Bakgrund: De senaste två decennierna har det skett en ökning av psykisk ohälsa i Sverige och mer än vart tionde barn mellan 10-18 år har upplevt psykiska besvär. Om barnen och ungdomarna inte identifieras i tid kan det innebära konsekvenser längre fram i livet, som exempelvis utveckling av psykisk sjukdom. Skolsköterskan sitter på en unik position för att kunna identifiera barn och ungdomar som lider av psykisk ohälsa. Syfte: Syftet med studien var att undersöka skolsköterskans erfarenhet av att identifiera barn och ungdomar 6-15 år som är i riskzonen för att utveckla, visa tecken på eller ha psykisk ohälsa. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med nio skolsköterskor. Intervjumaterialet analyserades med en kvalitativ induktiv innehållsanalys. Resultat: Analysen utmynnade i ett tema samt tre kategorier med tillhörande underkategorier. Kategorin Signaler att uppmärksamma visade att skolsköterskan behöver vara observant på symtom och beteenden som visar på om eleven lider av psykisk ohälsa. Kategorin Skolsköterskans förutsättningar och tillgångar visade att skolsköterskorna använder sig av flera tillvägagångsätt för att identifiera psykisk ohälsa. Kategorin Uppbyggnad av en hållbar relation visade att skolsköterskan måste bygga upp ett förtroende och lära känna eleven för att kunna identifiera psykisk ohälsa hos dem. Det slutliga temat som framkom var Identifiering genom erfarenhetsbaserade strategier och egenskaper. Slutsats: Skolsköterskorna använde sig av flera strategier och tillvägagångsätt för att kunna identifiera psykisk ohälsa hos eleverna, men relationen med eleven upplevdes som en förutsättning för att kunna genomföra detta identifieringsarbete.  Nyckelord: Barn 6-15 år, intervjustudie, psykisk ohälsa, skolsköterska

Bakgrund: Sick Building Syndrome, SBS, är fortfarande 2015 ett tillstånd som vållar mycket diskussion. Symtomen kan grupperas i slemhinnesymtom, hudsymtom och allmänna symtom. I definitionen ingår att personen/ personerna som fått symtom har exponerats för dålig inomhusluft i en speciell byggnad. När personen inte är i byggnaden så förbättras eller försvinner symtomen. Många olika faktorer kan orsaka eller medverka till uppkomst eller försämringar av SBS-symtom, som t.ex. luftens innehåll av olika ämnen, luftflöden, temperatur, buller, fukt och mögel. Utbredd enighet finns om att fukt och mögel i byggnaderna påverkar eller ger upphov till symtom hos vissa personer som exponeras där. Psykosociala faktorer som arbetets organisation och krav och individuella faktorer som kön och personlighet påverkar också. Syfte: Hypotesen är att faktorer som tidigare hälsa, åtgärder på arbetet, tid, behandling, personlighet och copingresurser alla kan påverka prognosen för SBS-patienterna. Syftet med avhandlingen är att undersöka hur symtomen påverkar arbetsförmågan och om patienterna återhämtar sig från SBS-symtomen. Ett annat syfte är att undersöka bemötande och de erfarenheter som SBS-symtomen gett en grupp av informanter med SBS. För att förstå om personlighet mätt med självbild och coping hade någon betydelse för progressionen av SBS-symtom och arbetsförmåga gjordes jämförelser av personlighet mellan en patientgrupp med SBS, en patientgrupp med handeksem, en patientgrupp med elkänslighet och en normalpopulation. Metod:  En uppföljningsenkät skickades till 239 patienter med SBS-symtom som under åren 1986–1998 blivit undersökta och bedömda på Universitets-sjukhuset i Umeå, Sverige. Frågorna innehöll social och medicinsk status, nuvarande symtom, behandlingar, åtgärder på arbetsplatsen, coping och självbild och svarsfrekvensen var 79,1%. Prognos och riskfaktorer för prognos beräknades för SBS-patienterna. Mätningar av personlighetsfaktorer gjordes med instrumentet Structural analysis of Social Behaviour, SASB, och coping mättes med Coping Resources Inventory, CRI. Likadana uppföljningsenkäter skickades till en grupp patienter med handeksem och patienter med upplevd elkänslighet. Svarsfrekvensen var 68% respektive 73% och enkätsvaren har sedan analyserats och jämförts genom beräknngar av prognos med fokus på självbild och coping för SBS-patienterna och handeksempatienterna. Jämförelser gjordes också mellan de tre olika grupperna och en kontrollgrupp vad gäller självbild och coping. För att undersöka erfarenheterna av SBS-symtomen och bemötandet genomfördes kvalitativa intervjuer med 10 informanter som hade eller hade haft SBS-symtom. Fem av dem hade diagnostiserats en längre tid tillbaka medan de andra fem hade haft SBS-symtomen en kortare period. Semi-strukturerade intervjuformulär användes vid intervjuerna och anlyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Graden och svårigheten av SBS-symtomen minskade över tid trots att nästan hälften av SBS-patienterna beskrev att symtomen var mer eller mindre oförändrade efter 7 år eller mer. Risken att ha symtom vid uppföljningen var större för de patienter som remitterats sent efter symtomdebut men även för de som hade kort uppföljningstid. Risken att inte ha någon arbetsförmåga vid uppföljningen var signifikant ökad om det var mer än ett års skillnad mellan symtomdebut och första läkarbesöket p.g.a. SBS-symtomen eller om patienten vid första undersökningen hade fler än 5 SBS-symtom. Dagliga aktiviteter som t.ex. bussåkning förvärrade också symtomen för patienterna. Informanternas upplevelser av SBS-symtomen från början visar en influensaliknande