Bakgrund: Hjärtinfarkt är ett sjukdomstillstånd som uppstår vid akut skada i hjärtmuskeln. Orsakerna är kopplade till riskfaktorer som hypertoni, diabetes, ålder, rökning och ogynnsam livsstil. Rehabiliteringsprogram bör omfatta fysisk träning och fokusera på psykosociala samt livsstilsrelaterade faktorer. Livsstilsförändringar, inklusive rökstopp, kostförändringar och ökad fysisk aktivitet, är viktiga för sekundärprevention. Dessutom är uppföljning av rekommendationer från sjukvårdspersonal centralt för att minska risken för återinsjuknande. Dock är det inte alla som följer dessa rekommendationer för sekundärprevention. I detta sammanhang bör sjuksköterskans uppgift framträda som central för att bistå patienten i att uppnå en god hälsa. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att sammanställa patienters erfarenheter av sekundärprevention efter en hjärtinfarkt. Metod: Examensarbetet utfördes som litteraturstudie med kvalitativ ansats. Resultatet baserades på vetenskapliga artiklar från databaserna CINAHL och PubMed. De utvalda artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Resultatet baserades på 15 vetenskapliga artiklar som identifierade tre huvudkategorier: Motivation till sekundärprevention, Vikten av stöd från omgivningen och Oro över ostabilt hjärta. Slutsats: Livsstilsförändringar som att sluta röka och engagera sig i fysisk aktivitet var viktiga sekundärpreventiva åtgärder men svårigheter att sluta röka och rädsla för en ny hjärtinfarkt vid fysisk aktivitet kunde upplevas som hinder. Omgivningens stöd var viktigt men ibland kunde oroliga anhöriga försvåra viljan att vara fysisk aktiv. En nödvändig strategi för sekundärpreventiva omvårdnadsåtgärder efter hjärtinfarkt innefattar motivation, fysisk aktivitet, stöd och hantering av oro och främjande av långsiktig hälsa. / Background: Myocardial infarction, marked by acute damage to the heart muscle, is associated with risk factors like hypertension, diabetes, age, and smoking. Rehabilitation programmes, emphasizing physical training and addressing psychosocial and lifestyle factors, underscore the importance of lifestyle changes such as smoking cessation, dietary modifications and increased physical activity for secondary prevention. Despite these recommendations, not everyone adheres to them. This highlights the pivotal role of nurses in assisting patients towards optimal health. Aim: The purpose of this literature review was to compile patients’ experiences of secondary prevention after a myocardial infarction. Method: The study was conducted as a literature review with a qualitative approach. The result was based on scientific articles from databases CINAHL and PubMed. The selected articles were quality reviewed and analyzed using content analysis. Findings: The findings were based on 15 scientific articles identifying three categories: Motivation for secondary prevention, The importance of support from the environment, and Concerns about an unstable heart. Conclusion: Lifestyle changes such as quitting smoking and engaging in physical activity were important secondary preventive measures, but difficulties in quitting smoking and fear of a new heart attack during physical activity could be perceives as obstacles. A necessary strategy for secondary preventive nursing measures after myocardial infarction includes motivation, physical activity, support and management of anxiety and promotion of long-term health.

