Diss. Uppsala : Univ., 2003.

Genom en tematisk innehållsanalys granskades framställningen av medeltiden i fem historieläroböcker. Studien syftade till att undersöka skillnader och likheter i teman böckerna emellan, samt till att utröna om och på vilket sätt ett historiskt och praktiskt perspektiv på det förflutna framträder i läroböckernas innehåll. De teman som skapades var: barn på medeltiden, levnadsvillkor, regenter och krig, bildandet av städer och rike, kyrkan och kloster, tidslinje, och sjukdomar och väsen. Förvånansvärt var att en fascination för medeltidens riddare tycktes väga tungt i böckernas innehåll trots att större delen av befolkningen var bönder. Resultatet visade att läroböckerna i stort öppnar för ett historiskt tänkande i form av det historiska perspektivet snarare än ett praktiskt perspektiv.

AbstractTitel; ”Det sitter i väggarna” - Hur den medeltida människans mentalitet kan ta sig för uttryck i kalkmålningar i stads- respektive landsortskyrkor i Skåne.Syftet med den här uppsatsen är att jag vill se hur den medeltida människans mentalitet kan ta sig för uttryck i kalkmålningar i stadskyrkor respektive landsortskyrkor i Skåne. Jämförelsen i sig kan innebära många olika inriktningar och jag har valt att ta ett klassperspektiv, då jag vill ta reda på hur hierarkiska relationer kan ta sig för uttryck utifrån stånds- och klasstänkandet. Min teori består av två utgångspunkter; Klassperspektivet och den medeltida kroppsuppfattningen. Den historiska utvecklingen av tre- och fyraståndsläran stärker Thompsons teori om att klass skapas i samspel mellan människor. På så sätt är det även viktigt att problematisera hur samspel kan tolkas i det här sammanhanget. Peter Burke talar inte om klass, men har en liknande uppfattning som Thompson, då han menar att kultur skapas utifrån sitt sammanhang. Båda resonerar alltså om att det är i mötet mellan människor som fenomen uppstår. Burke menar att alla människor har oavsett tidsepok besuttit flera olika roller beroende på vilket sammanhang de befinner sig. Samtidigt fanns det olika kroppsmedvetande under medeltiden, som fungerade som ett uttryckssätt för olika frågor. Undersökningen genomfördes med en bildanalys i form av att delade in kroppen i ett övergripande område, det vill säga; den maktfyllda kroppen. Därefter kom två andra områden; den avklädda -, och den påklädda kroppen, att fungera som förgreningar, då jag analyserade sex kyrkor i Skåne. Resultatet visar att kalkmålningar uttrycker stånds- och klasstänkande. Samtliga kyrkor gör detta genom bibliska berättelser, vilket visar på den teologiska starka närvaron. De olika ständerna finns närvarande i målningarna. Den avklädda kroppen visar på den moraliska problematiken som rådde att bland annat avbilda Jesus naken eller inte. Dock visar undersökningen att den teologiska debatten för normen på detta avspeglas i framställandet, vilket visar på att dessa krafter var större än till exempel olika målningsinfluenser. Den påklädda kroppen skapar en kommunikation genom kläderna, då dessa var en strak markör för att visa social tillhörighet och även politisk och religiös tillhörighet.

