Risborn, S. & Rydebjörk, I. (2021). Strategier för att minimera matematikängslan hos elever - Belyst genom lärares behov av speciallärarens kompetens. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90hp.  Denna studie grundar sig i det sociokulturella perspektivet som enligt Phillips och Soltis (2014) innebär att vi lär oss av varandra genom den interaktion som sker. I en positiv lärmiljö med ett socialt samspel minskar risken för elever att utveckla matematikängslan enligt Deringol (2018). Furner och Gonzalez De Hass (2011) lyfter att om elever ska känna sig trygga, mindre stressade och våga mer så behövs en varierad undervisning och i detta instämmer Sharma (2016) som anser att en undervisning som är mer varierad och mindre traditionell gör matematiken roligare vilket ger eleverna en ökad kunskapsutveckling. Denna numera etablerade syn på undervisning passar inte alla elever enligt Sjölund et al. (2017) som lyfter att elever med exempelvis autism och ADHD inte gynnas fullt ut av denna mer flexibla och sociala undervisningsmetod.  Syftet med studien är att ta fram strategier för att förebygga och minimera matematikängslan hos elever. Enligt forskning beror ofta matematikängslan på undervisningsmetoder vilket utgör ett fokus i denna studie. Genom analys av de svar som framkommer från lärarna identifieras behov av speciallärarens kompetens som sedan formar strategierna. Studiens frågeställningar är:  Vilka specialpedagogiska kompetenser framträder som betydelsefulla utifrån några lärares behov? Hur kan specialläraren bidra till att förebygga och minimera matematikängslan hos elever? För att besvara frågeställningarna användes frågeformulär och semistrukturerade intervjuer som metodval. Frågeformuläret har besvarats av 14 matematiklärare i grundskolans tidigare och senare år. De kvalitativa intervjuerna är genomförda med sex matematiklärare, två lärare från vardera skolårsintervallen; 1 - 3, 4 - 6 samt 7 - 9.    Flera lärare i studien tycker inte att matematikängslan är vanligt hos elever utan beskriver en mer generell ängslan hos elever inför skolarbete de upplever som svårt. Lärarna ser att en god relation och en trygg och tillåtande lärmiljö gör att eleverna vågar visa sina svagheter. Lärarna är medvetna om att en varierad undervisning är mer gynnsamt för elever men det begränsas av såväl tiden som erfarenheten vid val av undervisningsmetoder. Studien visar att man ofta har gemensamma lärarstyrda genomgångar i kombination med enskilt arbete i läroboken vilket hindrar interaktionen som annars uppstår i ett socialt sammanhang. De undervisningsmetoder som används är de som lärarna känner sig mest trygga med. Det framkommer önskan om samverkan och samplanering med speciallärare. De önskar även att specialläraren ger stöd i att ta fram anpassat material, observera enskilda elever samt undervisningen.     För att samtliga elever ska nå så långt som möjligt bör speciallärare arbeta mer främjande och förebyggande. Insatserna som specialläraren gör bör vara varierade och flexibla beroende på de olika behoven som finns och uppkommer. Dessa bör ske i samråd med både ledning och lärare med eleven i fokus. Att arbeta fram en trygg lärmiljö och en varierad undervisning bidrar till att minimera matematikängslans uppkomst hos elever och i denna studie har strategier för hur specialläraren kan bidra till att förebygga och minimera matematikängslan hos elever tagits fram. Dessa strategier var och är studiens förväntade kunskapsbidrag och utgör även svar på studiens frågeställningar. Genom att arbeta med lärarna och undervisningen kan man undanröja hinder och svårigheter i lärmiljön i enlighet med examensförordningen (SFS 2011:688).

