SAMMANFATTNING Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att komma närmare i begrepp, diagnos och behandling gällande fenomenen stressrelaterad ohälsa till utmattningssyndrom (UMS). Ielitidrotten finns stressrelaterad ohälsa som överträningssyndrom (OTS). OTS kan också leda till utmattning. Det finns olika stadier av stressrelaterad ohälsa/OTS innan ett UMS utvecklas. Intervjustudien tar upp frågeställningar som rör fenomenen för att få en uppfattning och förklaring bland experter, kliniker och behandlare i Sverige. Frågeställningarna belyser behandlingsvägen för patienter som söker hjälp för stressrelaterad ohälsa. Frågeställningarna vill vidare belysa forskningsläget i de behandlingsmetoder vi använder i de olika faserna av stressrelaterad ohälsa både inom idrottsvärlden och i primärvården i Sverige. Metod: Metoden som valdes var en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie som berörde frågeställningarna och syftet. 6 stycken experter varav 3 diagnosförskrivare (1 diagnosförskrivare och 2 experter inom idrottsområdet) och 3 stycken väl valda behandlare varav 2 inom idrottsområdet valdes in. Teman identifierades och frågorna bearbetades. Intervjuerna spelades in och transkriberades ordagrant. Analysen bearbetades med systematisk textkondensering. Resultat:  6 koder hittades. 1. ”Förmågan att förstå processen” handlar om acceptans.2. ”Sortering i stressrelaterad ohälsa” handlar om att sortera inom fenomenet för att visa på hur stort området är. 3.”Förebyggande arbete är behandlingen ”visar på den viktiga aspekten på allt vi kan göra innan och att få en tidig start är det som är kostnadseffektivt i det långa loppet. 4.”Vägen till läkning” beskriver hur vägen ser ut idag för de som drabbas. Behandlingen är individuell återhämtning med inslag av aktiviteter. Specifika åtgärder med individuell plan i ohälsosamma beteenden kräver bearbetning. 5. ”Hur ska vi tackla framtidens utmaningar?” koden beskriver hur samhället bör förändring i att inte individen värderas enbart av sin prestation. Kunskap och lärande om kropp, stress och återhämtning måste startas i låg ålder. 6. ”Återhämtning” ordet behöver få större slagkraft i alla behandlingar som rör stressrelaterad ohälsa. Slutsats: Begreppen är stora, framför allt stressrelaterad ohälsa. Arbete krävs med den medicinska diagnosen UMS för att den ska bli vedertagen både i Sverige och internationellt. Förståelsen om varför och hur en utmattningsprocess kan starta hos individer och behovet av individuell återhämtning och bearbetning måste komma ut tidigare till alla i samhället. Vi bör alltid sträva att stoppa sjukdomsförloppet i stressrelaterad ohälsa i tid. OTS är ett vanligt negativt beteende hos individer som lider av psykisk ohälsa i den stressrelaterade ohälsan. Kopplingen med den mot utmattningsprocessen och UMS bör fortsätta utvecklas. Den kunskapen vi har hittills borde redan nu anammas av vårdpersonal. / ABSTRACT Aim: The aim of this study was to get a more precise definition, diagnosis and treatment of the phenomenon stress related illness and the process to exhaustion. Stress related illness covers the term overtraining syndrome (OTS) which is a common problem in elite sports. Experts, clinics and health workers in Sweden have been interviewed. By recognizing early signals, stress related illness may be dealt with an earlier treatment which leads to a better prognosis. Stress related illness and OTS can be a long-lasting process before exhaustion comes. Sports and work give the same stress to our bodies and minds. Different treatments of the clients were investigated in this study. Method: The method chosen was a quality study with semi structural interviews that investigate these phenomenon’s. Five experts (three in clinics who regularly sets diagnosis) and five health workers (two in clinics who regularly sets diagnosis) were interviewed. Terms were developed after the aim and the interviews were recorded. Systematic text condensation (STC) was used for the analysis. Results: Six codes were found after the analysis. 1.” The capacity of understanding the process”. The patient must admit his problem in order to be able to treat it. 2.” Defining stress related illnesses”. A finer grade of definitions will aid psychologists and doctors to set a certain diagnosis. 3.” The preemptive work is the treatment”. The best treatment is to find it at an early stage. 4.” The road to recovery” visualizes the entire course, from the first symptoms, to treatment and finally recovery. 