Digitaliseringen i samhället utvecklas fort fram vilket också allt mer börjar att framträda i förskolan. I och med en nationell digitaliseringsstrategi förtydligades digitaliseringens betydelse inom skolväsendet och i den nya Läroplanen för förskolan Lpfö 18. Begrepp som adekvat digital kompetens är något barn i förskolan ska få förutsättningar att utveckla samt använda olika digitala verktyg. Men hur jobbar förskollärare med barns adekvata digitala kompetens och hur förbereder man barnen för ett samhälle där människor ännu inte vet vilka jobb som kommer att existera? Studien har fokuserat förskollärares digitala kompetens men också vilka synsätt som uttrycks på barns användande av digitala verktyg. Det eftersom digitalisering är ett nytt ämne för många verksamma förskollärare medan vissa vuxit upp med digital teknik. Kompetensen har även ställts i relation till en likvärdig förskola, där alla barn ska få likvärdiga förutsättningar att lyckas i ett digitaliserat samhälle oavsett bakgrund. Studien består av sex kvalitativa intervjuer med förskollärare som genom reflektion över sin yrkesroll beskriver sina erfarenheter och tankar. Det framkommer i studiens resultat att förskollärarna tar det förtydligande ansvaret kring digitaliseringen på största allvar. Varken intresse eller andra aspekter ska styra huruvida de arbetar med digitalisering i förskolan eller inte. I resultatet presenteras även olika möjligheter och utmaningar i det digitala arbetet. Det framkommer dock en osäkerhet kring om förskolan idag är likvärdig. I diskussionsdelen diskuteras de här aspekterna i förhållande till pragmatismen, hur förskollärare framhåller sin digitala kompetens samt vilken syn de har för att utveckla demokratiska samhällsmedborgare. Avslutningsvis diskuterats förskollärarnas ambition att uppnå en likvärd förskola.

Abstrakt Syftet med denna studie var att undersöka, beskriva och analysera pedagogers uppfattningar om möjligheter och begränsningar i arbetet för en likvärdig förskola. Vetenskapsrådet (2015) tar upp det speciella intresset som finns i likvärdig förskola då det saknas kunskap om vad en likvärdig förskola för alla barn innebär. Utifrån den tidigare forskning som tagits del av i samband med denna studie så beskrivs det att kvaliteten på förskolor i Sverige skiljer sig åt, detta trots att det står i skollagen att utbildningen ska vara likvärdig oavsett var i landet man bor. Denna studie bygger på en enkätundersökning, en enkät som delats via facebook riktat till vår målgrupp som är alla som arbetar i förskolan. I studiens resultat framkom mer att många tycker att arbetet för en likvärdig förskola är viktigt och att det handlar om alla barns lika rätt till utbildning utifrån varje individs egna individuella förutsättningar. Det framkommer också att desomarbetariförskolan             känner att de inte kan påverka arbetet för en likvärdig förskola då förutsättningarna ser olika ut från kommun till kommun. I diskussionen har resultatet från enkätstudien analyserats        tillsammans med den tidigare forskning som tagits del av, och likheter mellan dessa lyfts fram. Bland annat så har det visats i resultatet att förskolans kvalitet skiljer sig åt och att likvärdig förskola för många innebär att alla barns individuella förutsättningar och behov tas i beaktning, vilket också tidigare forskning visar. / <p>2020-06-08</p>

Enligt skollagen (SFS 2010:800) har alla svenska förskolor krav på att framställa en likabehandingsplan i arbetet för att skapa en likvärdig förskola för alla barn. Utifrån intervjuer med verksamma pedagoger och textanalyser av deras likabehandlingsplaner har vi sett att det finns skillnader i framställandet och arbetssätten med likabehandlingsplanerna. Syftet med studien har bland annat varit att se hur likabehandlingsplanerna realiseras. Studien har visat att både centrala begrepp och likabehandlingsplanens mål tolkas olika beroende på individen som läser de. Dessa centrala begrepp är värdegrund och demokrati, vilka utgör grunden för läroplanen för förskolan och därmed likabehandlingsplanen. Med för stora tolkningar av dessa begrepp har vi sett att förskolors/avdelningars arbets- och förhållningssätt skiljer sig åt, vilket kan leda till diskriminering, kränkande behandling, men också förvirring hos såväl pedagoger som barn. Därför poängterar denna studie vikten av det kollegiala lärandet, öppenheten till att som pedagog granska både sitt eget förhållningssätt, men också den pedagogiska miljön. Detta med hjälp av förskolans styrdokument och pedagogisk dokumentation.

