Våld i ungas partnerrelationer är ett stort problem i dagens samhälle. Det har traditionellt sett fokuserats mer på våld i vuxna partnerrelationer och våld mot barn, vilket har lett till att våld bland unga länge har normaliserats och inte tagits på allvar. Syftet med studien är att få kunskap om samhällsaktörers upplevelser av arbetet med att informera ungdomar om partnervåld samt hur denna information tas emot från ungdomars perspektiv. För att undersöka detta har semistrukturerade intervjuer med samhällsaktörer genomförts samt fokusgruppsintervjuer med elever i årskurs 9. Datamaterialet har analyserats genom tematisk analys där fyra teman identifierades; ansvar, utmaningar, ungdomars informationskällor och förbättringsmöjligheter samt tillhörande subteman. Resultatet visade att samhällsaktörer ser våld i nära relation bland unga som en viktig fråga men att det inte får tillräckligt mycket fokus på grund av okunskap och avsaknad av forskning inom ämnet. Aktörerna beskriver även att de vill göra mer men att de resursmässigt inte räcker till och att annat därmed prioriteras. Utifrån fokusgruppsintervjuerna framkom det att samhällsaktörerna inte lyckats att nå ut med information om partnervåld i den utsträckning som ungdomarna hade önskat. Ungdomarna kände liten tillit till vuxenvärlden och berättade att de inte kände sig bekväma med att vända sig till personal på skolan eller andra samhällsaktörer vid potentiell utsatthet för partnervåld. De efterfrågade att aktörer lyfte frågan mer och ansåg själva att detta kan förebygga att ungdomar blir utsatta för våld i partnerrelationer. En slutsats som kan dras är att det behövs mer forskning om våld i ungas partnerrelationer och att frågan behöver prioriteras mer av samhällsaktörer för att färre ungdomar ska falla offer för partnervåld. / Youth intimate partner violence is a major problem in the society today. Traditionally there has been more focus on violence in adult partner relationships and violence against children, which has led to violence among adolescents being normalized and not taken seriously for a long time. The aim of the study is to investigate how stakeholders experience the work of informing adolescents about intimate partner violence and how this information is received from the perspective of adolescents. To investigate this, semi-structured interviews with stakeholders have been conducted, as well as focus group interviews with pupils in year 9. The data has been analyzed through a thematic analysis where four themes were identified: responsibilities, challenges, adolescents' sources of information and opportunities for improvement, with associated subthemes. The results showed that stakeholders value youth intimate partner violence as an important question. However, despite that importance the question does not receive much focus due to ignorance and a lack of research on the subject. The stakeholders also describe the desire to do more but that they do not have enough resources and other things are prioritized. Based on the focus group interviews, it emerged that the stakeholders do not succeed in reaching out with information about partner violence to the extent that the adolescents had wished. The adolescents had little trust in the adult world and said that they did not feel comfortable turning to employees at the school or other stakeholders in case of potential victims of intimate partner violence. They requested the stakeholders to raise the issue more and believed this could prevent adolescents from being exposed to violence in partner relationships. A conclusion that can be drawn is the need of more research in youth intimate partner violence and that the issue needs to be prioritized more by stakeholders to prevent adolescents from being victims of partner violence.

