Bakgrund: Sjukdomen KOL kan orsaka begränsningar i det dagliga livet för varje enskild individ. Primärvården är en viktig aktör i omhändertagandet av patienter, där omvårdnaden vid KOL är av stor vikt för patienters hälsa. Syfte: Att beskriva distriktsköterskors/sjuksköterskors erfarenheter av att handha patienter med KOL i primärvården Metod: Intervjustudie av kvalitativ design. Åtta individuella intervjuer med distriktssköterskor/sjuksköterskor inom astma/KOL genomfördes. Data analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Distriktssköterskors/sjuksköterskors beskrivningar av erfarenheter av att handha patienter med KOL i primärvården resulterade i tre kategorier: ”Att samverka med andra professioner”, ”Att stödja egenvården” och ”Att möta hinder i arbetet på astma/KOL mottagningen”. Åtta underkategorier framkom: Viktigt att inte känna sig ensam, Olika tillgänglighet till olika professioner, Att stödja patienten till ökad kunskap och förståelse kring sin sjukdom, Att stödja patienten till rökavvänjning, Avståndet har betydelse, Tiden räcker inte till, Många saknar en överskådlig individuell behandlingsplan och Brister i kommunikationen. Konklusion: Distriktssköterskan/sjuksköterskan har en samordnande roll på astma/KOL mottagning i primärvården där interprofessionell samverkan beskrivs som en viktig förutsättning för god omvårdnad. Distriktssköterskan/sjuksköterskan har en betydelsefull roll i omvårdnaden i att stödja patienter med KOL till ökad kunskap och förståelse kring sin sjukdom. / Background: The disease COPD can cause limitations in the daily life of each individual. Primary care plays an important role in the caring of patients, where nursing at COPD is of great importance for patients' health Aim: To describe district nurses / nurses' experiences of managing patients with COPD in primary care Method: Interview study of qualitative design. Eight individual interviews with district nurses / nurses in asthma / COPD were conducted. Data was analyzed using a qualitative content analysis with an inductive approach. Results: District nurses / nurses' descriptions of experiences of managing patients with COPD in primary care resulted in three categories: “Collaborating with other professions”, “Supporting self-care” and “Facing barriers with work at asthma / COPD reception”. Eight subcategories emerged: Important not to feel alone, Different accessibility to different professions, Supporting the patient for increased knowledge and understanding of their illness, Supporting the patient for smoking cessation, Distance is important, Time is insufficient, Many lack a clear individual treatment plan and deficiencies in communication. Conclusion: The district nurse / nurse has a coordinating role on asthma / COPD in primary care where interprofessional collaboration is described as an important prerequisite for good nursing. The district nurse / nurse has a significant role in nursing while supporting patients with COPD to increase knowledge and understanding of their illness.

Studiens syfte är att undersöka högstadielärares idéer och tillämpning av formativ bedömning i ämnet idrott och hälsa, samt vilken typ av formativ bedömning lärarna anser hjälper eleverna bäst i deras lärande. Till studien hör följande frågeställningar: (1) Vilka idéer, värderingar och normer kännetecknar lärares uppfattning om formativ bedömning och dess tillämpning i undervisningen? (2) Vilken typ av formativ bedömning anser idrottslärare hjälper eleverna bäst i sitt lärande? (3) Vilka skillnader finns mellan idrottslärare i deras användning och konceptualisering av formativ bedömning? Studiens kvalitativa ansats har resulterat i semi-strukturerade intervjuer med sex verksamma lärare inom ämnet Idrott och hälsa (IH) i årskurs 7-9.  Kopplingen mellan ämnet IH och idrottsrörelsen befästs bland annat genom att lärarna beskriver hur de hämtat mycket av sin inspiration kring återkoppling från föreningslivet. Det är främst den direkta och muntliga formen av återkoppling (feedback) som används och anses ha stor effekt på elevernas lärande. Motiveringen handlar om att förmågorna inom IH oftast synliggörs på sekunder och det är där och då lärarna ska stötta eleverna framåtsyftande. Lärarna ser självbedömning och kamratbedömning som problematiskt. De relaterar främst till aspekter av tid, planering och elevernas förmåga att bedöma varandra. Studien synliggör även exempel på framgångsfaktorer för när den formativa bedömningen fungerar bäst.