5.” Challenges of the future”. The highest virtues in our society today are efficiency and performance. In itself those are great and should be revered, but as all things in extreme they can be dangerous. Education is vital if we want to avoid these problems in the future. 6.” Recovery”. When examining and diagnosing stress related illnesses, attention to recovery should always be your first and foremost concern. Conclusions: The definition of stress related illness is still too broad and covers a large field. Cases regarding these kind of illnesses differs and is highly individual. Exhaustion may occur quickly or not at all. The goal should be to coordinate with the rest of Europe to get a joint medical diagnosis. As it is now, definitions and treatments vary even inside of Sweden. If the knowledge regarding stress would be more widespread, exhaustion could be avoided. One should strive to identify the symptoms at an early stage to prevent them becoming severe. OTS should be picked up by health workers in their daily work and not only as a term in elite sports.

Psykisk ohälsa är ett allt vanligare problem världen över. Målet med all sjukvård är att främja hälsa, fysisk som psykisk. Tidigare forskning visar att sjukvårdspersonal ofta brister i bemötandet inom psykiatrisk vård. I denna litteraturstudie belyses patienters upplevelser av bemötande från sjukvårdspersonal inom psykiatrisk slutenvård. Metoden som användes var en litteraturstudie av publicerade vetenskapliga artiklar där 12 artiklar valdes ut. Resultatet visar att patienter ofta upplever ensamhet inom de psykiatriska slutenvårdsavdelningarna. Patienterna upplever även att de blir sedda som sin diagnos snarare än människan de är bakom diagnosen. Många patienter talar även om vikten av att få en god relation till personalen på vårdavdelningen, och att förtroende för varandra uppstår. I diskussionen diskuteras valet av att skriva en litteraturstudie enligt Fribergs metod, inklusions-och exklusionskriterier, databaser samt avgränsningar. Resultatet av studien diskuteras också samt vikten av utbildning för sjukvårdspersonal, både inom psykiatrisk och somatisk vård. I diskussionen belyses hållbar utveckling och avslutas med kliniska implikationer samt slutsats.

Psykiatriambulansen tillkallas när en person har psykiskt illabefinnande eller vid hot om suicid. Sjuksköterskorna som arbetar i psykiatriambulansen är alltid två stycken, en psykiatrisköterska och en ambulanssjuksköterska alternativt en grundutbildad sjuksköterska. Innan resursen inrättades fick ambulansverksamheten eller polisen ta hand om dessa larm. Vid psykisk ohälsa behövs kunskaper och erfarenhet om akut omhändertagande av personer med psykisk ohälsa. Mötet med patienterna skall utmynna i ett vårdande och ge patienterna en bättre hälsa. Sjuksköterskorna behöver förstå patientens situation och inse innebörden av ett livsvärldsperspektiv.  Tidigare forskning om ambulanssjukvård visar att bemötandet vid akut sjukdom är betydande för patienterna. Det har även visat sig att många av de patienter som träffade psykiatriambulansen kunde få hjälp på plats och inte behövde åka vidare till sjukhus vilket bidragit till en hållbar utveckling inom hälso- och sjukvård. Syftet med studien var att undersöka specialistsjuksköterskors och sjuksköterskor upplevelser av att vara först på plats – vid akutlarm i psykiatriambulansen.  Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts då sjuksköterskors upplevelser efterfrågades. Sju sjuksköterskor inom psykiatriambulansen intervjuades. Resultatet presenteras i fyra huvudkategorier och tolv underkategorier Huvudkategorierna är sjuksköterskans yrkesroll, sjuksköterskans förberedelse, det akuta mötet och anhörigstöd. Resultatet visade att sjuksköterskorna i psykiatriambulansen upplevde egna känslor i det akuta mötet men som de lade åt sidan för stunden för att behålla sitt lugn. Vidare visade det sig att sjuksköterskorna i psykiatriambulansen alltid fokuserade på patientens behov och försökte bibehålla sin professionalitet oavsett vad som hände runtomkring. Resultatet visade också att de alltid hade ett säkerhetsmedvetande med sig i mötet med patienter, samt att de ansåg att möta barn och ungdomar med psykisk ohälsa var svårt. Sjuksköterskorna upplevde att de fick fysiologiska reaktioner när de åkte på vissa typer av larm och att de ibland kunde uppleva känslor av maktlöshet i mötet med anhöriga.

