I denna uppsats studeras textuella drag i elevtexter som bedömts med högsta betyg på de nationella proven i svenska på gymnasiet. Proven som undersöks är från tre olika år; 1996, 2003 och 2013. Syftet är att se om det finns förändringar över tid bland de textuella drag som kan kopplas till kvalitet. Texturvalet spänner över både en kursplansrevision och ett läroplansskifte. Kvantitativa och kvalitativa analyser utförs på totalt 24 stycken elevtexter. De textuella variabler som undersöks är textlängd, ordlängd, andel långa ord, meningslängd, läsbarhetsindex, ordvariationsindex, talspråksformer, styckeindelning, fundament samt inledning och avslutning. Resultaten relateras till värden i tidigare undersökningar av elevtext. Undersökningens resultat visar att det finns förändringar över tid bland de drag som kan förknippas med textkvalitet. Elevtexterna från år 2013 utmärker sig rent övergripande från tidigare år. Talspråksanvändning är konstant och styckemarkering förbättras över tid. Övriga undersökta variabler visar lägre värden 2013 mot tidigare år. Vad dessa förändringar beror på, kan vara relaterat till att eleverna år 2013 har två års mindre skrivutveckling, studievana och skolmognad eftersom de skriver sitt prov i årskurs ett och eleverna år 1996 och 2003 skriver sitt prov i årskurs tre på gymnasiet. Vad en elevtext ska innehålla för textuella drag för att erhålla högsta betyg kan dock konstateras variera.

I den här uppsatsen behandlas språkriktighet i elevtexter som har tilldelats betygen E och F. Syftet med undersökningen är att belysa eventuella samband mellan förekomsten av språkriktighetsfel och betyget som elevtexterna har fått. Materialet för undersökningen är tio elevtexter som har tilldelats betyget E, samt tio elevtexter som har tilldelats betyget F. Samtliga texter kommer från den skriftliga så kallade c-delen av det nationella provet i gymnasiets Svenska 1. Undersökningen inleds med en kvantitativ variabelanalys där stavfel, felaktiga val av ordformer och interpunktionsfel räknas. Utifrån resultaten från variabelanalysen utförs sedan en kvalitativ jämförelse där ett fåtal texter fungerar exemplifierande. Resultaten visar att F-texterna i undersökningen innehåller större andelar stavfel än E-texterna. De innehåller även något större andelar felaktiga val av ordformer och interpunktionsfel, men här är skillnaderna mellan E- och F-texterna mycket små. Den kvalitativa jämförelsen visar också att språkriktigheten verkar ha varit en bidragande orsak till att några av F-texterna har tilldelats ett F i betyg, men att andra F-texter har tilldelats ett F av andra orsaker. Slutsatsen är att vissa skillnader i språkriktighet finns mellan E- och F-texter, samt att språkriktigheten fortfarande verkar spela in vid betygsättning, men för att resultaten ska bli statistiskt säkerställda behövs ett större material.

För att nå betyget E i ämnet svenska behöver elever i årskurs 9 uppvisa förmågan att använda sig av enkla gestaltande beskrivningar. Genom kvalitativ textanalys av tio elevtexter undersöks hur eleverna använder sig av just gestaltande beskrivningar. En gestaltande beskrivning innebär den strategi eleverna använder sig av för att skapa en visuell bild av texten. Med en tvärvetenskaplig ansats fokuserar undersökningen på gestaltande beskrivningar av miljö, deltagande personer och synvinkel. Elevtexterna som analyserats är hämtade från det nationella provet i svenska för årskurs 9. Uppgiften texterna är hämtade från innebär att eleverna ska skriva en novell med inspiration av en specifik bild. Tillsammans med bilden skapar novellerna multimodala texter. Analysen av novellerna visar att elevernas noveller skiljer sig markant åt vilket beror på bildens möjliga betydelsepotentialer. Elevernas gestaltande beskrivningar speglar variationen av betydelsepotentialer.

