Operationssjuksköterskors arbete är ansvarsfullt och en central uppgift är att värna om patientsäkerheten. Emellertid finns en rad faktorer som kan försvåra operationssjuksköterskors vårdarbete vilket i sin tur leder till att patientsäkerheten hotas, t.ex. är det vanligt med omkastningar i ett planerat operationsprogram. Ökad arbetsbelastning, krav på effektivisering och teknisk utveckling kan ses som hot mot patientsäkerheten. Arbetet är mångfasetterat och kräver ständig uppmärksamhet och vakenhet. Mot bakgrund av detta är det synnerligen viktigt att ta reda på vad operationssjuksköterskor upplever som svåra situationer och hur de hanterar dessa för att inte tappa patientfokus. Det är ett område som tidigare är lite utforskat. Syftet är att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av svåra situationer i relation till att kunna värna om patientsäkerheten. Eftersom studiens syfte är att beskriva upplevelser gjordes en kvalitativ intervjustudie. Sex operationssjuksköterskor från ett sjukhus i Västsverige intervjuades. Datamaterialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys (Lundman & Hällgren Graneheim, 2008). De svåra situationer operationssjuksköterskorna pratade om berörde i stort sett den intraoperativa fasen, arbetet på operationssalen i direkt anknytning till patienten. Operationssjuksköterskorna beskrev sin profession som en ofrihet ifråga om bundenheten till det sterila rummet, yrkesstress, traumatiska känsloupplevelser, vikten av att få distans till problemen samt vad som stimulerar dem i arbetet. Arbetet med operationspatienten upplevdes som en styrka när det gick väl men som skam när patientsäkerheten hotades. Samarbetet i det perioperativa teamet beskrevs som en viktig förutsättning för ett patientsäkert arbete. Å andra sidan utgör samarbetsproblem ett hot mot patientsäkerheten och operationssjuksköterskorna belyste vikten av att våga ta en ledarroll genom att värna patientsäkerheten, även gentemot kollegor. Resultatet bekräftas i flera fall av tidigare forskning. Uppsatsen kliniska implikationer faller tillbaks på arbetsledare vars uppgift det är att främja möjligheter till kommunikation – med patienter, som handledning samt inom det perioperativa teamet. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot operationssjukvård

Syfte och frågeställningar. Syftet med studien var att undersöka hur hälsoarbetet såg ut rörande hälsofrågor kring fysisk aktivitet och hälsosam kost för att främja psykisk hälsa hos elever i grundskolan. Forskarna formulerade två frågeställningar; Hur ser hälsoarbetet ut på en skola med anställd hälsopedagog, till skillnad på en skola utan anställd hälsopedagog utifrån rektorns och hälsopedagogens perspektiv? Hur arbetar Stockholms stad med hälsoarbete på grundskolor? Metod. Studiens material samlades genom intervjuer som följdes av en semistrukturerad intervjuguide. Två rektorer, en hälsopedagog och en medarbetare från Stockholms stads projekt "Spring i benen" deltog. De semistrukturerade intervjuerna hölls av båda forskarna i studien och innehöll frågor rörande hälsoarbetet på deras arbetsplatser. Svaren från intervjuerna transkriberades ordagrant av forskarna och därefter formulerades en innehållsanalys för att identifiera teman. Resultat. Av resultatet visades skillnader i arbetet. Den ena skolan hade ett preventivt och främjande hälsoarbete inom fysisk aktivitet, psykisk hälsa och kunskapsspridande om hälsosamma kostvanor och den andra skolan hade inte kommit lika långt. Till skillnad från den andra skolan hade den en tydlig hälsoprofil och en anställd hälsopedagog som arbetade dagligen med föregående sysslor. Samtliga hade en medvetenhet om den senaste forskningen om vilka negativa effekter som kan uppstå vid fysisk inaktivitet och sämre kostvanor. Det som framkom var orsakerna till de brister som fanns i det hälsofrämjande arbetet var på grund av ekonomiska aspekter samt lågt stöd från kommunen. Slutsats. Det som framgår i denna studie var att rektorerna ansåg att det bör läggas resurser på det hälsofrämjande arbetet i skolan. Skolan är den arena där många barn och ungdomar möts på vilket ger stor chans att förändra alltför stillasittande barn och ungdomar. Genom pågående projekt som omnämnts i studien och den kunskap hälsopedagogen besitter, ökar chansen till att barn och ungdomar når upp till de rekommenderade målen om 60 minuter fysisk aktivitet om dagen. Med projektet "Spring i benens" vägledande satsning för hälsofrämjande arbete på skolor skulle fler skolor kunna ta hjälp av dem och även där minska andel barn och ungdomar med någon form av psykisk ohälsa. / Aim. The aim of the study is to examine the health work at the primary school concerning health issues about physical activity and healthy diet to promote mental health on students. The researchers formulated two questions of issues; “From the perspective of the school principals and the health counselor, in what way does the