Syftet med detta examensarbete är att undersöka i vilken utsträckning gymnasielärare i filosofi anser att de nya ämnesplanerna utgör ett stöd i deras undervisning och bedömning av elever och om de anser att ämnesplanerna möjliggör en likvärdig bedömning. För att undersöka detta genomfördes tre semistrukturerade intervjuer med gymnasielärare i filosofi. Intervjuerna följde en intervjuguide om 12 frågor som intervjupersonerna hade fått ta del av före intervjuerna. Intervjuerna transkriberades sedan och resultaten av dem presenteras i resultatdelen. I litteraturgenomgången presenteras forskning ur lärarperspektiv om ämnesplanerna med kvalitativa betygskriterier. Det nya betygssystemet som infördes 1994 visade sig leda till en olikvärdig bedömning. Lärare uppfattade vidare betygskriterierna som vaga. En reformering av ämnesplaner och betygssystem skedde år 2011. Tidigare examensarbeten visar att lärare även uppfattar de nya kunskapskraven som otydliga, och att de betvivlar möjligheten av en likvärdig bedömning med de aktuella kunskapskraven. I teoridelen presenteras också två filosofididaktiska teorier om att ämnet kan delas upp i en faktadel och en färdighetsdel och att förmågan till metaanalys av filosofiska frågor är för filosofiämnet särskiljande. Resultaten av intervjuundersökningen visar att lärarna anser att läroplanerna är användbara för att utforma undervisning, men deras tolkningar av de olika värdeorden flyter in i varandra till den grad att de blir svåra att åtskilja. Ingen av intervjupersonerna tror att ämnesplanerna utgör en grund för en likvärdig bedömning. Slutligen föreslås att det centrala innehållet och kunskapskraven tydligare struktureras efter filosofiämnets fakta och färdighetsdelar, vilket kunde underlätta förståelsen av dem för både lärare och elever.

Syftet med det här arbetet är att undersöka vilken plats ett nationellt prov skulle kunna ha i Samhällskunskap A. Vi försöker besvara hur ett nationellt prov kan påverka en likvärdig bedömning och det lokala frirummet. Eftersom nationella prov i Samhällskunskap inte undersökts tidigare har vi valt att utforma ett försöksprov och testa det på en pilotgrupp. I utformandet och testandet måste hela tiden frågor som beaktar frirummet och likvärdighet diskuteras. Provets utformning innehåller fyra delar; artikelsamling, lärarhandledning, prov och bedömningsmatris. Provresultatet visar att eleverna förstått provet och lyckats besvara frågorna väl samt att artikelsamlingen var relevant. Vidare visar resultatet på brister i bedömningsmatrisen som fortfarande lämnar stort tolkningsutrymme och därmed inte bidrar till en ökad likvärdighet i betygsättningen. Däremot skulle ett nationellt prov i Samhällskunskap kunna bidra till en ökad likvärdighet genom att det utgör ett diskussionsunderlag för lärare när de träffas och diskuterar betyg och bedömning. Flera problem kvarstår i tolkning av kursmål och betygskriterier och dessa åtgärdas inte med hjälp av ett nationellt prov. Dessutom kommer ett nationellt prov att inskränka på det lokala frirummet i olika stor omfattning.

Bedömningsforskningen har de senaste decennierna fokuserat allt mer på formativ bedömning, som ett verktyg för lärande, snarare än en summativ avstämning av elevers kunskaper och förmågor. 2016 skriver elever i årkurs 3 nationella prov i matematik under vårterminen. Skolverket har formulerat ett huvudsakligt syfte med proven och jag vill med detta självständiga arbete undersöka hur lärares syften stämmer överens med dessa och hur väl pedagogerna upplever att proven synliggör och stöttar eleverna mot måluppfyllelse. Arbetet syftar också till att undersöka lärares attityder till och arbetssätt med de nationella proven i matematik i årskurs 3 samt vilka för- och nackdelar lärarna upplever med proven. Studien är av kvalitativ karaktär och bygger på semistrukturerade intervjuer av fyra yrkesverksamma lärare inom både kommunala skolor och friskolor. Resultatet visade att dessa lärare uttryckte en överlag positiv attityd till de nationella proven. De angav att de genomförde proven delvis för att det var obligatoriskt men också för att synliggöra elevernas måluppfyllelse, detta i enighet med Skolverkets uttalade syfte. Lärarna angav att de aktivt arbetade med proven för att dessutom stötta eleverna mot vidare kunskapsutveckling samt för att utvärdera sin undervisning men upplevde att detta är upp till den enskilda läraren att genomföra. Två av lärarna ansåg att proven dessutom hjälpte till att konkretisera styrdokumenten. Lärarna uttryckte de nationella provens möjligheter till att synliggöra och nå måluppfyllelse samt att utvärdera och utveckla den egna undervisningen som fördelar. Den mest framträdande nackdelen var bland informanterna den tid som proven tar i anspråk, både i fråga om genomförande och bedömning.  Studien visade vidare att två av lärarna sambedömde proven inom arbetslaget och att samtliga medverkande tog stöd från specialpedagoger vid behov.

