Bakgrund: Anestesiinduktion av barn kräver särskild kompetens hos anestesisjuksköterskan. Trygghet och tillit behöver skapas i mötet med barnet, vilket kan utgöra en utmaning om mötet är kort och intensivt. Barns förmåga att samarbeta och delta i förberedelser och vid anestesiinduktionen påverkas av barnets ålder och utvecklingsnivå. Bristande följsamhet och samarbetsvilja hos barnet kan leda till att tvång tillämpas i samband med induktionen, vilket kan väcka varierande tankar och känslor hos anestesisjuksköterskan. Tidigare forskning fokuserar främst på barn och föräldrars upplevelse av anestesiinduktionen. Genom att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse kan ett bredare perspektiv på fenomenet belysas och kunskapen inom barnanestesi fördjupas.Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att anestesiinducera barn.Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats har genomförts. Datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer och materialet analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys.Resultat: Analysen resulterade i fem huvudkategorier med 10 underkategorier som formade två övergripande teman: att skapa goda förutsättningar inför anestesiinduktionen vilket innefattade att etablera kontakt, anpassa förberedelser samt att samverka med föräldrarna. Det andra temat var att möta och hantera utmaningar vilket innefattade handlingsberedskap och professionell utmaning.Slutsats: Att anestesiinducera barn kan vara både stimulerande och utmanande. Goda förutsättningar inför anestesiinduktionen främjas av en tillitsfull relation med barnet och föräldrarna, där leken utgör ett viktigt verktyg för att skapa delaktighet och lärande. Genom handlingsberedskap och strategier kan oron för komplikationer minskas. Anestesiinducering av barn kan ge upphov till etiska dilemman samt innebära en yrkesmässig påfrestning hos anestesisjuksköterskan. / Background: Anaesthesia induction of children requires special skills of the anaesthetic nurse, both physiological and emotional. The anaesthetic nurse needs to create security and trust in the meeting with the child, which can pose a challenge if the meeting is short and intense. Children's ability to cooperate and participate in preparations and in connection with the anesthesia is affected by the child's age, level of development and unique conditions. Lack of adherence and willingness to cooperate in the child can lead to the application of coercion in connection with the induction, which provokes different thoughts and feelings in the anesthesia nurse. Previous research focuses primarily on children and parents' experience of anaesthesia. By describing the anesthesia nurse's experience, a broader perspective on the phenomenon can be highlighted and knowledge in pediatric anesthesia increased.Aim: The aim of the study was to describe the anesthesia nurse's experience of anesthetize children.Method: To answer the purpose of the study, a qualitative method with an inductive approach was used. The data collection consisted of semi-structured interviews with 12 informants and the material was analyzed according to Graneheim and Lundman's (2004) qualitative content analysis.Results: The analysis resulted in five main categories with ten subcategories that shaped two overarching themes. The first theme was to create good conditions for the anesthesia induction, which included establishing a contact, adapting preparations and collaborating with the parents. The second theme was to meet and manage challenges, which included readiness to act and handling a professional challenge.Conclusion: Anesthetizing children can be both stimulating and challenging. Good conditions can be created through preparation, play and the establishment of contact with the child and its parents. The worry of complications can be reduced through readiness to act and strategies. Anesthetizing children can give rise to ethical dilemmas as well as involve a professional strain on the anaesthetic nurse.