school with an employee counselor work with health work compared to a school without an employee health counselor?” and “How does the health work look like in primary schools in Stockholm city?” Method. The study material was collected through interviews followed by a semi-structured interview guide. Two principals, one health educator and one employee from Stockholm City project. The project namn have as a quote says in swedish “spring i benen”. The interviews were held by both researchers in the study and included issues related to health work at their workplaces. The answers from the interviews were transcribed verbatim by the researchers and then formulated a content analysis to identify themes. Results. Through the results that emerged from the content analysis and the themes that identified by the researches there were differences in health promotion by the schools and the project “Spring i benen”. One school had preventive health promotion within physical activity, mental health and knowledge dissemination about healthy eating habits and the other school had a longer way to go. Unlike the other school, it had a clear health profile and an employee health counselor who works daily with the previous chores. The researches can see a red thread through the material regarding the study´s questions of issues. All of the participants have an awareness of the latest research in physical inactivity and poorer dietary habits which can have negative effects on health. The reason why the other school had an undeveloped health-promoting work is lack of financial resources and the unhelpful municipality. Conclusions. What appears in this study is that the principals believe that resources should be added to health-promoting work in the school. The school is an arena where many children and young people meet. Through ongoing projects mentioned in the study and the knowledge the health counselor possesses, the chance that children and adolescents reach the recommended goals of 60 minutes of physical activity per day increases. With the project “spring i benen” who guiding for health-promoting work in schools, more schools could take help of them and also reduce the proportion of children and young people with some form of mental illness.

Berättelsen och berättandet har under de senaste årtiondena som kunskapsform fått en allt mer erkänd plats i vetenskapliga sammanhang. Narrativ forskning betyder förenklat berättelseforskning och beskrivs sedan mitten av åttiotalet som ett tvärdisciplinärt forskningsfält på framfart. Syftet med denna c-uppsats var att utifrån tre äldre kvinnors livsberättelser, narrativ teori och metod synliggöra berättandet och livsberättelsens påverkan på identitetsskapandet samt upprätthållandet av den egna självbilden. Metoden som legat till grund för undersökningen har varit av deduktiv, kvalitativ art med viss inspiration från hermeneutiken. Datainsamlingen har skett genom halvstrukturerade intervjuer. Som teoretisk referensram för arbetet ligger åttonde steget i Eriksons teori om jagutvecklingen liksom Tornstams gerotranscendensteori och Antonovskys salutogena hälsomodell. Resultaten som framkommit i undersökningen visar att berättandet och livsberättelsen upptäcker och skapar självets identitet samt bidrar till upprätthållandet av den egna självbilden. De aktuella kvinnorna har genom att delge sin livsberättelse förstärkt sin kulturella tillhörighet som samhällsmedborgare, vilket i sin tur ökat kvinnornas förutsättningar att bekämpa ev. angrepp på den egna personligheten i form av den ålderism som finns i vårt samhälle. / During the past decades the story aswell as the storytelling has got a more recognized place in scientfifical connections. Narrative research means more simply research about stories and has since the 90:s been described as a mulitidisciplinary research discipline on advance. The purpose with this essay was to, according to three elderly women’s life stories, narrative theory and method, make storytelling and the life stories influence on the identity making and the maintaenance of the own self-account visible.The used method has been of the deductive, qualitative kind with some inspiration from the hermeneutics.The data has been collected by using semi-structured-structured interviews. As a theoretical frame of reference for the essay lies Erikson’s “the eight step“, “ the gerotranscendence theory” by Tornstam, as well as the KASAM theory by Antonovsky. All three has been used to interpret the results from the investigation shows that telling and life story discovers and creates the self-identity and contributes to the maintainance of the own self-image. The women in this case have by admitting their life story empowered their cultural belonging as a citizen of the society. This has order increased their conditions to fight possible attacks on the own personality by the negative view of aging that exist in our society.

