Nils-Olof Franzéns elva böcker om Agaton Sax utgivna mellan åren 1955 och 1978 har undersökts med syftet att visa vilken slags teknik som förekommer i böckerna och hur teknik har användts. Böckerna har också placerats in i modernitetens epok med utgångspunkt ide kriterier som sociologen Peter Berger menar kännetecknar moderniteten. För att få en differentierad och fördjupad bild av tekniken har Carl Mitchams modell att dela in tekniken i fyra områden använts. Dessa områden är tekniska objekt, aktivitet, kunskap och vilja.  Mitchams modell visade sig vara mycket användbar att använda även på fiktiv teknik i berättelsens form för att den identifierade olika aspekter av teknik genom att dela in teknik i de fyra nämnda områdena. Trots att utgivningsperioden var så lång som tjugotre år, i en tid med stora samhällsförändringar, så märks inte mycket av detta i böckerna. Bilden som förmedlas till läsaren är ett framtidsoptimistiskt svenskt 1950-tal med stark tilltro till förnuft och vetenskap trots att sju av böckerna gavs ut på 1960-och 1970-talen.  Detta speglar moderniteten enligt Peter Berges kriterier, särskilt vad avser teknik, vetenskaplig rationalitet och förnuft.

<p>I denna uppsats använder jag Johannes Anyurus diktsamling <em>Städerna inuti Hall,</em> i en sociologisk diskussion kring samtiden. Min teoretiska utgångspunkt ligger i Anthony Giddens texter kring det senmoderna samhället.</p><p> </p><p> Med syftet att se hur Giddens och Anyurus resonemang kring samtidsindividen skiljer sig åt, samt att utreda om, och hur, sociologin kan lära av poesin, ställer jag frågan: Hur kan senmoderniteten , så som Giddens diskuterar den, spåras i Anyurus <em>Städerna inuti Hall</em>?</p><p> </p><p>För att besvara min fråga definierar jag först vad Giddens menar att senmoderniteten innebär, för att sedan visa på några specifika sätt som han menar att senmoderniteten påverkar individen. Därefter skapar jag ett verktyg för att söka senmoderniteten, så som Giddens beskriver den, i poesin<em>.</em></p><p> </p><p> Jag finner på en strukturell nivå att det finns stora likheter mellan de två, men på individnivå diskuterar Anyuru och Giddens skilda samhällen. Dess perspektiv och världssyn skiljer sig på flera punkter betänkligt. Framförallt finner jag Anyurus sätt att diskutera själen intressant. Mitt arbete pekar på att det finns skäl för sociologin att reflektera över själens roll för individen, även om vi utgår från den själen endast som en idé. Där vilar en möjlighet för sociologin att utvecklas och ytterligare fördjupa sina kunskaper kring samtiden.</p>

No description available.

<p>SAMMANFATTNING</p><p>Identitetsfrågan har fascinerat och intresserat människan sedan länge. Den vetenskapliga forskningen har genom årtionden på olika sätt närmat sig den mänskliga identiteten. I vår uppsats har vi, med utgångspunkt i sociologisk och pedagogisk filosofisk forskning, konstruerat två skilda perspektiv av hur man kan se på människan och hur hon fungerar. Inom dem ryms tolkningar om vilka vi är och varför vi är som vi är. Enligt det ena perspektivet, det moderna, har människan en fast identitet som kan utvecklas och mogna. Enligt det andra, det postmoderna, är människans identitet flexibel och rörlig, utan en beständig kärna.</p><p>Vårt syfte har varit att undersöka talet om identitet i den rådande läroplanen för de frivilliga skolformerna: Lgy 70 (som började gälla 1971) och Lpf 94 (sedan 1994 rådande läroplan). Vi gjorde det genom att ställa oss följande tre frågor: Vilka möjliga tal om identitet kommer till uttryck i Lpf 94 respektive i Lgy 70?, Hur förhåller sig läroplanernas tal om identitet till identitetsforskningen? och Vilka konsekvenser för eleverna, det vill säga för deras syn på sig själva, kan talet om identitet i de respektive läroplanerna ge?</p><p>Vår analys visade att det moderna talet om identitet dominerande i båda läroplanerna. Vidare kom också det postmoderna talet om identitet till uttryck, om än i mindre skala. Vår tolkning av läroplanerna är att talet om identitet som kommer till uttryck i Lgy 70 är mer i fas med sin samtid än vad det är i Lpf 94. Slutligen har vi diskuterat och givit förslag på vilka konsekvenser dessa tal om identitet kan få för elevernas självbilder, utan att ta ställning till vilket tal om identitet som är att föredra.</p><p>Nyckelord: diskursanalys, identitet, modernitet, postmodernitet, personlighet, självbild.</p>