Tidigare forskning visar att ambulanssjuksköterskor upplever bristfällig utbildningsgrund samt känslor av bristande självförtroende och osäkerhet kopplat till vårdsituationer med den vuxna patienten med pågående krampanfall. Den forskning som finns etablerad omkring ambulanssjuksköterskors upplevelser av att möta den vuxna patienten med pågående kramp är dock begränsad. Ambulanssjuksköterskan har i sin yrkesutövning en förväntan på sig att inneha en handlingsberedskap för alla typer av patientärenden, så även för den vuxna patienten med pågående krampanfall. Krampanfall med tonisk-klonisk karaktär innebär ett komplext vårdmöte där ambulanssjuksköterskan måste ta ställning till multipla faktorer, både rörande en kritisk somatik samt patientens omvårdnadsmässiga behov. Studiens syfte är att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelse av att möta vuxna patienter med pågående epileptiskt anfall av tonisk-klonisk karaktär i prehospital miljö. Studien har genomförts som en kvalitativ, semistrukturerad intervjustudie med induktiv ansats. Genomförda intervjuer har analyserats utifrån en kvalitativ innehållsanalys och resulterade slutligen i huvudkategorin Ett vårdande som balanserar mellan trygghet och oförutsägbarhet, med efterföljande kategorier Mångbottnad upplevelse, Vårdrelationen och Prehospitalt vårdande. Resultatet visar på attambulanssjuksköterskor bär på en bred upplevelsegrund när det kommer till vårdmötet med denkrampande patienten, där känslor av osäkerhet och stress är vanlig förekommande. Ambulanssjuksköterskorna upplever även vårdmötet som utmanande i förhållande till faktorer som vårdmiljö, patientomhändertagande samt mötet med anhöriga. Ambulanssjuksköterskorna upplever att det i första hand är yrkeserfarenhet som utgör en trygghetsskapande grund i patientmötet. För att skapa förbättrade grundförutsättningar för vårdandet samt förstärka upplevelsen av trygghet för ambulanssjuksköterskor, bör ämnet lyftas tydligare inom utbildning och arbetsplatsrelaterad fortbildning. / Previous research shows that ambulance nurses experience a deficient educational basis as well as feelings of lack of self-confidence and uncertainty linked to care situations with the adult patient with ongoing seizures. However, the research that has been established about ambulance nurses' experiences of meeting the adult patient with ongoing convulsions is limited. In her professional practice, the ambulance nurse is expected to be ready to act for all types of patient matters, including for the adult patient with an ongoing seizure. Seizures with a tonic-clonic character involve a complex care encounter where the ambulance nurse must take a position on multiple factors, both concerning a critical somatic condition and the patient's nursing needs. The purpose of the study is to describe ambulance nurses' experience of meeting adult patients with ongoing epileptic seizures of tonic-clonic character in a prehospital environment. The study has been conducted as a qualitative, semi-structured interview study with an inductive approach. Conducted interviews have been analyzed based on a qualitative content analysis and finally resulted in the main category Care that balances between safety and unpredictability, with subsequent categories Multi-rooted experience, Care relationship and Pre-hospital care. The results show that ambulance nurses have a broad base of experience when it comes to the care meeting with the convulsing patient, where feelings of uncertainty and stress are common occurrences. The ambulance nurses also experience the care meeting as challenging in relation to factors such as the care environment, patient care and the meeting with relatives. The ambulance nurses feel that it is primarily professional experience that constitutes a security-creating basis in the patient encounter. In order to create improved basic conditions for care and strengthen the experience of security for ambulance nurses, the topic should be highlighted more clearly in education and workplace related continuing education.

Bakgrund: Typ 2-diabetes är en allvarlig sjukdom som ökar kraftigt världen över. Övervikt och ohälsosamma levnadsvanor är de största riskfaktorerna för att utveckla sjukdomen och risken att drabbas av komplikationer är stor. Genom hälsosamma levnadsvanor kan dock risken för komplikationer minska påtagligt. Syfte: Syftet var att beskriva patienter med typ 2-diabetes upplevelser och erfarenheter av hinder och stöd vid livsstilsförändringar. Metod: En empirisk, kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes där åtta patienter med typ 2-diabetes intervjuades. Intervjumaterialet analyserades enligt Graneheim och Lundmans kvalitativa manifesta innehållsanalys. Resultat: Personliga, sociala samt vårdrelaterade hinder och stöd framkom som betydande faktorer vid arbetet med livsstilsförändringar. Symtom relaterade till sjukdomen ökade motivationen till att genomföra livsstilsförändringar, medan fysiska besvär relaterade till andra sjukdomar och smärttillstånd ansågs vara betydande hinder. Kunskap om sjukdomen och dess komplikationer, engagemang hos närstående samt kontinuerliga besök med personcentrerad information hos diabetessjuksköterskan ansågs stödjande, medan en stressig vardag upplevdes hindra genomförandet av livsstilsförändringar. Slutsats: Patienters genomförande av livsstilsförändringar påverkas av diverse upplevda hinder och stöd. Studiens resultat belyser bland annat betydelsen av den regelbundna, personcentrerade vården och kan användas som vägledning för vårdpersonal i deras hälsofrämjande arbete med patienter med typ 2-diabetes. / Background: Type 2 diabetes is a severe disease that is increasing worldwide. Obesity and unhealthy lifestyle is the main