Till studien har under våren 2017 sex lärare intervjuats på tre olika skolor som är belägna i södra Sverige. De frågor som ställdes till lärarna var fokuserade på hur de använder sig av filmat material i relation till bedömning och betygsättning. Resultatet som gavs utifrån dessa studier pekar på att användningen av filmat material i skolan är ett bra verktyg för att närma sig sambedömning och likvärdig bedömning. Filmat material lyfts fram som en framgångsfaktor i förhållande till dokumentationssyfte, bedömning och betygsättning enligt de informanter som ställde upp i denna undersökning. Dock identifierade lärarna inte endast positiva saker med filmat material. De lyfte bland annat fram att elever kan uppleva ett obehag med att de filmas under lektionerna. Ett tillvägagångssätt som vissa lärare i studien använt sig av för att lätta på pressen för eleverna är att låta eleverna själva äga det filmade materialet.

Det svenska samhället är idag mångkulturellt och består inte av en homogen grupp individer.Svensk skola har dessutom i uppdrag att vara likvärdig och till för alla, varför nationella provgenomföres för att säkerställa likvärdighet men också för att se om den svenska skolafungerar. Proven är desamma för svenskämnet som för svenska som andraspråk, vilketantyder att svenskhet premieras i skolsystemet, och att skolan därför inte uppfyllerlikvärdighetsprincipen. Under min utbildning och verksamhetsförlagda utbildning gick det attana en obalans mellan Skolverkets skrivningar och lärares tolkningar och uppfattningar om denationella proven i svenska som andraspråk. Detta fångade mitt intresse och ledde till attdenna studie ville synliggöra lärares syn på proven. Därav är syftet med denna studie följande:Syftet med denna studie är att synliggöra hur lärare ser på nationella proven i svenska somandraspråk rörande dess syfte, innehåll, genomförande och bedömning.MetodStudien är kvalitativ och bygger på intervjusamtal med fem olika respondenter, samtligaverksamma andraspråkslärare på grundskolans 7-9 och gymnasiet. Metodvalet bygger påönskan om att få en djupare inblick i en viktig företeelse i skolan – i detta fall: nationellaproven i svenska som andraspråk. Samtliga intervjuer har bandats, transkriberats och vidanalys färgkodats utifrån studiens frågeställningar. Det empiriska materialet har ocksåpresenterats utifrån dessa aspekter och behandlar syfte, innehåll, genomförande ochbedömning av nationella proven i svenska som andraspråk.ResultatResultatet för studien är att respondenterna är väl förtrogna med de nationella proven, men attsynen på dem både sammanfaller och går isär. Detta bekräftar forskning kring en formellkontra upplevd läroplan och i relation till denna studie, de nationella proven. Det syfte och deintentioner som Skolverket har med proven tolkas och upplevs olika för olika lärare. Trots attSkolverket menar att proven säkerställer likvärdig bedömning anser lärarna att proven ärmissvisande då innehållet inte är anpassat efter målgruppen. De ifrågasätter ocksåuppgifternas karaktär och att dessa inte alltid gynnar andraspråkselever som har en annanskolerfarenhet med sig. Studien visar också att lärarna har höga förväntningar på sina eleveroch motsäger därmed forskning om att lärarens förväntningar är en av de mest avgörandefaktorerna för huruvida eleverna lyckas eller inte. Till syvende och sist upprätthållerSkolverket, genom de nationella proven de maktstrukturer som råder genom att skapa ettmissgynnande bedömningsunderlag för dem som läser svenska som andraspråk.

Denna kvalitativa fallstudie syftar till att undersöka i vilken utsträckning satsningar på likvärdig bedömning fått genomslag i lärares verksamhet. Undersökningen tar avstamp i svårigheterna att implementera läroplan och kursplaner. Detta har resulterat i att Skolverket utformat en handlingsplan för likvärdig bedömning som ställer krav på kommuner och skolor att agera för att skapa utrymme för kompetensutveckling inom likvärdig bedömning. För att undersöka vilka effekter denna satsning kan få på ett lokalt plan har fallstudien fokuserat på två skolor i Eskilstuna kommun och begränsar sig till skolledare och lärare i engelska. Satsningens genomslag inriktar sig på två nivåer: a) övergripande organisationsutveckling och b) effekter på lärares pedagogiska verksamhet. Materialet från djupintervjuer med skolpersonal har analyserats i utifrån teorier kring organisationsutveckling och bedömning av språkkompetens. Resultaten visar att satsningen fått genomslag på båda skolorna men att det finns betydande skillnader i omfattningen, speciellt när det gäller samarbetet mellan lärare och kontinuiteten i kompetensutvecklingen. Dessa skillnader kopplas till skolledningens agerande när det gäller tydlighet, prioritering och motivering. Satsningens betydelse för lärares verksamhet på skolorna bedöms som överlag positivt. Lärare anger att likvärdig bedömning ökat kvaliteten på undervisning, bedömning, pedagogisk kommunikation med eleverna samt höjt elevers resultat. Samtidigt observeras att skillnader i lärares villkor att arbeta med likvärdig bedömning skapat olika syn på likvärdighet som i förlängningen riskerar att påverka det övergripande målet för satsningen.

