I denna uppsats undersöks hur lokalbefolkningen samt tjänstemännen upplever tryggheten i området Rinkeby-Kista. Tanken är att studera trygghetsaspekten och jämföra om det finns skillnader mellan hur de boende upplever tryggheten i området och tjänstemännens upplevelser. Dessutom kommer det vara en beskrivande del av hur kommunen arbetar med trygghetsarbetet i stadsdelen. Detta görs genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med två tjänstemän och tre personer som bor i Rinkeby. Resultatet tyder på att den upplevda tryggheten ser olika ut baserat på faktorerna ålder, kön och bakgrund som kan ha påverkan på trygghetskänslan. Dessutom ser man tydligt att det finns en stor skillnad mellan hur tjänstemännen uppfattar tryggheten, vad de tycker bör prioriteras i området för att uppnå en trygg stadsmiljö, jämfört med vad befolkningen har för uppfattningar om vad som behöver prioriteras.

I denna uppsats analyseras Uppsala kommuns trygghetsarbete i det offentliga rummet i stadsdelen Gottsunda. Relevanta aktörer kommunen samverkar med inkluderas i studien. Ett teoretiskt ramverk om social ordning och kontroll används för att besvara uppsatsens frågeställningar: vilka anledningar urskiljs av Uppsala kommun som orsaker till att Gottsunda upplevs otryggt av invånarna, vilka är de nödvändiga aspekterna för att uppnå trygghet i Gottsunda utifrån begreppen inre och yttre kontroll, vilken social ordning eftersträvar Uppsala kommun och vilka hinder finns i möjliggörandet? Empiriskt material samlades in genom en kvalitativ textanalys och intervjuer. Dokument från kommunen analyserades i textanalysen och sex intervjuer genomfördes med totalt sju informanter. Genom analysen drogs slutsatserna att den kriminella närvaron och utsatthet föder otrygghet hos invånarna. Det resulterar i att det är nödvändigt att stärka individer för att lyfta dem ur olika utanförskap för att personen ska kunna bidra till den goda sociala ordningen. För att uppfylla det och vidare främja trygghet krävs delaktighets- och relationskapandearbete, vilket möjliggörs genom kontinuitet och långsiktighet. Uppsala kommun eftersträvar att invånare jobbar, känner ett ansvar och en tillit till samhället och andra invånare och är delaktiga i boendeområdet. Det finns dock svårigheter i det möjliggörandet kopplat till ekonomiska klyftor, arbetslöshet och diskriminering.