Uppsatsen ämnar analysera och jämföra framställningen av olika typer av allvarligt våld i tvåreportage från Dagens Nyheter. Våldstyperna i fråga är våld i nära relation och gängrelaterat våld.Målet är att finna eventuella likheter och skillnader i gestaltningen av brotten och de inblandadeparterna, samt potentiella underliggande värderingar som inte explicit formuleras. Uppsatsen användersig av en stilanalys med relevanta analysverktyg. Resultatet visar att det finns flera likheter igestaltningen av offren i förhållande till förövarna. Offren framställs som unga, oskyldiga tjejer,medan förövarna är onda, våldsamma äldre män. Dock skiljer sig reportagen vad gäller vem som är ifokus och i vilken mån de beskrivs. Reportaget om våld i nära relation har betydligt större offerfokusmedan reportaget om gängrelaterat våld har större fokus på förövaren i fråga. Vidare innehållerreportaget om våld i nära relation betydligt fler intima, intensiva och dramatiska drag, medan detgängrelaterade våldet framställs som spännande och fascinerande. Resultatet blir ännu mer relevant dådet ställs gentemot uppsatsens teoretiska ramverk och den tidigare forskningen i fråga. Resultatetpåvisar en kontrasterande beskrivning av offer och gärningsman, vilket i intersektionell mening är avintresse på grund av maktbalansen som skapas där emellan. Resultatet samspelar även med mycket avden tidigare forskningen vad gäller beskrivningar, fokus och framställning, dock med vissa skillnaderoch kontrasterande fynd.

Forskning visar att arbete mot våld i nära relation är viktigt. Detta examensarbete syftar till att undersöka vilken erfarenhet personal inom hemtjänsten har av arbetet med våld i nära relation bland äldre, för att öka kunskapen om hur personal inom hemtjänsten skulle kunna arbeta med våld i nära relation. För att besvara detta syfte använde vi oss av kvalitativ metod i form av tre semistrukturerade gruppintervjuer. Respondenterna var hemtjänstpersonal i två kommuner i södra Sverige. Materialet som samlades in transkriberades och analyserades tematiskt, vilket utmynnade i åtta teman: Åtgärder, Sjukdom- en riskfaktor för våld i nära relation, Chefens roll, Sekretess, Brist på kunskap, Det dolda våldet, Det förebyggande arbetet samt Ansvaret. Vi har haft en hermeneutisk ansats för att förstå oss på helheten i det komplexa sociala problemet med våld i nära relation bland äldre. Resultatet visar att det finns en brist på kunskap gällande arbetet med våld i nära relation bland äldre. Respondenterna känner sig inte trygga med att arbeta med våld i nära relation då de inte vet vad som förväntas av dem. De intervjuade grupperna saknar mål och riktlinjer och inget förebyggande arbete bedrivs. Resultatet visar att våldet inte sällan beror på sjukdom men att det annars främst sker i det dolda. Detta gör att det kan vara svårt för hemtjänstpersonalen att uppmärksamma våldet. / Research shows that work preventing against domestic violence is important. This degree essay aims to investigate what experience home care staff have of working with domestic violence among the elderly, in order to increase knowledge of how staff in home care could work with violence in close relationships. To answer this purpose, we used a qualitative method in the form of three semi-structured group interviews. The respondents were home care staff in two municipalities in southern Sweden. The material we collected was transcribed and analyzed thematically, resulting in eight themes: Actions, Illness - a risk factor for violence in close relationships, The manager's role, Secrecy, Lack of knowledge, Hidden violence, Preventive work and Responsibility. We have had a hermeneutic approach to understand the completeness of the complex social problem of domestic violence among the elderly. The results show that there is a lack of knowledge regarding work with domestic violence among the elderly. The respondents do not feel safe working with violence in a close relationship as they do not know what is expected of them or how they should act on it. The interviewed groups lack goals and guidelines and no preventive work is conducted. The results show that the violence is not infrequently due to illness, but that otherwise it mainly takes place in the hidden. This means that it can be difficult for the home care staff to see the violence.