Bakgrund: Sex miljoner människor globalt avlider till följd av trauman årligen. De vanligaste orsakerna är trafikrelaterade skador, suicid, dråp och fallskador. Ett fysiskt trauma inträffar vanligen oväntat där den drabbade har behov av fysisk och psykisk hjälp. Det är betydande att en vårdrelation etableras mellan vårdpersonal och patient för att patienten ska kunna göras delaktig i sin vård. Personcentrerad vård är viktigt vid det initiala mötet och sedan fortlöpande genom vårdkedjan. Fysiska trauman orsakar belastning på vård och samhälle samtidigt som det medför stort lidande för patienten. Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av vårdpersonals omvårdnad efter fysiskt trauma.  Metod: Litteraturstudie med beskrivande design. Elva kvalitativa originalartiklar som belyser patienters erfarenheter identifierades genom artikelsökning i databaserna PubMed och CINAHL. Kvalitetsgranskningen genomfördes utifrån Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU:s) granskningsmall. Artiklarna ansågs vara av medel eller hög kvalitet.  Resultat: Patienters erfarenheter av vårdpersonalens omvårdnad efter fysiskt trauma, besvarades av tre teman, vilka var: ha stort informationsbehov, vilja kommunicera med vårdpersonal samt önska vara delaktig i sin vård. Patienternas erfarenheter varierade angående om informationen var tillräcklig, om kommunikationen var god och om patienterna fick möjligheten att vara delaktiga i sin egen vård.  Slutsats: Det stora informationsbehovet, viljan att kommunicera med vårdpersonal och önskan om att vara delaktig var framträdande i hur patienterna erfor vårdpersonalens omvårdnad efter fysiskt trauma. Studiens resultat redovisar patienters perspektiv. Dessa erfarenheter är värda att hörsammas av vårdpersonal som möter patienter drabbade av fysiskt trauma, för att öka vårdpersonalens förståelse för erfarenheterna av omvårdnaden hos patienterna. / Background: Six million people globally die as a result of trauma annually. The most common causes are traffic-related injuries, suicide, homicide, and fall injuries. A physical trauma usually occurs unexpectedly where the patient needs physical and psychological help. It is important that a nurse-patient relationship is established between healthcare professionals and patients in order for the patient to be able to participate in their care. Person-centered care is important at the initial meeting and then continuously throughout the care continuity. Physical trauma causes a strain on healthcare and society, while at the same time causing great suffering for the patient. Aim: To describe trauma patients' experiences of nursing care after physical trauma.  Method: Literature study with a descriptive design. Eleven qualitative original articles highlighting patients' experiences were identified through article searches in databases PubMed and CINAHL. The quality review was carried out using the State's preparation for medical and social evaluation (SBU's) review template. The articles were considered to be of medium or high quality.  Results: Patients' experiences of nursing care after physical trauma were answered by three themes, which were: having a great need for information, wanting to communicate with healthcare professionals, and wanting to be involved in their care. The patients' experiences varied regarding whether the information was sufficient, whether the communication was good, and whether the patients were given the opportunity to participate in their care. Conclusion: The great need for information, the desire to communicate with healthcare staff and the desire to be involved were crucial in how the patients experienced the nursing staff's care after physical trauma. The results of the study report patients' perspectives. These experiences are worth listening to by healthcare professionals who encounter patients affected by physical trauma, in order to increase healthcare professionals' understanding of patients' nursing experiences.

Bakgrund: Humant immunbristvirus (HIV) är ett virus som bryter ner immunförsvaret, ökar mottagligheten för infektioner och klassificeras som en kronisk sjukdom. Till skillnad från många andra kroniska sjukdomar är HIV förknippat med ett djupt rotat stigma. Missförstånd om smittvägar har lett till stigmatisering, särskilt inom vården där kunskapsluckor om HIV försämrar bemötandet och upplevelser av vården för patienter som lever med viruset. Personcetrerad vård och sjuksköterskans professionella förhållningssätt kan förbättra omvårdnaden och upplevelsen av vården för personer som lever med HIV genom att skapa en trygg och respektfull miljö. Syfte: Syftet var att belysa erfarenheter av vården beskrivet av patienter med humant immunbristvirus. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie med en induktiv ansats. Resultat: Resultatet genererade sex kategorier som belyste erfarenheterna patienter med humant immunbristvirs har av vården; stigmatisering inom vården, bemötande med inverkan på den psykiska hälsan, bristande tystnadsplikt och sekretess, erfarenheter av vårdandet, positiva erfarenheter av omvårdnad och önskemål för en förbättrad HIV-vård. Underkategorierna genererades som samtal och stöd, samt fysisk omvårdnad. Konklusion: Erfarenheterna av vård för patienter med HIV avslöjar betydande brister såsom stigmatisering och integritetsbrott. Därmed indikerar studien behovet av utveckling för att frlämja en förbättrad omvårdnad för patienter med HIV. / Background: Human immunodeficiency virus (HIV) is a virus that breaksdown the immune system, increases the receptivity of infections, and isclassified as a chronic disease. Unlike other chronic diseases, HIV isassociated with a deeply rooted sense of stigma. Misconception of the routesof infection has led to stigmatization, especially in healthcare settings whereknowledge gaps deteriorate the treatment and experiences of patients livingwith the virus. Person-centered care and the nurse's professional approachcan enhance the experience of nursing and healthcare for individuals livingwith HIV by creating a safe and respectful environment. Aim: The aim wasto present the experiences of nursing care described by patients with humanimmunodeficiency virus. Method: This study is a general literature studywith an inductive approach. Results: The results generated six categoriesthat highlighted the experiences of healthcare: stigmatization in healthcare,treatment with the impact on mental health, lack of confidentiality andprivacy, experiences of healthcare, positive experiences of nursing care, anddesires for improved HIV care. The subcategories generated as support andcommunication, as well as physical care. Conclusion: The experiencespatients living with HIV have of healthcare reveals significant flaws such asstigmatization and breaches of privacy. Thus, the study highlights the needof development to promote improvement care for patients living with HIV.

Bakgrund: År 2021 uppskattades 12.9 procent av Sveriges befolkning ha ett alkohol- eller narkotikarelaterat substansbrukssyndrom. Alkohol och narkotika har skadlig inverkan och utgör en fara för hälsan. Dessutom kan det medföra ekonomiska och sociala problem. Sjuksköterskan har en betydande roll i återhämtningen och behandlingen av patienter med substansbrukssyndrom. Sjuksköterskan kan möta denna patientgrupp i alla verksamheter inom hälso- och sjukvården. Tidigare forskning visade att patienter med substansbrukssyndrom upplevde mycket stigma och negativa bemötanden under vårdtiden. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter med substansbrukssyndrom inom slutenvården. Metod: En beskrivande litteraturstudie genomfördes med sökningar av artiklar i databasen PubMed. Resultatet baserades på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Huvudresultat: I resultatet framkom att sjuksköterskorna stod inför flertalet utmaningar vid vårdandet av patienter med substansbrukssyndrom. Sjuksköterskorna upplevde särskilda svårigheter med att behandla smärta. Att vårda patienter med substansbrukssyndrom beskrevs dessutom vara mentalt påfrestande på grund av ökad arbetsbelastning. Resultatet belyste även förekomst av hot och våld, stigma samt en stor kunskapsbrist kring denna patientgrupp. Sjuksköterskorna efterlyste mer utbildning och ökat stöd för att kunna möta patienternas behov. Slutsats: Bristande kunskap och kompetens hos sjuksköterskorna var centrala faktorer bakom de utmaningar som de mötte. För att förbättra vårdkvaliteten och främja en mer personcentrerad omvårdnad krävs ytterligare utbildning och stöd för sjuksköterskorna. Att minska stigma kring substansbrukssyndrom är också viktigt för att skapa en god vårdmiljö och omsorg för patienterna. Genom att öka kunskapen och förståelsen kan sjuksköterskorna bättre bemöta de utmaningar som uppkommer. / Background: In 2021, it was estimated that 12.9 percent of Sweden's population had an alcohol or drug-related substance use disorder. Alcohol and drugs cause various harmful effects that pose a danger to health and can also result in economic and social damages. Nurses play a significant role in the recovery and treatment of patients with substancerelated disorders. Nurses may encounter this patient group across all healthcare settings. Previous studies showed that patients experienced a lot of stigmas and negative attitudes during their care. Purpose: This study aimed to describe nurses' experiences of caring for patients with substance-related disorders in inpatient care. Method: A descriptive literature study was conducted, using the PubMed-database to search for articles. The results were based on ten primary studies with a qualitative approach. Main results: Nurses faced challenging caregiving experiences when treating patients with substancerelated disorders. Nurses found it particularly difficult to treat pain. Caring for patients with substance-related disorders was also described as mentally demanding due to increased workloads. The results also highlighted the presence of threats and violence, stigma, and lack of knowledge. Nurses expressed a need for further education and increased support. Conclusion: Nurses´ lack of knowledge and experience were central factors behind the challenges they faced. To improve the quality of care and promote person-centered nursing, further education and support is required. Reducing stigma around substance-related disorders is also crucial in creating a supportive care environment for patients. By increasing knowledge and comprehension, nurses can better address the challenges that arises.

