Hur ser en persons livshistoria ut bakom etiketten kriminell? Vi har i denna uppsats ämnat söka svaret hos personer som levt ett kriminellt liv men som i dagsläget lever ett liv inom samhällets förespråkade normer. Vår önskan har varit att lyfta fram individernas egna berättelser om sina erfarenheter med förhoppning om att få en tydligare bild av deras livshistoria. Vi har genom kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer samlat in vårt empiriska material som vi senare har analyserat och arbetat med i samverkan med en hermeneutisk utgångspunkt. Vårt syfte har varit att genom våra tio intervjupersoners egna berättelser få insikt i hur vägen in i och ut ur deras kriminella leverne har sett ut samt vilken betydelse de tillskriver KRIS och deras arbete. Vi har använt oss av Scheffs teorier för att tydliggöra vikten av att skapa sociala band till sin omgivning då vår studie visar att de flesta av intervjupersonerna beskriver bristande hemförhållanden där föräldrarna inte har axlat det ansvar som krävs för att bidra med en trygg uppväxt. Genom stämplingsteorin har vi fått en djupare insikt i hur en avvikarkarriär kan te sig samt påvisa vad det innebär att leva ett liv utanför de förespråkade normerna. Då de intervjuade sökte sig till äldre förebilder tycks de ha blivit mer inneslutna i en gemenskap som förmedlar en kriminell livsstil. Den kriminella livsstilens grepp om intervjupersonerna har för många av dem bidragit till att de haft det svårt att lämna det kriminella livsmönstret bakom sig. En trötthet till följd av ett destruktivt leverne beskrivs emellertid av de flesta som en avgörande faktor för att ta steget till att leva ett liv inom samhällets konventionella normer. Då intervjupersonerna bestämde sig för att lämna det kriminella livet har KRIS för samtliga varit en ovärderlig källa till positiv gemenskap där de nyknutna sociala banden tycks kännetecknas av stolthet och solidaritet. / The aim with this essay has been to examine ten individual stories about their way in and out of a criminal lifestyle. The aim has also been to study the importance of the organisation Criminals’ Return Into Society (CRIS) for these individuals that has chosen a drug-free and law-abiding life. We have applied qualitative (semiformal) interviews to sample data and adopted the hermeneutic circle to analyse the material. Our study shows that the majority of the interviewed individuals, according to themselves, have defective home conditions and that the parents have not taken the responsibility that is needed for a pleasant adolescence. When they entered school many of the interviewed seem to focus on making friends instead of putting effort into their studies. They searched attention among older pupils who became their significant others and role models. To illustrate the importance of social bonds we have adopted Scheffs terminology that gives a possible explanation for the continuously searching after these bonds. The wish of making social bonds among their role models did that the interviewed individuals became included in a community that contained a criminal and destructive way of living. The criminal lifestyle seems to have them in a grip that takes them further and further away from the conventional society. In most cases they seem to have difficulties to leave the criminal way of living, many of them says that they were overcome by tiredness and therefore choose a life within the conventional societies expectations. When the interviewed decided to not be a part of a criminal lifestyle they all, in one way or another, came to CRIS. CRIS has for all of them been an invaluable organisation that provides healthy social bonds and confidence to start a new life within the advocated norms.

En stor del av sjuksköterskans arbete innebär att ge information till patienter och anhöriga. Många patienter befinner sig i någon form av kris vilket försvårar informationssituationen. Studiens syfte var att belysa faktorer en sjuksköterska bör vara medveten om som informatör i mötet med patient i kris. Metoden har varit systematisk litteraturstudie. Litteratursökningen resulterade i tretton artiklar från databaserna Medline och CINAHL, vilka har granskats med avseende på vetenskaplighet och relevans för studiens syfte. Resultatet visade att faktorer av betydelse vid information till patient i kris var; anhörigas delaktighet, möjlighet att inge trygghet, tillfället, kontinuitet, att informationen når fram, individens särskilda behov, maktförhållandets inverkan. Faktorerna visade sig vara viktiga för hur information förmedlas och tas emot mellan sjuksköterska och patient i kris. Dessa faktorer är viktiga för sjuksköterskan att ta del av och vara medveten om för att förstå hur svår och komplicerad en informationssituation kan vara samt dess stora betydelse för patientens välmående.

Syftet med denna uppsats var att se hur Aftonbladets förmedling av risken för ett utbrott av fågelinfluensan har skildrats. Vi var intresserade av att undersöka om risken har förändrats genom de fyra första upptäckterna i Sverige. I vår undersökning har vi kommit fram till att Aftonbladet använder sig av de diskurser som råder i samhället tex. sjukdomsdiskursen, expertdiskursen och nationsdiskursen. Detta anser vi att de gör för att appellera till läsare och skapa ett intresse för tidningen. En annan intressant aspekt som vi har kunnat utläsa var att Aftonbladet har byggt upp och breddat risken för fågelinfluensan, genom att identifiera nya riskgrupper i artikelserien. Detta trotts att myndigheter och experter har försökt att tona ner risken för att smittan skall kunna nå nya riskgrupper.

