40-65 procent av Sveriges befolkning lider av någon form av långvarig smärta. Smärtan leder inte bara till konsekvenser för individen utan även för samhället. Smärta är en subjektiv upplevelse och därför är det av största vikt för sjuksköterskan att uppmärksamma och tro på patientens berättelse för att kunna hjälpa och lindra. Sjuksköterskor möter patienter med långvarig smärta oavsett var de arbetar. Därför är det är viktigt att ha kunskap om hur patienter hanterar sin smärta. En stor del av smärtlindringen kretsar kring läkemedel men det är viktigt att även andra hanteringssätt blir belysta. Syftet med denna studie är således att belysa hur patienter hanterar, lindrar och upplever sin långvariga smärta. Syftet besvaras genom att en litteraturöversikt med 10 kvalitativa artiklar genomfördes. I resultatet framkommer fyra huvudteman: kampen för att försonas med smärtan behandlar acceptans, hoppet och viljan att inte låta smärtan ta över. I temat att försöka lindra lidandet beskrivs distraktion av tankarna, sökandet efter kroppslig balans och läkemedel som försök till att undkomma smärtan. Tredje temat handlar om att finna nya vägar. Här framhålls vikten av kunskap, ett nytt sätt att leva och vaksamhet mot kroppen. I det sista temat möten med människor behandlas möten med sjukvården och alternativa behandlare samt önskan av att bli förstådd och uppfattad som ”normal”. Sjuksköterskan bör vara öppen för patientens berättelse, samverka med andra yrkesgrupper inom såväl traditionell sjukvård som alternativa behandlare samt involvera närstående i vårdprocessen. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Långvarig smärta är ett av Sveriges stora folkhälsoproblem. Detta gör smärtlindring till en central uppgift i sjukvården. Smärtan påverkar den fysiska kroppen men även individens tankevärld och det sociala samspelet med andra människor. Traditionell behandling riktas oftast in på två delar, symtomatisk behandling och rehabilitering. Sjuksköterskan har idag få verktyg, förutom de farmakologiska, att lindra patientens smärta. Därför är det viktigt att visa på olika metoder som kan upplevas lindrande. Den här studien syftar till att genom en litteraturstudie sammanställa hur patienter med långvarig smärta hanterar sin smärta, samt vad de upplever som smärtlindrande. Studien har gjorts som en litteraturöversikt, och behandlar kvalitativa artiklar. Resultatet är indelat i tre teman: förhållningssätt, samspel med andra samt behandling. Det tar upp kognitiva hanteringsstrategier, betydelsen av närstående, kontakten med vården samt olika behandlingsmetoder, både farmakologiska och icke-farmakologiska. Det visar även skillnader och likheter i vad som kan upplevas lindrande. Hur man tar sig an sin sjukdom beror på inställningen till den och till livet. Alternativ till farmakologiska metoder, exempelvis massage, är ofta dåligt utredda men vi anser att de skulle kunna användas av sjuksköterskan bland annat för att lindra långvarig smärta. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Personer utsätts dagligen för trauma. Att hamna i ett trauma innebär för patienten att hamna i en situation av totalt kaos, i en situation som han/hon inte har någon kontroll över. De känner sig utlämnade och upplever en total skräck. När patienten kommer in på traumarummet koncentrerar sig traumateamet i det kritiska skedet på mestadels på de fysiologiska aspekterna av vård och överlevnad. Undersökningarna (A till E) behöver vara avklarade innan uppmärksamhet ges till patienten. Olyckligtvis, vid en tidpunkt då patientens känslomässiga behov är som störst.Syftet med studien var att fördjupa kunskaperna om hur patienterna upplever traumarummet och hur anestesisjuksköterskor på bästa sätt kan skapa en kontakt och lindra patientens oro. En kvalitativ forskningsmetod har tillämpats. Sju patienter på en avdelning i södra Sverige intervjuades. Intervjuerna bearbetades med kvalitativ innehållsanalys. I resultatet beskrivs patienternas upplevelser