Despite being perceived as one of Europe's most gender-equal countries, Sweden faces significant challenges concerning men's violence against women. Statistics reveal a distressing frequency of violent incidents where a woman is killed by a man every three weeks. This research study examines the collaboration between Swedish municipalities, social services, and women's shelters in efforts to promote safety for women and combat male violence against them. The findings suggest an increase in collaboration and the integration of measures to ensure women's safety within municipal activities. However, while most municipalities offer protected housing, there are shortcomings in the efforts. The study also underscores the importance of continuously evaluating and enhancing ongoing initiatives to effectively support women affected by violence and uphold their human rights.

Syftet med denna studie är att skapa en djupare förståelse för hur professionella inom kvinnojouren förklarar mäns våld mot kvinnor i parrelationer. Studien är baserad på semistrukturerade telefonintervjuer med åtta anställda vid kvinnojourer belägna i olika delar av landet. Frågorna fokuserade på orsaker till att varför kvinnor stannar kvar i ett våldsamt förhållande samt de bakomliggande orsakerna till våld. Personalens svar har diskuterats mot bakgrund av befintlig forskning och teorier om mäns våld mot kvinnor. Vid analys av det empiriska materialet framkom fyra teman, nämligen 1) förklaringar till våldet, 2) normalisering / internalisering, 3) brist på socialt stöd och 4) brytpunkt. Resultaten visar att skälen till att kvinnor stannar kvar i våldsamma relationer, enligt personalen, kan vara både normaliseringen av våld och bristen på socialt stöd. Därtill kan patriarkala samhällsstrukturer som främjar en missuppfattad bild av maskuliniteten vara orsak bakom våld. En ökad kunskap hos berörda myndigheter samt tillhandahållandet av information till utsatta kvinnor tycks vara nödvändigt för att hindra förekomst av kvinnors utsatthet i en parrelation. / The purpose of this study is to create a deeper understanding of how Women's Aid Centre staff explain men's violence against women in intimate relationships. The study is based on semi-structured telephone interviews with eight staff in Women's Aid Centre in different parts of the country. Questions focused on the reasons for women to remain in a violent relationship and the underlying causes of violence. The staff’s answers are discussed in the light of existing research and theories on men's violence against women. When analyzing the empirical material four themes emerged, namely 1) explanations for the violence, 2) normalization / internalization, 3) lack of social support and 4) breaking point. The results show that, according to the staff, the reasons why women remain in violent relationships are to be found both in the normalization of violence and in the lack of social support. The patriarchal structures of society that promote a misunderstood image of masculinity are mentioned as a cause of violence. Increased knowledge among the relevant authorities and the information provision on vulnerable women is necessary to prevent the presence of women's vulnerability in a relationship.

According to a National Board Report (Hermansson, Lindgren and Tengström 2011) women staying at shelters feel much worse than the general population. These women are also in need of great efforts and support from various social assistance instances. Many women who have previously stayed at the shelters get an opportunity for a fresh start. The women who choose to remain in the process usually goes through a turbulent time during the first period, often with a lot of differnet emotions involved. It is not unusual that a lot of decisions have to be made in order to cut the ties with their old life (aa). This study investigates women’s experience from women's shelters and how that experiencee has contributed to their change of life. Semistructured interviews have been completed with eight different women, all of them with experience from women's shelters. This has been done in order to investigate the questions of the study which is to try to understand and interpret the women's experiences from the time at the women's shelters and how that has helped them to manage their situation. The theoretical point of departure is Aaron Antonovsky´s theory "Sense of Coherence" (SOC). The result from the study has been categorised in three different subjects: Women's background and experiences of women's shelters, the structure of women's shelters and women's expectations and desires from women's shelters. / Enligt Socialstyrelsens rapport (Hermansson, Lindgren och Tengström 2011) mår kvinnor som vistas på kvinnojourer mycket sämre än allmänbefolkningen och dessa kvinnor är i behov av stora insatser och stöd från samhällets olika hjälporgan. Många kvinnor som tidigare har bott på kvinnojourer får en möjlighet till nystart i livet med stöd av en organisation som endast arbetar för kvinnans skull. En del av kvinnorna väljer att gå tillbaka till sina gamla liv men de kvinnorna som väljer att stanna kvar går oftast igenom en turbulent tid den första perioden, ofta är det många olika känslor inblandade, det får också kämpa sig igenom flertalet olika beslut för att kapa banden med sina gamla liv (a.a). Denna studie handlar om kvinnors upplevelser om hur kvinnojourer har bidragit till att deras livssituation har förändrats. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med åtta stycken kvinnor som bott på kvinnojourer tidigare. Detta för att kunna besvara studiens frågeställningar med syftet att försöka förstå samt tolka kvinnornas upplevelser av tiden på kvinnojouren och vad det har inneburit för kvinnorna i den uppbrottsprocess som lett kvinnorna till kvinnojouren. Den teoretiska utgångspunkten i uppsatsen är KASAM (känslan av sammanhang), vilket även används som analysredskap. Studiens resultat har kategoriserats i tre olika teman: Kvinnors bakgrund och upplevelser av kvinnojourer, Strukturen på kvinnojourerna och Kvinnors förväntningar och önskningar av kvinnojourer