I denna uppsats har historiserande arkitektur studerats. Uppsatsen är avgränsad till att undersöka området Jakriborg, en stadsdel i medeltida arkitektur byggd 1999 i Hjärup, Skåne (Sverige). Detta för att få en djupare förståelse för hur äldre, historiska referenser inom arkitektur kan uppfattas vid nybyggnation samt för att undersöka hur Jakriborg framställs i media. En konflikt som finns gällande Jakriborg är skillnaden i arkitektoniska värderingar mellan arkitekter och lekmän. Samtidigt som Jakriborg har visat sig vara omtyckt bland allmänhet och Jakriborgs invånare, provocerar gestaltningen en del av arkitektkåren. Den främsta kritik som riktas mot Jakriborg är att stadsdelen utger sig för att vara något det inte är och har ett formspråk som inte speglar vår tid. Ett av incitamenten för beställarna när de planerade Jakriborg var motvisionen– en monoton och avskalad 1960-talsarkitektur. För att uppnå motsatsen till detta planerade de enligt ledord som variation, detaljrikedom, småskalighet och funktionsblandning. Slutsatserna pekar på att det är mycket viktigt att skapa en förståelse mellan arkitekter, beställare och allmänhet gällande arkitektur, speciellt med tanke på hur viktig gestaltningen är för människor som ska bo och vistas i de nybebyggda områdena samt med tanke på att arkitektur bör hålla över tid. / In this bachelor thesis I have studied newly constructed buildings that are built with historicizing architecture. The thesis is limited to examining the area Jakriborg, a neighborhood of medieval architecture built in 1999 in Hjärup, Skåne (Sweden). This is to gain a deeper understanding of how the older, historical references in architecture can be seen in new construction as well as to examine how Jakriborg is portrayed in the media. A conflict about Jakriborg exists, about the difference in architectural values between architects and laymen. While Jakriborg have shown to be popular among the public and Jakriborg's inhabitants, the architecture provokes some architects. The main criticism of Jakriborg is that it is pretending to be something it is not and has a design that does not reflect the present time. One of the incentives for the developer when they planned Jakriborg was their contrary-vision - a monotonous and stripped 1960-century architecture. To achieve the opposite of this they planned with keywords as variety, details, small scale constructions and mix of functions. The conclusions suggest that it is very important to create an understanding between architects, developer and the general public regarding architecture. Especially considering the importance of the design for people living and staying in the newly built areas, as well as that architecture should maintain over time.

Jämförelse mellan hur huvudpersonen i böckerna om Arn av Jan Guillou och huvudpersonen i böckerna om Röde Orm av Frans G. Bengtsson hanterar mötet med en för deras tid främmande kultur och religion.