i kategorierna: Övergivenhet, närvaro, utsatthet, bristande kontroll och desperation.I resultatet framkom det att patienter idag får för lite omvårdnad inne på traumarummet och att den medicinska behandlingen går före att skapa en relation till patienten. Patienterna är väldigt utsatta och vårdpersonalen har oftast ingen möjlighet att skapa en relation till patienten. Som resultat av detta upplever patienterna ingen trygghet och ett lidande som i sin tur ger dem en sämre möjlighet att återhämta sig efter traumat. Anestesisjuksköterskor måste ha patientens välbefinnande och hälsa i åtanke för att kunna ge en fullgod vård och ett bra omhändertagande. Saker som stödjer patientens välbefinnande är; att ge tydlig information om vad som sker, visa engagemang och hjälpsamhet, skapa trygghet och visa empati.Anestesisjuksköteskan har med sin placering på traumarummet stora möjligheter att skapa kontakt till patienten, vilket leder till en minskad stress och oro för patienten samt att han/hon blir lugnare och känner sig mer delaktig i vården. Multiskadade patienter utgör en stor utmaning där anestesisjuksköterskans alla tillgångar måste användas till det yttersta. Lyckas anestesisjuksköterskan skapa en god relation till patienten minskas de förödande effekterna av traumat. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Stickrädsla förekommer bland personer i alla åldrar och kan i vissa fall leda till att den som är stickrädd undviker att uppsöka sjukvård, något som kan påverka personens hälsa. Eftersom blodprovstagningar, injektioner och infusioner utförs varje dag inom sjukvården finns risken att sjuksköterskan förr eller senare träffar på en vuxen person som är stickrädd. Syftet med litteraturstudien var att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder som kan lindra obehag hos vuxna personer med stickrädsla. Resultatet från vetenskapliga publikationer pekar på att olika lindrande omvårdnadsåtgärder finns att tillgå. Studier visar att bemötandet från vårdpersonalen och psykoterapeutiska metoder kan ha betydelse för personer som är rädda för att bli stuckna. Information och undervisning innefattar omvårdnadsåtgärder som kan bidra till ökad självständighet och livskvalitet, när stickrädslan minskar. Även anpassning av medicinteknik och användning av lokalbedövande läkemedel kan dämpa upplevelsen av obehag för den som är stickrädd, vilket kan leda till att en behandlings följsamhet blir bättre. Genom kunskap om lindrande omvårdnadsåtgärder kan vårdpersonal reducera obehag för vårdsökande personer som upplever stickrädsla vid användning av kanyler. Därigenom kan vårdkvaliteten för den som är stickrädd öka och vårdkontakten bli en positiv upplevelse. / Needle fear exists among people of all ages and might lead to avoidance of medical attention, which can affect the person's health. As blood tests, injections and infusions are performed on daily basis in healthcare, there is a possibility that nurses sooner or later will meet adults who are afraid of needles. The purpose of this study was to describe interventions that can ease discomfort for adults with fear of needles. The results of scientific publications indicate that different interventions are available. Studies show that the response from caregivers and psychotherapeutic methods may be important for people who are afraid of being stung. Information and education includes interventions that may contribute to a greater independence and quality of life, when needle fear decreases. Also adjustment of medical technology and use of local anesthetic drugs can reduce the experience of discomfort for those who are afraid of needles, which could lead to improvement of treatment adherence. Through knowledge of which interventions that can ease needle fear, caregivers can reduce discomfort for persons in need of care when cannulas are used. This increases healthcare quality, concerning those who are afraid of needles and the contact will become a satisfying experience.