Syftet med studien har varit att undersöka hur personal på kvinnojourer upplever att samverkan med socialtjänsten fungerar. Dessa organisationer är båda betydelsefulla aktörer i arbetet med våldsutsatta kvinnor och därför är det viktigt att de kan mötas och ta tillvara på varandras kompetenser för att uppnå en så god samverkan som möjligt. Frågeställningarna som resultatet bygger på är Hur tycker personalen på kvinnojourerna att samarbetet med socialtjänsten fungerar? Finns det något som skulle behöva förändras för att förbättra arbetet och i sådana fall hur? Hur ser ansvarsfördelningen ut mellan kvinnojour och socialtjänst - finns det tydliga roller att förhålla sig till i det gemensamma arbetet att ge stöd och hjälp till en utsatt kvinna? Informanterna i den här studien arbetar på sex olika kvinnojourer. Kvalitativ forskningsmetod, med semistrukturerade intervjuer har använts för att få svar på frågorna och de inspelade intervjuerna har transkriberats och sedan meningskategoriserats för att få struktur på empirin. Ur detta skapades teman som vi sedan fann kopplingar till i samverkansteori. Resultatet visar att informanterna upplever samverkan med socialtjänsten som mycket varierande, beroende på olika omständigheter. Det finns en önskan och ett behov hos informanterna om att socialtjänsten ska vara mer insatta i och förstå mäns våld mot kvinnor för att kunna samverka bättre. Brist på resurser och otydlig ansvarsfördelning nämns som orsaker till varför samverkan emellanåt inte fungerar optimalt. Med hjälp av samverkansteori analyserade vi resultatet och kan dra slutsatsen att en god samverkan förutsätter vissa faktorer, som exempelvis gemensamt mål, tillräckliga resurser, samsyn, tydlig ansvars- och rollfördelning. Vår tolkning är att informanterna upplever ett behov av att ovanstående faktorer är implementerade i samverkansarbetet. / The purpose of this study was to examine how staff at women's shelters is experiencing the collaboration with Social Services. These organizations are both significant players in working with abused women and therefore it is important that they can come together and use each other's competencies to achieve a sufficient collaboration as possible. The questions of which the results are based on are How do staff at women's shelters experience the collaboration with Social Services? Is there anything that would need to be changed to improve the work and if so how? What is the division of responsibilities between the shelter and Social Services - are there distinct roles to relate to in the joint work to provide support and assistance to a woman victim of violence? The informants in this study work at six different women's shelters. Qualitative research, with semi-structured interviews was used to obtain answers to the questions and the recorded interviews were transcribed and then categorized to be able to structure the empirics. From this, themes were created, which we then found links to in interaction theory. The results show that informants experience a good collaboration with the Social Services as highly variable, depending on various circumstances. There is a need by the informants that Social Services should be more familiar with and understand men's violence against women in order to work better together. Lack of resources and an unclear division of responsibility is mentioned as reasons why collaboration sometimes does not work optimally. With the help of interaction theory, we analyzed the results and conclude that the proper collaboration requires certain factors, such as common goals, adequate resources, common understanding, clear responsibilities and roles. Our interpretation is that the informants experience a need of the above factors to be implemented into the collaboration.

