<p>This essay concerns two kinds of nominal style: nominalizations and extended attributes in front of nouns. The aim of this essay is to translate a German text, taken from a book on Greek art, and investigate how many extended attributes in front of nouns and how many nominalizations there really are. It will also be studied how they are translated into Swedish and which strategies are being used in the translation. Is there a difference between Swedish and German use of nominalizations and extended attributes?</p><p>The extended attributes are divided into three groups: extended adjectives, extended present participles end extended past participles. Then the three groups are further categorized as to how they are translated into Swedish. The nominalizations are also divided into different groups, depending on how they are constructed: infinitives, the suffixes -</p><p>The conclusion drawn from this analysis is that German extended attributes are translated in many different ways. When it comes to adjectives, the most common way to translate is to keep the extended attribute and translate word by word. The participles are more split between the categories relative clauses, verb phrases, adjective attributes and prepositional phrases. The word by word translation was not so common among the participles.</p><p>When it comes to the German nominalizations, the two equally common ways to translate are to keep the nominalization or to rephrase it to a verb phrase.</p><p>Keywords: Translation, extended attributes, noun, nominalization, noun phrase</p><p><em>ung, -<em>t, -<em>er, -<em>e, Ø, present participles and past participles. Quantification is made to show which type of translation is the most common on extended attributes and nominalizations. In the German text there are 54 extended attributes and 73 nominalizations. The different strategies of translation by Vinay and Darbelnet were used in the analysis.<p> </p></em></em></em></em></p>

This essay concerns two kinds of nominal style: nominalizations and extended attributes in front of nouns. The aim of this essay is to translate a German text, taken from a book on Greek art, and investigate how many extended attributes in front of nouns and how many nominalizations there really are. It will also be studied how they are translated into Swedish and which strategies are being used in the translation. Is there a difference between Swedish and German use of nominalizations and extended attributes? The extended attributes are divided into three groups: extended adjectives, extended present participles end extended past participles. Then the three groups are further categorized as to how they are translated into Swedish. The nominalizations are also divided into different groups, depending on how they are constructed: infinitives, the suffixes - The conclusion drawn from this analysis is that German extended attributes are translated in many different ways. When it comes to adjectives, the most common way to translate is to keep the extended attribute and translate word by word. The participles are more split between the categories relative clauses, verb phrases, adjective attributes and prepositional phrases. The word by word translation was not so common among the participles. When it comes to the German nominalizations, the two equally common ways to translate are to keep the nominalization or to rephrase it to a verb phrase. Keywords: Translation, extended attributes, noun, nominalization, noun phrase ung, -t, -er, -e, Ø, present participles and past participles. Quantification is made to show which type of translation is the most common on extended attributes and nominalizations. In the German text there are 54 extended attributes and 73 nominalizations. The different strategies of translation by Vinay and Darbelnet were used in the analysis.

Detta är en undersökning inom svenskans grammatik med fokus på nominalfraser. Nominalfraser bidrar till att texter blir mer informationsrika och används om man vill beskriva exempelvis ett föremål eller en levande varelse. Med nominalfras avses ett textsegment som består av ett huvudord i form av ett substantiv, pronomen eller egennamn. Dessa huvudord kan sedan byggas ut med framförställda och/eller efterställda attribut för att ge mer detaljerad information om huvudordet. Syftet med denna studie var att undersöka lågstadieelevers användning av nominalfraser i elevtexter i den berättande genren. Detta med fokus på vilka attribut eleverna använder sig av samt om användningen av utbyggda nominalfraser skiljer sig mellan de två årskurserna som ingår i studien. Vi studerade 40 elevtexter med fyra olika teman skrivna av elever i årkurs 2 och årskurs 3. För att besvara syftet och forskningsfrågorna analyserades elevtexterna utifrån en kvantitativ innehållsanalysmetod. Studiens teoretiska utgångspunkt var Michael Hallidays (2004) språkteori om systemisk funktionell lingvistik. Ett analysverktyg skapat utifrån Språklära av Tor G. Hultman (2003) låg till grund för analysarbetet.Resultatet visade bland annat att en tredjedel av samtliga nominalfraser som studerades var utbyggda med ett eller flera attribut. Framförställda attribut användes flitigare av samtliga elever än efterställda attribut. Det visade sig även att resultaten varierade beroende på elevtexternas tema, elevernas förutsättningar hade alltså betydelse för hur de använde sig av utbyggda nominalfraser i sina texter. Användningen av utbyggda nominalfraser skiljde sig ytterst lite mellan de två årskurserna, vilket inte var ett förväntat resultat i och med att näst intill all forskning inom området visar på det motsatta.