No description available.

I arbete som innebär att möta människor blir samtalet ofta det främsta verktyget för den professionella. Präster är en av flera yrkesgrupper i samhället som tar emot människor som har behov av att prata. Syftet med studien var att undersöka hur präster upplevde äldres sätt att förhålla sig till psykisk ohälsa och hur prästerna kunde stödja människor med psykisk ohälsa. Studien hade en kvalitativ ansats, det insamlade datamaterialet bestod av semistrukturerade intervjuer där fyra präster inom Svenska kyrkan intervjuades. Resultatet mynnade ut i två teman; Prästers erfarenheter av äldres psykiska ohälsa och Att mötas i samtal. Det framkom att det verkade råda en ovana att tala om psykisk ohälsa bland äldre, vilket förstärktes av en viss okunnighet och känsla av tabu inför ämnet. Detta visade sig även i äldres attityder och sätt att kommunicera. Resultatet visade att prästers fria sätt att leda samtal, deras tillgänglighet samt tystnadsplikt verkade underlätta när det kom till att klienten skulle känna sig trygg att berätta om svåra saker i samtal. Sammanfattningsvis förefaller studien rikta en särskild uppmärksamhet till att det informella samtalet genererar en möjlighet att möta och samtala med människor på olika sätt.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är vanligt förekommande och står för den största ökningen i sjukfrånvaro. Med stor sannolikhet kommer sjuksköterskor att möta dessa personer med psykisk ohälsa i sitt yrke. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors attityder mot personer med psykisk ohälsa och vad som påverkar dessa attityder samt hur undersökningsgruppen beskrivs i de utvalda artiklarna. Metod: En beskrivande litteraturstudie. Tio artiklar inkluderades i studien varav nio stycken kvantitativa och en kvalitativ. Artiklarna hämtades från sökdatabaserna CINAHL och PubMed. Huvudresultat: I resultatet framkom att många sjuksköterskor påvisade positiva attityder till personer med psykisk ohälsa men också negativa attityder. De negativa attityderna kan bero på kunskapsbrist eller brist på klinisk erfarenhet. I resultatet framkom även vilka faktorer som kan påverka. Slutsats: Sjuksköterskor behöver mer kunskap och klinisk erfarenhet angående psykisk ohälsa för att nå samförstånd med patienten i omvårdnadssituationen. / Background: Mental illness is commonplace and accounts for the largest increase in sick leave. In all likelihood, nurses will meet these people with mental illness in their profession. Aim: The purpose is to describe the attitudes of nurses towards persons with mental illness and what affects these attitudes and how the research group is described in the selected articles Method: A descriptive literature study. Ten articles were included in the study, nine of which were quantitative and one qualitative. The articles were retrieved from the search databases CINAHL and PubMed. Result: The outcome shows that many nurses demonstrated positive attitudes to people with mental health but also negative attitudes. The negative attitudes may be due to lack of knowledge or lack of clinical experience. The results also revealed what factors can affect. Conclusion: Nurses needs more knowledge and clinical experience about mental illness in order to reach a consensus with the patient in the nursing situation

According to the Social Services Act relatives have a fundamental right to receive support that facilitates the care of their related. In Sweden 1,3 million people regularly nurture, support and assist a related. With their knowledge and experience the relatives therefore plays an important role in the life of the related. Previous research shows that relatives take a lot of responsibility and feel left to themselves in the care of their related (Ali, 2013). The purpose of this study is to gain a better understanding of how relatives caring for a related with mental disorders experience their everyday lives. A qualitative approach was used and a total of four interviews were conducted with relatives between the ages of 25-35. The analysis of the results revealed three themes with six subcategories. The results were analyzed on the theoretical concepts of normality, resilience, coping and the theories stigma and identity along with previous research. The results show that relatives of people with mental illness early realized that the related parties