Syftet med studien var att identifiera vilket stöd som fanns för barn som befann sig på kvinnojourer, samt undersöka vilka rutiner som fanns kring skolgång på kvinnojourer i ett mellansvenskt län. Data samlades in genom intervjuer och en manifest ansats användes för att analysera svaren. Det var fyra kvinnojourer om deltog i undersökningen och därmed fyra intervjuer då en personal på varje jour intervjuades. Resultatet av studien visar att personalen på kvinnojourerna ofta saknar utbildning i det arbete de utför och att de är hänvisade till att söka ut- och fortbildning på eget initiativ. Studien visar också att det endast var en av de intervjuade kvinnojourerna som hade utarbetade rutiner för barnens skolgång. Hos de övriga kommer inte barnen till skolan under tiden på jouren. Även när det gäller stöd till barnen, var det endast en representant från kvinnojouren som uppgav att det fanns rutiner för hur barnen skulle bemötas och stöttas. De övriga jourerna uppgav att de anpassar insatserna från fall till fall. Samtliga kvinnojourer hade kvalitetssäkring i någon form. Den sker antingen i samarbete med kommunen, landstinget, kvinnojourernas riksorganisation eller jourens styrelse. Det finns bristfälligt forskningsunderlag och målformuleringar saknas för kvinnojourernas arbete. Arbetet vilar därmed på bräcklig grund. Då verksamheten på jourerna finansieras med kommunala bidrag kan detta konstateras. / Title: Types of support for children who live in shelters and what procedures there are to allow schooling. The aim of the study was to identify the types of support available for children who live in shelters with their mothers, and what procedures there are to allow the schooling of these children. The study was conducted in a mid-swedish county. Data was collected through interviews and a manifesto analysis method was used to analyze the responses. There were four people that were interviewed and they worked at the shelter. The results of the study show that the staff of women's shelters often lack education in the work they do and that they are obliged to seek training on their own initiative. The study also shows that only one of the women's shelters interviewed had developed procedures for children's schooling. In the womens shelters the children don´t go to school during their stay at the shelter. Even in terms of support to the children who come to the shelters, only one of the respondents stated that there were procedures for how children should be treated and supported. The other shelters reported that they align efforts from case to case. All shelters had quality assurance in some form. It occurs either in cooperation with the municipality, the county council, national organization of women´s shelters or the local women´s shelters board. There is inadequate research evidence and goal formulation are lacking for women's shelters work. The work thus rests on a shaky ground. Since the operations of shelters are funded by municipal grants, there can be stated that tax money is used for an activity that is not evidence-based.

The aim of the study was to seek further understanding of what school staff, social services and staff at the shelters consider to be the difficulties in the work of children's schooling when staying at shelters for abused women. The method used was qualitative semi structured interviews and the empirics consist of six interviews, two from each profession. Despite a comprehensive searching strategy, only a few studies were found that had examined the subject and those studies described the problem briefly. This indicates that the subject has been little researched and that children's schooling in shelters for abused women is a subject we have little knowledge about. The results show that there usually are no systematic routines for dealing with the issue among professionals involved. It is difficult to get a new school place for children staying in shelters for abused women. Professions involved with these children in society need more knowledge in the subject to develop a systematic approach. In future, more research on the subject and its consequences for children in shelters for abused women is needed.

I yrken med möten med människor som varit utsatta på något sätt och behöver stöd i en förändringsprocess krävs en kompetens för att möta den hjälpsökandes behov. Ständiga möten med människor i en utsatt situation alstrar ett lärande även hos den som förväntas stötta och uppmuntra till förändring. Föreliggande studie avser att undersöka upplevelser av lärande hos individer som arbetar med kvinnor utsatta för våld i en nära relation. Sex kvinnor i en mellanstor kommun i Sverige har deltagit i studien. De arbetar antingen yrkesmässigt eller ideellt i två samverkande verksamheter med utsatta kvinnor. Totalt har elva intervjuer genomförts där förfarandet haft en kvalitativ ansats. Det insamlade materialet har analyserats med en tolkande fenomenologisk analys, där resultatet består av följande tre teman: Ett omedvetet och medvetet lärande, formellt lärande samt informellt lärande. Resultatet visar också hur informanterna upplever olika förutsättningar för lärande samt vilken betydelse lärandet får för den dagliga verksamheten. Deltagarna upplever att de ständigt lär av andra och sig själva, där samarbete och samverkan är viktiga förutsättningar för att det dagliga arbetet skall fungera. Lärande är betydelsefullt för verksamhetens utveckling, individens personliga utveckling och för att den utsatta kvinnan skall få god hjälp. För att kunna lära behövs förutsättningar som exempelvis engagemang och intresse. Och för att dessa ska tillgodoses krävs förutsättningar av mottaglighet och utrymme som ges och fås, dels av individen själv men främst av individer i verksamheternas nätverk. / In occupations where encounters with people who have been exposed in some way and are in need of support in a process of change, competence is required to meet the needs of that person. Every encounter with people in vulnerable situations generates situations of learning also for the person that is expected to give support and encourage change. The present study aims to examine the experiences of learning within individuals who work with women victims of domestic violence. Six women in a medium-sized municipality in Sweden participated in the study. They either work with salaries or voluntarily in two collaborative units with abused women. A total of eleven interviews were conducted where the approach had a qualitative alignment. The collected material was analyzed with an interpretative phenomenological analysis and the result consists of the three following themes: Unconscious/conscious learning, formal learning and informal learning. The result also shows how the participants experience different conditions for learning and the importance learning adress to the daily worklife. Furthermore, the participants experience a constant learning from both other individuals and herself, where cooperation and collaboration are essential for the function of daily work. Learning is important for development of the workplace, personal development and so that the abused woman will get the help she need. To be able to learn, there are necessary preconditions such as commitment and interest. And for these to be met, other conditions are required such as receptivity and space, which are provided and obtained partly by the individual herself but mostly by individuals in the network surrounding the work places.