Bakgrund: Aktuell forskning lyfter kostens betydelse för tillfrisknande vid kolorektal cancersjukdom och föreslår kostbehandling som ett kompletterande behandlingsalternativ. Trots detta finns osäkerhet hos både patienter och sjuksköterskor om egenvårdsråd gällande kost vid utskrivning från kirurgisk vårdavdelning. Syfte: Syftet var att, från ett sjuksköterskeperspektiv, beskriva vilka egenvårdsråd om kost patienter som behandlas för kolorektal cancersjukdom efterfrågar och får inför utskrivning från kirurgisk vårdavdelning. Ett annat syfte var att beskriva vilken kunskap sjuksköterskor har för att ge egenvårdsråd om kost. Metodbeskrivning: En deskriptiv kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor (n=11) på kirurgisk vårdavdelning genomfördes. Konventionell innehållsanalys användes vid dataanalys. Huvudresultat: En vanligt förekommande fråga från patienter med kolorektal cancersjukdom var om något i kosten bör uteslutas relaterat till diagnos. Patienterna rekommenderades att återgå till normal kosthållning och uppmanades att anpassa intaget efter tarmfunktion. Sjuksköterskornas rekommendationer baserades ofta på vilka frågor patienterna själva ställde. Gällande sjuksköterskors kunskap om egenvårdsråd om kost beskriver sjuksköterskorna ett ökat kunskapsbehov. Sjuksköterskorna hänvisade till andra professioner vid kostrådgivning samt en avsaknad av rutin för kostrådgivning framkom. Slutsats: Vaga och generella egenvårdsråd om kost till patienter med kolorektal cancersjukdom har identifierats. Sjuksköterskor tenderar att lämna över ansvar om kostråd till andra professioner och rutinerna för hur egenvårdsråd om kost skall ges är oklara, vilket bidrar till att en evidensbaserad kirurgisk omvårdnad inte uppnås. Ett angeläget behov finns således för rutinutveckling och förbättrad kunskap i ämnet hos sjuksköterskor, för att säkerställa att patienter får ta del av viktig information för tillfrisknande och att förutsättningar för en god egenvård skapas. / Background: The importance of a nutritional diet in the recovery of patients with colorectal cancer disease is acknowledged in current research, with nutritional therapies recommended as a complementary treatment option. Despite this, it has been recognized that many nurses and patients experiencing uncertainty regarding evidence based dietary advice at the point of discharge from the surgical departments. Aim: Firstly, it sets out to describe, from a nurse perspective, what dietary advice patients with colorectal cancer asks for and receives at the point of discharge from the surgical care department. Secondly it aims to describe what knowledge nurses possess in providing dietary advice. Method: A descriptive qualitative interview study was conducted, involving semi-structured interviews with nurses within a surgical care department (n=11). Conventional content analysis was used in data analysis. Results: A common question from patients was if something should be excluded in their diet following their diagnosis. Patients were advised to return to their normal diets and were encouraged to adjust their food intake in accordance with their intestinal function. Recommendations given by nurses were often led by the questions asked by the patients themselves. The nurses described a need for increased knowledge and education to sufficiently advice patients in the effective dietary self-management following discharge. Nurses referred to other professions in dietary advice and a lack of routine for dietary advice emerged. Conclusion: Discharge dietary self-management advise for patients with colorectal cancer disease has been identified as vague and impersonal. It has been suggested that nurses are prone to delegate the responsibility for dietary advices to other professions. This is further complicated by no current clear guidance on what constitutes effective dietary self-management, thus hindering evidence-based practice. Subsequently, there is an urgent need for further developed protocols and improved knowledge among nurses to ensure optimal dietary self-management for patients with a view to increase effective recovery and general wellbeing.