state in relation to other adults were different. While some relatives had a fear of becoming infected with the same mental illness as their related, the other experienced that they were labeled as diseased only by association. Relatives had during their childhood a great desire to be normal. In the care of their loved one the relatives had to take a responsibility that many times perceived as inevitable. By accepting the related parties mental illness, there was a fear among the relatives that it normalized the related parties illness. Finally, we make recommendations to the social work practice that relatives is a large group that should not be ignored. Active social workers need to a greater extent seize the relatives experiences and thus respond to the relatives need for support. / Enligt Socialtjänstlagen har anhöriga som grundläggande rätt att få stöd som underlättar vården av deras närstående. I Sverige vårdar, hjälper och stödjer över 1,3 miljoner människor regelbundet en närstående (Socialstyrelsen, 2015). Med sina kunskaper och erfarenheter spelar därför  anhöriga en viktig roll i den närståendes liv. Tidigare forskning visar  att anhöriga får ta ett stort ansvar och känner sig lämnade till sig själva i vården av sin närstående (Ali, 2013). Syftet med denna studie är att få en ökad förståelse kring hur anhöriga som vårdar närstående med psykisk ohälsa upplever sin vardag. En kvalitativ metod har använts och totalt fyra intervjuer genomfördes med anhöriga mellan 25-35 år. I analysen av resultatet framkom tre teman med sex underkategorier. Resultatet analyserades utifrån begreppen normalitet, resilience, coping och teorierna stigmatisering och identitet tillsammans med tidigare forskning. Studiens resultat visar att anhöriga till personer med psykisk ohälsa tidigt förstod att den närståendes tillstånd i relation till andra vuxna människor var annorlunda. Medan en del anhöriga hade en rädsla över att bli smittade med samma psykiska sjukdom som sin närstående, upplevde majoriteten att de blev stämplade som sjuka enbart genom association. Anhöriga hade under sin uppväxt en stor önskan om att få vara normal. I vården av sin närstående har anhöriga många gånger fått ta ett ofrånkomligt ansvar. Genom att acceptera den närståendes psykiska ohälsa, fanns det en rädsla bland de anhöriga om att de normaliserade den närståendes sjukdom. Slutligen ger författarna rekommendationer till det sociala arbetets praktik om att anhöriga är en stor grupp som inte bör ignoreras. Verksamma socialarbetare behöver i en större omfattning ta vara på anhörigas upplevelser och därmed bemöta den anhöriges behov av stöd.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur mediehusen arbetar för att motverka permanenta psykiska skador för utrikeskorrespondenter och utrikesmedarbetare som har befunnit sig i, och rapporterat från konfliktzoner eller oroliga områden. Uppsatsens utformning har sin grund i nio kvalitativa intervjuer med journalister och fotografer som befunnit sig i och rapporterat från oroliga områden och väpnade konflikter.   För att undersöka detta är studien uppdelad i tre delar. Del ett undersöker journalisters och fotografers förberedelser inför avfärd till ett konfliktområde. Del två, omhändertagandet och bearbetning av upplevelser som journalister och fotografer varit med om. Del tre belyser journalisters och fotografers egen medvetenhet kring mediehusens policys och stadgar.   Studien presenterar journalisters och fotografers egna upplevelser från såväl krig som vistelser i oroliga områden. De berättar om psykisk ohälsa, psykiskt påfrestande händelser och det journalistiska uppdraget i konfliktområden. Svaren som de intervjuade har givit har analyserats genom copingteorier och modulära emotionsteorin.   Undersökningen visar bland annat att journalister och fotografer behöver gömma sig bakom yrkesrollen för att klara av de psykiska påfrestningarna de utsätts för. Det visar sig även att det viktigaste för denna yrkesgrupp är att det finns ett syfte med att exponera sig för krig och farligheter. Vidare finns även en överhängande risk för skador av amygdala, den del av hjärnan som genererar den subjektiva känslan av rädsla. Vid allvarliga skador slutar personen att generera känslor kopplade till rädsla. Studien överlag sträcker sig, bortsett från en återblick av journalistiken i krig, från 2017 och fem år tillbaka i tiden.