risk factor to developing the disease and the risk of developing further complications are high. Leading a healthy lifestyle, the complications can be significantly reduced. Purpose: The aim was to describe patients with type 2 diabetes experiences of obstacles and support while making lifestyle changes. Method: An empirical, qualitative interview study with an inductive approach was conducted, where eight persons with type 2 diabetes were interviewed. The study material was analyzed according to Graneheim and Lundman’s qualitative manifest content analysis. Results: Personal, social and health care-related obstacles and support emerged as important factors when working with lifestyle changes. Symptoms related to the disease increased the motivation to implement lifestyle changes, while physical complaints related to other diseases and pain conditions were considered to be hindering factors. Having knowledge about the disease and its complications, involvement of relatives and continuous visits with person-centered information from the diabetes nurse were considered to be supportive, while a stressful everyday life was perceived to hinder the implementation of lifestyle changes. Conclusion: Patients' implementation of lifestyle changes is affected by several perceived obstacles and support. The study's results highlight the importance of regular, person-centered care and can be used as guidance for health care professionals in their health promotion work with patients living with type 2 diabetes.

Bakgrund: Att arbeta som distriktssköterska inom hemsjukvården innebär ett självständigt och ansvarsfullt arbete. Hemsjukvård innefattar bland annat att vårda svårt sjuka patienter palliativt i deras hem. Den palliativa vården fokuserar på att lindra patientens lidande och främja livskvaliteten. Beslut om övergång till palliativ vård i livets slutskede fattas av läkare och ett brytpunktssamtal bör hållas med patienten och eventuella närstående. Distriktssköterskan ska kunna identifiera förändringar i patientens allmäntillstånd och bedöma övergång till palliativ vård i livets slutskede tillsammans med läkare. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskors upplevelser och erfarenheter av att vara delaktiga i bedömningen av övergång till palliativ vård i livets slutskede för patienter inom hemsjukvård. Metod: Studien genomfördes empiriskt som en kvalitativ intervjustudie. Sju distriktssköterskor deltog i intervjuerna och materialet analyserades enligt Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Resultatet beskrev tre kategorier som påverkade distriktssköterskans upplevelser och erfarenheter: personliga faktorer, faktorer hos patient och närstående samt samverkansfaktorer. Personliga faktorer skildrade den egna inställningen och synen på arbetsuppgiften, vilka kunskaper distriktssköterskan hade samt hur stort ansvaret upplevdes vara. Faktorer hos patient och närstående skildrade patientens egna önskemål samt hur sjukdomsinsikten hos patienten och närstående påverkade distriktssköterskan. Samverkansfaktorer skildrade vårdrelationen mellan distriktssköterska och patient, samarbetet med läkare och brytpunktssamtalets betydelse. Slutsats: Distriktssköterskans samarbete med läkare i bedömningen av övergång till palliativ vård i livets slutskede är av stor betydelse för att kunna tillgodose patientens önskemål. Att ha erfarenhetsbaserad kunskap och en god vårdrelation med patient samt närstående bidrar till att distriktssköterskorna känner sig trygga i att utföra denna arbetsuppgift. / Background: Working as a district nurse in home care services implies independency and high responsibility. Home care service involves for instance giving palliative care for seriously ill patients in their homes. Palliative care focuses on alleviating the patient's suffering and promoting the quality of life. Decision-making about the transition to palliative care at the end of life relies on the doctor and end of life-discussions should be held with the patient and possibly next of kin. The district nurse should be able to identify changes in the patient's condition and make an assessment regarding the transition to palliative care at the end of life together with the doctor. Aim: The aim of this study was to describe experiences among district nurses’ regarding being involved in the assessment of transition to palliative care at the end of life for patients with home care services. Method: The study was conducted empirically as a qualitative interview study. Seven district nurses participated in the interviews and the material was analyzed according to Graneheim and Lundman's qualitative content analysis. Results: The result described three categories that affected the district nurse's experiences: personal factors, factors regarding the patient and next of kin as well as cooperation factors. Personal factors referred to one's own attitude towards the work assignment, what knowledge the district nurse had and how the burden of the responsibility was perceived. Factors regarding the patient and next of kin referred to the patient's own requests and how the patient's and next of kin's understanding of the disease affected the district nurse. Cooperation factors referred to the relationship between the district nurse and the patient, the cooperation with the doctor and the importance of end of life-discussions. Conclusions: The district nurse's cooperation with the doctor in the assessment of transition to palliative care at the end of life is of importance to be able to fulfill the patient's requests. Having experience-based knowledge and a good care relationship with the patient and next of kin contributes to the district nurses feeling confident when performing this work assignment.