Fantomsmärta är ett komplext fenomen som drabbar många patienter efter amputation av extremitet. Syftet var att utforska hur fantomsmärtor efter amputation av extremitet kan upplevas och lindras. Litteraturstudiens resultat utgörs av 15 vetenskapliga artiklar som presenteras i tre huvudteman vilka är fantomsmärtans komplexitet, lindring genom transkutan elektrisk nervstimulering och lindring genom rörelseterapi. Det har visat sig att upplevelsen av fantomsmärta medför en negativ påverkan för patienter efter amputation av extremitet. Olika behandlingsmetoder till exempel transkutan elektrisk nervstimulering och rörelseterapi har beprövats med varierande resultat. Vidare forskning är nödvändig för att klarlägga den bakomliggande patofysiologin gällande fantomfenomenet för att generera bättre anpassade lindringsmetoder. Vidare forskning är även angelägen för att få en ökad förståelse för patienters upplevelser kring smärtproblematiken. Utformande av PM gällande vård av patienter som lider av fantomsmärtor efter amputation av extremitet vore betydelsefulla. / Phantom limb pain is a complex phenomenon that affects numerous patients following amputation of the extremities. The aim of this study was to explore how phantom limb pain following amputation of extremities can be experienced and alleviated. The study was conducted as a literature review where 15 scientific articles were the basis for the results. Three major themes are presented in the result: the complexity of phantom limb pain, alleviation through transcutaneous electrical nerve stimulation and alleviation through movement therapy. It has been shown that the experiences of phantom limb have a negative impact on patients following amputation of extremities. Different options regarding treatment, for example transcutaneous electrical nerve stimulation and movement theory, has been proven with variation in the results. Further research is required to elucidate the underlyingpathophysiology regarding the phantom phenomenon for better understanding and suitable alleviation options. Specific guidelines regarding nursing for patients who suffer from phantom limb pain would be of importance.

Bakgrund Enligt Socialstyrelsen avlider runt 90 000 personer i Sverige varje år, för cirka 70 000-75 000 av dessa personer är palliativ vård aktuell. Inom den palliativa vården är patienter med cancer den största patientgruppen. En cancerdiagnos orsakar en mängd olika fysiska och psykologiska symptom. Det är följaktligen viktigt att sjuksköterskan stöttar och tillgodoser patienters behov för att minska lidande och bibehålla livskvalitet. Syfte Syftet med studien var att belysa hur sjuksköterskan kan lindra lidande hos patienter med cancer inom palliativ vård. Metod En allmän litteraturstudie gjordes genom sökningar i databaserna CINAHL och PubMed. Totalt inkluderades 15 vetenskapliga artiklar som kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes i en matris. Resultat Fyra teman för hur sjuksköterskan kan lindra lidande framkom ur analysen, spirituell &amp; existentiell lindring, vårdmiljöns betydelse, sjuksköterske-patientrelationens betydelse samt sjuksköterskans inre resurser. Slutsats Sjuksköterskan bör lindra lidande både emotionellt, spirituellt, existentiellt samt fysiskt. Sjuksköterske-patientrelationen är essentiell genom att sjuksköterskan lyssnar empatiskt, stöttar, visar intresse och finns där. Tron på Gud eller en högre makt är central för att finna mening med sitt lidande och känna acceptans för sin situation. En rofylld, trivsam och lugn miljö där familj och vänner välkomnas är också av största vikt. Sjuksköterskan behöver ha en stark vilja, mod och emotionell stabilitet för att hantera de utmaningar och krav som palliativ vård av patienter med cancer innebär.