Föreliggande studie avser att identifiera utvecklingsbehov, utifrån socialarbetares erfarenheter av behandlingsarbetet med män som utövar fysiskt våld mot kvinnor i nära relationer. Fokus riktar sig mot socialarbetarnas utmaningar med förändringsarbetet. De upplevelser som ska undersökas förhåller sig till socialarbetares erfarenheter efter implementeringen av lagändringen i Socialtjänstlagen år 2021. Lagen anger att socialtjänsten måste erbjuda hjälp och behandling för våldsutövare. Stöd och behandling riktad till våldsutövare är därmed ett relativt nytt arbetsområde inom socialtjänsten, även om det har setts som en viktig del av bekämpningen av våld i nära relation under en längre tid. För att uppnå syftet genomfördes kvalitativa intervjuer med de socialarbetare som arbetar med behandling för män som utövar fysiskt våld. Utifrån respondenternas svar identifierades tre utmaningar kring behandlingen; gruppbehandling, motivationsarbete och uppföljning. Dessa tre analyserades mot vårt syfte, frågeställningar, valda teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning. En viktig slutsats av arbetets studie är vikten av ett individanpassat behandlingsarbete samt att de tre ovanstående utmaningarna även har identifierats som utvecklingsbehov. Dessa utvecklingsbehov kan vara fördelaktiga för verksamheterna att fokusera mer på, med syftet att förbättra behandlingsarbetet med våldsutövare i nära relation. / The aim of this study is to identify development needs based on social workers' experience of treatment work with men who use physical violence against women in close relationships. Focusing on social workers' challenges in changing perpetrators behavior. The experiences of challenges relate to the time after the implementation of  the new Swedish law 2021, that states that social services must provide help and treatment for perpetrators. The support and treatment aimed at the perpetrators is therefore a relatively new area of work within the social services, even though it has been seen as an important part of combating domestic violence for a longer time. To achieve the aim we conducted qualitative interviews with social workers involved in treatment for the perpetrators of violence. Based on the answers of our respondents we identified three challenges with perpetrator treatment; group therapy, motivational work and follow-up work. We analyzed these three against our aim, issues, our chosen theoretical starting points and previous research. An important conclusion of the study is the importance of individualized treatment and that the three challenges above have also been identified as development needs. These development needs can be beneficial for the organization to focus more on, with the purpose to improve the treatment with perpetrators in close relationships.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka faktorer/strukturer som enligt tidigareforskning bidrar till och upprätthåller mäns våld mot kvinnor i heterosexuella parrelationer,med ett fokus på den manliga förövaren. Mäns våld mot kvinnor är ett utbrettsamhällsproblem som får allvarliga konsekvenser för både samhället och offret. Män utgören majoritet av våldsutövare, och det är därmed viktigt att undersöka deras perspektiv föratt kunna skapa en förståelse kring möjliga orsaker till att våldet sker. Uppsatsen är en narrativ litteraturöversikt där det empiriska materialet utgörs av 20 studiersamt en bok och en artikel. En teoridriven tematisk analys har genomförts därhuvudtemana En riktig man, Inte mitt fel samt Jag utövar våld identifierats. Dessadiskuteras främst i relation till hegemonisk maskulinitetsteori. Sammanfattningsvis visarresultatet att maskulina normer och omgivningens förväntningar styr männens agerandesamt förmåga till förändring, där bland annat rädsla för att ses som “svag” i andra mänsögon hindrar hjälpsökande. Icke-dömande bemötande och miljöer där män har förmågaatt bli konfronterade i sitt våldsamma beteende har påvisats vara viktigt för att skapaacceptans samt ansvarstagande. Avslutningsvis är ett återkommande drag att våldsutövarevill undvika skammen som tillkommer med att vara en kvinnomisshandlare, och använderdärför en variation av strategier för att positionera sig utanför begreppet. Uppsatsens relevans i socialt arbete återfinns i problemets utbreddhet och därmed behovetatt skapa en bredare förståelse för möjliga orsaker till dessa destruktiva strukturer. / The aim of the thesis is to examine which factors/structures, according to previousresearch, contribute to and maintain men´s violence against women in heterosexualintimate partner relationships, with empashis on the male perpetrator. Men´s violenceagainst women is a widespread social problem that has serious consequences for bothsociety and the victim. The majority of perpetrators of violence are men, and it is thereforeimportant to examine their perspective in order to create an understanding of the possiblereasons why the violence occurs. The thesis is a narrative literature review where the empirical material consists of 20 studiesas well as a book and an article. A theoretical thematic analysis has been conducted wherethe themes A real man, Not my fault and I practice violence have been identified. These aremainly discussed in relation to the theory of hegemonic masculinity. In summary, theresults show that masculine norms and societal expectations govern the men's actions andability to change, where, among other things, fear of being seen as "weak" in the eyes ofother men prevents help-seeking. Non-judgmental support and environments where mencan be confronted in their violent behavior have been shown to be important in creatingacceptance and taking accountability. In conclusion, a recurring feature is that maleperpetrators of violence seek to avoid the shame that comes with being a women batterer,and therefore use a variety of strategies to position themselves outside that category.  The thesis' relevance in social work lies in the prevalence of the problem and thus the needto create a broader understanding of possible causes for these destructive structures.