Förr eller senare kommer vi som lärare att ställas inför det faktum att vi måste hantera krissituationer där en eller flera elever behöver omsorg. Vårt syfte med detta examensarbete har varit att försöka beskriva och jämföra erfarna lärares och lärarstudenters åsikter och erfarenheter om bemötande av barn i kris. Vi ville genom vår undersökning ta reda på vad lärare har för beredskap för att möta barn som drabbats av en kris och hur lärare bemöter dessa barn på bästa sätt. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer där vi intervjuat sex lärare med minst fem års yrkeserfarenhet och sex lärarstudenter i slutskedet av sin utbildning. Intervjuerna har tillsammans med den litteratur vi läst gett oss följande resultat: Skilsmässa är den krisorsak för barn som enligt resultatet är den vanligaste. Upplevelser av kriser kan variera mycket för barn beroende på vilken ålder de är i. Signalerna kan ibland vara svaga och svåra att tolka men ofta förändrar barnet sitt sätt att vara på ett märkbart sätt. Ingen kris är den andra lik, därför är det svårt att vara förberedd på att hantera en krissituation då de ser så olika ut från gång till gång. Den viktigaste känslan läraren kan förmedla är trygghet till den som är drabbad. Få av de intervjuade kände sig beredda att möta barn i kris, men lärarna tillade att de inte var rädda för det. Samtliga informanter ansåg att de fått för lite eller ingen kunskap om krishantering under sin utbildning. Alla var överens om att det skulle behövas.

Det här arbetet handlar om hur man som lärare ska bemöta ett barn som sörjer och hur barnet som sörjer reagerar. Här tas även upp hur och när man berättar för ett barn att någon dött. Det är av betydelse att vi som arbetar med barn vet hur man kan hjälpa dessa att gå vidare i livet, hur vi hjälper dem att bearbeta sin sorg. Genom intervjuer med en rektor och en präst får man veta hur en utsatt skola har agerat under en krissituation och hur samarbetet mellan skolan och samhället kan fungera. I arbetet har jag även tagit upp hur viktigt det är att ha en handlingsplan för krissituationer. Efter att ha undersökt fem olika skolor vet jag att alla inte har en sådan plan. Arbetet är i första hand riktat till lärare, blivande lärare och människor som möter barn i sorg.

Syftet med den här uppsatsen är att ta reda på hur barn synliggörs vid handläggningen av försörjningsstöd, vem eller vilka som har makten att utforma tillämpningarna av detta barnperspektiv samt hur och om det blir någon förändring i synliggörandet av barnen när en ekonomisk kris drabbar samhället. För att belysa dessa frågor har en hermeneutisk ansats använts. Material har samlats in genom intervjuer med de avdelningsansvariga på fem försörjningsstödsenheter i fem kommuner i Västsverige samt genom att granska Socialstyrelsens och kommunernas egna riktlinjer angående hur handläggarna ska synliggöra barn i försörjningsstödshandläggningen. Det material som skapades vid intervjutillfällena grundar sig i de fem intervjupersonernas tolkningar av hur barnen synliggörs vid handläggningen av försörjningsstöd i deras kommuner. Resultaten från intervjuerna visar att försörjningsstödsenheterna inte har en tydlig definition av hur de ska gå tillväga för att bedöma ur barnens perspektiv och detta framgår även i Socialstyrelsens samt kommunernas egna riktlinjer för hur barnperspektivet ska vara utformat. De avdelningsansvariga har makten att påverka hur barnen ska synliggöras, men de använder denna makt på lite olika sätt. Resultaten visar även att tidsbrist är en orsak till att barnen inte synliggörs i den utsträckning som de bör göra när en ekonomisk kris inträffar. Resultaten har använts som en grund inför analysen av varför barnperspektivet ser ut som det gör och detta förklaras utifrån två teoretiska infallsvinklar: Webers ”idealtypiska byråkratier” och Lipskys ”gatubyråkrater”.