Under 2015 migrerade ett stort antal flyktingar från Syrien som sedan kom att stanna i Sverige. Resan mot att känna sig inkluderad i samhället ser olika ut med olika faktorer som spelar in för hur migranterna uppfattar att de blivit mottagna i det nya landet. Till följd av den nutida flyktingkris som uppkommit då ukrainska medborgare flyr Ukraina, har bemötandet sett olika ut i denna flyktingkris mot hur syriska flyktingar porträtterats och mottagits. Därmed syftade studien att genom semistrukturerade intervjuer, utforska hur mottagandet i Sverige kan uppfattas av syriska migranter som levt här sedan 2015. Studien utforskade upplevelsen av respondenternas uppfattning om Migrationsverket. Vidare undersöktes även respondenternas intryck om medias skildringar. Slutligen undersökte om de känner sig inkluderade eller exkluderade i samhället till följd av deras upplevelse med migrationsverket samt medias porträtteringar och skildringar av syrier. Resultatet har analyserats med hjälp av tidigare forskning samt utifrån teorierna ”vi och dom”, ”social identitet” och ”avhumanisering” och visade på att det finns uppdelningar i samhället och känsla av ”vi och dom”, osäkerheter i social identitet samt kopplingar till känsla av avhumanisering. Slutsatser som dras i studien är att respondenterna visade vardagliga upplevelser och bidrog till en bredare bild av Sveriges mottagande och positiva och negativa upplevelser av migrationsverket och media. De visade även på blandade åsikter och angav tydliga bidragande faktorer som påverkat deras känsla av exkludering och inkludering som även varierade beroende på tidpunkt och sammanhang för respondenterna.

Inom vård och omsorg är arbetskraven höga, vilket har lett till att förekomsten av psykisk ohälsa ökar. Risken att drabbas av ohälsa i arbetslivet är större för medarbetare som har ADHD än för övriga, trots att de har rätt till att få samma möjligheter i arbetet, under samma villkor, som alla andra. Svenskt arbetsliv är välreglerat vad gäller arbetsmiljö och tillgänglighetsaspekter. Forskningen visar att det är lönsamt att inkludera medarbetare med funktionsnedsättning för att optimera verksamheter. Den är däremot begränsad vad gäller hur enhetschefer inom vård och omsorg arbetar för att underlätta för sina medarbetare med ADHD och säkerställa att de, liksom övriga medarbetare, kan få nyttja sin kompetens och hålla sig friska. Denna studie syftar till att undersöka enhetschefers arbetserfarenheter och strategier för att skapa goda arbetsförhållanden för medarbetare med ADHD. Studien utgörs av en kvalitativ intervjustudie, i vilken sex transkriberade intervjuer analyserades med hjälp av induktiv innehållsanalys. Resultatet visade att enhetscheferna upplevde en begränsning i sitt arbete med att skapa goda arbetsförhållanden. Det framkom att enhetscheferna hade varierade erfarenheter och använde sig av olika strategier i arbetet men att de inte delgivits någon kompetensutveckling från arbetsgivarens sida. Förhoppningen är att denna uppsats kan bidra till att belysa vikten av kognitiv arbetsmiljö och tillgänglighet för medarbetare med ADHD samt synliggöra behovet av en ökad kunskap om ADHD i arbetslivet, som ett led i arbetet för ökad hållbarhet inom vård och omsorg, där hållbarhet innebär att vårda de resurser som finns i verksamheterna.