Bakgrund: Typ 2-diabetes är ett växande folkhälsoproblem. Trots detta finns det få studier som undersöker hur personer upplever det att få denna diagnos, hur de hanterar nödvändiga livsstilsförändringar samt hur stödet från diabetessjuksköterskan upplevs. Syfte: Att beskriva individers upplevelser och erfarenheter av att diagnostiseras med typ 2-diabetes samt hur de upplever stödet från diabetessjuksköterskan på vårdcentralen den första tiden efter diagnos. Metod: Kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor. Nio deltagare inkluderades med bekvämlighetsurval. Intervjuerna analyserades med både manifest och latent innehållsanalys enligt Graneheim och Lundmans metod. Resultat: Analysen från intervjuerna resulterade i två teman och sju subteman. Det första temat var Upplevelser och känslor den första tiden efter en diabetesdiagnos med följande subteman: Upplevelser vid diagnostillfället, Upplevelser och känslor av att leva med diabetes samt Hantering av vardagslivet. Det andra temat var Upplevelser och erfarenheter av diabetesvården med tillhörande subteman: Upplevelser av stöd från diabetessjuksköterskan, Multiprofessionellt team, Förbättringsområden och Hälsolitteracitet. Slutsats: Upplevelsen av att få diagnosen typ 2-diabetes kunde komma chockartat eller som en lättnad att det inte var värre. Trots att kunskapen fanns om nödvändiga livsstilsförändringar så var det svårt att få till hållbara strategier och lösningar i vardagen. Stödet från diabetessjuksköterskan var viktigt och kunde påverka hur motiverade deltagarna var att införa hälsosamma rutiner i sitt liv. / Background: Type 2 diabetes is a growing public health problem. Despite this, there are few studies exploring how people react to this diagnosis, how they deal with the necessary lifestyle changes and what they think about the support offered by the diabetes nurse. Aim: To describe individuals’ perceptions and experiences of being diagnosed with type 2 diabetes as well as their impressions of the support offered by the diabetes nurse at the primary health center during the initial period after the diagnosis. Methods: Qualitative interview study with semi structured questions. Nine participants were selected through convenience sampling. The interviews were analysed through both manifest and latent content analysis in accordance with the Graneheim and Lundman method. Results: The analysis of the interviews resulted in two themes and seven subthemes. The first theme concerns Perceptions and emotions during the initial period of a diabetes diagnosis with the following subthemes: Perceptions at the time of diagnosis, Views and emotions regarding life with diabetes and Handling of everyday life. The second theme concerns Views on and experiences of diabetes care with the following subthemes: Views on the support received from the diabetes nurse, Multi-professional team, Areas of improvement and Health literacy. Conclusion: The announcement of a type 2 diabetes diagnosis sometimes came as a chock and sometimes as a relief. Despite being aware of the necessary lifestyle changes, the interviewees had difficulties applying sustainable strategies and solutions in their daily lives. Support from the diabetes nurse was important and could influence the participants’ commitment to introducing healthy habits into their lives.

Inledning: Funktionella anfall, anfall som inte är epilepsi utan tros ha en psykologisk orsak, kan mötas av oförståelse också inom sjukvården. För att förstå detta tillstånd behöver man en processinriktad biopsykosocial sjukdomsmodell där patientens egen sjukdomsförståelse är en viktig del. Frågeställningar: Hur upplever patienter med funktionella anfall sin sjukdom?Hur förstår patienter med funktionella anfall sin sjukdom? Metod: Fem fenomenologiska halvstrukturerade intervjuer har genomförts och med hjälp av tematisk analys kondenserats till fyra teman. Resultat: De fyra temana är upplevelsen av anfallen, egen förståelse av anfallen, konsekvenser av anfallen och vad hjälper mot anfallen. Stora skillnader framkommer i intervjupersonernas upplevelse och förståelse av sina anfall. Anfallen upplevs som en känsla av förändrad kontakt eller ingen kontakt mellan kropp och hjärna och de beskrivs både begränsa och berika livet. Sjukdomsförståelsen uttrycks i fysiologiska termer, i mer vaga psykologiska termer eller att det inte går att förstå. Det framkommer tveksamhet till om psykologisk behandling hjälper. Diskussion: Det diskuteras att de funktionella anfallen faktiskt går att förstå, ibland medvetet och ibland omedvetet som en försvarsmekanism enligt psykodynamisk modell. Korttids psykodynamisk terapi såsom ISTDP kan därför vara ett behandlingsalternativ när psykoedukation och KBT inte har varit tillräckligt. / Introduction: Functional seizures, seizures that are believed to have a psychological cause, may face misunderstanding also in health care. To understand this condition, one needs a process-oriented biopsychosocial model in which the patient's own experience of illness is an important part. Questions: How do patients with functional seizures experience their illness?How do patients with functional seizures understand their illness? Method: Five phenomenological semi-structured interviews have been conducted and condensed into four themes using thematic analysis. Results: The four themes are experience of the seizures, understanding of the seizures, consequences of the seizures and what helps against the seizures. Large differences emerge in the interviewees' experience and understanding of their seizures. The seizures are experienced as a feeling of altered contact or no contact between body and brain and they are described to both limit and enrich life. Understanding of illness is expressed in physiological terms, in more vague psychological terms or cannot be understood. There is some doubt as to whether psychological treatment will help. Discussion: It is discussed that the functional seizures can actually be understood, sometimes consciously and sometimes unconsciously as a defense mechanism according to the psychodynamic model. Therefore, short-term psychodynamic therapy such as ISTDP may be a treatment alternative when psychoeducation and CBT have not been sufficient.

