Syftet med detta arbete var att studera vad som utmärker de så kallade bokstavsbarnen och vad som tros vara orsaken till deras problem. Genom arbetet ville jag få en bild av hur handikappet upplevs av föräldrar och barn och jag ville få en uppfattning om hur man som lärare klarar av barnen i klassrummet. I flera år har det pågått en debatt i samhället om diagnoserna är till godo eller till ondo för barnen som har drabbats. Efter att ha läst både sidornas argument har jag kommit till den slutsatsen att utredning och diagnos är nödvändigt för att Damp- och Adhdbarnen ska få den hjälp de behöver för att klara skolan. Metoderna som används i arbetet är litteraturstudier och fem intervjuer av föräldrar till Damp- diagnostiserade barn.

Diagnoser är ett sätt för samhället att beskriva och gränssätta vad som är normalt och socialt accepterat. Diagnos är även en social konstruktion som oftast utifrån ett samhällsperspektiv har en negativ inverkan. Människor sätter etiketter på de med diagnosen och oftast är det i negativ bemärkelse och man accepterar inte det avvikande beteendet som diagnosen förklarar. Syftet med denna studie är att ta reda på hur vuxna med diagnos upplever för- och nackdelar med sin diagnos. Med den kvalitativa metoden har semistrukturerade intervjuer genomförts. Tre personer har deltagit i studien och delat med sig om sina upplevelser kring deras neuropsykiatriska diagnoser. Alla tre har en ADHD-problematik, en har även diagnosen Asperger. Studiens resultat visar hur dessa upplever sina diagnoser och visar att de anser att det är bättre att få diagnosen än att leva i ovisshet av vad det är som gör att de beter sig på ett visst sätt. En av intervjupersonerna sa "Jag vet många som skäms över att de har det här och jag vet många som utnyttjar sin situation dessutom och det tycker jag inte om. För en diagnos är en diagnos. Det är en funktionsnedsättning men det handlar om vad du själv gör av den". / Diagnose is a way for society to describe and limit what is normal and socially acceptable. Diagnosis is also a social construction that often has a negative impact. People put labels on those with a diagnose and it is usually in a negative way and does not accept the deviant behavior that explains the diagnose. The purpose of this essay is to find out how adults with a diagnose experience benefits and cons of their diagnose. With the qualitative method has a semi-structured interviews been done. Three people have participated in the study and shared their experience about their neuropsychiatric diagnose. All three have a ADHD problem, one person have also been diagnose with Asperger. The result demonstrate how they feel about their diagnose and show that the belive it is better to be diagnose, than to live in uncertainty about what it is that make them behave in a certain way. One of the interviewed said "I know many who are ashamed that they have their diagnose and I also know who take advantage of their situation too, and that I don’t like. For a diagnose is a diagnose. It is a disability bit it’s about what you make of it"’

Jag tar i denna studie upp en del av de problem som finns runt undervisning mot personer med Aspergers syndrom. 20 personer med diagnostiserad Aspergers har intervjuats. Intervjuerna har sedan analyserats och sammanställts.Svaren i intervjuerna har analyserats med hjälp av min 10-åriga erfarenhet som lärare på gymnasiets tekniska program, där jag i min dagliga yrkesutövning mötte många elever med Aspergers.Resultatet visar att personer med Aspergers är väl medvetna om vilket hinder deras funktionsnedsättning skapar, samt vilka behov de har när det kommer till att befinna sig i ett klassrum och ta emot undervisning.

