.a. bestå av uppenbar diskriminering till följd av att de gömda barnen inte skulle komma att omfattas av någon skolplikt, ha rätt till skolskjuts eller erbjudas undervisning på annan plats om de var förhindrade att komma till skolan. Bristande beaktande av Sveriges förpliktelser i anslutning till konventionerna skulle likaså vara för handen. Genom sitt handlande skulle Sverige på flera sätt begränsa utbildningsrätten för de gömda barnen från att bli reell. Principerna för polisens verkställighetsarbete av utvisnings- eller avvisningsbeslut föreslås inte till förändring, trots att de i praktiken saknar förutsägbarhet. Sekretesskyddet för de gömda barnen kommer inte heller särskilt att förstärkas. Till följd av rädsla skulle således barnen sannolikt inte välja att utnyttja sina rättigheter. Sveriges handlande strider nu mot de konventionella bestämmelser landet folkrättsligt förbundit sig att följa. Om den statliga utredningens förslag blir verklighet kommer fallet vara så även i framtiden.

Antalet ensamkommande flyktingbarn som söker asyl i Sverige ökar för varje år. I samband med detta ställs allt högre krav på hur de ensamkommande flyktingbarnen bemöts och behandlas i enlighet med barnkonventionen, som Sverige skrivit under. Många ensamkommande flyktingbarn hamnar däribland på HVB-hem (hem för vård eller boende). På HVB-hemmen arbetar vårdpersonal som tar hand om flyktingbarnen. Syftet med studien är att försöka förstå, om- och hur personal som tar hand om ensamkommande flyktingbarn lever upp till barnkonventionen på kommunal nivå inom ett HVB hem och hur de förstår sitt arbete samt vilka dilemman som kan uppstå. Data baserade på semistrukturerade intervjuer med personalen analyseras med den interprativa fenomenologiska metoden. I studien undersöks personalens arbets- och förhållningssätt till barnkonventionen i relation till de ensamkommande flyktingbarnen på HVB-hemmet. Lipskys professionsteori om gräsrotsbyråkrater används för att förstå hur och på vilka sätt personalen på boendet påverkas i arbetet av politiska beslut som ska verkställas i praktiken. Resultatet av studien visar på att det finns vissa barriärer för vårdpersonalen. Dessa barriärer återfinns i form av resurser och bristfälliga handlingsutrymmen som gör att personalen på HVB-hemmet påverkas i arbets- och förhållningssättet gentemot barnkonventionen och de ensamkommande flyktingbarnen. Vidare kan makt och kontroll av högtuppsatta personer påverka arbetssättet eftersom det kan skapa begränsningar för vårdpersonalen. Detta överensstämmer med Lipskys professionsteori som förklarar hur socialarbetare styrs av politiska beslut och riktlinjer. Resultatet sammanför antagandet om att vårdpersonalen brottas med att förhålla sig till olika krav och samtidigt göra ett så bra jobb som möjligt. Att beakta barnkonventionen kan därför bli lidande och hamna i bakgrunden under arbetets gång.

<p>"</p>

I denna uppsats undersöks hur FN:s konvention om barnets rättigheter och implementeringen av den kan relateras till svensk folkbiblioteksverksamhet. Syftet är att undersöka hur implementeringsprocessen ser ut på folkbibliotek i landet och vilka förutsättningar som finns för ett arbete med konventionen. Huruvida inkorporeringen av barnkonventionen i svensk lag innebär någon skillnad för folkbibliotekens arbete undersöks också. Studien är baserad på fem semistrukturerade intervjuer med bibliotekskonsulenter och enhets-och avdelningschefer från olika kommuner och regioneri Sverige. Studien visar att man tidigare arbetat med barnkonventionen på ett omedvetet och ostrukturerat sätt och att det funnits kunskapsluckor kring ämnet. Implementeringen av konventionen innebär ett mer organiserat och målinriktat arbete där barnkonventionen genomsyrar alla delar i verksamheten. Inkorporeringen av konventionen i svensk lag har lett till att medarbetare som tidigare varit ovilliga till ett implementeringsarbete har kunnat motiveras och i vissa fall har lagen varit ett direkt incitament för bibliotekschefer att påbörja implementeringsarbetet. Studien visar även att ett lyckat implementeringsarbete på folkbibliotek innebär en lång process och att olika bibliotek har olika förutsättningar för detta arbete.

