Denna studie analyserar John Ajvide Lindqvists debutroman Låt den rätte komma in (2004).       Syftet med denna uppsats är att analysera tre av romanens biroller: Håkan, Virginia och Lacke. Analysen fokuserar på birollernas narrativa funktion, samt hur berättelsen gör för att identifikation ska skapas mellan läsaren och birollerna. De forskningsfrågor som studien sökt svar på är: Vilken narrativ funktion har birollerna Håkan, Virginia och Lacke i handlingen? Och, vilka identifikationsstrategier använder texten i relation till birollerna och hur skapas identifikation hos läsaren?      Resultatet visar att karaktärernas narratologiska funktion är att konkretisera temat ensamhet och gemenskap. Birollernas berättelse har gestaltats genom en heterodiegetisk berättare, som har tillgång till karaktärernas inre tankar. Centralt i detta är användandet av intern fokalisering, som gör det möjligt för den tänkta läsaren att identifiera sig med karaktärerna. Resultatet visar att identifikation skapas med denna berättarteknik, vilket är den största anledningen till att läsaren finner identifikation till birollernas handlingar och känslor. / This essay analyzes John Ajvide Lindqvist’s debut novel Låt den rätte komma in (2004) (Let the Right One In). The purpose of this essay is to analyze three of the novel’s side characters: Håkan, Virginia and Lacke. The analysis focuses on the narrative function of the supporting characters, and how the story creates identification between the reader and the supporting characters. The research questions that this study aims to answer are: What narrative function do the supporting characters, Håkan, Virginia and Lacke, have in the story? And, what identification strategies does the text use in relation to the supporting characters and how is identification created for the readers? The results show that the narratological function of the characters is to concretize the theme of loneliness and fellowship. The supporting characters have been narrated through a heterodiegetic narrator, who has access to the charcters’ internal thoughts. Central to this is the use of internal focalization, which enables the reader to find identification for the characters. The results show that identification is created with this narrative technique, which is the main reason why readers find identification for the characters’ actions and feelings.

Kan klippningen i en film påverka hur en karaktär framställs och uppfattas av tittaren? Syftet med den här uppsatsen är att analysera och jämföra två utvalda scener från filmen Låt den rätte komma in och de två motsvarande scenerna i remaken Let me in. Detta för att se huruvida klippningen kan påverka hur karaktärerna upplevs och vilka skillnader det finns när det gäller vilken klippteknik som använts i de båda filmerna. Med hjälp av Jens Eders analysmodell Karaktärsklockan som används vid analys av karaktärer och Roger Crittendens teorier om filmklippning, undersöker uppsatsen hur karaktärerna framställs och upplevs genom användandet av olika klipptekniker. Resultatet visar på att det går att fastställa att klippningen har haft stor påverkan hur karaktärerna i Låt den rätte komma in och Let me in uppfattas av tittaren. Det är även väldigt tydligt att klippningen och valet av olika klipptekniker skiljer sig åt mellan de två scenerna och karaktärerna har således framställts på olika sätt.

This thesis analyses and compares colour and light in the movies Låt den rätte komma in (2008) and Let Me In (2010). Under the analysis have earlier texts about colour and light been used to distinguish and interpret the material. The result of the analysis shows that there is a big difference between the movies. Why there is such a big difference between two adaptation of the same book have been discussed from a neoformalist perspective and through a cognitive approach. The difference between the colour and the lighting in the movies may be because they are made in two different countries for spectators that interpret the content in movies differently.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur och med vilka medel det skrämmande i John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in skapas, hur detta förmedlas till läsaren och vilka konsekvenser detta får samt att undersöka på vilket sätt vampyren Eli skiljer sig från den traditionella vampyren.Utgångspunkt i romanen är den mänskliga kroppen och särskilt fokus läggs vid kroppsvätskor, kroppslukter, det sexuellt avvikande och den deformerade kroppen. Gestaltningen av detta handlar om ett brytande mot tabun och etablerade normer som finns i vårt samhälle i dag. Detta skapar känslor av obehag och äckel hos läsaren. Ajvide Lindqvist använder sig av det groteska i syfte att illustrera de obekvämligheter som vi inte vill kännas vid.Eli skiljer sig från den traditionella vampyren genom att vara ett barn och genom att kunna uppfattas som flicka. Här finns också en komplexitet vad gäller kön, då Eli kan sägas vara intergender – av ett odefinierbart kön som ligger bortom de vanliga kategorierna "man" och "kvinna".