Syftet med denna studie var att undersöka huruvida en tillitsbaserad styrning utgjorde enpåverkande faktor på förutsättningarna för att arbeta som en lärande organisation. För attundersöka detta användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Urvalet begränsadestill offentlig sektor, där utgjorde Centrala Studiestödsnämnden ett intressant fall attstudera baserat på sitt tidigare arbete med tillitsbaserad styrning och att derasgeneraldirektör vid studiens utförande satt i Tillitsdelegationen. Utifrån erhållen empiriidentifierades ett stort antal beskrivningar av hur tidigare nämnda påverkanmanifesterades. De mest frekvent förekommande beskrivningarna var hur organisationensanställda själva fick ta ansvar för sitt lärande, genom att skapa lärtillfällen för sig själva,individuellt eller tillsammans med andra medarbetare, samt hur styrning genomförändrade direktiv skapade incitament för lärande. Således blir slutsatsen atttillitsbaserad styrning utgör en påverkande faktor på förutsättningarna för att arbeta somen lärande organisation. / The purpose of this study was to investigate whether a trust-based governance had animpact on the prerequisites for work as a learning organization. This was investigatedthrough qualitative semi-structured interviews. The sample group was limited to theSwedish National Board of Student Aid, based on the organizations prior work withtrust-based governance and the fact that the director general of the Swedish NationalBoard of Student Aid was a member of the Delegation for Trust-Based Public Managementwhen this study was performed. From the gathered data a large number of descriptionswas identified, detailing how the afore-mentioned impact manifested itself. The mostfrequently occurring descriptions was how the employees of the organization had to takeresponsibility for their own learning by creating learning opportunities for themselves,individually or together with co-workers, and how governance through directives createdincentive for learning. Thus, the conclusion is that a trust-based governance has an impacton the prerequisites for work as a learning organization. / <p>2020-06-26</p>

Digitala verktygs användning i skolor och av lärare ökar stadigt. Det är därför viktigt att kunnaredogöra för hur och när dessa digitala verktyg kan användas på ett didaktiskt sätt för att maximeraderas effektivitet. För att kunna göra detta är ett nödvändigt första steg att identifiera de didaktiskasyften lärare använder digitala verktyg för. Ett fokus på dom didaktiska hur-, vad- och varför-frågornahar legat till grund för studiens analys. Åtta gymnasielärare i biologi i Stockholm har kvalitativtintervjuats. Intervjuerna har sedan transkriberats och analyserats med en tematisk analys. Resultatetvisade att lärarnas didaktiska syften till stor del fokuserade på hur-frågan och hur undervisningenkunde tillgängliggöras för eleverna med hjälp av bilder, animationer, kommunikationsverktyg ochsimuleringar. Tidigare studier har visat att ökad kunskap och självförtroende hos lärare vidanvändningen av digitala verktyg kan öka verktygens effektivitet och motivationsförmåga hoseleverna. Denna studie kan ses som ett första steg i vart och hur en vidareutveckling av didaktisk ochdigital kompetens i användandet av digitala verktyg hos skolor och lärare kan se ut.