Syftet med denna studie är att söka svar på i vilken omfattning barn har getts möjlighet att uttrycka sin åsikt inom socialtjänstens förhandsbedömningar som inte har lett till utredning. Detta genom att mäta i vilken omfattning barnets närvaro har dokumenterats inom ramen för en förhandsbedömning som inte har lett till utredning. För att besvara studiens syfte användes utvalda variabler för att ta reda på om det finns eventuella omständigheter som kan ha påverkat om barnet har getts möjlighet att uttrycka sin åsikt. Barnets ställning inom socialtjänsten är stärkt på ett flertal vis och denna studie tar avstamp i vad socialtjänstlagen (SFS 2001:453), FN:s konvention om barnets rättigheter och Stockholms stads riktlinjer för socialtjänsten fastställer om barnets möjlighet till att uttrycka sin åsikt i ärenden som rör dess person.  Studien är en kvantitativ aktstudie och empirin består av 384 förhandsbedömningar som inte lett till utredning. Förhandsbedömningarna är genomförda av samma stadsdel inom Stockholms stad under 2013. Genom att se till dessa dokument gav det oss möjlighet att mäta i vilken omfattning barnets närvaro har dokumenterats i förhandsbedömningarna och på så vis getts möjlighet att uttrycka sin åsikt. Den huvudsakliga teoretiska utgångspunkt vi valt att använda är synen på barn som såväl subjekt som aktör i ärenden som rör dess person. Då studien avser att mäta en företeelse som sker utifrån en socialsekreterares aktiva val i om barnet tillåts att närvara under en förhandsbedömning tolkas resultatet även utifrån ett maktperspektiv.  Studiens resultat visar att barns möjlighet till att uttrycka sin åsikt är begränsad inom förhandsbedömningarna som inte lett till utredning. Då barnets närvaro endast dokumenterats i 20 procent av det undersökta materialet. I resterande förhandsbedömningar har socialtjänsten valt att inte låta barnet närvara och beslut har fattats utan att höra barnets åsikt.

Author: Gabriella Agné and Helena Larsson Title: Disability policy program – a case study of a municipals implementation of UNs Convention on the Rights of Persons with Disabilities. Supervisor: Marianne Westring-Nordh Assessor: Ulf Drugge This study aims to examine how a small municipal in southern Sweden works with the implementation of the UN Convention on the Rights of Persons with Disabilities and examine the assistant officers knowledge about this work and user organizations inclusion and user involvement. The study operates from a qualitative approach based on the results of nine semi-structured interviews with local politicians, assistance officers and representatives from three different user organizations. The results show that the municipal has chosen to work with the implementation of the convention by creating policy programs for their departments through dialogue with user organizations, and by mapping the accessibility to public places. The results also show that the assistant officers have been given no information regarding the convention or the policy programs from their employers and instead operate from national legislations and prepositions. The user organizations feel that they were initially included in the process, but that their impact has later been removed due to structural reorganization.

No description available.

Jag har i förestående studie genom semistrukturerade observationer på två olika förskolor undersökt hur Barnkonventionen synliggörs i miljön. Sverige har för ett år sedan, 1 januari 2020, inkorporerat FN:s konvention för barnets rättigheter i svensk lag, men i mitt arbete i förskolan har jag inte upplevt någon större skillnad. Därför är det intressant att undersöka huruvida jag kan se att barnen får sina rättigheter tillgodosedda i miljön. Frågeställningarna är, hur synliggörs Barnkonventionen i de undersökta förskolornas miljö? Samt vilka främjande och hindrande faktorer återfinns i de undersökta förskolornas miljö gällande förskolornas arbete med Barnkonventionen? I analysen av den insamlade empiri använde jag en hermeneutisk ansats då jag huvudsakligen tog mig an Manfred Liebels (2018) kriterier för barns intresse, men använde även begreppen barnsyn och barnrättsperspektiv, i syfte att påvisa förekomsten av Barnkonventionella rättigheter i förskolans miljö. Via observation och analys framträdde tydliga skillnader mellan avdelningarna och att pedagogers makt och barnsyn tycks ha stort inflytande på barns möjligheter att kräva sina lagstadgade rättigheter. Trots att pedagogerna inte observerats blir förhållningssätt och barnsyn tydliga i miljön med hänsyn till hur material är tillgängligt och vilka möjligheter barn har till delaktighet och inflytande.