Syftet med denna studie var att skapa mer kunskap om vilken skriftlig och muntlig återkoppling vid provtillfällen i matematik som skulle kunna ha en positiv inverkan för SUM-elevers lärprocesser i matematik. Fokusfrågeställningar låg på metoder som skulle kunna motverka negativa spiraler i matematikinlärningsprocesser för elever med matematikängslan. Fallstudien bestod av flermetodsforskning, en del med en kvantitativ textanalys av rättningen på prov, en del med en kvalitativ, semistrukturerad intervju. I studien deltog fyra lärare och 91 prov analyserades. Metoder som framstod som möjliga motverkningskrafter mot matematikängslan var bland annat att utelämna noteringar vid många misstag, att ge individuell muntlig återkoppling med fokus på att positivt förstärka elevens självkänsla, skapa möjlighet för att ge direkt återkoppling efter provet vid behov och att lärare behöver utveckla en fingertoppskänsla för vilken återkoppling som kan vara verksam. Möjligheten att specialläraren frigör tid för återkoppling eller genomför återkoppling efter prov till elever har också framkommit.

Syftet med studien var att undersöka hur lågstadielärares inställning till matematikämnet påverkar deras uppfattning av elevernas inställning samt deras arbetssätt. Därför ville vi ta reda på vad lågstadielärares inställning till matematikämnet var samt hur dessa lågstadielärare såg på sina elevers inställning till matematikämnet. Vi ville även se om det fanns några likheter och skillnader mellan lärares inställning och deras uppfattning av sina elevers inställning. Slutligen ville vi ta reda på i vilken utsträckning lågstadielärarna arbetar för att stärka elevers matematiska självförmåga och för att förebygga matematikängslan.  För att uppnå studiens syfte och svara på frågeställningen gjordes en kvantitativ enkätstudie som besvarades av 78 lågstadielärare. Svaren från enkäten analyserades med hjälp av en univariat analys och sammanställdes i diagram och tabeller. Studiens teoretiska utgångspunkt var den socialkognitiva teorin och framför allt begreppet matematisk självförmåga som innebär en individs tro på hur väl de kan utföra matematiska beräkningar. Resultatet av studien visar att lågstadielärarna hade en positiv inställning till matematikämnet samt upplevde att deras elever var positivt inställda. Således fanns det mest likheter mellan lärarnas åsikter och vad de uppgav vara elevernas åsikter. Lågstadielärarna i denna studie uppgav att de arbetar i hög utsträckning för att stärka sina elevers matematiska självförmåga och för att förebygga uppkomsten av matematikängslan. Lågstadielärarna i denna undersökning hade en hög matematisk självförmåga och uppvisade inte tecken på matematikängslan.

Under mina tjugo år som matematiklärare har jag mött ett flertal elever som utvecklat en oro och en ängslan för matematikämnet. Mitt intresse för matematikångest har växt vilket resulterat i denna studie. Syftet med studien är att undersöka högstadieelevers känslomässiga inställning till matematikämnet samt belysa elevers känslor vid upplevd matematikångest. För att få svar på mina frågeställningar har jag låtit 117 högstadieelever i årskurs 7–9 besvara en enkät om ungdomars inställning till matematikämnet samt djupintervjuat fyra flickor i årskurs 7 och 8 om deras upplevelser av matematikångest. Studien har inspirerats av en fenomenologisk ansats. För att tolka empirin har jag använt både ett sociokulturellt och ett relationellt perspektiv då utgångspunkten är att samspelet är centralt i lärandet och utbildning kan ses som en relationell process. Enkätundersökningen visade att ungdomarnas negativa attityd inför matematikämnet är omfattande. 36 % upplevde någon negativ känsla i samband med matematikämnet och uppgav panik, stress, ångest, rädsla och kaos som exempel. I samband med matematikprov angav hela 95 % minst en negativ känsla. Resultatet vid djupintervjuerna visade att flickorna hade en negativ inställning till matematikämnet och att matematiken gjorde dem ledsna. Det var främst i relation till omgivningen som deras negativa känslor uppkommit. Flickorna pekade på dåliga lärare, krav från föräldrar och att jämföra sig med klasskamrater som möjliga orsaker. Något tydligt mönster om hur flickorna ville bli hjälpta återfanns inte i intervjuerna. Specialläraren bör tillsammans med matematiklärare skapa en tillgänglig lärmiljö i matematik för alla elever - en trivsam och positiv klassrumsmiljö där inga negativa attityder kan slå rot.