Background: Current palliative care recommendations stress the right to care according to palliative principles at the end of life for all people in need thereof, regardless of care place and including those who are old. The international literature indicates that residents in nursing homes often do not have access to palliative care competence. Accordingly, insufficient management and lack of communication about end-of-life issues have been reported. There is a scarcity of robust Swedish studies about the quality of care at the end of life in nursing homes. Aim: To explore the care being provided in the final week of life of older people in nursing homes. Method: The study used data from the Swedish Register of Palliative Care, of all registered individuals aged 60 and older, who died in nursing homes 2011 and 2012. Variables pertaining to monitoring and treatment of symptoms, end-of-life discussions, and circumstances around death, and individual characteristics of the deceased individuals, were explored with descriptive statistics. Results: The most common underlying causes of death were circulatory diseases (42.2%) and dementia (22.7%). The most prevalent symptom was pain (58.7%), followed by rattles (42.4%), anxiety (33.0%), confusion (21.8%), shortness of breath (14.0%) and nausea (11.1%). Pain was the symptom with the highest degree of total relief (46.3%), whereas shortness of breath and confusion were totally relieved in 6.1% and 4.3% of all individuals, respectively. The use of valid instruments for symptom assessments was reported for pain in 12.3% and 7.8% for other symptoms. The most prevalent individual prescriptions for injection PRN were for pain treatment (79.5%) and rattles (72.8%). End-of-life discussions were performed with 27.3% of all the deceased individuals, and with 53.9% of their relatives. Of all individuals, 82.1% had someone present at death, and 15.8% died alone. Of the all nursing home resident deaths recorded, 45.3% died in their preferred place. Conclusion: There were large variations in the degree of relief from the different symptoms in the final week of life. Pain was the most prevalent symptom, and was also the symptom with the highest proportion of total/partial relief. Other symptoms were less prevalent but also less well relieved. The results indicate a need for improvements in palliative care in nursing home settings, focusing management of distressing symptoms and end-of-life discussions. / Bakgrund: Målet om rätt till palliativ vård för alla som behöver, oavsett vårdplats och inkluderande äldre personer. Äldre individer har ofta multisjuklighet, inklusive kognitiv svikt som ställer särskilda krav på kompetens under livets sista tid. Internationella studier indikerar dock att personer som dör på vård- och omsorgsboenden ofta inte får tillgång till palliativ kompetens, med till exempel inadekvat symtomlindring och bristande kommunikation om döden. Robusta svenska studier om innehållet i vården i livets slutskede för personer på vård-och omsorgsboenden saknas. Syfte: Att beskriva vården under den sista levnadsveckan, för äldre personer på vård-och omsorgsboenden. Metod: Studien baserades på data från Svenska Palliativregistret av alla registrerade individer &gt; 60 år som avlidit inom vård- och omsorgsboenden 2011 och 2012. Variabler relaterade till symtom, symtomkontroll, brytpunktssamtal och omständigheter kring döden samt individuella karaktärsdata utforskades med deskriptiv statistik. Resultat: Vanligaste underliggande dödsorsak var cirkulatoriska sjukdomar (42.2%) och demenssjukdomar (22.7%). Mest förekommande symtomet var smärta (58.7%) följt av rosslighet (42.4%), ångest (33.0%), förvirring (21.8%), andfåddhet (14.0%) och illamående (11.1%). Symtomet som lindrades till största del var snärta som helt lindrades för (46.3%) medan andfåddhet och förvirring lindrades helt hos 6.1% respektive 4.3% av individerna. Validerat skattningsinstrument användes för smärta i 12.3% av fallen och i 7.8% för andra symtom. Vanligast förekommande individuella vid behovsordinationen för injektion var för behandling av smärta (79.5%) och mot rosslighet (72.8%).Brytpunktsamtal genomfördes med 27.3% av alla individer och med 53.9% av alla närstående. Önskad dödsplats uppfylldes hos 45.3% av individerna. Av alla individer hade 82.1% någon, i registret valbar, hos sig vid dödsögonblicket och i (15.8%) dog individen ensam. Slutsats: Det fanns stora variationer i graden av lindring för symtom under sista levnadsveckan. Smärta var vanligast förekommande och även det symtom som till högst grad lindrades helt eller delvis. Andra symtom förekom mer sällan men lindrades även till lägre grad. Resultaten indikerar ett behov av förbättring inom den palliativa vården inom vård- och äldreboenden, fokuserat mot hantering av besvärliga symtom samt brytpunktssamtal.