Allt fler människor väljer att bosätta sig i städer. Samtidigt lever vi i en tid där hållbarhetsmål är viktigare än någonsin att uppnå. Städers ökande antal invånare gör att allt fler människor vistas på gator, torg, parker och andra grönområden i staden, vilket ställer höga krav på det offentliga rummet. För att bemöta detta krävs hållbara, livskraftiga, säkra och hälsosamma offentliga rum, med syfte att skapa en jämställd stadsmiljö som involverar alla människor. Dessa platser kräver smarta lösningar för att främja hållbar stadsutveckling.Stadsutvecklingen gör att de offentliga rummen ständigt förändras. Ett område som står inför förändring kan ta flera år att färdigställa, vilket gör att offentliga rum från och till infinner sig i ett slags mellanläge. Platsen används då inte längre som tidigare, och har ännu inte fått sin nya användning. Detta kan skapa tillfälligt otrygga eller oinbjudande kvaliteter i det offentliga rummet, till exempel brist på belysning och få människor i rörelse. För att motverka detta kan stadsplanerare och arkitekter implementera temporära installationer för att ge platsen en ny identitet och användning.För att undersöka om tillämpandet av temporär användning kan bidra till hållbar stadsutveckling, utförs en interventionsstudie på en offentlig plats som genomgår förändring. Denna interventionsstudie innefattar en beskrivande planeringsprocess samt en fältstimulering där en temporär paviljong med odlingsmöjligheter byggs upp i det offentliga rummet. Studiens empiriska del innefattar även en platsanalys för att undersöka hur paviljongen påverkar, och påverkas av, dess kontext. Dessutom tillämpar studien en enkätundersökning för att undersöka allmänhetens attityder till det offentliga rummet. Detta, tillsammans med kvalitativa intervjuer med experter inom området, ger oss en inblick i hur en intresserad person utan en formell roll kan delta i planeringsprocessen och utformningen av en offentlig plats. Resultatet beskriver planeringsprocessen och uppförandet av den temporära paviljongen. Detta beskriver i sin tur hur temporär användning kan bidra till inkludering och hållbarhet i stadsrummet. / Increasingly more people are choosing to settle in cities. At the same time, we live in a time where achieving sustainability goals are more important than ever. The increase in residents in urban environments has created a build up of people passing through the streets, squares, parks, and other green areas in the city, putting a huge strain on public spaces. In response to this, renewable, viable, safe and healthy public spaces are needed, with the aim of creating an equal urban environment open to all. These public spaces require inventive solutions to develop the urban environment to a sustainable future.Urban development is not only inevitable, but a must for progression, however, to the average citizen this creates ever shifting, ever changing surroundings for them to work and live in. During these, sometimes years long, periods of change, public spaces can fall into a form of middle ground, where the previous purpose of the space has been lost, and the new purpose has yet to be gained. This can temporarily create unsafe and uninviting qualities in the public space, for example due to lack of lighting and people. To challenge this, city planners and architects can look to implement temporary installations to give the site a new identity and use, bridging the gap between old and new.To investigate whether temporary use can contribute to sustainable urban development, an intervention study was conducted at a public space that is under-going change. This intervention study includes a descriptive planning process as well as a field stimulation where a temporary pavilion with cultivation opportunities is built up in the public space. The empirical part of the study also includes a site analysis to investigate how the pavilion affects, and is affected by, its context. In addition, the study applies a survey to examine the attitudes of the citizens regarding the public space. This, together with qualitative interviews with experts in the field, gives us an insight into how an interested person without a formal role can participate in the planning process and the design of a public place. The result describes the planning process and construction of the temporary pavilion. The approach, in turn, describes how temporary use can contribute to inclusion and sustainability in the urban.

Detta examensarbete analyserar vad det är som påverkar en plats och hur medias, tidningar i detta fall, inverkan i skapandet av en plats ser ut. Detta för att kunna bidra med en förståelse kring hur stor medias platsskapande makt är. Studien bidrar till en förståelse kring hur en tidningsartikel speglar en plats utifrån händelser och på så sätt är med och bidrar till platsens atmosfär.Platsen vi har valt som forskningsobjekt är Möllevångstorget i Malmö, och tidningsartiklarna som analyseras är från tidningsbolagen Sydsvenskan, Dagens Nyheter och Kvällsposten. Genom diskursanalys inspirerad från kritisk diskursanalys undersöker vi de valda artiklarna och observationen av Möllevångstorget genomförs utifrån Gehls och Svarres (2013) teori och metod. / This study analyzes what it is that affects a place and how the media, newspapers in this case, impacts this creation of a place. This is to be able to contribute to an understanding of how great the media's place-creating power is. The study helps us in the understanding of how a newspaper article reflects a place based on events and thus contributes to the atmosphere of the place.The place we have chosen as a research object is Möllevångstorget in Malmö, and the newspaper articles analyzed are from the newspaper companies Sydsvenskan, Dagens Nyheter and Kvällsposten. Through article analysis inspired by critical discourse analysis, we examine the selected articles and the observation of Möllevångstorget is carried out based on Gehls and Svarres (2013) theories and methods.