Det existerar väletablerade argument för varför det är viktigt med meningsfull undervisning. Att finna en mening i det vi gör anses ofta grundläggande för att fortsätta göra det och att undervisningen är meningsfull kan därför anses värdefullt när det kommer till arbetet mot ett av idrottsämnets övergripande mål, nämligen att främja elevers lust och intresse för att fortsätta vara fysiskt aktiva. Mer specifikt vad som utmärker en meningsfull undervisning i ämnet idrott och hälsa samt hur lärare kan arbeta för att implementera mening i sin undervisningspraktik verkar inte vara fastställt i samma utsträckning. Lärare ges i styrdokumenten vida tolkningsutrymmen och frihet att utforma undervisningen enligt egna synsätt vilket innebär att lärarna i viss mån lämnas till sin egen tolkning och att den typ av undervisning eleverna erbjuds styrs av lärarna i fråga. Denna studie syftar därför till att tillföra ett lärarperspektiv på området genom att undersöka vad lärare som undervisar i ämnet idrott och hälsa på högstadienivå anser att en meningsfull undervisning i ämnet innebär samt hur de arbetar för att elever ska uppleva undervisningen som meningsfull. Metoden som har brukats för att besvara detta syfte är kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta verksamma idrottslärare. Dataanalysens organiserade tillvägagångssätt hämtade inspiration från den kvalitativa innehållsanalysen. För att begripliggöra utsagorna användes Howland et al. s (2012) ramverk för meningsfullt lärande bestående av fem dimensioner även om jag var öppen för att finna ytterligare former av meningsfullhet som faller utanför verktygets ramar, vilket resulterade i att jag valde att lägga till en sjätte dimension av meningsfull undervisning. Studiens resultat visar att lärarna anser att en meningsfull undervisning i ämnet kortfattat innebär att eleverna får en förståelse för undervisningens syfte, mål och koppling till livet utanför skolan, får engagera sig aktivt och praktiskt i en variation aktiviteter, får reflektera över sina erfarenheter och lärandet, får arbeta tillsammans med andra samt får med sig positiva upplevelser från undervisningen. Sammantaget menar lärarna att de för att lyckas med ovanstående först och främst måste arbeta för att nå en trygg miljö samt göra välgrundade val när det kommer till undervisningens struktur, upplägg och utvärdering. Det går således att konstatera att en meningsfull undervisning inte kommer till stånd av sig själv utan är ett resultat av ett hårt och eftertänksamt arbete.

Syftet med den här studien är att undersöka kuratorers erfarenheter av transkulturella möten och kuratorers uppfattningar om hur kulturkompetens inverkar på vården inom svensk psykiatri. Ambitionen med studien är också att få förståelse för om det kan vara av vikt att kuratorer inom psykiatri innehar kulturkompetens. Studien utgår från att Sverige är ett mångkulturellt land där många kulturer möts, vilket ger anledningar att studera hur kuratorer samspelar med patienter vid transkulturella möten. Studiens syfte har uppnåtts med hjälp av en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer med tio kuratorer har genomförts. Empirin har analyserats genom tematisk analys och studiens frågeställningar har studerats utifrån teorierna symbolisk interaktionism och andrefiering. Resultaten av studien visar bland annat vilka erfarenheter kuratorer har av transkulturella möten samt vilka utmaningar kuratorerna upplever i dessa möten. Det kan vara till exempel patientens bristande språk och kulturella skillnader bland annat i form av hur psykisk ohälsa uttrycks. I studien framkommer också kuratorers uppfattningar av kulturkompetens och att de ser att det finns ett behov av sådan kompetens. Denna kompetens menar kuratorerna kan uppnås genom en kombination av utbildning och erfarenhet. Studiens slutsats är att kuratorer menar att kulturkompetens kan vara av betydelse för att uppnå jämlik vård samt nå förståelse i möten med patienter som har en annan kulturell bakgrund. Implikationer för socialt arbete som tas upp i studien är till exempel att kulturkompetens inom psykiatri kan skapa förståelse för patienter med en annan kulturell bakgrund och vara till gagn för dem då det handlar om jämlik vård. Vidare lyfts i studien ett behov av att erfarenheter av transkulturella möten och kulturkompetens studeras även ur andra synvinklar.