Syftet med studien vara att undersöka fem matematiklärares medvetenhet om elever som har eventuell matematikängslan, samt hur dessa lärare planerar sin undervisning för att reducera och förebygga detta. I studien användes den kvalitativa insamlingsmetoden personliga intervjuer på fem lärare som undervisar i årskurs 4-6 matematik. Insamlad data har bearbetats med tematisk analys och gett oss resultatet bestående av olika kategorier. Genom litteratur kring matematikängslan och socio kognitiva teorin har vi analyserat resultatet. Resultatet visade att de intervjuade lärarna var medvetna om de olika symptomen för matematikängslan och visade kunskap för deras elevers svårigheter. Lärarna berättade om elever som upplevt stress eller oro för matematikundervisningen och om de som hade en negativ inställning till matematiken. Resultatet visade även på olika faktorer som kan ligga i grund för matematikängslan som föräldrar, lärarna och elevens självbild. Lärarna var medvetna om de olika åtgärder som krävdes för elevernas behov. De hade gjort anpassningar för att hjälpa de eleverna som de misstänkte hade matematikängslan.

En kvalitativ studie har genomförts med 15 intervjuer där gymnasieungdomar delger sina upplevelser av matematikundervisningen under sin grundskole- och gymnasietid. Syftet var att få ökad kunskap om och fördjupad förståelse av elevers negativa känslor och attityder till skolmatematiken. Resultatet visar att dessa känslor kan yttra sig på många olika sätt och att många olika faktorer, såväl inre som yttre, kan bidra till att elever upplever negativa känslor till matematik. Den faktor som utmärker sig i vår studie är hur viktig relationen till läraren är. Relationen har satt starka spår hos eleverna, både då den varit stark och då den varit bristfällig. Eleverna i studien uppger att då de upplevt att läraren brytt sig om, lyssnat och respekterat dem har deras motivation och lust till ämnet ökat. Då relationen till läraren varit trygg och harmonisk har eleverna även upplevt undervisningen mycket lättare och mer intressant.

Den här studien utgår från livsberättelser baserad på såväl narrativ teori som metod där fyra vuxna personer som säger sig ha upplevt matematikångest har blivit intervjuade. Syftet med studien är att identifiera specifika episoder i matematiksammanhang som kan kopplas till matematikångest men även känslor som är knutna till dessa episoder samt om det förekommer likheter mellan de olika intervjupersonernas upplevelser. Resultatet visar att det finns en rad gemensamma drag i livsberättelserna som till exempel liknande känslor men även situationer. Möjliga orsaker som beskrivs i litteraturbakgrunden återfinns även i intervjupersonernas livsberättelser. Det som främst framkommit är att läraren och arbetssättet har en betydande roll för hur eleven påverkas av matematiken i skolan men även hur detta har påverkat framtida livsval. Livsberättelser är en intressant metod eftersom man i rollen som intervjuare kommer intervjupersonen nära och berättelsen upplevs därmed som genuin och ärlig. Utifrån analysen av resultatet är det viktigt att läraren är medveten om att dennes arbetssätt och bemötande kan påverka elevens upplevelse av matematik såväl negativt som positivt. Blir upplevelsen för negativ kan den i värsta fall leda till att eleven utvecklar matematikångest.