Andelen äldre i världen ökar och det är en trend som kan ses även i Sverige. Den åldrande befolkningen innebär nya utmaningar för samhället, vilket ställer krav på att olika instanser prioriterar frågan i sitt arbete, däribland fysisk planering. Hur vi väljer att gestalta våra livsmiljöer får stora konsekvenser för hur äldre kan, vågar och vill använda sin närmiljö. Därför är detta kandidatarbetes syfte att undersöka hur offentliga rum kan utformas utifrån ett äldreperspektiv. Vidare syftar arbetet till att tillämpa dessa kunskaper i ett gestaltningsförslag för ett offentligt rum i Karlskrona. Närmare är det Tullparken på Pantarholmen i Karlskrona som utgör plats för arbetets planförslag. För att erhålla förståelse för hur det offentliga rummet bör utformas med fokus på äldre, har en kunskapsöversikt tagits fram. Denna mynnade sedermera ut i en lista med utformningsprinciper. Listan, tillsammans med resultatet från den genomförda platsanalysen av Tullparken, har utgjort grunden för vision, mål och strategier som arbetets planförslag bygger på. Arbetets slutsats är att listan med utformningsprinciper har god överförbarhet. Därmedkan listan användas vid omgestaltning av andra offentliga rum med annan karaktär. Vilka utformningsprinciper som används, bör baseras på de särskilda förutsättningar den specifika platsen innehar och tillämpningen av listan kan därför se olika ut. Planförslaget för Tullparken visar ett sätt, på vilket utformningsprinciperna kan tillämpas.

No description available.

The aim of this essay is to study patterns in peoples behaviour in the subway. I analyse the subway as a liminal space and a non-place. Through ethnographic observations in the subway in Stockholm, and with the use of sensory autoethnography and rhythm analysis, I have gathered my data. I argue that there are two things that make the subway a liminal space and a non-place: the physical design of the room, and the norms that the people on the subway create and maintain. By analysing the rhythms of the subway I show that people sustain a collective rhythmic order by adapting and coordinating their behaviour. It is physically a neutral room and does not provide anything to do other than to sit or stand and wait. It is an in-between-space that people only pass through. With the use of technology, such as mobile phones and headphones, passengers can mentally disengage from the subway. The norm of the subway is to be indifferent towards each other and towards the space. By complying with these rules, passengers create a specific sort of community, an anti-communitas. Sellers, beggars and can collectors break these rules by interacting with the surroundings and by not utilising the subway as a space for transit. By using it as a place, they are using it incorrectly. The subway is a peculiar space with specific norms that, when followed, create a liminal space and a non-place.

This study is an urban analysis of Roman Pompeii. It explores the spatial structure of the town just before the eruption of Vesuvius in AD 72, and how public space was used for movement, activity and interaction between people. For this, Space Syntax was used, a topological method developed in the 1980s to analyse and plan modern urban contexts, based on the configuration of spatial systems in the axial and in the convex dimension, representing movement and “place” respectively. This method was used to establish an axial map of Pompeii, and to analyse the spatial configuration of three specific movement axes. The axial map strengthens one of the hypotheses discussed in current research about Pompeii, namely that of an older town nucleus in the west part of Pompeii. One part of the thesis is a hypothetical reconstruction of a town-wide traffic system for wheel-borne traffic. The routes were reconstructed to fit the archaeological evidence and meet certain other criteria, and were then independently checked against the axial analysis. As a conclusion, a regulated traffic system could be seen to have existed. A good case was made for how it could have worked. Another part of the thesis deals with the relation between public and interior space. The different types of interior spatial units lining the three chosen movement axes were investigated. The aim was to see how differences in both density of doorways and type of interface gave rise to different urban environments.  It was found that commerce and a concomitant dense interface with many street doors largely followed the dimension of movement. The segmentation of public space along the movement axes was explored in order to gain an insight into which segments of space held specific functions, and how how these functions related to dense and less dense interfaces between public and interior space. This segmentation emphasizes official buildings and monuments, which are allowed to disrupt what is otherwise the norm for the permeable interface between exterior and interior space. As a result, the picture of a town with two different types of interaction between people emerges. On the one hand, both fleeting and more intense interaction was facilitated in those spaces where official buildings and monuments were prominent, and where group identity was stressed. On the other hand, the more unregulated interaction largely took place “along the road” between these spaces.