Introduktion: Attention Deficit (Hyperactivity) Disorder (AD(H)D/ ADD) och Autismspektrumstillstånd (AST) är livslånga tillstånd som ger påtagliga konsekvenser för individen. Förekomst av andra utvecklingsrelaterade tillstånd liksom fysisk och psykisk samsjuklighet är vanligt. Kunskapen om den motoriska förmågan hos vuxna med neuropsykiatriska tillstånd är begränsad. Syfte: Undersöka och beskriva den motoriska förmågan hos vuxna med ADHD, ADD och Autismspektrumstörning. Jämföra diagnosgrupperna och undersöka eventuella skillnader. Metod: I studien ingick 151 personer som diagnostiserats i vuxen ålder. Den motoriska förmågan undersöktes med Bruininks-Oseretsky Test of Motor Proficiency, BOT-2. BOT-2 är ett normbaserat, validerat testbatteri som utgörs av fyra motoriska områden uppdelat på åtta delområden, som ger en sammanlagd poäng. Datamaterialet har analyserats med One Way ANOVA, oberoende t-test, Kruskal- Wallis test och Mann Whitney U-test. Deskriptiva data jämfördes med normvärden i BOT-2. Resultat: Jämfört med normvärden i BOT-2 låg 56% av studiepopulationen på en genomsnittlig nivå, 39 % under genomsnittet och övriga väl under genomsnittet i totalpoäng. I området handmotorisk kontroll låg medelvärdet i alla tre grupper under det normerade medelvärdet. Gruppen med Autismspektrumtillstånd hade nedsättningar inom flest områden jämfört med normvärden I AST gruppen låg resultaten i balans och bilateral koordination signifikant lägre jämfört med grupperna ADHD och ADD. I finmotorisk kontroll presterade ADD gruppen signifikant högre än i ADHD gruppen. Konklusion: Nedsättningar i den motoriska förmågan förefaller vanligt hos vuxna med ADHD, ADD och Autismspektrumtillstånd, och särskilt hos dem med AST. Vid neuropsykiatriska utredningar av vuxna bör också den motoriska förmågan bedömas. Mer forskning om förekomsten och behandling av motoriska nedsättningar vid neuropsykiatriska tillstånd är angeläget. / Introduction: Attention Deficit (Hyperactivity) Disorder (ADHD/ADD) and Austim Spectrums Disorder (ASD) are lifelong conditions that often causes severe consequences for the individual. The co-existens of related neurodevelopmental disorders as well as mental and physical illness is common. Knowledge about motor performance in adults is limited. Aims: To explore och describe motor performance in adults diagnosed with ADHD, ADD och Austism Spectrum Disorder. To performe group comparisons and explore differences between groups. Methods: The population consisted of 151 inividuals diagnosed as adults. Motor abilities were examined using the Bruininks-Oseretsky Test of Motor Proficiency, second edition, a reference-based test of fine och gross motor skills. BOT-2 consits of eight subscales organized in four composits, and a total score. One Way ANOVA, independent t-test, Kruskal- Wallis test and Mann Whitney U statistic tests were used in the analysis. Descriptive data was analysed according to normbased data in  BOT-2. Resultat: In the population 56% perform within average and 39 % below average in Total Point score, compared to values in BOT-2. All groups performed below average in Manual Coordination. Most deficits appeared in the ASD group. The ASD group scored significantly lower in bilateral coordination and balance compared to the ADHD and ADD group. In Fine Motor Control the ADHD group performed significantly lower than the ADD group. Conclusion: Deficits in motor performance appears to be common in adults with the diagnosis ADHD, ADD och ASD, especially among individuals with ASD. When adults are clinically investigated, motor abilities should also be adressed. Further studies exploring motor abilities is recommended.

Många unga människor lämnar idag det reguljära skolsystemet utan fullständiga betyg. Därav finns ett stort behov av vuxenutbildning. Folkhögskolor erbjuder en alternativ pedagogisk väg i förhållande till andra skolformer, då de inte är styrda av nationellt fastslagna läroplaner. Allmän kurs finns för de som vill läsa upp sin gymnasiebehörighet och som behöver läsa in kurser som de missat eller inte klarat i sin tidigare skolgång. Forskning visar att 30% av alla deltagare på allmän kurs har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och att denna målgrupp ofta når framgångar i sina studier på folkhögskola. Det övergripande syftet med denna uppsats är att bidra till det specialpedagogiska fältet med kunskap kring vuxenstuderande med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och folkhögskola. Studien har en kvalitativ ansats och empiri har samlats genom semistrukturerade intervjuer. Det sociokulturella perspektivet har utgjort studiens teoretiska ramverk och resultaten har tolkats utifrån teorins syn på lärande. Deltagare på allmän kurs på två olika folkhögskolor har intervjuats för att undersöka vad det är inom skolformen folkhögskola som bidrar till deras studieframgångar. Studien lyfter även fram vad personerna ser som de största skillnaderna mellan folkhögskola och andra skolformer de vistats i. Resultatet visar att det som har störst betydelse för deltagarnas studieframgångar inom folkhögskolan är; en flexibel och inkluderande pedagogik, relationen till lärarna, gemenskapen, internatboendet och mindre gruppstorlek. Skillnaderna från andra skolformer är ett långsammare studietempo och det psykosociala stödet som upplevs större i folkhögskolan. Resultatet har relevans för det specialpedagogiska fältet, då de faktorer som upplevs bidra till studieframgång kan lyftas fram ytterligare i utbildning av speciallärare och specialpedagoger, men även beaktas i arbetet med att utforma och organisera stöd för studerande med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. / Many adolescent students in Sweden go through the regular school system without attaining the goals for the final grade. Therefore, there is a great need for adult education.  The folk high school offers an alternative pedagogical discourse in relation to the regular school system because of its lack of nationally governed curriculums. The general course is for those students who want to complete the courses missed or failed in their prior schooling. Studies show that 30 % of all students in the general course have neuropsychiatric disabilities and that these students often succeed in their studies at folk high schools. The overall aim of this thesis is to contribute with knowledge in the area of special education regarding adult students with neuropsychiatric disabilities and folk high schools. The study was conducted as a qualitative study where the empirical result was gathered by semi-structural interviews. The theoretical framework consisted of the socio-cultural perspective and the results were analyzed with regards to the theory views on learning. Students attending the general course at two different folk high schools were interviewed with the intent of them shedding some light onto what it is within the folk high school that contributes to successful studies. The thesis will also point out what students identified as the biggest differences between folk high school and the prior school forms they have attended. The results show that the factors students find most significant for their educational progress are; flexible and inclusive pedagogics, the relationship with teachers, the fellowship, the boarding school-aspects and the smaller study groups. The differences from other types of schools that are pointed out are a slower pace in studies and a social support that is offered at a larger extent in folk high school. The result is relevant for the area of special education as the factors that are pointed out could be of more importance in the education of special education teachers, but also play a larger role in the way tutoring of students with neuropsychiatric disabilities is organized.