Det primära syftet med den här studien är att ta reda på om bildkomposition har en betydande roll i den visuella gestaltningen av karaktärers emotioner. Studien grundas i en kvantitativt riktad komparativ analys som tittar på hur bildkompositionen används som förstärkande medel för den visuella gestaltningen av huvudkaraktärens emotioner och emotionella tillstånd i den svenska filmen Låt den rätte komma in jämfört med den amerikanska versionen av samma berättelse Let me in. Med fokus på de fyra sekvenserna i berättelsen där huvudkaraktären blir utsatt för mobbning. Resultatet visar på att det finns tydliga samband mellan bildkompositionen och den visuella gestaltningen av emotion i båda filmerna. Den svenska versionen visar dock på ett mer gediget bildspråk som skapar fler intressanta associationer mellan bildkompositionen och karaktärens emotioner än den amerikanska versionen. Således blev slutsatsen att bildkomposition är en berättarkomponent som innehar en viktig roll i filmens funktion att beröra.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur karaktärerna Tintomara från Drottningens juvelsmycke och Eli från Låt den rätte komma in har skrivits fram i sin respektive samtid med synen på androgynen i fokus. Genom detta vill jag ta reda på om det går att läsa Eli som en modern Tintomara. Detta sker genom en komperativ läsning av de två verken genom ett genusteoretiskt och queerteoretiskt perspektiv. Slutsatsen blir att det går att läsa Eli som en modern Tintomara, då de har mer likheter än skillnader. Den avslutande diskussionen tar också upp att deras berättelser förmodligen skulle sett ut på ett annorlunda vis om de skrivits fram i vår samtid, fast trots det går det att lägga märke till mer nutida transerfarenheter i äldre skönlitteratur.

Denna uppsats undersöker relationen mellan lättlästa skönlitterära böcker och originalutgåvor genom en närstudie av John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in och den lättlästa versionen Vampyren i Blackeberg. Syftet med denna uppsats är att undersöka vad som skiljer sig i handlingen och vilka litterära aspekter som försvinner i en bearbetad lättläst text. Analysen fokuserar därför på olika aspekter av litterära föreställningsvärldar för att få svar på vad som förhåller sig annorlunda eller likartat. De forskningsfrågor som besvaras är: På vilket sätt skiljer sig informationen i John Ajvide Lindqvists lättlästa verk Vampyren i Blackeberg från originalutgåvan Låt den rätte komma in? Och vilken typ av information försvinner i det lättlästa verket i jämförelse med originalutgåvan? Resultatet visar att det förekommer markanta skillnader gällande typ och omfattning i den lättlästa bearbetningen. Stoff som försvunnit är bland annat miljöbeskrivningar, fokalisation och nedskärningar i dialoger för att göra dessa korta och koncisa med så få utläggningar som möjligt. Därtill visar diskussionen att lättläst litteratur inte bör användas som läromedel, då denna texttyp inte kan svara på Skolverkets kriterier när det kommer till svenskämnet. Lättläst litteratur kan aldrig ersätta originalutgåvor, eftersom bearbetningar reducerar bort vital information som gör att läsarens förståelse för handlingen försämras. / This essay analyzes the relationship between easy-to-read fiction and the original edition through a close study of John Ajvide Lindqvist’s Låt den rätte komma in and the easy-to-read version Vampyren i Blackeberg. The purpose of this essay is to examine what differs in the plot and which literary aspects that disappear in an edited easy-to-read text. The analysis therefore focuses on different aspects of literary imaginary worlds to get answers for what looks different or similar. The research questions this study aims to answer are: In what way does the information in John Ajvide Lindqvist’s easy-to-read version Vampyren i Blackeberg differ from the original edition Låt den rätte komma in? And what kind of information disappears in the easy-to-read version compared to the original version? The results show that there are significant differences in the type and to what extent of the easy-to-read version. Things that have disappeared are environmental descriptions, focalisation and information in dialogues to make these short and concise, with as few explanations as possible. The discussion shows that easy-to-read literature should not be used as a teaching aid, as this type of text cannot meet the curriculum criteria when it comes to the Swedish subject. Easy-to-read literature can never replace original editions, as the easy-to-read texts reduce vital information that weaken the reader's understanding of the plot.