Bakgrund: Alltmer vård bedrivs i patienternas egna hem och den kommunala vården är omfattande och expanderar. Samtidigt beskriver tidigare studier hemsjukvården som en komplex vårdkontext med delat patientansvar på många professioner och huvudmän. I Sverige pågår det en nationell satsning mot en ‘god och nära vård’ med personcentrerad vård som fokus. Den personcentrerade vården är ett beforskat område, men fokus ligger då oftast på slutenvårdskontexten. Hur erfarenheterna av personcentrerad vård i hemsjukvården ser ut är ej tydligt beforskat. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta personcentrerat i hemsjukvården. Metod: En kvalitativ studie genomfördes med 14 semistrukturerade intervjuer av sjuksköterskor i hemsjukvården. Intervjuerna analyserades med manifest innehållsanalys. Resultat: Studien mynnade ut i 4 kategorier som beskrev sjuksköterskornas erfarenheter av att arbeta personcentrerat i hemsjukvården. Dels hade hemmet som vårdkontext en påverkan på den personcentrerade vården, även en tidsaspekt togs upp. Vidare beskrevs utmaningar i samverkan med andra vårdaktörer och i teamarbetet. Dessutom framkom att den personcentrerade vården tolkades olika av de olika sjuksköterskorna i studien. Slutsats: Sjuksköterskor i hemsjukvården har goda möjligheter att arbeta personcentrerat samtidigt som det är svårt att få hela vårdkedjan att arbeta personcentrerat. Det behövs ytterligare studier för att kartlägga hur samarbetet mellan kommunal och regional vård kan förbättras för att trygga upp den personcentrerade vården. / Background: More and more care are provided in the patients' own homes and municipal care is extensive and expanding. At the same time, previous studies describe home health care as a complex care context with shared patient responsibility among many professionals and caregivers. In Sweden, there is a national investment towards 'good and close care' with person-centred care as the focus. Person-centred care is a researched area, but the focus is usually on the inpatient care context. How the experiences of person-centred care in home health care are perceived is not well researched. Aim: The purpose of the study was to elucidate nurses' experiences of working person-centred in home health careMethod: A qualitative study was conducted with 14 semi structured interviews with nurses in home health care. The interviews were analyzed using manifest content analysis. Result: The study resulted in four categories that described the nurses' experiences of working person-centred in home health care. The home as a care context had an impact on the person-centred care, a time aspect also influenced the care. Furthermore, challenges were described when collaborating with other health care providers and in teamwork. In addition, it emerged that the person-centred care was interpreted differently by the different nurses in the study. Conclusion: Nurses in home health care have good opportunities to work person-centred, while it is difficult to get the entire health care organization to work person-centred. Further studies are needed to investigate how the cooperation between municipal and regional care can be improved in order to secure a person-centred care.

Bakgrund: Trauma orsakar livshotande skador och mortalitet världen över och är förenat med stort lidande för den drabbade och dennes närstående. Ett välfungerande multidisciplinärt team är betydelsefullt för att åstadkomma bästa möjliga omhändertagande av patienten och minskar risken för komplikationer och dödlighet. Ett välfungerande teamarbete i det multidisciplinära teamet med olika kompetenser är en komplex uppgift som ställer höga krav på medlemmarna i teamet. Specialistsjuksköterskor i traumateamet har en betydande roll för teamarbetet vid omhändertagandet av traumapatienten. Syfte: Syftet var att studera specialistsjuksköterskors erfarenheter av nyckelfaktorer till ett välfungerande teamarbete vid traumalarm nivå 1.Metod: Kvalitativ studie med induktiv ansats. Åtta specialistsjuksköterskor inom anestesi- och intensivvård intervjuades med individuella semistrukturerade intervjuer. Data analyserades med användning av kritisk incident teknik. Resultat: Analysen av data resulterade i sex kategorier: Att ha en tydlig och riktad kommunikation i traumateamet, Att ha ett strukturerat och professionellt traumaomhändertagande, Att träna inför och reflektera efter traumalarm, Att förbereda traumarummet och traumateamet, Att ha tydlig rollfördelning och tydligt ledarskap i traumateamet samt Att ha en god stämning och ett lugnt klimat. Slutsats: Teamarbete vid traumalarm nivå 1 är en komplex uppgift där det inte finns enavgörande faktor, utan en rad olika faktorer som är beroende av varandra för ett välfungerande multidisciplinärt teamarbete. Studien ger en djupare förståelse för vilka nyckelfaktorer som är viktiga för ett välfungerande teamarbete. Vikten av att få öva motiverar till att mer resurser behövs för att kunna genomföra fler simuleringsövningar