This essay, The Saint Domnius cathedral in Split, is written with the intention to examine the Sankt Domnius cathedral. By examining the cathedral and the contemporary historic contexts in the Croatian region of Dalmatia from the antique period up to the 13th century middle ages, the study shows how the process of change due to the historic contexts is visible on the cathedral building itself. The main questions in this study are: how has the early Christians community’s relationship to the antique legacy and the antique remains influenced the building of Saint Domnius cathedral between the early and high middle age periods?  Which historic contexts can have influenced the Christian community’s relationship to the antique legacy and the antique remains?  To answer these questions this study has done a detailed description of the relevant historic events and people in the region of Dalmatia. The study has also showed relevant earlier study’s made on the campanile of Saint Domnius cathedral and the sphinxes found in the nearby area and the history and documentation of restorations made on the original mausoleum building that today is the Saint Domnius cathedral. A field study has also been made at the cathedral that revealed multiply carved crosses and names on the outside walls. The conclusion of the study shows that the antique legacy and ancient remains of Emperor Diocletian’s palace was regarded with hatred and forbidden by the early Christian community from the 4th to 5th century. The early Christians showed their hatred for Diocletian by destroying antique material that contained a symbolic meaning. This was an act of revenge from the Christian community for the prosecution that Diocletian had brought upon the Christians at the beginning of the 4th century. The revenge resulted in the destruction of Diocletian’s sarcophagus and the sphinxes that represented his honour and status. The walls on his mausoleum also got carved with crosses. From the 5th until the 7th century the palace was abounded because of escalating threats in the area. This resulted in the preservation of the palace and the mausoleum. When the palace once again got inhabited in the 7th century the Christian community did probably not regard the once hated antique remains with content.  The reason for this can be that the people had simply forgotten the symbolic meaning behind the remains and regarded it only as decorative remains. Besides this, the Croatians that had immigrated to the area at the same time showed a dominated position in the region. The Croatian were mostly pagan until the 9th century and therefore they may have lacked the sympathy for the early Christians prosecution.  At the same time the mausoleum was turned in to a cathedral, the building was probably chosen because of its central position and it’s already exclusive furnishing and material it contained. The reason why I don’t believe this was an act of revenge was as stated above, the ignorance of the remains true symbolic meaning and the dominant pagan Croatians influence in the region. However they also left a central motif of Diocletian unharmed in the new converted cathedral. The middle ages continued with periods of greatness for the Croatian people, they formed the kingdom of Croatia and expanded the borders. When a feud with the kingdom of Hungary about the rights to the crown ended with the defeat for the Croats in the 12th century, they were forced in to a political union with Hungary. The Croats lost their independence and developed a yearning for their once dominant position in this part of Europe. They manifested this yearning by building the campanile at Sankt Domnius cathedral. The campanile was finished at the 13th century and displayed consciously selected symbolic material that linked the Croatians prehistory to the antique prehistory in the region. The campanile became a monument that showcased the Croatian identity. / Den här uppsatsen, Sankt Domnius katedralen i Split, är skriven i syftet att undersöka Sankt Domnius katedralen. Genom att undersöka katedralen och den samtida historiska kontexten i den kroatiska regionen Dalmatien, från den antika perioden fram till medeltiden på 1200-talet. Visar studien hur förändringsprocessen från de historiska kontexterna är synliga på katedralbyggnaden. Huvudfrågorna inom denna studie är: Hur har de tidigt kristna samhällets relation till det antika arvet och de antika lämningarna influerat Sankt Domnius katedralen mellan de tidiga och högmedeltida perioderna? Vilka historiska kontexter kan ha influerat de kristna samhällets relation till det antika arvet och antika lämningarna? För att besvara dessa frågor har denna studie gjort en detaljerad beskrivning av relevanta historiska event och människor från den dalmatiska regionen. Studien har även framfört tidigare relevanta studier som gjorts på Sankt Domnius kampanil och sfinxarna som hittats i närheten av området runt katedralen. Studien uppmärksammar även historien och dokumentationen av de tidigare restaureringsarbetena som untgörts på den ursprungliga mausoleum byggnaden som idag är Sankt Domnius katedralen. En fältstudie har även gjorts på katedralen som påvisa ett flertal inristade kors och inritade namn på katedralens ytterväggar. Studiens slutsats visar att det antika arvet och de antika lämningarna av kejsare Diocletianus palats var betraktat med hat och förbjöds av det tidigt kristna samhället från 300-talet till 400-talet. De tidiga kristna visade sitt hat för Diocletianus genom att förstöra antikt material som innehade en symbolisk mening. Det var en hämnd från det kristna samhället för den förföljelse som Diocletianus hade utfört på de kristna i början av 300-talet. De kristnas hämnd resulterade i förstörelsen av Diocletianus sarkofag och sfinxarna som representerade hans heder och status. Väggarna till hans mausoleum blev även inristade med kors. Från 400-talet fram till 600-talet blev Diocletianus palats övergivet pga. eskalerade militära hot i området. Detta resulterade i att palatset och Diocletianus mausoleum preserverades. När palatset återigen befolkades på 600-talet behandlades troligtviss inte de antika lämningarna länge med förakt av det kristna samhället. Anledningen till detta kan ha varit att människorna glömt bort den symboliska meningen i lämningarna och betraktade den endast som dekorativa material. Förutom detta så hade kroaterna som immigrerade till om rådet vid denna tid visat en dominerad position i regionen. Kroaterna bestod till stor del av hedningar fram till 800-talet och de kan därför ha saknat sympati för den kristna förföljelsen. Vid denna tid transformerades mausoleum byggnaden till en katedral, byggnaden valdes troligtviss pga. den centrala position som den befann sig i och den redan exklusiva inredningen och material som fanns inuti. Anledningen till att jag inte tror att valet att konvertera Diocletianus mausoleum till en katedral inte var en hämnds aktion är som jag nämnde tidigare, okunskapen av de antika lämningarnas sanna betydelse och den dominanta hedniska kroatiska influensen i regionen. Ett centralt motiv av Diocletianus som lämnades kvar orörd i den nya konverterade katedralen.   Medeltiden fortsatte med perioder av storhet för det kroatiska folket, de formade Kungariket Kroatien och expanderade sina gränser. När en fejd med Kungariket Ungern om rättigheterna till tronen slutade med en förlust för kroaterna på 1100-talet, tvingades de att ingå i en politisk union med Ungern. Kroaterna förlorade sin självständighet och utvecklade en nationalromantisk längtan till deras forna dominerade position i denna del av Europa. De manifesterade sin längtan genom att bygga kampanilen vid Sankt Domnius katedralen. Kampanilen stod klar på 1200-talet och uppvisade medvetna val av symboliskt material som sammankopplade den kroatiska förhistorian till den antika förhistorian i regionen. Kampanilen blev ett monument som uppvisade den kroatiska identiteten.

