The Daily Show är ett halvtimmeslångt amerikanskt humorprogram som sänds på kabelkanalen Comedy Central. Programmet tar upp nyheter, främst om politik, på ett humoristiskt sätt med hjälp av klipp från etablerade nyhetskanaler. Vår undersökning syftar till att ta reda på hur The Daily Show förändrats efter valet 2008 då Barack Obama valdes till president. Vi har jämfört inslagen i 32 The Daily Show-avsnitt från hösten 2005 med lika många från samma period 2009. Extra fokus har lagts på hur programmet behandlar nyhetsmedier. Dessutom har vi undersökt programmets gästlistor från hela dessa år, samt tagit hjälp av en tidigare studie från 2007 för att se vilken sorts gäster som får framträda och om det skett någon förändring. Vår studie visar att The Daily Show gått mot att kritisera och rikta satir mot nyhetsmedier som CNN och Fox News i större utsträckning än tidigare. Särskilt Fox News har fått en mycket större andel av programmets uppmärksamhet. Färre underhållare finns med som gäster, till förmån för fler politiska kommentatorer, journalister och författare. Programmet fokuserar till största del på sakfrågor och inte enskilda personer.

<p>Syftet med min uppsats är att analysera på vilket sätt Nanni Moretti framställer mediekritik, vilken som är denna mediekritik, vilka teorier som möjligen kan spåras i denna mediekritik och vad som enligt Moretti blir den demokratiska konsekvensen av italiensk mediekultur. Jag kommer även att gå in på den filmstil han använder, vad som kan vara ursprunget till Morettis filmiska metod och hur detta används i formulerandet av Morettis mediekritik. Vilken är den mediekritik Nanni Moretti uttrycker implicit och explicit i Caro Diario och Aprile, och hur ställer han sig i förhållande till gamla mediekritiska teorier? På vilket sätt får hans filmstil en roll i mediekritiken och vari ligger denna filmstils ursprung?</p><p>Resultatet av studien är att jag funnit tydliga spår från medieforskare som Jürgen Habermas, Pierre Bourdieu, Hans Magnus Enzensberger och Douglas Kellner i den kritik som av Moretti uttrycks genom filmerna. De teorier som dessa forskare formulerat, liksom äldre mediaforskning, kritiseras samtidigt av Moretti och han visar i sina filmer en metod att undkomma de demokratiska problem som en dominerande mediekultur innebär. Det jag tillför gällande Morettis filmstil är det att han i filmerna använder sig av en Brechtiansk metod som är en del av den filmstil som tidigare forskare formulerat som ”cinema of thought”, och som blir extra fruktbar i hans artikulerande av mediekritik.</p>

Syftet med min uppsats är att analysera på vilket sätt Nanni Moretti framställer mediekritik, vilken som är denna mediekritik, vilka teorier som möjligen kan spåras i denna mediekritik och vad som enligt Moretti blir den demokratiska konsekvensen av italiensk mediekultur. Jag kommer även att gå in på den filmstil han använder, vad som kan vara ursprunget till Morettis filmiska metod och hur detta används i formulerandet av Morettis mediekritik. Vilken är den mediekritik Nanni Moretti uttrycker implicit och explicit i Caro Diario och Aprile, och hur ställer han sig i förhållande till gamla mediekritiska teorier? På vilket sätt får hans filmstil en roll i mediekritiken och vari ligger denna filmstils ursprung? Resultatet av studien är att jag funnit tydliga spår från medieforskare som Jürgen Habermas, Pierre Bourdieu, Hans Magnus Enzensberger och Douglas Kellner i den kritik som av Moretti uttrycks genom filmerna. De teorier som dessa forskare formulerat, liksom äldre mediaforskning, kritiseras samtidigt av Moretti och han visar i sina filmer en metod att undkomma de demokratiska problem som en dominerande mediekultur innebär. Det jag tillför gällande Morettis filmstil är det att han i filmerna använder sig av en Brechtiansk metod som är en del av den filmstil som tidigare forskare formulerat som ”cinema of thought”, och som blir extra fruktbar i hans artikulerande av mediekritik.