Bedömning och betygsättning av elevers arbeten är en stor arbetsuppgift för lärare. Men hur tillförlitliga är betygen som ges och i synnerhet de i de nationella proven? Syftet med min uppsats har därför varit att undersöka om det finns skillnader mellan olika lärares bedömning och betygssättning av samma texter från de nationella proven samt att försöka förstå varför utfallet blir som det blir.Som metod har jag använt mig utav ett frågeformulär som är en kvantitativ metod och intervjuer som är en kvalitativ metod samt komparation. Materialet har bestått av fyra elevtexter från nationella provets uppsatsdel i svenska, årskurs 9 från vårterminen 2012. Vidare är metoden frågeformulär även två materialdelar då det har fungerat både som en mall samt som resultatgivare från informanterna som består utav fyra högstadielärare i svenska. Den fjärde delen av materialet består utav ett informationshäfte som givits till informanterna inför intervjuerna med dem. Detta häfte består utav bedömningsanvisningar och en bedömningsmatris för den berörda skrivuppgiften i det nationella prov som informanterna har fått bedöma. Informationshäftet har även haft ett instruktionsbrev ifrån mig för att anvisa informanterna om vad undersökningen går ut på.Resultatet visar att informanterna är överens om betygen i två texter av fyra i jämförelse med elevens ursprungliga lärare. De andra två texterna har fått två olika betyg bland informanterna och den ursprungliga läraren. Även om informanterna har varit eniga om betyget har de dock inte alltid varit eniga om varför elevtexten förtjänar just det betyget. Detsamma gäller även om vad de har ansett vara de starka respektive svaga sidorna med de enskilda texterna. Detta tros bero på att det bedömningsunderlag som medföljer det nationella provet till lärarna är tolkningsbart och därmed kan lärare tolka det olika vilket ger olika bedömningar. Resultatet kan även bero på att lärare visar tendens på att jämföra texter inom elevgruppen med varandra istället för att fokusera helt på bedömningskriterierna. En annan orsak kan vara att lärare räknar in andra kvalitéer hos eleven än de språkliga som finns i dennes uppsats. Dessa kvalitéer kan antingen vara av personlig art eller så räknar läraren in elevens utveckling under terminen/läsårets gång.

Syftet med denna undersökning är att se om en högre språklig utvecklingsnivå ger ett högre betyg från läraren på den skriftliga delen av nationella provet i svenska som andraspråk i årskurs 9 eller om det är andra områden som är viktigare för vilket betyg texten får av läraren. Jag analyserar femton skriftliga uppsatser från nationella provet med hjälp av en analysmodell som jag har tagit fram utifrån en variant av performansanalys och bedömningsanvisningar för nationella provet. Analysmodellen innehåller fem områden: språklig utvecklingsnivå, kommunikativ kvalitet, språklig struktur, genreanpassning och instruktionsanpassning. Resultaten visar att inget enskilt område avgör vilket betyg texterna får av lärarna, utan att det är en sammanslagning av de olika områdena som avgör betyget, men att genreanpassning är det område som lärarna lägger mest vikt vid.

Partikelverb är semantiskt och syntaktiskt komplexa och är något andraspråksinlärare lärsig behärska sent i andraspråksutvecklingen. Syftet med studien är att undersöka hur oftaelever som läser svenska som andraspråk på gymnasiet använder partikelverb i skrivenproduktion i jämförelse med elever som läser svenska. Analysmetoden bygger på ett antal kriterier som utarbetats med stöd från tidigare forskning. Materialet för studien utgörs av 12 elevtexter som hämtats ur det nationella provet från 2012 i svenska 1 och svenska som andraspråk 1 på gymnasiet. Resultatet visade inga stora skillnader mellan informantgrupperna, vilket inte överensstämmer med tidigare forskning. Slutsatsen är att avancerade andraspråksinlärare har uppnått sådan nivå i andraspråket att stora skillnader i användning av partikelverb endast kan ses i mer omfattande studier.

Den här uppsatsen undersöker hur väl annoteringsverktyget Swegram utför analysdelen ordklassbestämning, så kallad ordklasstaggning, av elevtexter i svenska och svenska som andraspråk. Syftet är att undersöka tillförlitligheten i verktyget och om avvikelser i ordklasstaggningen finns från manualen till SUC (Ejerhed et al 1992) samt från traditionell grammatisk ordklassanalys enligt SAOL vill jag undersöka i hur stor omfattning det sker och i vilka ordklasser det är mest frekvent. Studien ämnar ge svar på om vissa ordklasser är mer problematiska att ordklasstagga än andra, om vissa ord har egenskaper som ger upphov till feltaggning och om det är skillnad på verktygets förmåga att känna igen och ange ordklasser i texter skrivna av elever med svenska som andraspråk i jämförelse med texter skrivna av elever med svenska som modersmål. Materialet består av tio elevtexter i ämnet svenska som andraspråk och 10 texter i ämnet svenska för årskurs 9. För att få fram statistik på avvikelser i ordklasstaggningen används beräkningar för precision och recall samt för medelvärdet F-score. Resultatet visar att feltecknade ord ger upphov till feltaggningar, vilka det också finns fler av i andraspråkstexterna, liksom ordklasser som delar många ordformer. För övrigt visar sig inga anmärkningsvärda skillnader i verktygets precision mellan andraspråkstexter och texter i svenska.