Syftet med denna studie är att belysa och diskutera värdegrundsarbete med skönlitteratur som grund inom svenskämnet. För att visa exempel på hur intressanta ämnen ur ett värdegrundsperspektiv kan lyftas fram till diskussion i klassrummet har vi valt en kvalitativ och innehållsanalytisk metod med hermeneutisk inriktning där vi studerar intriger och händelseförlopp ur J. K Rowlings Harry Potter och De vises sten (2010) samt John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in (2005). Därefter relateras de utvalda avsnitten ur dessa skönlitterära böcker till värdegrundsformuleringarna i Lpf 94, författare inom skoletik samt genremässiga konventioner inom litteraturfältet. Vi konkretiserar, preciserar och problematiserar också värdegrundsformuleringarna i vår forskningsbakgrund. I vår diskussion presenterar och problematiserar vi sedan olika arbetsmetoder för värdegrundsarbete med skönlitteratur som bas. Vi lyfter bland annat fram demokratiska samtal om konflikter, rollspel och brevskrivning som konkreta undervisningsmetoder för att behandla ämnen och episoder i skönlitteraturen som är särskilt intressanta ur ett värdegrundsperspektiv. Studien visar att skönlitteraturen med sin förmåga att väcka empati och synliggöra konflikter är en givande utgångspunkt för värdegrundsarbetet då skönlitteraturen lämpar sig för diskussioner av mobbning, främlingsfientlighet och ojämlika situationer. Dessa fenomen är väsentliga att diskutera då de är företeelser som eleverna i egenskap av samhällsmedborgare oundvikligen kommer att ställas inför.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka den didaktiska potentialen i Majgull Axelssons Aprilhäxan (1997) och John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in (2004) vid värdegrundsarbete i svenskämnet på gymnasiet, samt diskutera skräckgenrens användbarhet i undervisningen i allmänhet. Verken har tolkats utifrån en värdegrundskontext för att finna lämpliga uppslag till undervisningssituationer. Resultatet visar att både Axelssons och Lindqvists romaner har didaktisk potential då de tematiserar utanförskap och utsatthet på grund av diskriminering och kränkande behandling av funktionsnedsatta och vid gränsöverskridande identitet och uttryck. Eftersom dessa konflikter och tematiska uttryck kan vara användbara vid problematisering och diskussion i värdegrundsarbete. Även genretypiska egenskaper pekar på att verken lämpar sig för undervisningssituationer. Båda verken är lämpliga och skulle kunna bidra till värdegrundsarbetets syfte att främja förståelse och medmänsklighet till andra människor och förmåga till inlevelse.

Flera som intresserar sig för skräckfiktion menar att skräckfiktionen har potential att ge läsaren högre beredskap vid katastrofer, hjälpa läsaren att bearbeta ångest och oro, öka förståelsen för de egna rädslorna samt ge läsaren verktyg för att hantera sina rädslor. Syftet med denna uppsats är att genom litteraturanalyser belysa skräckfiktionens potential att bidra med verktyg för att hantera verkliga svårigheter. I de analyserade verken får läsaren insyn i flera olika rädslor som karaktärerna har. Läsaren ges möjligheten att leva sig in i dessa och se hur karaktärerna hanterar dem. Romanerna tar alla upp viktiga ämnen och belyser viktiga frågor. Genom att leva sig in i, diskutera och reflektera över romanerna och de typer av frågor som de väcker, som kan upplevas både som stora och tunga, så erbjuds en möjlighet till att få bättre beredskap inför verkliga situationer där frågor likt dessa berörs. Genom att ställa resultatet av litteraturanalyserna mot uppsatsens bakgrund, teoretiska ramverk och tidigare forskning så dras slutsatsen att elever genom skräckfiktion får uppleva emotionella erfarenheter utan direkta risker och ges möjligheten att interagera med en fiktiv verklighet som de kan lära sig av samtidigt som de får leva sig in i marginaliserade karaktärer som de kan relatera till. Genom dessa erfarenheter får eleverna möjlighet att utveckla copingstrategier, stärka den empatiska förmågan, tillägna sig meningsfulla kunskaper och utveckla tolerans och uppskattning för individuella skillnader.