Denna uppsats undersöker hur synen på mediernas självsanerande system ser ut dels hos elva olika granskare av medierna och dessutom hos sex representanter från de större nyhetsmedierna i Sverige. I kvalitativa djupintervjuer har de bland annat fått svara på frågor om systemets fördelar och nackdelar samt om systemet anses vara tillräckligt eller om det finns behov av en utökad lagstiftning. Den teoretiska utgångspunkt som uppsatsen främst vilar på är hämtad från medieforskarna Mats Ekström och Stig Arne Nohrstedt som menar att mediernas makt gör att det finns behov av att granska dem. Men teoriavsnittet ger också en kort förklaring till hur makten hänger ihop med förtroendet, utifrån Adam Smiths teori om "den osynliga handen". Dessutom behandlar teorin frågan om hur lagstiftning kontra självsanerande system kan påverka förtroendet. Här tar uppsatsen avstamp i den magisteruppsats Kerstin Ahlqvist med flera skrivit om förtroendet för svensk bolagsstyrning. Resultatet av intervjusvaren visar att det finns ett starkt stöd för det självsanerande systemet då det håller en skärpt lagstiftning borta och leder till "justare medier". I svaren lyfts även ekonomiska aspekter kring systemet av flera intervjupersoner, exempelvis att det självsanerande systemet möjliggör en prövning av publiceringar gratis. Samtidigt menar flera av de intervjuade att systemet är krångligt för allmänheten. Det finns också en skillnad i synen på systemet mellan granskare och granskade. De som granskar media nämner i högre grad mediernas makt som en orsak till att de är viktiga att granska och representanterna från nyhetsmedierna nämner oftare att granskningen är viktig för mediekonsumenternas förtroende. Viktigt att poängtera är att arbetet med uppsatsen och insamlandet av empirin påbörjades hösten 2008. Av olika skäl har analysen och den kompletta uppsatsen färdigställts hösten 2011. Detta innebär att flera av de intervjuade har bytt position, men detta framgår med tydlighet i uppsatsen.

Syftet med denna studie är att undersöka och söka förståelse för avståndstagande från sociala medier. Detta är en företeelse som idag tycks bli allt vanligare fenomen bland användare av sociala medier, i synnerhet på Facebook. Med anledning av detta har jag därmed valt att begränsa studien genom att undersöka avståndstagande från just detta sociala nätverk. För att undersöka fenomenet har jag studerat hur användare av sociala medier förklarar orsakerna till avståndstagande, hur de upplever att de har påverkats av det samt undersökt på vilket sätt avståndstagande kan tolkas och förstås som politiska eller apolitiska handlingar och resonemang. För att ge svar på studiens syfte och frågeställningar har jag använt mig av en kvalitativ metod i form av enskilda samtalsintervjuer som bidrar till en djupare förståelse för respondenternas avståndstagande. Studien tar sin utgångspunkt i José van Dijcks teorier kring de sociala mediernas normalisering, teorier om digitala kommunikationsteknologiers påverkan av socialitet och identitetskapande som bland annat beskrivs av Sherry Turkle samt Anne Kaun och Laura Portwood-Stacers tankar kring mediekritisk aktivism och livsstilspolitik. Den kan ytterligare ses som en utveckling av tidigare forskning av bland andra Stefan Stieger som kretsar kring orsakerna till medieavhopp. Studien visade att avståndstagande från sociala medier är en företeelse som ser ut på många skilda sätt och innefattar en mängd orsaker och konsekvenser som främst bör förstås på ett individuellt plan. Handlingen omges av en positiv uppfattning och pendlar mellan aktiv mediekritik och identitetssökande som präglas av individuella och apolitiska resonemang.

Mot bakgrund av postkolonial teori, har representationer inom traditionella, analoga medier en lång historia av kritisk granskning inom det medievetenskapliga fältet. Analysen av representationer i samklang med en övergång från analoga till digitala medier utvecklat kritiken och förskjuter dess fokus från massmedier och mediesystem till mer identitetsorienterade uttrycksformer. Genom celebriteten som en spegling av rådande ideal, värderingar och normer i en kultur finns det således anledning att ställa sig frågande till hur frågor kring representationen av denne bearbetas i en nätverkssamtid, då det finns forskning som indikerar att alternativa former av mediekritiska praktiker utvecklas på nya digitala plattformar. Uppsatsen syftar till att undersöka hur mediekritiska budskap formulerade i relation till representationer av celebriteter, i denna studie Kardashianfamiljen, kan se ut på digitala medieplattformar. Studiens empiriska material analyseras utifrån en multimodal och socialsemiotisk analysmodell och fynd som görs diskuteras med förankring i remedieringsteori, mediekritik och begrepp som hegemoni, diskurs, makt och motstånd. Undersökningen finner att materialet genom multimodalitet och remediering vittnar om hur digitala medier erbjuder alternativa sätt att formulera mediekritik som engagerar individens reflexivitet och kritiska förmåga, och vidare förser individen med verktyg som gör det möjligt att utmana symbolisk maktutövning.