Syfte: Syftet var att undersöka tandvårdspersonals erfarenhet, agerande och faktorer vid misstanke om att barn far illa samt vilka hinder som påverkar beslutet att göra en orosanmälan. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på 20 vetenskapliga artiklar av kvantitativ ansats. Datainsamlingen utfördes i databaserna DOSS, CINAHL, MEDLINE, PubMed och Google Scholar. Urvalet begränsades med inklusions- och exklusionskriterier. Valda artiklar besvarade litteraturstudiens syfte, var publicerade mellan år 2017-2022 och kvalitetsgranskades för att säkerställa hög kvalitet. Resultat: Majoriteten av tandvårdspersonalen hade erfarenheter av att möta barn som misstänks fara illa. Vanliga ageranden vid misstanke var att dokumentera skador, rapportera till polis eller klinikchef, fråga barnet och föräldrarna samt följa upp observationerna. Anmälningsfrekvensen till barnskyddsmyndigheter var genomgående låg. Hinder för orosanmälan var oro för negativa konsekvenser, osäkerhet om misstankens tillförlitlighet, bristande kunskap samt att riktlinjer och rutiner saknades. Slutsatser: Tandvårdspersonals erfarenheter av att möta barn som misstänks fara illa, tydliga riktlinjer och rutiner, kunskap i ämnesområdet och den subjektiva uppfattningen är faktorer som påverkar anmälningsbenägenheten. Vidare forskning behövs för att undersöka vilka åtgärder som kan leda till en ökad anmälningsbenägenhet hos tandvårdspersonal och på så vis möjliggöra att fler barn kan få leva ett liv fritt från våld. / Aim: The aim was to examine dental healthcare professionals experience, actions and factors when suspecting child maltreatment and to determine barriers that affect the decision to report a concern. Method: A literature study based on 20 scientific articles of a quantitative approach. Data collection was performed using the databases DOSS, CINAHL, MEDLINE, PubMed, and Google Scholar. Inclusion and exclusion criteria were used to limit the sample. The selected articles that answered the purpose of the literature study were published between 2017-2022 and were quality-reviewed to ensure high quality. Results: The majority of dental professionals had experienced suspected cases of child maltreatment. Common actions in case of suspicion were to document injuries, report to the police or clinic manager, question the child and the parents and follow up the observations. The frequency of reports to the child protection authorities was consistently low. Barriers to reporting were concern about negative consequences, uncertainty about the reliability of the suspicion, lack of knowledge, guidelines, and routines. Conclusions: Dental professionals experiences of meeting children who are suspected of being maltreated, clear guidelines and routines, knowledge in the subject area and the subjective perception are factors that influence the tendency to report. Further research is needed to investigate which measures can lead to an increased propensity to report among dental professionals and in such a way enable more children to live a life free of violence.