Många elever i dagens svenska skolor har matematiksvårigheter. Det leder till att de inte klarar kunskapskraven i ämnet. En av de största anledningarna till elevers matematiksvårigheter i ämnet matematik är att eleverna har matematikängslan. Syftet med denna studie är därför att få kunskaper om lärares och rektorers syn på hur skolan arbetar med elever som har matematikängslan. För att uppnå studiens syfte genomfördes semistrukturerade intervjuer med lärare och rektorer på två olika skolor. Resultatet av studien visar att lärare och rektorers syn på arbetet med elevers matematikängslan skiljer sig i vissa avseenden. Det kan leda till att synen på hur skolan ska arbeta för att motverka matematikängslan hos elever skiljer sig mellan lärare och rektorer. Resultatet i studien visar att lärarnas arbetssätt för att motverka matematikängslan hos elever är att de arbetar med positiv respons och hur de kommunicerar matematik. Rektorernas syn på hur lärarna ska nå elever med matematikängslan är att öka lärarnas kompetens med exempelvis kompetensutbildningar. Samtidigt är lärarnas uppfattning att de vill få mer stöd i form av ökade resurser, som exempelvis en extra vuxen i klassrummet. Studiens slutsats är att det finns indikationer på att lärare och rektorer inte är överens om hur ett arbete med elevers matematikängslan borde se ut och gå till. / There are many pupils in Swedish schools who have mathematical difficulties, which means that they don’t meet the knowledge requirements. One of the biggest reasons for pupils' mathematical difficulties in mathematics is that the students have mathematic anxiety. The purpose with this study is therefore to gain knowledge about teachers’ and principals’ views on how the school work with pupils who have mathematics anxiety. To find out how schools work with this we have conducted semi-structured interviews with teachers and principals at two different schools. The result of this study shows that teachers and principals don’t agree in their views on how to work with pupils’ mathematics anxiety. Because of this there are different views on how to counteract pupils’ mathematics anxiety. The result of this study shows that the way teachers are teaching today to counteract the pupils’ mathematic anxiety is that they work with positive response and how they communicate mathematics with the pupils. The principals’ view of how teachers should approach pupils with mathematic anxiety is to increase teachers’ competence. At the same time, the teachers’ view is that they want to be given more support by increased resources, such as an extra adult in the classroom for example. The conclusion of this study is that we see indications that teachers and principals don’t agree about how they should approach pupils with mathematics anxiety and how to work with them.

Elever med matematikångest tenderar att undvika matematik, presterar sämre i ämnet och uppvisar ett sämre välmående i samband med undervisningen. Litteraturstudiens syfte är att undersöka hur betydelsefulla personer som föräldrar och lärare påverkar elevens matematikångest. Studien resultat visar att lärare och föräldrar har en betydande roll som förebild till elever i samband med att skapa goda förutsättningar för lärande i matematik. Både föräldrar och lärare som har matematikångest påverkar av olika anledningar elever negativt i förhållande till deras matematikprestationer. Resultatet indikerar att desto högre grad av matematikångest som uppmäts bland föräldrar och lärare desto sämre presterar eleverna i matematik. Samtidigt visade studien att föräldrarnas dåliga attityd till matematik eller deras matematikångest riskeras att anammas av deras barn och därav sänka motivationen för ämnet. Som lärare är det relevant att vara medveten kring de påverkande faktorerna till matematikångest som genereras av föräldrar och lärare för att kunna bidra till lösningar för eleverna. / Students with math anxiety tend to avoid math, perform worse in the subject, and show a worse well-being in context with teaching. The purpose of this literature study is to investigate how significant people, as parents and teachers, influence the students' math anxiety. The result of the study shows that teachers and parents play a significant part as role models towards students in relation to creating good conditions for learning in mathematics. Both parents and teachers that suffer from math anxiety affect the students in different ways and creates a negative development towards the students’ achievements in mathematic. The result also indicates that the higher degree of math anxiety among parents and teachers the worse did the students performed in mathematics. Lastly, the study showed that parents’ math anxiety or bad attitude towards mathematics can be adopted by their children and thereby lower the motivation for the subject. As a teacher, it is relevant to be aware of the influencing factors for math anxiety that are produced by parents and teachers to be able to contribute to solutions for the students.

Denna studie bygger på lärarstudenters livsberättelser i relation till matematikängslan. Studien syftar till att identifiera lärarstudenters känslor och upplevelser av matematikängslan utifrån deras livsberättelser samt att finna likheter i deras berättelser. Den narrativa teorin och metoden ligger till grund för denna studie. Med hjälp av livsberättelser skapas en möjlighet att studera lärarstudenternas känslor och upplevelser av matematikängslan. Resultatet i studien visar att det finns likheter i lärarstudenternas livsberättelser både gällande känslor och upplevelser, såsom rädsla och gruppindelning. Vidare stämmer resultatet till viss del överens med den tidigare forskning som berörs i studien, såsom att självtilltro och lärarens roll har stor påverkan på matematikängslan. Utifrån resultatet dras slutsatsen att det inte bara är en händelse och känsla som ligger till grund för matematikängslan, det är snarare ett flertal orsaksfaktorer som samspelar med varandra och leder till matematikängslan.