This study aims to understand how women’s interactions in online based forums concerningexperiences of violence contributes to practices of sisterhood. Women’s interactions havebeen analysed using conceptual understandings of awareness-raising and sisterhood. Thestudy’s primary contributions are the theoretical concepts: Linear and Circular practices ofsisterhood. The concepts are coined and introduced with the aim to make divergences withincontemporary understandings and practices of sisterhood visible. Circular practices ofsisterhood refer to the traditional practice based on a ‘give-and-take’ relation, with emotionalcloseness. Linear practices of sisterhood aim to delineate how sisterhood can be practices ‘to’someone, rather than ‘between’ two women. Linear practices of sisterhood can be explainedas: A practices sisterhood towards B, with the aim for B to be able to practice sisterhoodtowards C, and so on. I suggest that this change within traditionally central concepts is a resultof a professionalised work and movement towards men’s violence on women.My study is based on eight semi structured interviews. Five informants represented ‘shelterorganisations’, (referred to as formal forums) and three informants who represented accountson Instagram (referred to as informal forums). The interviews were centred around howwomen’s interactions concerning experiences of violence is understood and practiced withinthese forums. This study draws the conclusion that both formal and informal forumsunderstand women’s interactions concerning experiences of violence similarly. This as all ofthe informants understand violence as a female experience where interactions women-towomen has a certain value. All of the informants also describe these interactions as stipulatingpractices of sisterhood. What on the other hand differs between formal and informal forumsare the changes within the practices of awareness-raising and practices of sisterhood in theformal forums. With the support of Jeffner (1994) and Helmersson (2017) I argue thesechanges is a result sprung from the societies will to professionalise the work with men’sviolence on women. / I föreliggande studie har kvinnors interaktioner i onlinebaserade rum studerats i syftet attförstå hur erfarenhetsdelande och medvetandehöjning med våldet som gemensam erfarenhetbidrar till systerskap(ande). Kvinnors interaktioner har analyserats utifrån de(kvinno)historiskt centrala koncepten medvetandehöjning och systerskap. Studiens primärabidrag är de teoretiska koncepten Linjära och Cirkulära systerskap(anden). Konceptenintroduceras i syftet att bredda förståelsen av systerskap(anden) och synliggör en differens ipraktiker av samtida systerskap(anden). Cirkulära systerskap åsyftar den traditionellapraktiken där ett givande och tagande med emotionell närhet står i centrum. Linjärasysterskap(anden) ämnar synliggöra en förändrad praktik av systerskap. I linjärasysterskap(anden) systerskap(ar) kvinnor i ’etapper’, dvs, A systerskap(ar) med B för att Bska kunna systerskap(a) med C. Utifrån min studie föreslår jag att denna förändring är ettresultat av en professionalisering av kvinnors organisering mot mäns våld mot kvinnor.Min studie baseras på åtta semistrukturerade intervjuer. Fem informanter representerade’jourorganisationer’ (omnämnda som formella rum) och tre informanter representeradeInstagramkonton (omnämnda som informella rum). Intervjuerna centrerades kring hurkvinnors erfarenhetsdelande om våld förstås och görs i ’deras’ rum. Slutsatser som jag istudien drar är att informanter från både formella och informella rum förstår kvinnligterfarenhetsdelande på liknande vis. Detta då dem förstår våld som en kvinnlig erfarenhet därinteraktioner kvinna till kvinna har ett värde, och beskriver detta som (olika former av)systerskap(ande). Däremot skiljer sig praktiker, eller ’görandet’, av kvinnligterfarenhetsdelande. Dessa förändrade praktiker i de formella rummen argumenterar jag, medstöd av Jeffner (1994) och Helmersson (2017), är ett resultat av ett professionaliserat arbetemot mäns våld mot kvinnor