Det blir allt mer vanligt med delat ledarskap inom vården. Det finns en del forskning om chefers upplevelser av delat ledarskap, men inte så mycket från medarbetarnas perspektiv. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att ha två chefer med delat ledarskap. Metoden som användes var kvalitativ metod med induktiv ansats i form av semistrukturerade intervjuer. Totalt intervjuades sex informanter från två olika sjukhus i Sverige. Det insamlade materialet transkriberades, analyserades och kategoriserades genom innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs (2007). Resultatet visade att medarbetare hade en positiv syn på att ha två chefer med delat ledarskap. De upplevde att dem fick stöttning i det dagliga arbetet, att cheferna arbetade som ett team, att chefernas erfarenheter och bakgrunder gynnade medarbetarna samt att det fanns en hög tillgänglighet på avdelningen. Några svårigheter som identifierades var ansvarsfördelningen mellan cheferna samt att kommunikationen mellan cheferna gjorde att saker ibland föll mellan stolarna. Utifrån resultatet anser författarna att det behövs vidare forskning för att belysa chefernas upplevelse av kommunikation och ansvarsfördelning inom delat ledarskap samt mer forskning kring hur medarbetarna gynnas av ett delat ledarskap.

Introduktion: Adekvat andning är grundläggande för liv. Att kunna utföra luftvägshantering är därför en kunskap sjuksköterskan måste besitta. I regionen där studien genomförts kan anestesisjuksköterskeresurs medfölja ambulans vid larm om andnings- eller luftvägsproblematik. Denna resurs har tidigare nyttjats per automatik från larmcentral, men har nu övergått till att nyttjas först på ambulanspersonalens begäran. Hur denna förändring upplevs av sjuksköterskan i ambulansen är tidigare inte undersökt. Syfte: Belysa sjuksköterskan i ambulansens upplevelse av luftvägshantering samt upplevelsen av stöd från anestesisjuksköterskan prehospitalt. Metod: Kvalitativ intervjustudie som analyserades med induktiv innehållsanalys. Femton semistrukturerade intervjuer genomfördes på en ambulansavdelning i södra Sverige. Deltagarna var sjuksköterskor aktivt verksamma inom ambulanssjukvården. Resultat: Sjuksköterskan i ambulansen upplevde generellt trygghet i luftvägshantering efter som det övas frekvent. Anestesisjuksköterskans stöd var dock viktigt vid avancerad luftvägshantering. Rutinförändringen, gällande att anestesisjuksköterska endast medföljde på ambulanspersonalens begäran, upplevdes av sjuksköterskan i ambulansen som positivt. Detta skapade fler tillfällen att få möjlighet till luftvägshantering vilket i sin tur skapade ökad trygghet. En annan positiv upplevelse av rutinförändringen var att anestesisjuksköterskeresursen nu kunde nyttjas när den verkligen behövdes. Få tillfällen för samövning mellan anestesisjuksköterskan och sjuksköterskan i ambulansen upplevdes av sjuksköterskan i ambulansen ej ge personlig kännedom för anestesisjuksköterskan, vilket i sin tur påverkade teamkänslan. Deltagarna menade även att det ofta var ”extra händer” som efterfrågades istället för viss kompetens. Slutsats: Luftvägshantering kräver regelbunden övning för att upprätthålla kompetens och känsla av trygghet. Anestesisjuksköterskan bör dock fortsatt finnas att tillgå som stöd vid avancerad luftvägshantering. Rätt resurs ska användas vid rätt tillfälle, vilket sjuksköterskan i ambulansens ansvarar för att så sker. För att möjliggöra en god teamkänsla inom vårdteamet krävs samövning och personlig kännedom. / Introduction: Adequate breathing is essential for life. Being able to perform airway management is therefore a knowledge the nurse must possess. Within the prehospital care in the region the study is carried out there is an anesthesia nurse resource in the event of respiratory problems. This resource has previously been used automatically from dispatch, but now this resource is only used on request from the ambulance staff. How this change is experienced by the nurse in the ambulance has not been investigated earlier. Purpose: Illuminate the nurse in the ambulance’s experience of airway management and the experience of support from the anesthesia nurse prehospital. Method: Qualitative interview study that was analysed with inductive content analysis. Fifteen semi-structured interviews were conducted in an ambulance department in southern Sweden. The participants were nurses with an active employment in ambulance care. Result: The nurse in the ambulance generally felt comfortable in airway management as it was frequently practiced. However, the support of the anesthesia nurse was important in advanced airway management. The routine change, regarding the fact that the anesthesia nurse was only included at the request of the ambulance staff, was perceived by the nurse in the ambulance as positive. This created more opportunities for airway management, which in return increased confidence. Another positive experience of the routine change was that the anesthesia nurse resource could now be used when it was really needed. Few opportunities for joint practice between the anesthesia nurse and the nurse in the ambulance were experienced by the nurse in the ambulance as not giving personal knowledge to the anesthesia nurse, which in return affected the team spirit. The participants also said that it was often ”extra hands” that they requested instead of certain skills. Conclusion: Airway management requires regular practice to maintain competence and confidence. However, the anesthesia nurse should continue to be available, as support for advanced airway management. The correct resource must be used in the right situation, which the nurse in the ambulance is responsible for ensuring. To enable a good team spirit within the care team, joint practice and personal knowledge are required.