The following essay aims to investigate recent transformations of the public sphere influenced by social media. The main goal is to use the philosophical frameworks and concepts developed by Arendt and Habermas as an analytic tool to better understand social media in their role as a public sphere. The first part outlines the concept of the public sphere and its related concepts as developed in Arendt’s The Human Condition and Habermas’ The Structural Transformation of the Public Sphere. Central themes are discussed and juxtaposed primarily in between Arendt and Habermas, but also with the ideas of later philosophers. From this discussion emerges a theoretical framework in terms of two main headings; the properties of the public sphere, and; the character of the political discourse in the public sphere. The second part examines central features of present-day social media utilizing the conceptual framework deriving from Arendt’s and Habermas’ notions of the public sphere. Salient features of contemporary social media and political discourse are juxtaposed with properties of the analytical framework developed in the first part of the essay. The analysis shows that the public sphere and its discourse have changed in significant ways. The analysis also shows that the notion of the public sphere, developed 60 years ago, is still a useful tool for the analysis of our present-day public sphere.

Denna sociologiska uppsats syftar till att undersöka svenska myndigheters hantering av våldsbejakande högerextremistiska rörelser. Uppsatsens syfte är att förstå hur svenska myndigheter, i relation till det offentliga rummet, arbetar mot den högerextremistiska våldsbejakande vit makt-miljön och på så vis bidra till förståelse för olika myndigheters olika ansvar. Utifrån hermeneutiken som tolkande metod har telefonintervjuer genomförts med sju personer anställda inom geografiskt spridda kommuner i Sverige, där samtliga är yrkesverksamma som säkerhetssamordnare eller liknande befattningar, samt med en person med anställning inom Polismyndigheten. De teorier som agerat ram för denna undersökning är Rolf Lidskogs diskussion gällande det brottsförebyggande arbetet, social kontroll och social ordning samt Ron Eyerman och Andrew Jamisons bok “Sociala rörelser i en ny tid” och till sist Karl Poppers bok “Det öppna samhället och dess fiender”. Undersökningens resultat har påvisat att kommunernas arbete mot högerextremism skiljer sig åt i omfattning. Kommunerna hanterar detbrottsförebyggande arbetet och polismyndigheten har som uppgift att ingripa när ett lagbrott väl har skett. Det här innebär att nordiska motståndsrörelsen, i linje med fri åsiktsbildning och yttrandefrihetsgrundlagen, har rätt till det offentliga rummet och myndigheter kan endast ingripa om ett brott begås. Detta är något som väcker frustration och ilska inom civilsamhället, då myndigheter framstår som handfallna inför nordiska motståndsrörelsen. / This sociological thesis aims to investigate Swedish authorities’ handling of violent right-wing extremist movements. The purpose of this thesis is to understand how Swedish authorities, in relation to the public domain, work against the violent right-wing extremist white power environment, and in so doing contribute to the understanding of the varying responsibilities of different authoritative bodies. Using hermeneutics as the interpretive method, phone interviews have been conducted with seven people employed by the authorities of geographically disparate municipalities in Sweden, all working as security coordinators or in similar positions, as well as with one person employed by the Swedish Police. The theories that have acted as a framework for this study are those of Rolf Lidskog’s concerning crime prevention, social control and social order, as well as Ron Eyerman’s and Andrew Jamison’s book “Sociala rörelser i en ny tid” (social movements in a new era) and lastly Karl Popper’s book “The open society and its enemies”. The results of the investigation/analysis have shown that the work done by the municipalities against right-wing extremism differs in scope. The municipalities handle crime prevention work and the duty of the Swedish Police is to interfere when a crime has been committed. What follows is that the nordic resistance movement, in accordance with the laws regarding the freedom to form an opinion and the freedom of speech, have access to the public domain and the authorities may only act if a crime is committed. This invokes frustration and fear within the civil society, as authorities often appear powerless/hamstrung in the face of the nordic resistance movement.