The purpose of this research is to identify possible means to improve governmental measures to prevent intimate partner violence (IPV) perpetrated by men towards women. Qualitative interviews with nine non-governmental women shelters are conducted, as well as with a specialist within the field, with the aim of responding to the research’s purpose. Furthermore, The Gender Equality Unit at The Ministry of Social Affairs respond to the findings of the interviews. The main findings of the essay identify a lack of stability and continuity relating to governmental preventive measures. The importance of education and a lack of equality are factors being brought up in particular, in regards to the study’s purpose. The findings also highlight a problematical connection between violent forms of pornography, sexual violence and inequality

Syftet med denna uppsats har varit att bidra med ökad förståelse av spirituellt våld och hur utsatta kvinnor kan bemötas samt kartlägga vilken kunskap som finns nationellt och internationellt. Studien baseras på en intervju av en kvinnojour som är insatt i spirituellt våld och med hjälp av hermeneutik som metod har intervjumaterialet analyserats och meningsbärande citat plockats ut. I den teoretiska referensramen har ett intersektionellt perspektiv använts, för att synliggöra maktrelationen mellan könen och maktrelationen mellan den utsatte och myndigheter eller organisationer. Resultatet har visat att kvinnor som utsätts för spirituellt våld får svårare att träda fram i ett sekulariserat samhälle där religion och heliga skrifter många gånger anses som strunt. Resultatet visar även att den internationella forskningen och kunskapen är mer omfattande medan den nationella forskningen och kunskapen inom området spirituellt våld är mycket begränsad.

<p>This paper aimed to investigate to what extent there is an age cut-off for teenage boys in the women’s shelters of Sweden and how a possible cut-off is described and maintained. This occurrence has not been investigated earlier to a large extent, which emphasizes the importance of this paper. A mixed strategy was used to cover both the frequency as well as the explanations to the age cut-off. The quantitative survey was sent to all women’s shelters in Sweden and the result showed that 56 % of the shelters had an age cut-off for teenage boys from 12 years of age and above. Qualitative interviews were conducted with six women’s shelters in Stockholm to examine how the notion teenage boys was constructed and used by the respondents to deny them refuge together with their mothers. The teenage boys were described as young men, aggressive and in the same time need of support, which all had the consequence that they could not stay at the shelters with collective housing. The age cut-off was neither discussed nor questioned by the members of the women’s shelters and was upheld by its legitimation. From a social constructive perspective the women’s shelters could be understood as institutionalized.</p>

This paper aimed to investigate to what extent there is an age cut-off for teenage boys in the women’s shelters of Sweden and how a possible cut-off is described and maintained. This occurrence has not been investigated earlier to a large extent, which emphasizes the importance of this paper. A mixed strategy was used to cover both the frequency as well as the explanations to the age cut-off. The quantitative survey was sent to all women’s shelters in Sweden and the result showed that 56 % of the shelters had an age cut-off for teenage boys from 12 years of age and above. Qualitative interviews were conducted with six women’s shelters in Stockholm to examine how the notion teenage boys was constructed and used by the respondents to deny them refuge together with their mothers. The teenage boys were described as young men, aggressive and in the same time need of support, which all had the consequence that they could not stay at the shelters with collective housing. The age cut-off was neither discussed nor questioned by the members of the women’s shelters and was upheld by its legitimation. From a social constructive perspective the women’s shelters could be understood as institutionalized.