I denna uppsats har tio uppsatser, som skrivits inom det nationella provet i svenska och svenska som andraspråk, analyserats både kvantitativt och kvalitativt i syfte att se på vilket sätt språknivån skiljer sig. Fem uppsatser är skrivna av elever som följer läroplanen för svenska och fem av elever som följer läroplanen för svenska som andraspråk.    Hypotesen var att andraspråkselevers texter skulle utmärka sig genom att ha färre både framförställda och efterställda bestämningar och mindre komplexa nominalfraser. Dock var skillnaderna som framkom egentligen inte av kvantitativ art utan av kvalitativ. Även om avvikelserna var relativt få, förekom de och då nästan uteslutande i andraspråkselevernas texter. De fel och avvikelser som var tydligast var: fel genusval, att dubbel bestämdhet saknades där den var nödvändig och att en del idiomatiska avvikelser förekom. Forskningen bekräftar att dessa avvikelser är vanligt förekommande även hos avancerade inlärare.

Enligt rådande normer ska det substantiviska huvudordet i nominalfraser som inleds med båda eller vardera stå i bestämd form. Syftet med den här studien är att undersöka om det verkar pågå en förändring vad gäller de här konstruktionerna, och vilka principer som i så fall verkar styra förändringen. Min hypotes är att utvecklingen går mot en högre acceptans av substantiv i obestämd form i dessa fraser, och att meningens formalitetsgrad och det kontextuella eller naturliga parförhållandet för huvudordets referenter skulle kunna vara faktorer som påverkar språkkänslan. Genom en elektronisk enkät har jag samlat in bedömningar från informanter i tre olika åldersgrupper, 20–30 år, 50–60 år och 70 år eller äldre, av meningspar innehållande konstruktionerna med båda och vardera, där det substantiviska huvudordets speciesform var det enda som skilde meningarna i paret åt. Resultatet visade att det med stor sannolikhet håller på att ske en förändring med båda konstruktionerna mot en högre acceptans av och preferens för obestämd form av substantivet efter båda och vardera, varav förändringen för vardera är längst gången. Formalitet verkar spela roll för de yngre när det kommer till meningarna med båda och för de äldre när det kommer till meningarna med vardera. I båda fallen innebär ökad formalitetsgrad högre acceptans av obestämd form.

I denna uppsats analyseras bruket av nakna indefinita singulara individuativa substantiv med adjektivattribut i modern svenska, hädanefter endast nakna nominalfraser. I svenska kan indefinita nominalfraser ibland stå utan utsatt obestämd artikel en/ett. Detta härleds av tidigare forskning till semantiska faktorer: om ett nominalt predikativ ger en klassificerande betydelse till predikationsbasen kan obestämd artikel utelämnas. Klassificerande predikativ anger en stabil kategoritillhörighet som bestäms på objektiva grunder. Vid en karakteriserande betydelse krävs emellertid utsatt artikel. Med detta avses tillfälliga egenskapsangivelser ofta gjorda efter talarens bedömning av predikationsbasen. Värderande adjektivattribut har setts skapa en karakterisering av sådant som annars är klassificerande vilket medför behov av obestämd artikel. Gränsen mellan betydelserna är dock ofta vag. Via en korpusundersökning samlas predikativ av strukturen Ø + ADJ + SUB in för att undersöka svenska språkets möjlighet att använda denna. Dessa testas gentemot kriterier tidigare forskning har ställt för de två betydelserna. I resultatet blir det tydligt att nakna nominalfraser kan beteckna andra betydelser än renodlat klassificerande. Även värderande nakna nominalfraser återfinns i materialet, där värderingen kan återfinnas i antingen huvudordet, dess attribut eller de två tillsammans. Det råder stor variation i hur nakna nominalfraser fungerar och används generellt. I analysdelen undersöks de semantiska faktorer som möjliggör och begränsar bruket av nakna nominalfraser vidare. Analysen visar att artikellöshet är en språklig strategi med vilken talare kan skapa nya samt reproducera typer, och dessa kan nyttjas för såväl objektiva klassindelningar som värderingar. Adjektivattribut kan både vara oumbärliga delar av redan etablerade typer men också nyttjas för att skapa nya. Begreppet värderande typer introduceras för att beskriva typer som används vid bedömningar utan krav på predikationsbasen för tillhörighet vilket objektiva klasser har. Dessa förstås emellertid inte som varandras motsatser – typerna har många gemensamma drag och det finns mellanting mellan dem. Sammanfattningsvis nås slutsatsen att begreppen klassificerande och karakteriserande kan täcka in två ytterligheter inom nominala predikativ men inte ger hela bilden av nakna nominalfraser.

Syftet med studien var att genom textanalys granska språket i tre valda läroböcker inomämnet matematik, på gymnasial nivå, med tonvikt på deras läsbarhet. De tre valdaläroböckerna, Matematik 4000 Kurs C Blå, Matematik från A till E. Gymnasiets matematikkurs C och Tal &amp; Rum NT kurs C+D, har analyserats med avseende på deras samspel mellantext, bilder och figurer, orsakssamband, ovanliga ord, ämnesspecifika ord, sammansatta ord,långa ord, ordlängd, nominaliseringar, nominalfraser, fundament, meningslängd ochmeningsbyggnad. Datan har utgjorts av ett kapitel ur respektive bok, som behandlarexponentialfunktioner och logaritmer. Respektive kapitel har skrivits av och den digitalaversionen har sedan analyserats ur ovan nämnda perspektiv. Huruvida de tre läroböckernasläsbarhet kan betraktas som god, beror på ett antal faktorer. Resultatet av studien visar blandannat att läroböckerna innehåller en del ord och termer, implicita orsakssamband samtmeningsbyggnad som kan vålla problem för en ovan läsare. Trots sin texttyp och sinvetenskapliga komplexitet, har läroböckerna i vissa avseenden en god läsbarhet. Exempelvisvisade LIX för texterna att Matematik 4000 och Tal &amp; Rum är medelsvåra, medan Matematikfrån A till E är lättläst.