<p>Arbetet syftar till att studera hur den svenska gymnasiekolans läroplaner förändrats över tid i sin syn på eleven, dess lärande och vad målet för dess lärande är. Till de senaste tre läroplanerna för gymnasiet adderas de två statliga utredningar. Beställda av den borgerliga alliansregeringen 2006 och den socialdemokratiska föregående regeringen. Vilket ger dels en mer aktuell bild av synen på en ny läroplan, men även ger en bild av den kommande nya läroplanen för gymnasieskolan. För att sätta denna förändring i en kontext matchas materialet till teorier om det moderna samhällets övergång till det postmoderna, samt förändringen av synen på kunskap och lärande denna övergång medför. Arbetet visar på en stor överensstämmelse mellan de studerade dokumenten och teoretikernas beskrivning av förändringen. Tydliga utvecklingslinjer kan följas angående den omvärldsbeskrivning samt syn på individ, lärande och kunskap som dokumenten ger uttryck för. Dock utgör den av ga alliansen beställda utredningen ett undantag. Då den i fokus och utformning avsevärt skiljer sig från de övriga dokumenten, vilket försvårat analys och jämförelse. Gymnasieskolans läroplaner kan sammanfattningsvis sägas i hög grad ha följt med i förändringen, om än med viss tidsförskjutning.</p>

<p>Skogen har genom åren varit föremål för många meningsmotsättningar och konflikter. Ett särskilt symbolladdat centra tycks kalhygget vara och syftet med den här uppsatsen är att med hjälp av ett dagspressmaterial studera hur kalhyggesdebatten tagit sig uttryck historiskt. Debatten har följt på den hegemoniska position kalhyggesbruket erövrat efter andra världskriget inom ramen för storskalighet och rationalitet. Rikligast med exempel har dock 1970-talets första hälft kunnat bestå med. Kalhygget försvaras till stor del utifrån en berättelse om den producerande skogen som anknyter till vad som betecknats som modernitet. Kritiken tar å sin sida spjärn mot andra värden och berättelser som genom att delas av kalhyggets förespråkare blir ett slags teman som debatten kretsar kring. Dessa anknyter såväl till nationalism som till de perspektiv som följde med miljörörelsen och den nya vänstern i samband med den så kallade radikaliseringsvågen. Under 80-talet finns tendenser till att distinktionen mellan att kalhugga och att inte göra det blir mindre självklar men upplevelsen av att skogen skövlas fortsätter att dela lägren. Ebba Lisberg Jensen menar att skogsbruksdebattens kärna ligger i om skogen är helgedom eller råvarulager. Här förslås istället att den avgörande aspekten har att göra med avstånd och huruvida skogen ex- eller inkluderas i den värld vi lever till vardags. Två olika förhållningssätt till skogen som i sig själva inte är omöjliga att förena men vars harmoni utmanas av det storskaliga kalhyggesbrukets fysiska avtryck i skogen. Kalhyggesdebatten kan med andra ord inte ensidigt förstås som en miljöfråga och inte heller som en konflikt mellan ekonomiska intressen kontra rekreations- eller estetiska intressen. Det är en motsättning som genom kalhygget sprungit ur en skiljaktighet mellan olika uppfattningar om vad skogen är och bör vara, om vad berättelsen om skogen i sin essens handlar om.</p>

Skogen har genom åren varit föremål för många meningsmotsättningar och konflikter. Ett särskilt symbolladdat centra tycks kalhygget vara och syftet med den här uppsatsen är att med hjälp av ett dagspressmaterial studera hur kalhyggesdebatten tagit sig uttryck historiskt. Debatten har följt på den hegemoniska position kalhyggesbruket erövrat efter andra världskriget inom ramen för storskalighet och rationalitet. Rikligast med exempel har dock 1970-talets första hälft kunnat bestå med. Kalhygget försvaras till stor del utifrån en berättelse om den producerande skogen som anknyter till vad som betecknats som modernitet. Kritiken tar å sin sida spjärn mot andra värden och berättelser som genom att delas av kalhyggets förespråkare blir ett slags teman som debatten kretsar kring. Dessa anknyter såväl till nationalism som till de perspektiv som följde med miljörörelsen och den nya vänstern i samband med den så kallade radikaliseringsvågen. Under 80-talet finns tendenser till att distinktionen mellan att kalhugga och att inte göra det blir mindre självklar men upplevelsen av att skogen skövlas fortsätter att dela lägren. Ebba Lisberg Jensen menar att skogsbruksdebattens kärna ligger i om skogen är helgedom eller råvarulager. Här förslås istället att den avgörande aspekten har att göra med avstånd och huruvida skogen ex- eller inkluderas i den värld vi lever till vardags. Två olika förhållningssätt till skogen som i sig själva inte är omöjliga att förena men vars harmoni utmanas av det storskaliga kalhyggesbrukets fysiska avtryck i skogen. Kalhyggesdebatten kan med andra ord inte ensidigt förstås som en miljöfråga och inte heller som en konflikt mellan ekonomiska intressen kontra rekreations- eller estetiska intressen. Det är en motsättning som genom kalhygget sprungit ur en skiljaktighet mellan olika uppfattningar om vad skogen är och bör vara, om vad berättelsen om skogen i sin essens handlar om.