Barn spenderar mycket av sin tid i förskolan och förskolan är en plats där barnen kan känna sig trygga och vara del av ett betydande sammanhang. Forskningen visar att kvaliteten på förskolor i Sverige har betydande skillnader och att det råder en osäkerhet om vad likvärdighetsuppdraget innebär. Studien syftade till att synliggöra förskollärares upplevelser och strategier i bemötandet av barn i problematiska situationer i förskolan samt strukturens påverkan i mötet med barnen i förhållande till likvärdighetsuppdraget. Förskolan ska vara likvärdig för alla barn och anpassas efter varje barns behov och förutsättningar. Forskningsfrågorna som låg till grund för studien var: Vilka sorts situationer upplever förskollärare kan framkalla ett problematiskt beteende? Vilka strategier beskriver förskollärare att de använder sig av i bemötandet av barn när problematiska situationer uppstår och anser förskollärarna att de har fått kompetens inom ämnet? Vilka resurser finns att tillgå i arbetet med barn i problematiska situationer och hur beskriver förskollärarna betydelsen av en välfungerande struktur? Studien bygger på fem semistrukturerade intervjuer samt en webbaserad enkätstudie. Metoderna valdes med argument att ge en djupare förståelse för förskollärares upplevelser och bemötande av problemskapande situationer och strukturens påverkan. Studiens utgår från det relationella och kategoriska perspektivet. Resultatet visade att majoriteten av förskollärarna utgår från det relationella perspektivet då de anser att problematiska situationer är förknippade med förskolans miljö, pedagogernas förhållningssätt och kompetens samt de strukturella faktorerna.

Detta är en kvalitativ studie med syfte att belysa förskollärarstudenters uppfattningar och tankar inför kommande arbete med den likvärdiga förskolan utifrån specialpedagogik och flerspråkighet. Studien genomfördes via intervjuer med tio förskollärarstudenter som läser den sjunde terminen på Uppsala universitet. Studenterna har deltagit i de kurser som genom teori ska skapa förutsättningar för studenterna att förberedas för sitt uppdrag i förskolans praktik. För att belysa studenternas uppfattningar genomfördes studien genom två separata delstudier med olika fokus på den likvärdiga förskolan. Delstudie 1 studerade uppfattningarna kring det kommande arbetet med den likvärdiga förskolan fokuserat på flerspråkighet. Delstudie 2 studerade uppfattningarna kring det kommande arbetet med den likvärdiga förskolan fokuserat på specialpedagogik. Med hjälp av den fenomenografiska forskningsansatsens analysmetod bildades kategorier som formades av de framförda uppfattningar och tankar som studenterna presenterade. Den fenomenografiska teorin fokuserar på hur människor uppfattar och talar kring ett specifikt fenomen, det fenomen som studerades i denna studie var den likvärdiga förskolan.  Resultatet av studien framför variationer i hur förskollärarstudenterna uppfattar det kommande arbetet med den likvärdiga förskolan. Studenterna uppfattade den likvärdiga förskolan att innebära en verksamhet som formas utifrån barns förutsättningar. Uppfattningarna varierade kring hur väl förskollärarutbildningen varit förberedande inför det kommande arbetet. Det uppfattades finnas en oro över den konkreta kompetensen som de fått från utbildningen men framfördes även positiva uppfattningar kring det kommande ansvaret. De positiva uppfattningarna om utbildningens innehåll och förberedelse kunde bland annat sammanföras till de tidigare erfarenheter och den verksamhetsförlagda utbildningen som studenterna beskrev.

Denna studie riktar sitt fokus mot tydliggörande pedagogik. Studiens syfte är att bidra medkunskap om förskollärares definition av tydliggörande pedagogik, samt hur förskollärare beskriver sitt arbete med tydliggörande pedagogik för att möjliggöra en likvärdig förskola för alla. Denna studie fokuserar kring följande tre forskningsfrågor, Hur beskriver förskollärare begreppet en likvärdig förskola för alla? Hur beskriver förskollärare tydliggörande pedagogik i förskolan? Vilka möjligheter och utmaningar beskriver förskollärare gällande arbetet medtydliggörande pedagogik? Med utgångspunkt i Nilholms beskrivning av specialpedagogikgenom det kompensatoriska perspektivet, kritiska perspektivet samt dilemmaperspektivet, har vi med en tematisk analys genomfört denna studie. Vi har utgått från fem semistrukturerade intervjuer med verksamma förskollärare i två kommuner. Studiens resultat visar att förskollärarna har en förståelse för begreppen likvärdighet och tydliggörande pedagogik. Förskollärarna beskriver dock hur en viss kompetens och samsyn är nödvändig i arbetslaget för att praktiskt möjliggöra en förskola för alla barn. Brist på resurser framkommer som en utmaning i arbetet med tydliggörande pedagogik. Vidare efterfrågas kompetensutveckling av förskollärarna då de känner att kompetensen ofta brister i att utforma en verksamhet som är tillgänglig för alla barn samt hur man möter en barngrupp med många olikheter

Syftet med denna kvalitativa studie är att beskriva förskollärares erfarenheter av arbetet med barn i gråzon i förskolan. För att besvara studiens forskningsfrågor intervjuades fyra förskollärare. De teoretiska utgångspunkterna för studiens analys är det sociokulturella perspektivet samt de specialpedagogiska perspektiven bristperspektivet, det kritiska perspektivet och dilemmaperspektivet. Ett av de mest framträdande resultaten i studien är att barn i gråzon är vanligt förekommande samt att samtliga förskollärare möter dessa barn årligen i förskolan. Resultatet tyder även på att förskollärarna upplever sig ha kompetensen för att barnen ska ges det stöd som de behöver.  Resultatet visar att ett medvetet förhållningssätt samt tydlighet och organisering i utbildningen underlättar för att barnen ska utvecklas i en positiv riktning och inkluderas i förskolan. Trots detta framträder det i resultatet att barn i gråzon inte alltid får det stöd som de behöver med anledning av de stora barngrupperna, tidsbristen samt tillgången till personal. Resultatet visar vidare att en god samverkan med vårdnadshavarna är en avgörande faktor för ett framgångsrikt stöd för barn i gråzon.