Syftet med den här studien är att med kvantitativ metod undersöka om samband föreligger mellan låg socioekonomisk status och förekomst av brott i nära relation i landets kommuner. Regressions- samt geografisk analys används för att studera socioekonomiska faktorers påverkan på frekvensen i antalet anmälda brott i nära relation, samt belysa geografiska variationer i brottsnivå. Resultatet ger stöd för hypotesen samt vad som förväntades utifrån teorin om social desorganisation samt strainteori avseende socioekonomiska faktorers samband med nivåer av våld i nära relation. Vi kan dock inte utesluta vare sig medierande eller modererande faktorer som tidigare forskning visat på. För det krävs vidare forskning. Våld i nära relation skulle alltså, baserat på resultaten, vara mer sannolikt att förekomma i kommuner med högre andel individer med låg socioekonomisk status. Följaktligen bör sannolikt brottspreventiva åtgärder som syftar till att motverka effekterna av låg socioekonomisk status även motverka förekomsten av våld i nära relation. / This study considers the effects of concentrated disadvantage on the prevalence of intimate partner violence (IPV) in Sweden. The purpose is to quantitatively study the relationship between rates of reported IPV to police. Multiple regression analysis is used to examine the relationship between socioeconomic factors and differences in crime rates among municipalities. Geographical analysis is used to examine variations in crime rates between municipalities. The results seemingly confirms the hypothesis that concentrated disadvantage significantly increases intimate partner violence, as expected from social disorganization and strain theory. However, we can not rule out the possibility of mediating and/or moderating factors as indicated from previous studies abroad. For that, further research needs to be done. Based on the results, municipality representatives should consider crime prevention strategies aimed at decreasing the effects of concentrated disadvantage among residential areas.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett utbrett och omfattande samhällsproblem som får allvarliga följder. Var tredje kvinna världen över kommer någon gång under sin livstid att utsättas för våld av någon i sin närhet. Det kan vara svårt att upptäcka våldsutsatthet och många gånger väljer en våldsutsatt att inte berätta. Sjuksköterskan har därför en nyckelroll i att identifiera förekomst av våld i mötet med dessa patienter. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera personer som utsatts för våld i nära relation. Metod: En litteraturstudie baserad på elva artiklar varav sex kvalitativa och fem kvantitativa. Resultat: Resultatet grundar sig på fyra kategorier: Tidsbrist och andra hinder för screening, Otillräcklig utbildning i att hantera våldsutsatta personer, Att känna igen våldsutsatthet och hur man få en person att berätta och Sjuksköterskors känslomässiga påverkan. Sjuksköterskor menar att de inte har tillräckligt med tid, kunskap, utbildning eller stöd för att upptäcka våld eller för att kunna hjälpa vid våldsutsatthet. De kände sig inte helt bekväma med att lyfta frågor om våld. Sammanfattning: Det är komplext att ställa frågor om våld och identifiera våldsutsatthet. Det krävs förberedelse, utbildning, organisatoriskt stöd samt vägledning för att kunna identifiera och hjälpa. Att upptäcka och få ett avslöjande bygger på tillit och förtroende vilket kräver tid, engagemang, kunskap och erfarenhet. / Background: Intimate partner violence is a widespread and extensive societal problem that has serious consequences. Every third woman world wide will be exposed to violence by a partner at some point during her lifetime. It can be difficult to detect exposure to violence and most often a victim of violence chooses not to disclose it. The nurses therefore has a key role in identifying the presence of violence in the encounter with these patients. Aim: The purpose was to describe nurses experiences in identifying people who have been exposed to intimate partner violence. Method: Literature review based on eleven articles, six qualitative and five quantitative. Results: The results are based on four categories: Lack of time and other obstacles to screening, Insufficient training in dealing with abused people, Recognizing exposure to violence and how to get a person to disclose it and The emotional impact on nurses. Nurses mean that they do not have enough time, knowledge, training or support to detect violence to help those who are exposed. They also didn't feel entirely comfortable raising issues of violence. Summary: It ́s complex to ask questions about violence and to identify exposure to violence. Preparation, education, organizational support and guidance to be able to identify and help is required. Discovering violence and getting a disclosure is based on trust and confidence which requires time, commitment, knowledge and experience.

