Ett verk, en helig plats, Norra begravningsplats. En plats som är symbol för mötet mellan livet och döden. En plats som har redan förutbestämda behov, där inns stora olikheter men en och samma färg. Platsen är skapad för att fullfölja mänskliga behov i sammanhang med att dödens rum är gemensam.      Ett diskretskärmtak möter mig innanför dörren. Jag kommer in i ett slutet men ändå ljus rum- expeditionen. En arkitektur med öppna dörrar men väl kontrollerad rörelse. Plats att dela eller vara sig själv. Att komma in i värmen efter en förlust… Ljuset silar sig in i slitsar i väggen och små fönsterpartier skapar nytt mönster i den annars grå och enhetlig yta och ger blickpunkter ut i den kringliggande naturen. Man står där inne och blicken fastnar, det är mycket som händer. Blicken dras till den abstrakta inredning och lugnet. Urnan är klar att hämtas. Jag ställer den i en öppning i väggen och glida i luckan för att stänga. Den är i en annan värld nu. Den kalla luften som letar sig ner i lungorna när jag dra dörren och öppna sig ett litet fönster att sedan behöver jag sitta kvar en stund till. Slutna ytor. Ljusa ytor. Livets rörelse. En byggnad för många olika villkor. Plats för sorg. Plats för minne. Plats att hedra minnet. Plats för oss! / No time or space to stop. A suspended structure of concrete, as a parasite in between two worlds. Suddenly, everything else disappears. An smoke, a break, a breath. Just the noise of the motorway reminds of the reality of the place.

Separation Mitt projekt rör sig kring temat separation, separation av funktioner, separation i fysisk bemärkelse och separation av människor. Jag spenderade mycket tid åt att undersöka kreamtoriet som anläggning, dess programdelar och platsen som vi fått till förfogande. Hela tiden rörde sig undersökningen tillbaka till separation, krematoriets funktionsseparering, åtskillnaden av industri och ceremoni. Jag valde att använda detta som en språngbräda för projektet. Krematoriet är som byggnad tydligt indelad i olika funktioner som försöker distansiera sig från varandra, den industriella och den ceremoniella, men även den del av programmet som berör personalen då de inte är i arbete. Tre olika funktioner som drar i olika riktningar, så jag började fundera över om jag ville arbeta för att överbrygga eller förstärka denna separation och hur detta skulle kunna representeras fysiskt fysiskt genom en byggnad. Tidigt i den undersökningen insåg jag att det var förstärknigen av det rådande förhållandet mellan funktionerna och rummen som jag ville arbeta med. När jag sedan började arbeta med formen började jag därför med att dela upp programmet i tre olika volymer och försökte få dem att förhålla sig till varandra utan att förenas till en helhet. Av praktiska skäl (för personalen) så valde jag istället att försöka få in tydligt separerade funktioner i en dammanhängade byggnad. Här kom ideén att använda mig av ett förvrängt gridsystem för att generera spännande former ch samtidigt uppfylla min strävan efter rum som fysiskt ger sken av att försöka separera sig från varandra. Resultatet är mitt krematorium, som bygger på ett rutnät på1500x1500mm soms edan har manipulerats genom att jag dragit de trte huvudfunktionerna i olika riktning. att komma fram till en metod för att förvränga gridet på ett sätt som inte blev helt och hållet godtyckligt var en lång process. Först ville jag att sträckan mellan punkterna i gridet skulle vara konstant och att bara mötespunkterna skulle förändras. Jag testade detta i modell, med ett intressant resultat men när jag sedan försökte mig på samma sak digitalt så visade det sig ganska snabbt att det fanns mycket begränsade möjligheter. Så jag valde slutligen att låta sträckan mellan punkterna vara flexibla och behandla gridet genom att låta punkterna flyttas utefter ett förutbestämt mönster. Då min byggnad är så tydligt format av det förvrängda gridet så ville jag visa upp det även för besökaren och då det hade varit omöjligt att låta alla punkter bli pelare av användningstekniska skäl så fick vissa punkter bli pelare, andra rumsskapande Byggnadens struktur består både av bärande väggar och pelare som är utplacerade enligt det bestämda gridet. Materialen som används i strukturen är i huvudsak massivträ, förutom i källarplanet och i de väggar om omsluter ugnshallen. Innerväggarna är obeklädda och materialet på interiören är därmed samma som i strukturen. Förutom de bärande pelarna återfinns även en mängd tunnare pelare som finns till enbart för atmosfärens skull. hela projektet är en process & en undersökning av hur man kan arbeta med gridsystem och hur man arbetar med och överbrygger de begränsningar som ett bestämt systen medför. En undersökning i att sätta upp striktearegler för sig själv och att sedan våga ta steget att bryta dem när man måste. / Separation This project follows a theme of separation, separation of functions, fysical separation and separation of people. A Chrematory is in its nature in a constant state of conflict, very different and complicated functions forced together into the same building, functions wich are trying to move in away from each other, trying to separate. There are basically three different parts of the chrematory, the industrial side, the part for the family an friends of the diseaced and the parts for the employes. All with verya specific demands and different atmospheres. I Wanted to enhance this state of separation between the functions but still keep them in the same building and i came up with a strategi to make that possible. I was going to use a distorted grid system to let the separation show in the built form. The project became a study of grids, how you can distort them in diferent ways and how you can use them to create different atmospheres and interesting forms. But also a study of how to make strict rules for yourself, how to keep them, and work with the difficulties you face when you have these rules to follow. And last but not least how to learn how to break your own rules when they have to be broken.