Sammandrag Många undersökningar har visat att det inte råder likvärdig bedömning av elevtexter i Sverige. Endast genom att fortsätta belysa ett sådant problem och betona vikten av likvärdig bedömning kan vi nå en förändring mot det bättre. Syftet med detta arbete är att studera hur ett urval lärare och lärarstuderande betygsätter samma elevtexter, för att iaktta eventuella skillnader i bedömningen, diskutera dessa bedömningar samt försöka sätta dem i relation till den nya lärarutbildningen och dess innehåll av kurser. Bedömningarna av elevtexterna varierade starkt trots att informanterna motiverade sina betyg utifrån samma kursplan. Kursplanen ger alltså utrymme för subjektiva bedömningar, och det gör att vi inte kan nå nationell likvärdighet i betygsättningen.

Studiens syfte är att identifiera vilka former av sambedömning som verksamma matematiklärare på mellanstadiet ingår i vid bedömning av nationella prov, och hur de anser att det ger dem möjligheter att utvecklas som bedömare. Begreppet sambedömning har genom studier visat sig bära på en skiftande innebörd av syften och former vilka i sin tur har inneburit skiftande förutsättningar för lärare att utveckla förmågor att utföra likvärdiga bedömningar. Dessa likvärdiga bedömningar ansågs inte hålla tillräckligt god nivå utan tycktes undermålig av myndigheter. Ett webbaserat frågeformulär besvarades och analyserades vilket visade att majoriteten av lärarna ingick i sambedömning. Dock saknade formen och syftet för sambedömningen viktiga aspekter som gjorde att lärarna inte använde alla förmågorna som utgör en full bedömningskompetens. Samsynen utgjorde kärnan i sambedömningen medan samstämmigheten och reliabiliteten var av skiftande karaktär mellan lärarna, varpå hela bedömningsprocessen i vissa fall inte kunde anses vara valid eller likvärdig. Lärarna var mycket medvetna om detta och kunde själva uttrycka var deras behov av vidare utveckling inom bedömning fanns, för att deras bedömningar av NP skulle bli mer likvärdiga.

Syftet med denna studie var att få en fördjupad förståelse hur lärare i ämnet idrott och hälsa på grundskolan arbetar för att uppnå en likvärdig bedömning i området rörelse till musik. Målet var också att se vad lärarna anser är likvärdig bedömning och hur de tolkar värdeorden i området. För att uppnå detta användes semi-strukturerade intervjuer för att på bästa sätt få fram respondenternas tankar och åsikter kring likvärdig bedömning. Intervjuerna transkriberades samt analyserades utifrån Lindes (2012) läroplansteori och Lundgrens (1979) ramfaktorteori. Studiens resultat visar att lärare ser på likvärdig bedömning någorlunda lika och att det främst handlar om att elever ska bedömas lika i varje moment. För att uppnå en likvärdig bedömning väljer lärarna att anpassa sin undervisning på olika sätt. Lärarna har en positiv syn till elever olikheter. I studiens resultat framkommer det också att det finns flera didaktiska utmaningar med att uppnå en likvärdig undervisning i området rörelse till musik samt dans. Största problemet är att kunskapskraven och värdeorden är för ”luddiga” och tolkningsbara.

Syftet med denna studie var att öka kunskapen om hur svensklärare tänker kring den bedömningssituation de står inför under vårterminen 2021. På grund av den rådande COVID- 19 pandemin beslutade Skolverket att ställa in de nationella proven och ersatte dessa med ett icke obligatoriskt bedömningsstöd. Inför läsåret 2018 kom en ändring i Skollagen som innebar att de nationella provresultaten nu särskilt ska beaktas i bedömningen. För att uppfylla studiens syfte intervjuades fem stycken svensklärare och en (1) specialpedagog genom semi- strukturerade intervjuer. Det framkom att lagändringen inte har inneburit någon märkbar skillnad i de lärarnas sätt att bedöma och att de inte är oroliga över den bedömningssituation de är i. Det uttrycks däremot en oro över att eleverna inte får en likvärdig och rättssäker bedömning i och med de inställda nationella proven.