Bakgrund: 46-77% av alla patienter drabbas av en mild hypotermi någon gång i det perioperativa förloppet. En av punkterna på WHOs checklista för säker kirurgi är hypotermi och huruvida patienten lider risk att drabbas av hypotermi och vilka åtgärder som ska tas för att förhindra det. Det finns flertalet komplikationer patienten kan drabbas av vid intraoperativ hypotermi och operationssjuksköterskan arbetar för att förhindra det. Motiv: Det finns mycket forskning om vad som händer med patienten vid oplanerad intraoperativ hypotermi och hur det bör förebyggas. Men det finns inte lika mycket forskning om operationssjuksköterskors erfarenhet i området. Motivet var därför att medvetande göra hur operationssjuksköterskan arbetar med intraoperativ hypotermi. Syfte: Syftet med studien är att beskriva operationssjuksköterskors erfarenheter av oplanerad intraoperativ hypotermi hos vuxna patienter, konsekvenser av det samt sätt att förebygga detta.  Metod: Studien var en empirisk kvalitativ studie där åtta specialistsjuksköterskor inom operationssjukvård från en operationsavdelning i södra Sverige blev intervjuade. Innehållsanalysen till studien var inspirerad av Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: Resultatet i studien baseras på tre kategorier med åtta underkategorier. Kategorierna presenteras som Samarbete mellan yrkeskategorier nödvändigt, Konsekvenser av hypotermi, Hypotermi och omvårdnadsåtgärder Konklusion: Operationsteamets erfarenheter och de utsatta normerna på avdelningen styr det förebyggande arbetet mot intraoperativ hypotermi. Mycket av ansvaret verkar ligga på anestesisjuksköterskorna. Samarbete mellan dem olika personalkategorierna i teamet är viktigt. Operationssjuksköterskor upplever oro och stress för att inte tillräckligt förebygga hypotermi och orsaka patienten onödigt lidande. / Background: 46-77% of all patients experience a mild hypothermia at some point in the perioperative course. One of the items on the WHO's checklist for safe surgery is hypothermia and whether the patient is at risk of developing hypothermia and what measures should be taken to prevent it. There are several complications the patient may experience with intraoperative hypothermia and the theater nurse works to prevent it. Motive: There is a lot of research on what happens to the patient in unplanned intraoperative hypothermia and how it could be prevented. But there is not as much research on the surgical nurse's experience in the area. The motive was therefore to disclose how the surgical nurse works with intraoperative hypothermia. Aim: The aim of the study is to describe theater nurse’s experience of unplanned intraoperative hypothermia in adult patients, consequences of it and ways to prevent it Methods: The study was an empirical qualitative interview study in which eight theater nurses from a surgical department in southern Sweden. The analysis was performed using qualitative content analysis inspired by Graneheim and Lundman Result: The results of the study are based on three categories with eight subcategories. The categories are presented as Teamwork necessary, Consequences of hypothermia, Hypothermia and Nursing measures    Conclusion: Surgical team’s experience and the norms in the department guide the preventive work against intraoperative hypothermia. Much of the responsibility seems to lie on the anesthesia nurses. Teamwork between the different team professions is important. Theater nurses experience some anxiety and stress that their preventive measures are not sufficient and contributes to unnecessary patient suffering.