Barn och unga med intellektuella eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är kraftigtöverrepresenterade inom samhällsvården både nationellt och internationellt. Ett av degemensamma diagnoskriterierna är kommunikationssvårigheter, vilket kan få stora konsekvenserför barn och unga som på grund av detta blir begränsade i både kommunikation och delaktighet.Studiens syfte var att identifiera nyckelfaktorer som underlättar socialarbetares kommunikationmed barn och unga med intellektuella eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Desocialarbetare som avses i denna studie är socialarbetare inom socialtjänst och samhällsvård.Forskningsöversikten inkluderar 18 studier och i bearbetning och analys användes en abduktivansats. I forskningsöversikten identifieras tre nyckelfaktorer för att möjliggöra kommunikationenmellan socialarbetare och barn med språksvårigheter. Dessa tre är kommunikation för delaktighetoch skydd, praktiska kommunikativa färdigheter samt externa faktorer som möjliggörkommunikationen. Studiens resultat har myntat ut i en modellutveckling av Shiersdelaktighetsmodell för att förklara och ge verktyg till socialarbetares arbete med delaktighet ochkommunikation med barn och unga med intellektuella eller neuropsykiatriskafunktionsnedsättningar. Studiens resultat ger kunskap, handlingsplaner och konkreta strategier föratt socialarbetare ska kunna erbjuda skydd och delaktighet till dessa barn och unga. / Children and young people with intellectual or neuropsychiatric disabilities are severelyoverrepresented in social care both nationally and internationally. One of the common diagnosticcriteria is communication difficulties, which can have major consequences for children andyoung people who are therefore limited in communication and participation. The purpose of thestudy was to identify key factors that facilitate social workers' communication with children andyoung people with intellectual or neuropsychiatric disabilities. The social workers referred to inthis study are social workers in social services and community care. The research overviewincludes 18 studies and in processing and the thematic analysis of data an abductive approachwas used. The research review identifies three key factors to enable communication betweensocial workers and children with disabilities. These three are communication for participation andprotection, practical communication skills and external factors that enable communication. Theresults of the study have resulted in a model development of Shier's participation model toexplain social workers' communication with children and young people with intellectual orneuropsychiatric disabilities to enable participation. The results of the study provide knowledge,action plans and concrete strategies for social workers to be able to offer protection andparticipation to these children and young people

The aim of this study is to examine social workers’ experiences of how the ADHD-diagnosis affects their work with children and youths living in foster care and how it affects the individuals and families themselves. The study is built upon five qualitative interviews and the results are analyzed through a theoretical framework that constitutes ADHD as not only the symptoms and the medical disorder but also as a social phenomenon where the disorder is socially constructed by the current society, norms, and knowledge. The study shows that the social workers’ do not rely on the sole ADHD-diagnosis in the understanding and guidance of the children and their foster parents, but rather see the individual needs of each children. The social workers’ experiences shows that the diagnosis can act as a relief and explanation for both children and their foster parents but can also be a stigma. My overall conclusions are that the diagnosis seems to have only minor significance for these social workers’ daily work and is rather more relevant for obtaining medical treatment or extra support in school for the children. / Syftet med den här studien är att undersöka socialsekreterares erfarenheter av hur ADHD hos barn och unga som är familjehemsplacerade påverkar socialsekreterarnas arbete och hur diagnosen påverkar barnen och de unga samt familjehemmen. Studien bygger på fem kvalitativa intervjuer och resultaten är analyserade genom ett teoretiskt ramverk som betraktar ADHD som inte bara symtomen och den medicinska störningen utan också som ett socialt fenomen där diagnosen är socialt konstruerad genom samhället, normer och aktuell kunskap. Studien visar att socialsekreterarna inte förlitar sig enbart på ADHD-diagnosen för att förstå och hjälpa barnen och deras familjehemsföräldrar utan snarare ser varje barns individuella behov. Socialsekreterarnas erfarenheter visar att diagnosen kan ge lättnad och förklaring för både barnet och familjehemsföräldrarna men att den också kan vara stigmatiserande. Mina slutsatser är att diagnosen tycks spela mindre roll för socialsekreterarnas dagliga arbete med barnen utan är mer relevant för att erhålla medicinsk behandling eller för att få extra stöd i skolan.