I inledningen av "Min Kamp" skriver Knausgård att tanken på att transportera en död kropp uppåt är naturvidrig. Detta blev min utgångspunkt. Mitt krematorium handlar om en rörelse uppåt, för den döda men också för den levande människan. Krematorium är traditionellt låga och tunga byggnader vilket har en praktisk förklaring, men jag skulle också vilja hävda att det hänger ihop med vår syn på döden. Vår starka tradition av kistbegravning har påverkat kremeringens utformning i form av t ex katafalkhissar och faktum är att majoriteten fortfarande begraver sina urnor. Det finns alltså en stark koppling till jord, som det klassiska bibelcitatet befäster. Men idag när man inte längre föds in i Svenska kyrkan, när 90% av Sveriges befolkning kremeras och det sker en konstant ökning av borgerliga begravningar, är det inte dags för ett nytt angreppssätt? En kista kremeras och kvar finns aska. Aska är lätt och sprids med vinden. Här finns en tydlig koppling till luft, vind och höjd som jag har valt att ta fasta på, och samtidigt försökt behålla byggnadens tyngd och högtidlighet. / In the beginning of “My Struggle” Knausgård writes that the idea of transporting a dead body upwards is against nature. This was my starting point. This crematorium is about a movement upwards, for the dead but also for the living man. The crematorium is traditionally a low and heavy building which has a practical explanation, but I would also like to claim that it is related to our view of death. Our strong tradition of earth burial has affected the design of the cremation, for example Catafalk lifts, and the fact is that the majority is still burying their urns. There is thus a strong connection to earth, as the classic Bible quote consolidates. But today, when you are no longer born into the swedish church, when 90% of Sweden's population is cremated and there is a constant increase in secular funerals, isn’t time for a new approach? A coffin is cremated and what remains is ash. Ash is light and spread with the wind. I have chosen to explore this connection to air, wind and height, while trying to keep the building's weight and solemnity. / Crematorium, vertical