Våld mot kvinnor är ett globalt folkhälsoproblem och länge har kvinnan stått i fokus som enda offret i familjen, men nu vet man att även barn som bevittnat våldet påverkas negativt i hög grad. Varje år söker sig tusentals kvinnor och barn till landets kvinnojourer för att få stöd och skydd. Syftet med den här uppsatsen var att få kunskap om hur kvinnor som är engagerade i arbetet på kvinnojourer beskriver att de bemöter barn som bevittnat våld och hur de arbetar för att hjälpa dem i deras situation I studien användes en kvalitativ metod där fem enskilda intervjuer med jourkvinnor utförts. Det insamlade materialet har analyserats utifrån innehållsanalys och temat som växte fram ur analysen var ”Trygghet”. Resultatet har analyserats i förhållande till traumateori samt begreppet empati. I resultatet framkommer det att barn på kvinnojouren uppvisar symptom som kan jämföras med traumatisering och posttraumatisk stress till exempel aggressivitet, undvikande beteende och hyperaktivitet. Studien visar att jourkvinnorna bemöter barnen på kvinnojouren med ett empatiskt förhållningssätt, genom att vara lyhörda för barnens behov och lägga stor vikt vid att bygga upp tillit hos barnet. I mötet med barnet var leken en betydelsefull del.  I rollen som jourkvinna är trygghet centralt i arbetet med barn som bevittnat våld. Kunskap på kvinnojourer finns men de skulle vilja ha mer fortbildning. / Violence against women is a global public health problem and for a long time the woman has been in the spotlight as the only victim in the family, but now we know that children who have witnessed violence are greatly affected. Each year, thousands of women and children are seeking women shelters for support and protection. The purpose of this paper was to obtain knowledge about how women who are engaged in work at women's shelters describe that they support children who have witnessed violence and how they work to help them in their situation. In this study, a qualitative method was used and five individuals that are involved with women shelters were interviewed. The material collected has been analyzed based on content analysis and the theme that emerged from the analysis was “Safety”. The theoretical perspective that has been used to analyze the outcome is trauma theory and the concept of empathy. The result shows that the children in the shelter are showing signs of symptoms that can be compared with trauma and post-traumatic stress for example, aggression, avoidance behavior and hyperactivity. The result of the study also shows that the women treat the children at the shelter with an empathetic approach. To do that they are responsive to children's needs and a strong emphasis is placed on building a bond of trust with the child. In their contact with the children, playing was an important part. Feeling secure was central in their work with children who have witnessed violence. The shelters have knowledge but they want more education.

Posttraumatiskt Stressyndrom (PTSD) är en erkänd diagnos som listades i DSM-III år 1980. Något som inte har uppmärksammats på samma sätt är de symptom som upplevs av individer som i andra hand exponeras för trauma. Exempelvis de som tar emot en primärdrabbads berättelse. För att beskriva påverkan av att ta emot en primärdrabbads berättelse har termen yrkesrelaterad livskvalitet (Professional quality of life) använts. Forskning med fokus på yrkesrelaterad livskvalitet har bedrivits inom många olika yrken. En grupp som berörts är personal som engagerar sig i våld i nära relationer men litteraturen är begränsad. I förevarande studie användes ProQOL (som består av medkänsletillfredsställelse, utbrändhetsupplevelse och sekundär traumatisering) och QPS Nordic för att undersöka den yrkesrelaterade livskvaliteten hos dem som engagerar sig som hjälpare i kvinnojourer. I studien deltog 55 kvinnor som är anställda eller frivillig/volontärarbetare på kvinnojour. Studien utreder även om tillgång till handledning, upplevt socialt stöd, antal timmar i kontakt med hjälpsökande per vecka och anställningsform påverkar den yrkesrelaterade livskvaliteten. Resultaten tyder på att det finns både negativ och positiv påverkan av ett engagemang som hjälpare. Utbrändhetsupplevelse har stark korrelation med antal timmar i kontakt med hjälpsökande samt en moderat korrelation med socialt stöd. Sekundär traumatisering har stark korrelation med antal timmar i kontakt med hjälpsökande. Resultaten visar även att socialt stöd, antal timmar i kontakt med hjälpsökande och tillgång till handledning förklarar en hög andel av variansen för sekundär traumatisering och utbrändhetsupplevelse samt att anställningsform inte tycks ha betydelse för den yrkesrelaterade livskvaliteten.

Detta är en diskursanalytisk studie som undersöker hur diskurser om ansvar för skydd för våldsutsatta kvinnor konstrueras bland politiker och tillsynsmyndigheter och vilka följder dessa diskurser får i den sociala praktiken. Jag har kartlagt diskurser inom officiella dokument från regeringen och tillsynsmyndigheter. Det förekommer motsättningar och spänningar både inom och mellan diskurserna vilket medför att ansvarsfrågan blir otydlig och ansvaret förskjuts från staten till kommunerna och slutligen till frivilligorganisationerna. När jag kopplar samman diskurserna med Connells teorier om könsordning blir det tydligt att se att våldsutsatta kvinnor är en oönskad målgrupp med låg status och låg prioritet och att ingen officiellinstans önskar att ansvara för deras skydd. Det ses som en självklarhet att de ideellt drivna kvinnojourerna står för en övervägande majoritet av det skydd som finns tillgängligt för våldsutsatta kvinnor. Dessutom nämns aldrig alternativet att skyddade boenden till övervägande del skullekunna drivas med kommunala eller statliga medel. Konsekvensen av dessa diskurskonstruktioner är att våldsutsatta kvinnor tvingas förlita sig på det skydd som erbjuds av frivilligorganisationer med bristande resurser och utan krav på utbildad personal. Dessutom nödgas den kvinnliga personalen till att arbeta gratis. Jag hävdar att det finns starka patriarkala krafter som tjänar på att situationen förblir oförändrad.