Beteckningen särskola etablerades 1955 och har sedan 1985 varit inskriven i Skollagen. Särskoleverksamheten är en skolform vid sidan av den ordinarie skolverksamheten och är avsedd för elever med intellektuella funktionsnedsättningar som inte bedöms klara av att följa den ordinarie undervisningen. Undervisningen i särskoleverksamheten ska i största mån motsvara den som bedrivs inom den ordinarie skolverksamheten. Denna studies syfte är att undersöka verksamma speciallärares subjektiva upplevelser av olika delar av arbetet inom särskolan. Syftet är vidare att besvara de frågeställningar som ligger till grund för arbetet, som berör hur lärare i sitt arbete förhåller sig till styrdokumenten, hur de arbetar kunskapsutvecklande samt hur samhällskunskapsämnet kommer till uttryck inom verksamheten. Studien antar en teoretisk utgångspunkt ur fenomenologisk teori då den undersöker verksamma speciallärares subjektiva upplevelser av olika situationer relaterat till lärande inom särskolan. Metoden som antas för att genomföra undersökningen är en kvalitativ intervjustudie med en induktiv metodansats. Det som framkommer ur intervjuerna är en gemensam positiv inställning till rådande styrdokument och dess kunskapsfokusering. Respondenterna har även uppfattningen att samhällskunskapen är väldigt viktig för eleverna att få möta men att kan vara problematiskt på grund av abstrakt innehåll som ska brytas ner till en lämplig nivå. Vidare framkommer en generell uppfattning att lärarna i stor utsträckning använder styrdokumenten som förankring för sin undervisning. Även detta upplevs stundvis som problematiskt då styrdokumenten och dess bedömningskriterier upplevs diffusa. Det kunskapsutvecklande arbetet upplevs som en stor utmaning, men likväl en viktig del av arbetet. Utmaningar ligger i att motivera enskilda elever, hitta en nivå i undervisningen som är lämplig för eleverna, formulera uppnåbara, bedömningsbara och tidsbegränsade mål. Det är vidare viktigt att få med sig eleverna i utvecklingen genom ständigt kommunikation i form av formativ bedömning, återkoppling och positiv förstärkning vid framsteg i utvecklingen. / The term Special school [särskola] was established in 1955 in Sweden and has been registered in the Education Act since 1985. The special school is a form of education in addition to the regular schools and is intended for students with intellectual disabilities who are not considered to be able to follow the regular teaching. The teaching in the special school shall to the greatest extent correspond to that which is conducted within the regular school. The purpose of this study is to research active special teachers' subjective perceptions and experiences in different parts of their work within the special school. The purpose is also to answer the questions that form the basis of this study, which covers how teachers in their teaching relate to the curriculum, how they work to encourage the students’ knowledge development and how the Social Studies subject [samhällskunskap] is expressed within the special school. The study assumes a theoretical starting point from phenomenological theory as it examines active special teachers' subjective experiences and perceptions of different situations related to learning within the special school. The method adopted for conducting the survey is a qualitative interview study with an inductive methodical approach. What emerges from the interviews is a shared positive attitude towards the prevailing curriculum and its focus on knowledge. The respondents also have the opinion that the social studies subject is very important for the students but that it can be problematic due to abstract content that must be broken down to an appropriate level. Furthermore, there is a general perception that teachers to a large extent use the curriculum as an anchor for their teaching. This is also sometimes perceived as problematic as the curriculum and its evaluation criteria are perceived as diffuse. The knowledge development work is perceived as a great challenge, but still an important part of the work. Challenges lie in motivating individual students, finding a balance in the teaching that is suitable for all students and formulating achievable, assessable and time-limited goals. The teachers also emphasize that it is also important to involve the students in the development through constant communication in the form of formative assessment, feedback and positive reinforcement in the process of their development.