Bakgrund: Ett av huvudområdena hos sköterskan är att arbeta hälsofrämjande och därmed förebygga sjukdom, bland annat genom riktade hälsosamtal. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors och sjuksköterskors upplevelser av riktade hälsosamtal i primärvården. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie där åtta sjuksköterskor deltog och materialet analyserades utifrån Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Resultatet beskriver tre huvudkategorier som är särskild vanligt förekommande i sjuksköterskornas egna utsagor om att hålla riktade hälsosamtal, och som har särskild betydelse för deras upplevelser av att hålla riktade hälsosamtal i primärvården. Dessa tre huvudkategorier är faktorer relaterade till sjuksköterskan, faktorer relaterade till verksamheten och faktorer relaterade till patienten. Slutsats: Sjuksköterskornas upplevelser av att hålla riktade hälsosamtal i primärvården vittnar om att god erfarenhet och kompetens även skapar ett gott hälsosamtal. Deras upplevelser belyser även vikten av ett gott ledningsstöd för, och goda förutsättningar för planering av, det riktade hälsosamtalet. Därutöver visar studien genom sjuksköterskornas upplevelser hur deras utövande av ett produktivt hälsosamtal ständigt utmanas av patientens intresse, insikt och potential och benägenhet att kommunicera med sjuksköterskan. / Background One of the main areas of a nurse is to work with health promotion and to prevent illness. Hence, the health talk is a prioritised part of a nurse conversations. Aim This study aims to describe nurses’ experiences of conducting health conversations in the primary care. Method The study was conducted as a qualitative interview study with eight nurses participating and the material was analyzed based on Graneheim and Lundman's qualitative content analysis. Results The results describe three areas that are particularly and frequently common in the nurses’ experiences of conducting the healthtalk, and that they ascribe the most importance. These areas are factors relating to the nurse, factors relating to the authorities, and factors relating to the patient Conclusions The study concludes that the nurses believe that good experience and competence create a good health talk. It also concludes that the health talk benefits from support and priority from the authorities. Lastly, the study concludes that the nurses believe that conducting a productive health talk continually is challenged by the patient’s interest of and insight in their health, and their potential to communicate well with the nurse.

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur socialsekreterare som arbetar med unga lagöverträdare upplever insatser för målgruppen samt om och i så fall hur de upplevelserna påverkar utredningsarbetet. I frågeställningarna ingick även vilken roll ungdomars vårdbehov i relation till samhällsskydd och ungas eventuella behov av skydd spelar i dessa upplevelser. Empirin har bearbetats med hjälp av tematisk analys. För att besvara syftet genomfördes semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare som arbetar med unga lagöverträdare i en medelstor kommun. Studiens huvudsakliga teoretiska ramverk har varit Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater, med nyinstitutionell organisationsteori som kompletterande teori. I studien påvisades ett antal centrala upplevelser i relation till befintliga insatser. Tillgängliga insatser för unga lagöverträdare upplevdes i många fall utdaterade i relation till överväldigande förändringar i målgruppens förutsättningar. Exempel på detta som påvisades var att kriminalitet hos unga upplevs ha sjunkit i åldrarna och blivit av en grövre karaktär, vilket en majoritet av respondenterna menar inte speglas i hur insatser är utformade i dagsläget. I studien påvisades även en upplevd brist på lämpliga utförare, vilket dels beskrevs härstamma från att utförare av vissa insatser (i synnerhet familjehemsplacering men även i viss mån HVB) inte vill ta emot ungdomar med exempelvis kriminalitet eller pågående missbruk. Brist på t.ex HVB som var utrustade att behandla ungdomar med flera olika typer av behov och/eller problematik påvisades också. Vidare påvisades att arbetet påverkades av att ständigt behöva allokera otillräcklig tid. Slutligen visade studien att ungas skyddsbehov var en väsentlig faktor i särskilda ärenden, och som av nödvändighet behövde prioriteras över ungas vårdbehov. Samhällsskydd upplevdes inte som en lika central faktor.