Bakgrund: Förekomsten av substansberoende i form av narkotika och alkohol har ökat i samhället och allt fler personer med substansberoende söker vård. Patienter med substansberoende upplever sig stigmatiserade i kontakten med vården och därför är det viktigt att sjuksköterskan bemöter dessa patienter väl och ger dem en värdig, personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av mötet med patienter med substansberoende. Metod: En litteraturöversikt användes som metod. Artikelsökningen genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl Complete. Artiklarna har analyserats utifrån Fribergs fyra steg. Resultat: Fyra teman identifierades i resultatet: Brist på kunskap, rädsla och osäkerhet, brist på resurser och tid och misstro och tillit. Resultatet visade att det fanns brist på kunskap hos sjuksköterskorna och att många upplevde rädsla och osäkerhet i mötet med patienterna. Sjuksköterskorna upplevde även bristande resurser samt att de inte litade på patienterna på grund av att patienterna var hotfulla och oförutsägbara. Sammanfattning: Sjuksköterskor upplever det utmanande att arbeta med patienter som har ett substansberoende då de saknar rätt resurser, utbildning och kunskap. Dessa faktorer ledde till distansering mellan patienterna och sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna ville däremot ge en värdig vård till patienterna och hade motivationen till att lära sig mer om patienter med substansberoende. / Background: The prevalence of substance abuse in the form of drugs and alcohol has increased in the society and more people with substance abuse are seeking healthcare.  Patients with substance abuse feel stigmatized in contact with the care and therefore it is important that the nurse treats these patients well and gives them dignified, person-centred healthcare. Aim: The aim was to describe nurses' experiences of meeting patients with substance addiction. Method: A literature review was used as method. The article search was implemented in the databases PubMed and Cinahl Complete. The articles have been analyzed based on Friberg's four steps. Results: Four themes were identified in the results: Lack of knowledge, fear and uncertainty, lack of resources and time, trust and mistrust. The result showed that nurses had lack of knowledge and that many experienced fear and uncertainty in meeting the patients. The nurses also experienced a lack of resources and that they did not trust the patients because the patients were threatening and unpredictable. Summary: Nurses find it challenging to work with patients who have a substance addiction as they lack the right resources, training and knowledge. These factors led to distancing between the patients and the nurses. However, the nurses wanted to provide dignified care to the patients and had the motivation to learn more about patients with substance abuse.

Bakgrund: Telefonrådgivningen har en betydande roll för människor att komma i kontakt med sjukvården. Den rådgivning som ges idag har till viss del ersatt fysiska besök. Sjuksköterskans uppgift i telefonrådgivningen är att skapa relationer och kommunicera med personer som söker vård, bedöma vårdbehov och utgöra ett stöd.  Syfte: Beskriva hur föräldrar upplever sjuksköterskans stöd i samband med telefonrådgivning. Metod:  Kvalitativ metod med induktiv ansats där skriftliga frågeformulär har analyserats utifrån deltagare bestående av tolv föräldrar. Datainsamling med bekvämlighets- och ändamålsenligt urval där informanter söktes via sociala medier. Data har analyserats med konventionell innehållsanalys enligt Hsieh och Shannon. Resultat: Studien resulterade i två kategorier; “Rådgivning som var förtroendeingivande och bekräftande” och “Rådgivning som gav upphov till oro och uppgivenhet” med fem subkategorier.  