I mars 2020 drabbades världen av en pandemi kopplat till viruset Covid-19 (SARS-CoV-2). I Sverige som i resten av världen har sjukvårdspersonalen varit tvungna att jobba under hög belastning i stressiga arbetssituationer som resultat av denna pandemi. Syftet med studien var att undersöka vilka faktorer som spelade roll för att vårdpersonalen skulle orka med det stressiga jobbet under en ovanlig situation som covid-19 pandemin. Till denna studie valdes kvalitativ design med en tematisk induktiv analys. Resultatet visade att kollegornas stöd, tydliga instruktioner från närmaste chefer, känslan av stolthet för att kunna klara av situationen tillsammans med andra samt personliga strategier var positiva faktorer som hjälpte vårdpersonalen att kunna klara av arbetet. Medan sjukvårdspersonalen upplevde att stöd från högre ledningen och samhällets ansvar inte var tillräckligt. / In March 2020, the world was hit by a pandemic linked to the Covid-19 (SARS-CoV-2) virus. In Sweden, as in the rest of the world, healthcare professionals had to work under high load in stressful work situations as a result of this pandemic. The purpose of this study was to investigate what factors played a role in the care staff being able to cope with the stressful job during an unusual situation such as the pandemic. For this study, qualitative design with a thematic inductive analysis was chosen. The results showed that the colleagues' support, clear instructions from immediate managers, the feeling of pride in being able to cope with the situation together with others and personal strategies were positive factors that helped the care staff to cope with the work load. While the health care staff felt that support from senior management and the responsibility of society was not enough.

Denna uppsats är en kvalitativ intervjuvstudie med syftet att undersöka personalen i fritidshemmets föreställningar om “starka elever” och deras beskrivning av hur de arbetar med “starka elevers” kunskapsutveckling. Genom tematiska analyser i relation till det sociokulturella perspektivet på lärande ges studien möjlighet att förstå hur de situationer som lärarna beskriver kan vara möjligheter för en kognitiv utveckling hos eleverna. En ”stark elev” i fritidshemmet beskrivs vara en elev som besitter goda kvalitéer att råda i en social praktik och därmed förstå hur man vårdar sociala relationer.  Den “starka eleven” nyttjar sina kvalitéer på ett sätt som gynnar sig själv och andra vilket gör att den ”starka eleven” beskrivs som en förebild som inspirerar sina kamrater.  Vem den ”starka eleven” är beror på vilka aktiviteter fritidshemmet erbjuder i stunden, där den “starka eleven” ser möjligheter för lärande. För att främja kunskapsutveckling hos de ”starka eleverna” bidrar lärarna med kommunikativa redskap, samt låter eleven själv vara med och utvecklas i ett gemensamt lärande. Därav beskrivs den "starka eleven" ofta få ansvara för sin egen utveckling.

Bakgrund: Det är väl känt att fysisk aktivitet har positiva effekter på människans mentala hälsa. Hälsofrämjande arbete kan med fördel påbörjas i den psykiatriska heldygnsvården. Samtidigt är motivationsbrist vanligt förekommande för personer med psykisk ohälsa och då behövs stöd och motivation för att öka patientens möjligheter att främja sin hälsa. Således har sjuksköterskan inom psykiatrisk vård en viktig roll i det hälsofrämjande arbetet. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att främja fysisk aktivitet inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: En kvalitativ intervjustudie användes som metod. Det insamlade materialet utgår från åtta semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor som var yrkesverksamma inom psykiatrisk heldygnsvård i Region Skåne. Efter transkribering analyserades intervjuerna med manifest innehållsanalys enligt Burnard (1996). Resultat: Resultatet presenterades i tre kategorier enligt följande: Inverkan på patientens återhämtning, Sjuksköterskans behov för att arbeta med fysisk aktivitet och Organisatoriska hinder. Slutsats: Studien visar att främjandet av fysisk aktivitet inom psykiatrisk heldygnsvård kan bidra till återhämtning för patienter men möjligheten att arbeta med fysisk aktivitet var begränsad för sjuksköterskor. Studien pekar på vikten av att arbetet med fysisk aktivitet implementeras från organisationen. Stöd från organisationen skulle kunna bidra till att sjuksköterskan får en tydligare roll i det hälsofrämjande arbetet med fysisk aktivitet inom psykiatrisk heldygnsvård. / Background: It is well known that physical activity has positive effects on a person’s mental health. Health promotion work can advantageously start in at the psychiatric ward. At the same time, a lack of motivation is common for people with mental illness, and support and motivation are then beneficial to promote their health through physical activity. Thus, the nurse in psychiatric care has an important role in the health promotion work. Aim: The aim of the study was to illuminate nurses’ experiences of promoting physical activity in psychiatric inpatient care. Method: A qualitative interview study was used as a method. The collected material was based on eight semi-structured interviews with nurses working at psychiatric wards in Skåne county. After transcription, the interviews were analysed using manifest content analysis according to Burnard (1996). Result: The results were presented in three categories as follows: Impact on the patient’s recovery, The nurse’s need to work with physical activity and Organizational barriers. Conclusion: The study shows that the promotion of physical activity in psychiatric wards can contributing to recovery for patients but the opportunity to work with physical activity is limited. The study indicates that there is a need for promotion of physical activity from the organization. Organizational support could contribute to strengthen the nurse’s role in their work of promoting physical activity within psychiatric inpatient care.