The aim of this study was through theories of emotional labor; understand how staff and volunteers within women’s shelter handled their emotions in the encounters with battered women. To examine this we used a qualitative method and interviewed four staff members and three volunteers spread across four different women’s shelters. The data collected was analyzed using Hochschilds’ theory of emotional labor. The results show that the most common feelings within the women’s shelters were feelings of friendship, happiness, sadness and frustration. The results also show that the staff and volunteers needed to manage their emotion due to the inappropriateness of some feelings. The feelings that needed managing were primarily feelings of sadness, frustration and shock. To manage their emotion the staff and volunteers of the women’s shelters used both surface acting and deep acting. The surface acting used was that staff and volunteers hid the feelings that were considered inappropriate. The deep acting used was method acting, working experience, life experience and the staff and volunteers also managed their emotions by talking to fellow staff and their loved ones.

The aim with this study is to investigate through interviews, how the cooperation between women’s shelter and other participants and which methods and work methods are used in the long-term work of helping abused women. It’s the state and municipalities responsibility to meet the needs of the victims of violence with support and protection. Non-profit women’s shelters often complement the public authorities. Here, there often find a solid experience in the field, which public activities may lack off. For women who are victims of violence, who have previously had poor experience of government contacts, women’s shelters can be perceived as better alternatives, for support and assistance without a claim for counter performance (Regeringen 2007, Skr. 2007/08:39; Kunosson 2014). Therefore, the study takes its starting point from the staff in the perspective of women's shelter. The study is designed as a qualitative research strategy where semi-structured interviews are used as a method. The collected material from the interviews is analyzed through participationand empowerment theory. The result shows that the most important participants are social services and other municipal activities. Organizations. The experience is that organizations and government body functions don’t have sufficient knowledge in regards to violence and aspects relating to sheltering. The result shows that the term long term entails economic aspects and a view of that the yearly funding’s that the women’s shelters apply for could stretch for a longer time period. The term long term also includes being able to provide support for women for as long as they, themselves feel it’s needed. The result of the study also shows that the normalization and knowledge of and around men’s violence against women are important in the work. In addition to these results we also found that there are several methods and ways of working within the women shelters. Examples of these are empowerment, help to self-help and motivational interviewing.

I Sverige utförs en stor del av arbetet med våldsutsatta kvinnor av personer som arbetar på olika kvinnojourer. Detta arbete innefattar främst att tillhandahålla stödjande samtal till de våldsutsatta kvinnorna, som ofta kan lida av posttraumatiskt stressyndrom till följd av våldet. Dessa stödsamtal beskrivs i tidigare forskning som påfrestande för de personer som arbetar inom kvinnojouren. Stödsamtal med våldsutsatta kvinnor som lider av posttraumatiskt stressyndrom kan leda till upplevelser av sekundär traumatisering hos den som tar del av kvinnans traumatiska berättelser. Syftet med denna studie är att undersöka hur personer som arbetar inom kvinnojourer upplever de mentala påfrestningar som arbetet med våldsutsatta kvinnor kan medföra samt hur dessa påfrestningar kan förstås och hanteras. Materialet till denna studie har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med fem personer som arbetar inom olika kvinnojourer. Materialet har därefter analyserats utifrån kvalitativ innehållsanalys. De flesta av intervjupersonerna berättade att de upplevt mentala påfrestningar som till exempel ilska, trötthet, frustration, vanmakt och nedstämdhet till följd av arbetet. Begreppet sekundär traumatisering var relativt okänt för de flesta av respondenterna. Många av dem kunde inte heller säga sig upplevt symtom av sekundär traumatisering till följd av arbetet. Handledning samt stöd från kollegor var viktiga komponenter gällande hanteringen av dessa påfrestningar. Ytterligare ett resultat som framkom var intervjupersonernas inställning till arbetsrollen där respondenterna delade med sig av olika föreställningar om vad arbetsrollen innebär. Av resultatet framgår således att det finns tendenser av mentala påfrestningar som i vissa fall kan förklaras med hjälp av sekundär traumatisering. Olika copingstrategier används för att hantera de påfrestningar som arbetet medför. Arbetsrollen är komplex då den bygger på en historia av en stark ideologisk övertygelse som har sin inverkan på förhållningssättet mellan empati och distans i mötet med den våldsutsatta kvinnan.