The transmission of Covid-19 has put Sweden in a new situation with unique challenges for the society and its population. Based on the restrictions and exhortation to stay at home during transmission of Covid-19, concern has been increased about the pandemics potential impact on domestic violence. Newspapers all around the world post warning signs for increased phone calls to social services and hotlines from women who are exposed to domestic violence. Focusing on the Swedish context, this thesis has inquired workers at social services and women's shelters who in particular support and help women, who are victims of domestic violence. The data collection has been focused on how they work with the women during the transmission of Covid-19 to get an understanding of how this might affect their day to day work. The data have been collected through semi-structured interviews and have been analysed through qualitative content analysis. The data has shown that the work has been affected in several ways: with social distance, physical distance in treatment, decreased preventive work, difficulties to reach the women who are controlled by their perpetrators, and the general work in the field with cooperation with other agencies.

Covid-19 pandemin har kommit att göra en global påverkan och risken för mäns våld mot kvinnor i nära relationer har således ökat. Syftet med denna studie är att undersöka hur kvinnojourers arbete och insatser, samt deras samverkan med socialtjänsten, har kommit att påverkas och förändras av covid-19 pandemin och om nya insatser har implementeras. Studien utgår från kvalitativ ansats där åtta kvinnojourer, placerade i Skåne, blivit intervjuade. Tillsammans med den insamlade empirin och studiens teoretiska val, samt en tematisk analysmetod, ämnar jag att uppmärksamma kvinnojourernas berättelser om pandemins påverkan. Följaktligen ämnar jag att belysa deras tillvägagångssätt för upprätthålla och förändra sitt arbete för att nå sitt mål och fortsätta hjälpa våldsutsatta kvinnor och således förebygga mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Resultaten påvisar att det blivit svårare för kvinnojourerna att utföra sitt arbete och sina insatser på grund av rädslan pandemin medfört, samtidigt som de observerar en ökning gällande antalet våldsutsatta kvinnor som kontaktar dem. Kvinnojourerna beslutar sig för att förändra och utöka sina tidigare insatser, men även implementera nya, som de tillsammans med sitt nya tankesätt sedan väljer att kvarhålla när samhället börjar öppna upp igen. Kvinnojourernas samverkan med socialtjänsten påverkas och förändras då de inte längre kan samtala och besöka varandra som de tidigare gjort. Utöver problematiken kring deras samtal med socialtjänsten så observeras även att färre kvinnor placeras av socialtjänsten i kvinnojourernas skyddade boenden. Denna uppsats belyser vikten i kvinnojourernas arbete kring förebyggandet av mäns våld mot kvinnor i nära relationer och hur väsentligt det är att besitta kunskap om krishantering när osäkra tider, som covid-19 pandemi, uppstår. / The Covid-19 pandemic has made a global impact and the risk of domestic violence against women has thus increased. The purpose of this study is to examine whether the work and actions of women’s shelters, as well as their cooperation with the social services, has been affected or changed by the covid-19 pandemic and if new actions have been implemented. The study is based on a qualitative approach where eight women’s shelters, located in Skåne, have been interviewed. Together with the collected empirical data and the study’s theoretical choices, as well as a thematic analysis method, I aim to illuminate the women shelter’s stories concerning the pandemic’s impact. Furthermore, I intend to illumine their course of action to maintaining and changning their work to achieve their goal and continue to help abused women and thus prevent men's violence against women in close relationships. The results demonstrate that it has become more difficult for women's shelters to carry out their work and actions due to the fear caused by the pandemic, while at the same time observing an increase regarding the number of women exposed to violence who contact them. The women's shelters decide to change and expand their previous actions, but also to implement new ones, which they, together with their new way of thinking, then choose to retain when society begins to reopen. The women's shelters' cooperation with the social services is affected and changed as they can no longer talk and visit each other as they previously did. In addition to the problems concerning their communication with the social services, it is also observed that fewer women are placed by the social services in the women's sheltered housing. This essay enlightens the importance of women shelter's work in regards to the prevention of men's violence against women in close relationships and how essential it is to possess knowledge about crisis management when uncertain times, such as the covid-19 pandemic, arise.