Social media on the internet allows both public and private actors to communicate with each other. The aim of this qualitative study is to explore the relationship between the public and the private in social media on the internet, specifically with emphasis on the identities which are shaped in this relationship. The social media explored in this study is the micro blog Twitter. Data was collected from the pages of three public and private actors on Twitter, specifically with concern to their interaction with public and/or private actors. The data was analysed with support in sociological theories on modernity, identity, self-identity, socialisation and Erving Goffman's theories on everyday expression. The results show that expressions of public identities from public actors are interwoven with expressions of private identities in the interaction with private actors. One of the study's main findings is the individualisation of public actors on Twitter in the interaction with private actors. Sometimes, the authority is shifted from the public actors to the private actors, which support the theory of the individualisation of public actors on the micro blog Twitter.

SAMMANFATTNING Identitetsfrågan har fascinerat och intresserat människan sedan länge. Den vetenskapliga forskningen har genom årtionden på olika sätt närmat sig den mänskliga identiteten. I vår uppsats har vi, med utgångspunkt i sociologisk och pedagogisk filosofisk forskning, konstruerat två skilda perspektiv av hur man kan se på människan och hur hon fungerar. Inom dem ryms tolkningar om vilka vi är och varför vi är som vi är. Enligt det ena perspektivet, det moderna, har människan en fast identitet som kan utvecklas och mogna. Enligt det andra, det postmoderna, är människans identitet flexibel och rörlig, utan en beständig kärna. Vårt syfte har varit att undersöka talet om identitet i den rådande läroplanen för de frivilliga skolformerna: Lgy 70 (som började gälla 1971) och Lpf 94 (sedan 1994 rådande läroplan). Vi gjorde det genom att ställa oss följande tre frågor: Vilka möjliga tal om identitet kommer till uttryck i Lpf 94 respektive i Lgy 70?, Hur förhåller sig läroplanernas tal om identitet till identitetsforskningen? och Vilka konsekvenser för eleverna, det vill säga för deras syn på sig själva, kan talet om identitet i de respektive läroplanerna ge? Vår analys visade att det moderna talet om identitet dominerande i båda läroplanerna. Vidare kom också det postmoderna talet om identitet till uttryck, om än i mindre skala. Vår tolkning av läroplanerna är att talet om identitet som kommer till uttryck i Lgy 70 är mer i fas med sin samtid än vad det är i Lpf 94. Slutligen har vi diskuterat och givit förslag på vilka konsekvenser dessa tal om identitet kan få för elevernas självbilder, utan att ta ställning till vilket tal om identitet som är att föredra. Nyckelord: diskursanalys, identitet, modernitet, postmodernitet, personlighet, självbild.

Arbetet syftar till att studera hur den svenska gymnasiekolans läroplaner förändrats över tid i sin syn på eleven, dess lärande och vad målet för dess lärande är. Till de senaste tre läroplanerna för gymnasiet adderas de två statliga utredningar. Beställda av den borgerliga alliansregeringen 2006 och den socialdemokratiska föregående regeringen. Vilket ger dels en mer aktuell bild av synen på en ny läroplan, men även ger en bild av den kommande nya läroplanen för gymnasieskolan. För att sätta denna förändring i en kontext matchas materialet till teorier om det moderna samhällets övergång till det postmoderna, samt förändringen av synen på kunskap och lärande denna övergång medför. Arbetet visar på en stor överensstämmelse mellan de studerade dokumenten och teoretikernas beskrivning av förändringen. Tydliga utvecklingslinjer kan följas angående den omvärldsbeskrivning samt syn på individ, lärande och kunskap som dokumenten ger uttryck för. Dock utgör den av ga alliansen beställda utredningen ett undantag. Då den i fokus och utformning avsevärt skiljer sig från de övriga dokumenten, vilket försvårat analys och jämförelse. Gymnasieskolans läroplaner kan sammanfattningsvis sägas i hög grad ha följt med i förändringen, om än med viss tidsförskjutning.