Utifrån insamling och analys av data från Skolverkets offentliga databaser, SIRIS och SALSA, undersöker vi i denna studie skillnader i likvärdighet mellan låg- och högpresterande skolor. Vi koncentrerar oss på den skillnad som finns mellan resultaten på de nationella proven i matematik och det avgångsbetyg som eleverna får i ämnet. Genom att kategorisera skolor som hög- respektive lågpresterande utifrån det genomsnittliga meritvärdet kan vi också undersöka om det är skillnader i föräldrars utbildningsbakgrund och andel nyinvandrade elever för urvalet i vår studie. Som begränsning för studien har vi valt att fokusera på resultaten i matematik från läsåret 2015/2016 på skolenheter i nordvästra Skåne. Detta eftersom elever i urvalsområdet antas konkurrera till gymnasieutbildningar med sina avgångsbetyg. En likvärdig bedömning av elevernas prestation är därför viktig, inte minst ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Resultaten visar att det finns en tydlig skillnad i genomsnittliga meritvärden mellan de olika skolorna och att det är fullt möjligt att identifiera de två grupperna hög- och lågpresterande skolor. I dessa grupper ser vi stor skillnad mellan slutbetyg och nationella prov. I de lågpresterande skolorna får 10% av eleverna ett högre avgångsbetyg jämfört med resultatet på det nationella provet. Motsvarande för de högpresterande skolorna är 40%. Föräldrars utbildningsbakgrund är högre och andelen nyinvandrade elever är lägre på de högpresterande skolorna. Detta stämmer överens med tidigare forskning, dvs att dessa två externa faktorer är avgörande för en skolas resultat mätt i meritvärde. De är med andra ord de tyngst vägande faktorerna som förklarar den så kallade mellanskolevariationen. Men vi ser också att det finns inre faktorer som inte självklart kan förklaras av de yttre faktorerna. Här lutar vi åt att det faktiskt föreligger skillnader i bedömning av elevers prestationer mellan de olika grupperna, eller en skillnad i effektiviteten i undervisningen. Ett tredje alternativ skulle kunna vara att det finns olika incitament för att sätta betyg mellan de olika grupperna. Vi föreslår att det behövs fördjupad analys av skolornas inre organisation, bedömning och undervisning utifrån skillnaderna mellan resultaten på nationella prov och slutbetyg i matematik.

Studiens syfte är att identifiera vilka former av sambedömning som verksamma matematiklärare på mellanstadiet ingår i vid bedömning av nationella prov, och hur de anser att det ger dem möjligheter att utvecklas som bedömare. Begreppet sambedömning har genom studier visat sig bära på en skiftande innebörd av syften och former vilka i sin tur har inneburit skiftande förutsättningar för lärare att utveckla förmågor att utföra likvärdiga bedömningar. Dessa likvärdiga bedömningar ansågs inte hålla tillräckligt god nivå utan tycktes undermålig av myndigheter. Ett webbaserat frågeformulär besvarades och analyserades vilket visade att majoriteten av lärarna ingick i sambedömning. Dock saknade formen och syftet för sambedömningen viktiga aspekter som gjorde att lärarna inte använde alla förmågorna som utgör en full bedömningskompetens. Samsynen utgjorde kärnan i sambedömningen medan samstämmigheten och reliabiliteten var av skiftande karaktär mellan lärarna, varpå hela bedömningsprocessen i vissa fall inte kunde anses vara valid eller likvärdig. Lärarna var mycket medvetna om detta och kunde själva uttrycka var deras behov av vidare utveckling inom bedömning fanns, för att deras bedömningar av NP skulle bli mer likvärdiga.

No description available.