This is an essay written at the Royal Institute of Technology in Stockholm in the degree programme Civil Engineering and Urban Management. The focus is on real estate economics, which is a part of the department of Real Estate and Construction Management. The paper studies the construction of Norra länken in Stockholm in a so-called case study. The focus has been directed towards the economics of the project where we analyze the measures that are required to cope with the budget. The analysis shows that the project has benefited greatly from the experience the construction of Södra länken provided. Furthermore savings has also been made in several different areas. The study also shows that the project has managed to keep both the budget and the initial timeline. The calculations underlying the budgets are made with the so-called successive method. This study shows, however, that the reliability and accuracy on this method should be strongly questioned. The difference between the estimated final cost and the actual final cost increases the further into the project should be seen as a sign that the method is flawed. / Detta är en uppsats skriven på KTH i Stockholm inom civilingenjörsprogrammet Samhällsbyggnad. Inriktningen är fastighetsekonomi vilket är en del av institutionen för Fastigheter och Byggande. I uppsatsen studeras med en så kallad fallstudie uppförandet av Norra länken. Fokus har varit riktat mot de ekonomiska förutsättningarna kring projektet med ett syfte att analysera vilka åtgärder som tagits för att klara av att hålla såväl tidsplan som budget. Analysen visar att projektet har haft stor nytta av erfarenheter som byggandet av Södra länken gav. Utöver det har besparingar skett inom flera olika områden. Att projektet har klarat så väl tidsplan som budget är också något som kan konstateras efter denna studie. Kalkylerna som legat till grund för budgetarna är gjorda med den så kallade succesiva metoden. Denna studie visar dock att pålitligheten och träffsäkerheten kring denna metod starkt bör ifrågasättas. Att skillnaden mellan den uppskattade slutkostnaden och den faktiska slutkostnaden ökar ju längre in i projektet bör ses som ett tecken på att metoden är bristfällig.

A new crematorium in the northern necropolis, in solna is now proposed. The idea is that the crematory will be just as much an industry as a place for relatives to say goodbye to. The central grip design has been to design a well-functioning workplace with effective solutions in logistics and technology but also to split the building with corten details for the relative part. A parable for what we really are looking for the relatives. To pause a direction of flow of daily work and to give the families a final farewell moments before the coffin rolls on into the oven hall. It is also important to sharpen the mind for the relatives during farewell. To strengthen the actual farewell. With a sequence of closing then the dark and concentrated light with a well constructed paving and then go back through a disintegrating views led the families through and back of the building. / På norra begravningsplatsen tillkommer nu ett krematorium som skall vara en byggnad som gifter sig väl med landskapet, med generösa arbetsytor ochvälkomnande anhörigdel. Tanken är att krematoriet skall vara lika mycket en industri som en plats för anhöriga att ta avsked på. Det centrala gestaltningsgreppet har varit att utforma en väl fungerande arbetsplats med effektiva lösningar i logistik och teknik men också att klyva byggnaden med cortendetaljer för att leda in de anhöriga. En liknelse till vad vi egentligen är ute efter som anhöriga. Att pausa en flödesriktning av dagligt arbete och kistväg för att ge de anhöriga ett sista avskedsmoment innan kistan rullar vidare in till ugnshall. Viktigt är också att skärpa sinnet för de anhöriga under avskedet. Att förstärka det faktiska avskedet. Genom en rumsekvens av slutande därefter mörker och koncentrerat ljus med en väl inkomponerad stenläggning för att därefter gå tillbaka genom en uppluckrande utsikt leds de anhöriga igenom och tillbaka i byggnaden.

Rummen i förskolan skapar en vandring uppför sluttningen både ovanpå och inuti byggnaden där varje åldersgrupp har sin egen del med direkt förankring ut i naturen. Förskolan är barnens värld. Den skall utmana, stimulera och ge utrymme för barnens egen fantasi. Ett diagonalt linjespel, hur byggnaden ligger i landskapet, flödet genom byggnaden och de subtila sinnesintrycken har varit viktiga aspekter. Vi tror att rummen vi föreslår kommer uppmuntra till rörelse, nyfikenhet och kreativitet på förskolan. / The spaces in the pre-school creates a walk up the hill both on top of- and inside the building in which each age has its own part with direct connection out to nature. The preschool is the children's world. It should challenge, stimulate and give room for the children's own imagination. A diagonal play with lines, how the building lies in the landscape, the flow through the building and the subtle sense impressions are important aspects. We believe that the rooms we are proposing will encourage movement, curiosity and creativity in the preschool.