This corpus-based study describes some grammatical and lexical features of Français Tirailleur (FT), a pidgin spoken in the French colonial army from the mid-1800’s to the 1950’s. By examining the largest corpus available of the language, this study aims to (1) discern hitherto undescribed or strengthen previous claims about grammatical and lexical features of FT, (2) compare these features with its lexifier language and (3) identify changes over time. The corpus has been manually part-of-speech tagged and all noun phrases have been marked up. The results include a description of the form and function of the FT noun phrase, covering (pro)nouns and their modifiers as well as noun phrases with an embedded prepositional phrase. Furthermore, the apparent diachronic development of the expression même chose is analyzed, along with examples of circumlocution. FT is shown to differ from French in several respects, e.g. in substituting the demonstrative determiners ce(t)/cette with ça, but no signs of substrate influence are found. Contrary to intution about the simplex nature of pidgins, FT appears to follow French in placing certain adjectives before the noun, while postposing others. There remain several interesting aspects to explore in the grammar of FT, among them the elusive, multi-functional items ya and yena. Our further understanding of pidgins would benefit from more data and cross-linguistic comparison. / Denna korpus-baserade studie beskriver några lexikala och grammatiska drag hos Français Tirailleur (FT), ett pidginspråk som talades i franska kolonialarmen från mitten på 1800- till 1950-talet. Genom att undersöka den största tillgängliga korpusen över språket söker denna studie (1) urskilja hittills obeskrivna drag eller styrka existerande hypoteser om språkets natur, (2) jämföra språket med dess lexifierare samt (3) identifiera eventuell diakron variation. Korpusen har ordklasstaggats manuellt och alla nominalfraser har märkts upp. Resultaten innefattar en beskrivning av nominalfrasens form och funktion, en analys av uttrycket même chose och dess historiska utveckling samt ett antal exempel på cirkumlokution. FT skiljer sig från franska i flera avseenden, men inga tecken på substratinfluenser hittades. Trots att pidginspråk brukar kännetecknas av avsevärd förenkling, tycks FT ha bevarat franskans relativt komplexa system med både för- och efterställda adjektiv. Det råder brist på data och tvärlingvistiska jämförelser mellan pidginspråk, men det återstår ännu flertalet intressanta frågor att undersöka i FT-korpusen.

Denna uppsats behandlar ordningen på adjektiv i nominalfrasen. Ett antal faktorer som i tidigare litteratur hävdats vara relevanta undersöks: generell frekvens, semantisk närhet med det substantiv som modifieras, grad av absoluthet och Dixons semantiska adjektivklasser. Undersökning är baserad på material från Språkbanken, främst talspråkskorpusen Gothenburg Dialogue Corpus. Slutsatsen som nås är att det finns definitiva preferenser för vissa ordningar: de mest frekventa adjektiven kommer först, de adjektiv som är semantiskt närmare substantiven och som är mer absoluta placeras närmare substantivet. Detta stämmer med vad som sagts i litteraturen. Den ordning på adjektiv som Dixon föreslår får visst stöd.

Med avstamp i en korpus bestående av svensk fiktionsprosa utgiven 1809–1930 studeras språkförändring innan, under och efter det moderna genombrottet. Utifrån en hypotes om att förändringar sker framför allt på frasnivå kartläggs nominalfrasens utveckling med avseende på längd och komplexitet. Längd och djup för samtliga nominalfraser i 303 verk analyseras för att synliggöra övergripande förändringstendenser. Desamma jämförs också med den grafiska meningens förändring i längd under perioden. Vidare görs också en närläsning av fyra av korpusens verk, vilka kan antas ha fungerat pådrivande alternativt bromsande i utvecklingen mot ett alltmer modernistiskt språk. Utifrån fem beskrivande kriterier för vad modernistiskt språk är och med fokus på verkens grafiska meningars och nominalfrasers utformning analyseras och diskuteras språket i Rosen på Tistelön, Psykologiska gåtor 3, Blå blommor och Tidens kvinnor i förhållande till stilutvecklingen under hela tidsperioden i stort. Resultatet visar en ökning av nominalfrasens längd och komplexitet under 1839–1878. Efter det vänder utvecklingen. År 1879–1930 minskar längd och komplexitet som snabbast, vilket delvis sammanfaller med det moderna genombrottet (1870–1905). Genom närläsningen framkommer att de kortare och enklare konstruerade nominalfraserna sammanfaller relativt tydligt med en mer modernistisk språkstil. Med viss modifikation av årtalsgränserna går det således att tala också om ett modernt genombrott språkligt sett.