Abstrakt Tidigare har det gjorts åtskillig forskning kring varför människor väljer vägar som innebär destruktiva levnadssätt såsom missbruk och kriminalitet. Vårt intresse väcktes då vi insåg att den forskning som gjorts kring vägen ut ur dessa destruktiva levnadsvanor är tunn. Vi ville genom vår studie undersöka vilka faktorer som påverkar och motiverar människan till att lämna missbruk och kriminalitet bakom sig och undvika återfall. Utifrån Ebaughs modell kring exitprocesser med de stadier en individ genomgår då hon bestämmer sig för att bryta upp med sina levnadsvanor har vi analyserat det material vi samlat in för att få vår frågeställning besvarad: Vilka förhållanden bidrar till att individer avbryter missbruk och kriminalitet och kan undvika att återfalla i detta beteende? För att kunna besvara frågeställningen har vi genom en kvalitativ studie intervjuat personer inom organisationen KRIS. Genom deras berättelser har vi sedan tolkat och analyserat det material som vi har samlat in utifrån socialpsykologiska teorier och begrepp. Därmed kunde vi belysa vilka faktorer som påverkar individen till att fullfölja beslutet om att lämna kriminalitet och missbruk bakom sig. Tolkningen av resultatet framhäver betydelsen av existerande sociala band mellan individer för att en exitprocess ska bli lyckad. Resultatet framhäver även den funktion som KRIS fyllt för våra intervjupersoner, att få uppleva känslan av gemenskap och förståelse och inte längre vara den stigmatiserade individen.

Ambitionen med denna uppsats har varit att undersöka hur retorisk teori kan bidra till och komplettera området för kriskommunikation. Genom en intervju med Örebro kommuns kommunikationsdirektör och genom en teoretisk fördjupning har vi sammanfört en praktikers perspektiv med ett teoretiskt perspektiv. Vi har tagit avstamp i den retoriska situationen och undersökt hur ett retoriskt angreppssätt kan öka förståelsen för den kommunikativa aspekten av en kris samt vilken nytta en kriskommunikatör kan ha av att se på en kris som en retorisk situation. Resultatet visar att den retoriska situationen kan bidra med ett nytt och givande perspektiv på kriskommunikation. Inom den retoriska situationens tre konstituenter - exigence, audience och constraints - kommer ethos, topiker, doxa, narrativ, identifikation, kairos och decorum att skapa ett kompletterande och systematiserande förhållningssätt till kriskommunikation.

Syftet med denna studie är att undersöka hur professionella krishanterare arbetar med att ge stöd tillindivider som drabbas av traumatiska kriser i dagens moderna Sverige. Vi har genom kvalitativmetod utfört nio intervjuer med professionella krishanterare med erfarenheter av att mötamänniskor i kris. Tre av informanterna är medlemmar i POSOM (psykiskt och socialtomhändertagande), tre arbetar inom Svenska kyrkan, två är kuratorer inom psykiatrin respektiveskolan och en arbetar som psykolog inom psykiatrin. Den vetenskapsteoretiska ansats som använtsär hermeneutiken. Det insamlade empiriska materialet är analyserat med hjälp av följandesocialpsykologiska teorier och begrepp: krisens faser (Cullberg, 2006), holding, mellanområde ochövergångsobjekt (Winnicott, 1993), Benämnandets kraft (Crafoord, 2005), den ontologiskatryggheten och konfiskering av erfarenheten av Giddens (Johansson, 1995), Emotionsteori (Scheff,1990) samt abstrakt och konkret socialitet (Asplund, 2004). Med utgångspunkt i dessa teorier så harvi försökt att lyfta fram en socialpsykologisk förståelse av hur krishanteraren kan vara en hjälp förindividen att bearbeta den traumatiska krisen, samt hur vi kan se att funktionen krishanterare är ettbehov i ett individualistiskt Sverige. Vi kom fram till att krishanteraren genom att förmedla enmedmänsklig närvaro, hjälper och stöttar individen genom krisen. Vi tolkar det som attkrishanteraren i det individualistiska Sverige har ett behov att fylla, av krishanterare i och med attmänniskor idag är ovana vid att hantera kriser och de sociala banden är svagare.

Vårt valda ämnesområde är ”barn som drabbas av sorg”. Med denna studie ville vi få en förståelse för och beskriva i vilken utsträckning förskollärare upplever sig ha kompetens att möta barn som drabbas av sorg. Vi ville också ta reda på om vi kunde se en skillnad mellan förskollärare i kommunala förskolor och fristående förskolor när det gäller denna kompetens. För att få svar på våra frågor valde vi att studera litteratur och forskning inom ämnet. Vi genomförde telefonintervjuer för att göra ett första respondenturval och därefter gjorde vi åtta personliga intervjuer med förskollärare, fem i kommunala förskolor och tre i fristående förskolor med kristen profil. Intervjuerna med förskollärarna visade att de flesta ansåg sig ha fått någon form av kompetensutveckling, men ville ha vidare utbildning i ämnet. Förskollärarna hade skilda erfarenheter, ansåg att deras främsta roll när ett barn drabbas av sorg är att finnas till hands och framhöll att den trygghet som de vanliga rutinerna på förskolan ger har stor betydelse för barnet. Vad det gällde utbildningen märkte vi ingen skillnad mellan förskollärare i kommunala och fristående förskolor, däremot lyfte de fram olika faktorer som stärker kompetensen.