Syftet med denna kvalitativa studie var att få en fördjupad förståelse för anhörigkonsulenters arbete genom att undersöka hur de resonerade gällande situationer som innebär våld i nära relation bland äldre. Detta gjordes genom en kombinerad vinjett-och intervjustudie där sju anhörigkonsulenter fick ta del av två vinjetter med tillhörande följdfrågor. Empirin har analyserats med hjälp av tematisk analys. Resultatet visade tre övergripande teman som var: Våld bland äldre, Alliansen med den anhöriga och Yrkesrollen. Resultatet analyserades genom en teoretisk referensram som placerade anhörigkonsulenternas yrkesroll i en välfärdskontext samt med hjälp av teorin om arbetsalliansen. En slutsats var att arbetsalliansen framkom som ett viktigt redskap för anhörigkonsulenterna och de hade olika metoder för att skapa en allians. Samtidigt behövde de ständigt balansera mellan den anhörigas autonomi och säkerställa de äldres säkerhet. Utmärkande för deras yrkesroll var bland annat att de saknade myndighetsutövning vilket fick inverkan på deras handlingsutrymme. Resultatet diskuterades i förhållande till den alltmer restriktiva utvecklingen av äldreomsorgen och vilka konsekvenser detta har fått för anhöriga. / The purpose of this qualitative study was to gain an in-depth understanding of the work of relative consultants by examining how they reason about situations that involve domestic violence among the elderly. This was done through a combined vignette and interview study where seven relative consultants were given two vignettes with follow-up questions. The empirics have been analyzed using thematic analysis. The results showed three main themes which were: Violence among the elderly, The alliance with the relative and The professional role. The results were analyzed through a theoretical frame of reference that placed the professional role of the relative consultants in a welfare context and with the help of the theory of the working alliance. One conclusion was that the working alliance emerged as an important tool for the relative consultants and they had different methods for creating an alliance. At the same time, they needed to constantly balance between the relative's autonomy and ensure the safety of the elderly. Characteristic of their professional role were i.e. that they lacked the exercise of authority, which had an impact on their room for maneuver. In addition, the results were discussed in relation to the increasingly restrictive development of elderly care and what consequences this has had for relatives.

Syftet med studien var att undersöka hur polisens kunskap om och definitioner för våld i ungas nära relationer kan påverka arbetet med unga utsatta för våld i nära relation. Studien var av kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer genomfördes med poliser och andra yrkesverksamma som arbetar med unga våldsutsatta. Det huvudsakliga resultatet visade på att definitioner för ungas relationsvåld innehar en snäv avgränsning hos polisen, vilket tydliggjordes i jämförelse med andra yrkesverksammas definitioner. Det konstaterades även finnas flertalet särskilda omständigheter vilka särskiljer ungas relationsvåld från vuxnas och att det inom polisen kan saknas en förståelse kring dessa omständigheter. Detta påvisades även i polisens annorlunda förhållningssätt till våld i ungas nära relationer gentemot andra yrkesverksamma, som hade ett offerfokuserat förhållningssätt. Polisen uppfattades istället vara aningen begränsade till lagstiftningen i deras bemötande och arbetsmetoder. Sammanfattningsvis konstaterades behov av ökad kunskap vad gäller ungas relationsvåld, för att ungas förutsättningar ska bli desamma som vuxnas. / The purpose of this study was to investigate how the police's knowledge of and definitions of young intimate partner violence (YIPV) can affect the work with young people exposed to intimate partner violence. The study was of a qualitative method and semi-structured interviews were conducted with police officers and other professionals working with young people exposed to IPV. The main result was that the definitions for YIPV have a narrow delimitation among the police, clarified in comparison with other professional's definitions. It was also found that there are several special circumstances which distinguish YIPV from adults and that among the police there can be a lack of understanding about these. This was also demonstrated in the police's different approach to young intimate partner violence compared with other professionals, who had a victim-focused approach. Instead, the police seem to be somewhat limited to the legislation, in their treatment and working methods. In summary, there is a need for increased knowledge regarding YIPV, in order for young people's conditions to be the same as adults.