Konklusion: De två främsta komponenterna i hur föräldrarna upplevde stödet från sjuksköterskan var kompetens och kommunikation. Sjuksköterskans förmedlade professionella kompetens och goda kommunikationsfärdigheter var en viktig del för att föräldrarna skulle uppleva ett bra stöd anpassat efter dem. Om kommunikationsfärdigheter ej fanns under samtalet medförde det att stödet blev bristande. Föräldrarna upplevde då att sjuksköterskan förmedlade en kompetensbrist och ej hade förmåga till att känna in situationen för att stötta och ge råd till föräldrarna efter deras behov. Nyckelord: Föräldrars upplevelser, kommunikation, omvårdnad, stöd, Telefonrådgivning. / Background: Telephone counseling have a significant role for people when they need to contact the health care. The counseling that is given today has partially replaced physical visits. The nurse´s task in telephone counseling is to make relationships and communicate with persons that seeking medical care, assess care needs and constitute a support. Aim: The aim was to describe how parents have experienced the support from a nurse in telephone counseling. Method:  A qualitative study design with inductive approach was used. Written questionnaire has been analyzed on twelve parents who participated. The data was collected through convenience and purposive sampling. The participants were sought by social media. Data was analyzed according to Hsieh and Shannon’s conventional content analysis. Results: The study has resulted in two categories; “counseling that was confidenceinspiring and confirmatory” and “counseling that gave rise to concern andresignation” with five subcategories. Conclusion: The experience of competence and communication were the main components in how the parents experienced the support from the nurse. The nurse’s mediated professional competence and communication skills have main importance for the parent's experience of good and customized support. If communication skills were not present under the telephone counseling the support was defective. It resulted in that parents experienced that the nurse was incompetent and did not have the ability to give the support and advice they needed. Keywords: Communication, nursing care, parents' experiences, support, telephone counseling.

Bakgrund: Sexuellt våld mot kvinnor är ett världsomfattande problem som medför negativa konsekvenser för kvinnors hälsa. Hälso- och sjukvården har ett ansvar att tillgodose våldsutsatta kvinnor en lättillgänglig vård av god kvalitet. Sjuksköterskan har en viktig roll i omvårdnaden av kvinnor som utsatts för sexuellt våld. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskornas upplevelser av vårdmöten med kvinnor som utsatts för sexuellt våld. Metod: Studien utgörs av en litteraturöversikt av tio kvalitativa originalartiklar. Inkluderade artiklar är av västerländsk härkomst. Resultat: Resultatet presenteras i följande tre huvudteman: (1) Sjuksköterskornas upplevda brister i vårdmötet med sexuellt våldsutsatta kvinnor, (2) Sjuksköterskornas känslomässiga utmaningar i mötet med sexuellt våldsutsatta kvinnor och (3) Sjuksköterskors individuella och gemensamma styrkor i vårdmötet med sexuellt våldsutsatta kvinnor. Konklusion: Sjuksköterskorna upplevde bristande kunskaper i vårdmötet, otillräcklighet i arbetsgruppen och organisatoriska svårigheter i mötet med sexuellt våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskorna upplevde även emotionella otillräckligheter där deras professionella roll utmanades i mötet med sexuellt våldsutsatta kvinnor. / Background: Sexual violence against women is a global issue, which has negative effects on women’s health. Health services are obliged to provide abused women with approachable and adequate care. Nurses have an important role in providing nursing care to sexually abused women. Aim: The aim of this study was to describe nurses’ experiences of healthcare encounters with women who have been exposed to sexual violence. Method: The method used was a literature review consisting of ten qualitative originalarticles. Included articles are of Western origin. Findings: The findings are presented in the following main themes: (1) Nurses’ perceived shortcomings when meeting women who have been exposed to sexual violence, (2) Nurses’ emotional challenges when meeting sexually abused women and (3) Nurses' individual and joint strengths when meeting sexually abused women. Conclusion: The nurses experienced a lack of knowledge, inadequacy in the workinggroup and organizational difficulties when caring for sexually abused women. The nurses also experienced emotional inadequacies where their professional role was challenged in the encounter with sexually abused women.