Alla barn har inte de förutsättningar som krävs för ett talat språk, vilket gör att alternativa kommunikationssätt krävs för att barnet ska möjliggöras ett redskap och en språklig form för att uttrycka sin mening. Forskning visar att det finns ett stort intresse för att hitta alternativa kommunikationssätt genom språkstödjande material för barn men att fokuset tycks hamna på teknologin och att undervisa om materialet istället för att använda det i kommunikativt syfte. Med anledning av detta ämnar uppsatsen att skapa kunskap om materialets användning och hur det diskursivt kan konstituera barnet som subjekt i en förskolekontext. Detta kommer att besvaras genom frågeställningarna Vilka diskurser om kommunikation kommer till uttryck i språkstödjande material för förskolan? Vilka subjektspositioner möjliggörs i de diskurser som uttrycks i språkstödjande material för förskolan?MetodUppsatsen har ett diskursanalytiskt angreppssätt som inspireras av Foucaults diskursteori. De centrala begrepp som behandlas är makt, inneslutning och uteslutning samt subjektspositioner. Både text- och bildanalys ingår i studien. Texterna har en beskrivande roll om det språkstödjande materialet och representeras huvudsakligen av Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM). Bilderna utgör praktiknära exempel från Region Stockholm, Region Uppsala och Västra Götalandsregionen.ResultatI studien identifieras två framträdande diskurser; det lekande barnet och det lärande barnet. Diskursernas strukturer innehåller olika handlingsmöjligheter och möjliga subjektspositioner. Diskursen om det lekande barnet erbjuder barnet att vara ett aktivt lekande barn eller ett passivt lekande barn. Diskursen om det lärande barnet erbjuder barnet att vara ett autonomt barn eller ett lydigt barn. En produktiv maktrelation mellan förskolläraren, barnet och bilderna framträder som visar sig vara både stödjande och styrande – men framförallt är den komplex och värd att problematisera.

Denna studie har för avsikt att undersöka vilka resurser förskolan har för att kunna möta barns behov av stöd i relation till förskolans kvalitetskrav. Detta undersöks genom intervjuer med yrkesverksamma i förskolan med olika yrkesroller. Den insamlade empirin analyseras utifrån ramfaktorteorin och tidigare forskning som berör inkludering, förskolans kvalitet och pedagogers förhållningssätt. Det finns ett gap när det kommer till tidigare forskning som specifikt fokuserar på förskolans resurser för att kunna möta barnens behov av särskilt stöd för att kunna bibehålla förskolans kvalitet.  Behovet av individuella insatser för enskilda barn i förskolan är ständigt ökande och behovet av kompetensutveckling och ökat ekonomiskt stöd är en gemensam nämnare som kommit upp under samtliga intervjuer oavsett intervjupersonernas yrkesroll. Studiens resultat visar att det finns en stor mängd olika resurser som kan nyttjas i förskolan för att stödja barn i behov av individuellt stöd. Men vissa av dessa resurser är svårare att nyttja i verksamheten av olika skäl, så som ekonomisk- och tidsbrist, vilket i sin tur påverkar utbildningens kvalitet.

Studiens syfte var att undersöka hur förskollärarna beskriver arbetet att inkludera barn med behov av särskilt stöd i undervisningen. Studien utgick ifrån en kvalitativ metod med standardiserade intervjuer med åtta verksamma förskollärare från olika förskolor inom två kommuner. De frågeställningar som skulle undersökas var hur förskollärna beskriver sitt arbete med att inkludera barn med behov av särskilt stöd i förskolans undervisning samt vilket stöd förskollärarna anser att de får från rektor och specialpedagog. Studiens teoretiska utgångspunkt är den sociokulturella teorin då den handlar om hur samspelet tillsammans med andra individer möjliggör lärande och utveckling. I studien kopplas samspel ihop med inkluderingsarbetet. Det görs även en anknytning till Reggio Emilia filosofin då en del av studiens förskollärare arbetar utifrån filosofin. Resultatet visar på att samtliga av förskollärarna är eniga om att dela upp barnen i mindre grupper gynnar inkluderingsarbetet med barn i behov av särskilt stöd. För att alla barn ska ges möjlighet att bli inkluderade behöver förskollärarna veta hur arbetet bör utformas. Resultatet visar även på att rektorerna ska ansvara för att tillgodose förskolorna med resurser för de barn eller barngrupper som är i behov av extra stöd, det visar dock på att en del kommuner brister i detta utifrån intervjuerna.