<p>Syftet med uppsatsen har varit att studera och analysera Sveriges insatsområde Tillgänglighet inom EU:s strukturfonder och de eventuella svårigheter som begreppets olika innebörder medför i arbetet för ökad tillgänglighet i Sverige. Genom att sätta begreppsanvändningen inom teori, politik och praktik mot varandra kan kopplingar och olikheter belysas. För att detta skulle kunna göras har politiska dokument på nationell och regional nivå granskats samt intervjuer med tjänstemän på regionala programkontor och stödmottagare i regionen Norra Mellansverige genomförts. Den teoretiska utgångspunkten har legat på tillgänglighet och hur begreppet definieras och utnyttjas inom forskning. Utifrån detta kunde begreppsanvändningen inom teori, politik och praktik ställas mot varandra i en analyserande diskussion. Det framkom i denna att svårigheterna i strukturfondsarbetet för tillgänglighet till viss del beror på att regionernas fokus, både ekonomiskt och praktiskt, inte ligger på insatsområdet Tillgänglighet. Dock är det avsaknaden av kopplingar mellan de olika områdena som utgör grundproblematiken till strukturfondernas arbete för ökad tillgänglighet.</p>

Uppsatsen behandlar husen i småstugeområdet Norra Ängby i Bromma, som är ett resultat av den bostadspolitik som bedrevs i Stockholm under 1900-talets första decennier. Området Norra Ängby byggdes ut mellan 1930 och 1938 och är Stockholms största sammanhängande småstugeområde. Uppsatsen diskuterar begreppen egnahem, småstugor och trädgårdsstad. Uppsatsen tar även upp en historik om trångboddheten i staden efter industrialismens framfart och de bostadspolitiska åtgärder som gjordes för att få bukt med bostadsbristen. Området Norra Ängby och dess arkitektur undersöks i fem avslutande fältstudier, med fokus på byggnadernas arkitektur vad avser rumsfördelning och exteriör, med utgångspunkt i rådande byggstilar som nationalromantik, 20-tals klassicism och funktionalism.

Syftet med uppsatsen har varit att studera och analysera Sveriges insatsområde Tillgänglighet inom EU:s strukturfonder och de eventuella svårigheter som begreppets olika innebörder medför i arbetet för ökad tillgänglighet i Sverige. Genom att sätta begreppsanvändningen inom teori, politik och praktik mot varandra kan kopplingar och olikheter belysas. För att detta skulle kunna göras har politiska dokument på nationell och regional nivå granskats samt intervjuer med tjänstemän på regionala programkontor och stödmottagare i regionen Norra Mellansverige genomförts. Den teoretiska utgångspunkten har legat på tillgänglighet och hur begreppet definieras och utnyttjas inom forskning. Utifrån detta kunde begreppsanvändningen inom teori, politik och praktik ställas mot varandra i en analyserande diskussion. Det framkom i denna att svårigheterna i strukturfondsarbetet för tillgänglighet till viss del beror på att regionernas fokus, både ekonomiskt och praktiskt, inte ligger på insatsområdet Tillgänglighet. Dock är det avsaknaden av kopplingar mellan de olika områdena som utgör grundproblematiken till strukturfondernas arbete för ökad tillgänglighet.

<p>Uppsatsen behandlar husen i småstugeområdet Norra Ängby i Bromma, som är ett resultat av den bostadspolitik som bedrevs i Stockholm under 1900-talets första decennier. Området Norra Ängby byggdes ut mellan 1930 och 1938 och är Stockholms största sammanhängande småstugeområde.</p><p>Uppsatsen diskuterar begreppen egnahem, småstugor och trädgårdsstad. Uppsatsen tar även upp en historik om trångboddheten i staden efter industrialismens framfart och de bostadspolitiska åtgärder som gjordes för att få bukt med bostadsbristen.</p><p>Området Norra Ängby och dess arkitektur undersöks i fem avslutande fältstudier, med fokus på byggnadernas arkitektur vad avser rumsfördelning och exteriör, med utgångspunkt i rådande byggstilar som nationalromantik, 20-tals klassicism och funktionalism.</p>