Hjärt- och kärlsjukdomar svarar för 31 procent av årliga dödsfall globalt där den vanligaste dödsorsaken inom den här kategorin är hjärtinfarkt. Tidigare forskning har även visat att depression i samband med hjärtinfarkt ökar risken att dö i förtid med 50 procent. På senare år har emellertid andelen som överlever hjärtinfarkt ökat vilket innebär ökade krav på hälso- och sjukvård eftersom fler kommer att kräva vård i efterförloppet av sjukdomen. Syftet var att beskriva patienters upplevelser av psykisk ohälsa efter att de drabbats av hjärtinfarkt. Det studerade materialet bestod av 12 vetenskapliga artiklar. Litteraturstudien genomfördes med hjälp av Fribergs modell och resulterade i tre teman och nio subteman. Resultatet visade att deltagarna hade svårigheter med att anpassa sig till livet efter hjärtinfarkt vilket till stor del berodde på undermålig information från hälso- och sjukvården. De depressiva symtom som uppstod efter sjukdomens akuta fas försvårade återhämtning och ökade risken för ett återinsjuknande. En slutsats är att det i dagens hälso- och sjukvård disponeras alltför lite medel för att upptäcka och behandla depression hos patienter som genomgått hjärtinfarkt. Sjuksköterskans yrkesroll medför ett ansvar att tillgodose patientens informationsbehov och identifiera patientens resurser för att öka förmågan till en lyckad återhämtning.

Stressrelaterad ohälsa är utbrett i hela vårt samhälle och sjukskrivningarna präglas i hög grad av stressrelaterade symtom. Sjuksköterskorna på våra akut - och slutenvårdsavdelningar träffar dagligen patienter med dessa symtom. Här finns endast tiden till att vårda och utesluta somatiska symtom, medan sjuksköterskorna sällan eller aldrig har utrymme att samtala eller vårda den stressrelaterade ohälsan. Syftet med detta examensarbete är att undersöka sjuksköterskans upplevelse att vårda patienter med stressrelaterade symtom. En kvalitativ studie har utförts, baserad på sex semistrukturerade intervjuer, där informanterna fått ett ramverk av samma frågeställningar som sedan fördjupats i samklang med varje enskild informant. Resultatet redovisas i form av fyra huvudkategorier och åtta underkategorier. Huvudkategorierna är följande: “När somatiska symtom och stressrelaterade symtom inte skiljer sig åt”, “När tid inte finns”, “Omhändertagandet och sjuksköterskans självklara uppdrag”, “Hur rustad är sjuksköterskan?”. Resultatet ger en bild av sjuksköterskornas upplevelse av att inte ha tid eller mandat att göra annat än att utesluta och vårda somatisk sjukdom. I de fall där symtombilden är mer diffus, och i samtal visar sig härröra stressrelaterad ohälsa, skrivs patienten ut, utan etablerad rutin för remiss till primärvården. Resultatdiskussionen pekar på ett arbetssätt som skapar en frustration hos informanterna, då de inte har möjlighet att vårda patienter med stressrelaterade symtom fullt ut. Det saknas rutiner för remissförfarande och mandat att ge tid till den här patientgruppen. Trots detta visar studien att informanterna ser det som sin självklara uppgift att ge en god och jämlik vård, även om den är svår att upprätthålla under rådande omständigheter.