Syftet med studien är att bidra med ökad kunskap om huruvida textböcker i historia för årskurs 4–6 beskriver kvinnor och män som dikotomier, dvs isärhållande av könen, samt om detta problematiseras. Studiens teoretiska utgångspunkter är genussystemets principer enligt Yvonne Hirdman samt femininitets- och maskulinitetsnormerna. För att skapa ett analysverktyg användes Maria Nikolajevas motsatsschema. Det är en kvalitativ studie med kvantitativa inslag och har textanalys som metod. Fem textböcker i historia årskurs 4–6 analyserades.  Resultatet visade att majoriteten av personbeskrivningarna i textböckerna beskrivs som dikotomier med utgångspunkt i maskulinitets- och femininitetsnormer. Männen tillskrevs främst manliga attribut men också ett fåtal kvinnliga. Kvinnor som beskrivs som enskilda individer i textböckerna tillskrevs huvudsakligen manliga attribut men även ett mindre antal kvinnliga. Samhällsgrupper bestående enbart av kvinnor tillskrevs huvudsakligen kvinnliga attribut, till skillnad från de enskilda kvinnorna.  Resultatet visade att personbeskrivningar och levnadsvillkor inte problematiseras utifrån ett genusperspektiv, varken i brödtexten eller via arbetsmetoder, med undantag av två fall i två olika textböcker. Utöver detta exempel förekom ingen problematisering av könens levnadsvillkor med genusperspektiv.

Syftet med denna uppsats var att förstå den bild av medeltida män, kvinnor och könsförhållanden som förmedlas av läromedel i vår tids gymnasieutbildning. Till detta ändamål granskades tre historieläromedel genom en kvalitativ innehållsanalys. Teman som gick att urskilja i läromedlens historieskrivning var bland annat att stora delar av texten var manligt kodad, att kvinnor tenderade att osynliggöras och beskrivas som passiva offer och att avsnitt om såväl kvinnor som könsförhållanden regelbundet placerades utanför narrativet. Efter en genusteoretisk analys drogs slutsatsen att genusskildringen till stor del kan förklaras av en inom historieskrivningen seglivad föreställning om att aktörer och händelser i den offentliga sfären är av större betydelse än dem i den privata sfären. En historiedidaktisk analys påvisade att de läromedelsförfattare som sökte skildra historien genom att kombinera ett flertal olika perspektiv kunde uppnå en mer balanserad skildring av medeltidens könsförhållanden, medan ett mer enspårigt narrativ korrelerade med det motsatta / The purpose of this essay was to understand the portrayal of medieval men, women and gender relations that is conveyed by teaching materials in the Swedish secondary education of today. For this purpose, three history teaching materials were examined through a qualitative content analysis. The themes that could be discerned were, among other things, that large parts of the text were male-coded, that women tended to be rendered invisible and described as passive victims, and that sections about both women and gender relations regularly were placed outside the narrative. After a gender-theoretical analysis, the conclusion was drawn that the depiction of gender largely can be explained by a conception within historiography that actors and events in the public sphere are of greater importance than those in the private sphere. A history-didactic analysis showed that the authors who tried to depict history by combining several different perspectives were able to achieve a more balanced depiction of medieval gender relations, while a more one-track narrative correlated with the opposite

I denna fallstudie har jag undersökt hur kvinnans möjligheter har utvecklats i den kristna kyrkans historia, med särskilt fokus på den tidiga kyrkans samtid och medeltidens strukturer. Syftet var att särskilt se till kyrkorum och äktenskap, och om kvinnans möjligheter har utvecklats till det bättre eller det sämre mellan dessa tidsperioder. Frågeställningen har formats efter detta syfte. Uppsatsen är kvalitativ och empirin är noga utvald, där både författarnas könsidentitet och litteraturens aktualitet har tagits i beaktande. Uppsatsen utgår ifrån en induktiv ansats, vilket innebär att den inte är teoristyrd. De teoirer som har valts är både förankrade i det historiska perspektivet, men också i det feministiska perspektivet.  I slutsatsen framkom det att kvinnor hade större möjligheter i den tidiga kyrkan, men i slutsatsen framkommer också klasskillnaders avgörande betydelse för kvinnor i valda tidsperioder.

In this study the aim is to analyse lived religion in the miracle stories relating to the twoSwedish saints Brynolf of Skara and Nikolaus of Linköping. The purpose of the study isto contribute to the knowledge about the religion of individuals in the Middle Ages inSweden to give a broader view on religion. Along with analysing individual religiosityan analysis of the didactical possibilities of miracle stories has also been made. Ahermeneutical method has been used to analyse the material. The analysis of the miraclestories mostly aligned with earlier research. The study found among other things that ifan illness healed after a saint was called for help, then it did not need to be an instantrecovery. If the illness was concluded not to be able to heal on its own or with humanassistance, then recovery was regarded as a miracle.