Syftet med arbetet är att undersöka vuxna barns upplevelser av att växa upp med en förälder som har bipolär sjukdom. Studien har utgått från en kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer med åtta vuxna deltagare för att undersöka deras upplevelser under uppväxten, påverkan över vuxenlivet och skyddsfaktorer under uppväxten. Tematisk analys användes för att analysera respondenternas utsagor och de teman som identifierades var: utmaningar under uppväxten, trauma, skyddsfaktorer och uppväxtens påverkan på vuxenlivet. Resultatet visar att sju av åtta respondenter upplevt uppväxten som mer eller mindre traumatisk samt att de upplever att uppväxten på olika sätt påverkat dem i deras vuxenliv, både gällande deras psykiska hälsa och i deras relationsskapande. Särskilt framträdande för alla respondenter har varit deras upplevelser av skam, tabu och isolering till följd av förälderns diagnos, vilket har medfört att inga respondenter erhållit stöd från myndighet eller skola trots de trauman som uppstått i barndomen. Slutsatsen är att uppväxten med en förälder som har bipolär sjukdom påverkar barn på flertalet sätt, de barn som har ett stort skyddsnät mår ofta bättre i vuxen ålder medan för de barn som levt mer isolerat har det ofta påverkat deras psykiska mående på ett negativt sätt. / The aim of the work is to investigate adult children's experiences of growing up with a parent who has bipolar disorder. The study has been based on a qualitative approach and semi-structured interviews with eight adult participants to investigate their experiences during childhood, impact over adulthood and protective factors during childhood. Thematic analysis was used to analyze the respondents' statements and the identified themes were: challenges during growing up, trauma, protective factors and the childhood’s impact on adulthood. The results show that seven out of eight respondents experienced their upbringing as more or less traumatic and that their upbringing has affected them in different ways in adulthood, both in terms of their mental health and in their relationship building. Particularly prominent for all respondents have been their experiences of shame, taboo and isolation as a result of the parent's diagnosis, which has meant that none of the respondents received support from authorities or schools despite the traumas that occurred in their childhood. The conclusion is that growing up with a bipolar parent affects children in several ways. Children who have a large safety net more often feel better in adulthood, while for those children who have lived more isolated, it has often affected their mental well-being in a negative way.

Introduktion: Anestesisjuksköterskans roll prehospitalt är att vårda den kritiskt skadade patienten. De kan bidra till prehospital vård med goda kunskaper i avancerad luftvägshantering, vana att använda potent analgetika, anestesimedel och innehar erfarenhet av avancerad smärtbehandling. Ambulanser i Sverige idag är främst bemannade med specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård, men även grundutbildade sjuksköterskor förekommer. De har uttryckt efterfrågan efter mer utbildning och resurser vad det gäller smärtlindring prehospitalt. Flera studier har påvisat att smärtlindring prehospitalt som bristfällig. Bristfällig smärtlindring kan leda till svåra komplikationer för patienten. Anestesisjuksköterskan har ett ansvar att jobba utifrån patientens unika behov, förbereda och hantera de utmaningar som kan manifesteras. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter av att smärtlindra vuxna patienter med svår smärta prehospitalt. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats med beskrivande design genom semistrukturerade intervjuer användes i denna studie. Intervjuerna analyserades genom manifest innehållsanalys. Resultat: Intervjuerna resulterade i tre kategorier – bedömning och anpassning av smärta, kompetens och erfarenhet påverkar den smärtlindring som patienten erhåller, smärtlindringens emotionella och psykologiska aspekt– med nio subkategorier. Slutsats: Anestesisjuksköterskor som deltog i denna studie beskriver att de besitter kompetens och har erfarenhet att möta de utmaningar som finns med prehospital smärtlindring. De tillämpar ett personcentrerat förhållningssätt och utgår från patientens behov och aktuella situation vid smärtlindring. Anestesisjuksköterskor kan med sin kompetens och kunskap bidra med utbildning och utveckling i prehospitala verksamheter för att på sätt förbättra omhändertagandet av patienten.