The purpose of this thesis was to analyse the interactive movie Bandersnatch, which is part of the media critical series Black Mirror. The main questions were focused on what Bandersnatch communicate about the power relationship between media and audience, the function of the interactive aspect, and media criticism. A multimodal method and film analysis were used to investigate this. The analysis and discussion were based on several media and communication theories regarding hegemony, mediatization and media criticism. The result showed that Bandersnatch communicate that the audience, and members of a mediatized society, are controlled by the media and the government and therefore does not have free will. This hegemony is upheld by the media that is used to create a false consciousness amongst the public. The interactive aspect of Bandersnatch reinforces this message. Although this is heavily communicated within the film, Black Mirror is not seeking actual reform of the hegemony which leaves the media criticism questionable. / <p>Mats Hyvönen är examinator för den aktuella uppsatsen medan Per Vesterlund är examinator för hela kursen.</p>

Our society has become increasingly digitized, and all around us information flows constantly. Knowledge about valuing different sources of information, and not least the information itself, are becoming increasingly important. Media and information have come to play a big role in our society, and knowledge of media and information literacy becomes important to learn in school. High school students are at the beginning of their adult lives as educated citizens. In this study, we measured high school students experience of media and information literacy, during their three years in high school. Students answered a questionnaire, with questions based upon theoretical concepts in media and information literacy. We chose to focus on high school students as a homogeneous group and not make comparisons between different programs. Everyone is equal before the Education Act. We had preconceived ideas about the outcome, we thought it would turn out that school education regarding media and information literacy had been insufficient, but in many cases those ideas proved to be incorrect. It turned out that high school students may have considerably more knowledge in media and information literacy than we first thought.

<p>In year 2000 the Swedish Public Service television started a new series of programmes named Mediemagasinet. The purpose was to expose the work of journalism through the eyes of a journalist. The programme showed different types of tasks and problems that have to do with journalistic reporting. The form of Mediemagasinet wasn’t anything new but the content was presented as the very first of its kind. </p><p>The interesting part of the program was that it was journalists themselves doing the media critisism. Is that actually possible? And what does it look like? By using discourse analysis this study try to answer these questions by analyses of the presentations of the television programmes. What is at stake and how does the website of the program interact with the program itself? As a complement to the study there is an interview with the editor and the manager of the project that show their point of view, which are also a part of the media critical discourse that this essay examins.</p> / <p>Hösten 2000 startade Sveriges Television sitt program Mediemagasinet. Syfet var att journalister skulle granska sin egen kår, sina egna kollegor. Programmet tog upp olika ämnen och problem som kan uppstå i och med journalistisk rapportering. Formen var välkänd för tv-tittarna, medan innehållet presenterades som det första i sitt slag. </p><p>Men vad händer när medlemmar av en yrkeskår granskar varandra? Är det överhuvudtaget möjligt? Genom ett diskursanalytiskt angreppssätt försöker denna uppsats svara på dessa frågor. Studien vilar på analyser av hur programmet presenteras av programledaren och vilka anspråk som görs i programmet. Även den hemsida som etablerades i samband med programmet integreras i analysen. Som komplement till studien gjordes även en deltagande observation vid ett inspelningstillfälle av Mediemagasinet. Då genomfördes även en intervju med redaktören och projektledaren för programmet. Deras åsikter och funderingar kring produktionen är även de en del av den mediekritiska diskurs som Mediemagasinet ingår i. Och det är denna diskurs och hur den skapas som undersöks i denna uppsats. </p>

In year 2000 the Swedish Public Service television started a new series of programmes named Mediemagasinet. The purpose was to expose the work of journalism through the eyes of a journalist. The programme showed different types of tasks and problems that have to do with journalistic reporting. The form of Mediemagasinet wasn’t anything new but the content was presented as the very first of its kind. The interesting part of the program was that it was journalists themselves doing the media critisism. Is that actually possible? And what does it look like? By using discourse analysis this study try to answer these questions by analyses of the presentations of the television programmes. What is at stake and how does the website of the program interact with the program itself? As a complement to the study there is an interview with the editor and the manager of the project that show their point of view, which are also a part of the media critical discourse that this essay examins. / Hösten 2000 startade Sveriges Television sitt program Mediemagasinet. Syfet var att journalister skulle granska sin egen kår, sina egna kollegor. Programmet tog upp olika ämnen och problem som kan uppstå i och med journalistisk rapportering. Formen var välkänd för tv-tittarna, medan innehållet presenterades som det första i sitt slag. Men vad händer när medlemmar av en yrkeskår granskar varandra? Är det överhuvudtaget möjligt? Genom ett diskursanalytiskt angreppssätt försöker denna uppsats svara på dessa frågor. Studien vilar på analyser av hur programmet presenteras av programledaren och vilka anspråk som görs i programmet. Även den hemsida som etablerades i samband med programmet integreras i analysen. Som komplement till studien gjordes även en deltagande observation vid ett inspelningstillfälle av Mediemagasinet. Då genomfördes även en intervju med redaktören och projektledaren för programmet. Deras åsikter och funderingar kring produktionen är även de en del av den mediekritiska diskurs som Mediemagasinet ingår i. Och det är denna diskurs och hur den skapas som undersöks i denna uppsats.