Introduktion: Migrationen till Sverige har ökat. För att migranter ska få tillgång till sjukvård på lika villkor används utbildade tolkar. Mötet mellan vårdpersonal och patient förändras när en tredje part närvarar. Sjuksköterskor upplever att det är svårare att utföra personcentrerad vård vid tolkning.  Syfte: Att utforska patienters erfarenheter av tolk vid möten med sjukvårdspersonal. Metod: Litteraturöversikt med 12 originalartiklar med kvalitativ ansats. Använda databaser var PubMed, CINAHL, PsycInfo och Scopus. Samtliga artiklar kvalitetsgranskades och innehållet analyserades.  Resultat: Resultatet analyserades till sex kategorier, samlade i två teman: relationer i vårdmötet samt tolkens förmåga, egenskaper och förutsättningar. Patienter ansåg att tolk var viktigt för god vård och för en bra relation med vårdpersonalen. Patienter förväntade sig att tolken översatte orden korrekt och att de skulle förmedla patienternas känslor. Patienter upplevde att tolkens förmåga att översätta varierade. Låg översättningskvalitet orsakade missförstånd och sämre vård. Skillnader i språk eller dialekt försvårade kommunikationen. Patienter kände att de var i en beroendeställing på grund av tolkbehovet. Intimiteten och kommunikationen mellan vårdpersonal och patient minskade. Misstro mot tolkar grundade sig i osäkerhet över tystnadsplikt samt tolkens politiska, religiösa och kulturella bakgrund.  Slutsats: Genom att förstå patienters erfarenheter av tolk kan sjuksköterskan få en bättre förståelse för patienten. Det gör att sjuksköterskan kan tillgodose god och personcentrerad vård även vid tolkning. Vårdpersonalen behöver ta reda på patientens preferenser gällande tolk för att kunna utföra personcentrerad vård. / Background: Migration to Sweden has increased. Educated interpreters are used to provide equal access to healthcare for migrants. The meeting between healthcare personnel and patient changes when a third party is present. Nurses experience difficulties in providing person-centred care during interpreted meetings.  Aim: To explore patients’ experience of using interpreters during meetings with healthcare personnel.  Method: Literature review with 12 original articles with a qualitative approach. Databases that were used were PubMed, CINAHL, PsycInfo and Scopus. Quality assessment and analysis were conducted. Result: The result is presented in six categories organised into two themes; relationship in healthcare meeting and the interpreters’ ability, characteristics and conditions. Patients viewed interpreters as vital for good care and for good relations with healthcare personnel. Patients expected the interpreter to correctly interpret their words and to convey their feelings. Patients experienced that interpreters had mixed translation skills. Low quality translations resulted in misunderstandings and inferior care. Differences in language or dialect between patient and interpreter negatively impacted communication with healthcare personnel. Patients felt that their need for an interpreter meant that they were dependent on others. Intimacy and communication between patients and healthcare personnel decreased with interpretation. Distrust in interpreters was founded in insecurities of the interpreter’s professional secrecy and differences in political views, religion, and cultural background.  Conclusion: By comprehending patients’ experiences of interpretation, nurses can better understand the patient. This can increase nurses’ ability to give person-centred care when interpretation is needed. Healthcare personnel have to ask patients about their preferences regarding interpretation to perform person-centred care.

Background: In today's healthcare, it is common for patients to be treated with other patients in a shared room. Patients' experience of being cared for in a shared room can be experienced differently from individual to individual. Purpose: The purpose of this literature review is to investigate patients’ experience of being cared for in a shared room. Method: Literature study with qualitative studies and quantitative studies from the databases CINAHL and PubMed. Results: The result is based on 13 studies with qualitative and quantitative methods. After reviewing all the articles, it resulted in three themes, “Privacy, Well-being and Environment”. The patients had a positive experience with the shared room as it brought a community between the patients in the ward, it created an opportunity to find comfort and think about something other than their health condition. High noise level, impaired sleep, room structure with limited access to windows were perceived as something negative for the patients' experience of being cared for in a shared room. The patients also felt that their integrity and dignity were not respected to the same extent in a shared room. Conclusion: Patients' experiences of being cared for in a shared room can differ greatly. In order for nurses to be able to adapt the care, when it is possible, to each individual patient's needs, it is important to know which factors are decisive for the patients' health. The care environment is of great importance for the psychosocial environment, shared room can both increase well-being but can also give a negative experience for the patient.