Många människor upplever ett lidande när de drabbas av en livshotande sjukdom. En av sjuksköterskans omvårdnadshandlingar är att lindra patientens lidande och ge tröst. Genom att göra en begreppsanalys undersöks innebörden i begreppet tröst och det förtydligas genom att visa attribut, förutsättningar och konsekvenser av begreppet. Syftet med begreppsanalysen är att undersöka den generella betydelsen av begreppet tröst, samt belysa hur människor med livshotande sjukdom upplever tröst. Resultatet grundar sig på vårdvetenskapliga artiklar, ordböcker och nätlexikon och presenteras i form av attribut, förutsättningar och konsekvenser för begreppet tröst. De framträdande attributen för människor som drabbats av livshotande sjukdom är samhörighet, trygghet, lindring och tron på en högre makt. Resultatet visar även den generella betydelsen för begreppet tröst, samt den kontextuella betydelsen för människor med livshotande sjukdom. De tre uppdiktade fallen modellfall, gränsfall och motsatsfall visar exempel på vad begreppet tröst är och inte är, samt ger en förståelse över begreppets innebörd. I diskussionen visar vi att lidandets drama kan liknas med att drabbas av en livshotande sjukdom. Det framkom att människor med livshotande sjukdom har ett behov av ett socialt nätverk och många människor idag har inte någon i sin närhet att dela lidandet med. Vid frånvaro av tröst blev upplevelsen att människorna kände sig bortglömda och modfällda och det skapade ytterligare ett lidande. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

SYFTE: Syftet är att belysa patienternas upplevelse av läkemedelsfri smärtlindring med stöd av grindteorin. DESIGN: Litteraturstudie BAKGRUND: Kunskap om hur patienterna upplever läkemedelsfri smärtbehandling baserad på grindteorin, kan göra det lättare för den enskilda sjuksköterskan att fatta beslut om användande av dessa metoder. URVAL: Vetenskapliga artiklar med empiriska studier på vuxna publicerade mellan åren 2000-2012. METOD: Databassökningar och manuella sökningar RESULTAT: 14 studier med sammanlagt 1771 deltagarevisar att smärtlindringsmetoderna med stöd av grindteorin hade avsedd effekt på smärta. De gav även patienterna lindring vad avser oro och rädsla. Några av studierna tar även upp att patienterna fick en känsla av att själv kunna påverka smärtan. Metoderna som användes var såväl hudstimulerande, som kognitiva. SLUTSATS: Smärtlindring baserad på grindteorin, såväl hudstimulering som kognitiva metoder, är något som sjuksköterskan bör ha kunskap om och använda för att lindra smärta och oro/rädsla. Metoderna är även ett sätt att låta patienten känna sig delaktig, då speciellt de kognitiva metoderna. / PURPOSE: The aim is to illuminate the patients experience of non-pharmacological pain relief with support of the gate-control theory. DESIGN: Literature review/over-view BACKGROUND: Knowledge of how the patients experience non-pharmacological pain treatment based on the gate-control theory can make it easier for the individual nurse to make decisions on the use of these methods. SAMPLE: Scientific studies with empirical studies on adults, published in articles between 2000-2012 METHOD: Database- and manual searches FINDINGS: 14 studies with in total 1771 participants show that the pain relief methods with support of the gate-control theory had the intended effect on pain. They also gave the patients relief with regard to anxiety. Some of the studies also mention that the patients got a feeling of being able to affect the pain themselves. The methods used were skin-stimulating as well as cognitive. CONCLUSIONS: Pain relief based on the gate-control theory, skin-stimulating as well as cognitive methods, is something that the nurse should have knowledge about and use to relieve pain and anxiety. The methods are also a way of letting the patient feel involved, especially the cognitive methods.