bild med rinnande näsa och ögon, heshet, hosta och huvudvärk. Informanterna agerar för att klara av situationen när symtomen förvärras. Genom hela processen upplever de en brist på bekräftelse och stöd från arbetsgivare, primärvård, företagshälsovård och fastighetsförvaltare. Alla tre patientgrupperna hade högre värden i spontan och positiv självbild i jämförelse med en kontrollgrupp. De hade också alla lägre värden i kontroll medan patienterna med handeksem och de med elkänslighet hade högre värden i sin negativa självbild. När det gäller coping skilde sig inte patientgrupperna från kontrollgruppen utom i CRI kognitiv där SBS-patienterna hade hög poäng i motsats till handeksempatienterna som hade låg poäng i samma domän. De elkänsliga patienterna hade i stället höga poäng i domänen andlig/filosofisk. Självbild eller copingförmåga var inte associerade med SBS-symtom eller symtom av handeksem vid uppföljningen och deras personlighet påverkade inte arbetsförmågan. Tidigare atopisk dermatit var en signifikant risk för kvarvarande symtom men inte för arbetsförmågan hos handeksempatienterna. Slutsats: En grupp av patienter som tidigare diagnostiserats för symtom från inomhusmiljön har kroniska symtom och påverkan på sitt sociala liv. Över tid minskar symtomen. Resultaten pekar på att ett tidigt omhändertagande är av vikt. SBS-symtomen är från början svåra att upptäcka för alla inblandade och kunskap om hur symtomen kan uppstå i dagligt liv kan bidra till bredare förståelse. Erfarenheterna från personer med SBS visar på avsaknad av bekräftelse och stöd från vården, företagshälsan, arbetsgivare och fastighetsförvaltare. Sambandet mellan symtom och inomhusmiljö får inte glömmas bort. Stöd och bekräftelse innebär också kunskap om skyldigheter för arbetsgivare och fastighetsförvaltare. Skillnad i självbild i jämförelse med en kontrollgrupp ses hos patientgrupperna med symtom som är delvis oförklarade men också hos handeksempatienter med ett väletablerat tillstånd. Det kan innebära att patienter med kroniska tillstånd överlag kan avvika från den allmänna populationen. Patienterna visar som grupp en hög positiv och hög spontan självbild som kan leda till svårigheter att sätta gränser. Detta kan leda till en mental stress och i förlängningen också ge en ökad känslighet/sårbarhet för miljöfaktorer. / Background: Sick Building Syndrome (SBS) is still in 2015 a controversial condition. The set of non-specific symptoms occurring in a particular building and not caused by specific illness such as allergy or infection are questioned. The variousSBS symptoms can be grouped as dermal, mucosal and general and there is no universally accepted clinical definition of SBS. Symptoms normally improve or disappear when people are not exposed in a particular building. SBS is a multifactorial disease and described as a syndrome caused or aggravated by many factors related to indoor environment such as dampness and mould, insufficiency of fresh air, but also psychosocial and individual factors like female gender and personality. Objectives: The hypothesis is that personal factors such as previous health, actions taken, time, treatment, personality and coping resources are factors important in influencing the prognosis for SBS patients. The main purpose of this thesis is to explore more about how the symptoms affect work-capability and if SBS patients recover from their symptoms. Another important aim is to explore the experience of the emergence of symptoms and encounters in a group of people with SBS. To find out more about personality and coping resources and their importance for the progress of SBS symptoms comparisons were made with a selection from the general population, a group of patients having hand eczema and a group of patients with perceived sensitivity to electricity. Methods: A follow-up questionnaire focusing on current medical and social status, care, treatment, other measures taken, coping and personality traits was sent to 239 patients with non-specific building-related symptoms, assessed during the period between 1986-1998 at the University Hospital in Umeå, Sweden, response rate 79,1%. Prognosis and risk factors for prognosis were calculated for the SBS patients.  Measurement of personality traits like self-image was done using Structural analysis of Social Behaviour, SASB, and coping ability was measured with Coping Resources Inventory, CRI. Similar follow-up questionnaires for patient groups with hand eczema and perceived electrical sensitivity were used and response rates were 68% respectively 73%. Risk factors for prognosis with focus on self-image and coping were calculated for the SBS patients and the group of patients having hand eczema. Comparisons were made between self-image and coping among SBS patients, patients with electrical hypersensitivity, patients with hand eczema and a selection from the general population. To explore the experience of SBS symptoms and encounters a semi-structured interview was performed with 10 informants with symptoms of SBS. Five of them were previously diagnosed and had participated in the earlier follow-up study. The remaining five had had SBS symptoms for a shorter period. The interviews were analysed using qualitative content analysis.    Results: The degree and severity of SBS symptoms decreased over time, although nearly half of the SBS patients claimed that symptoms were more or less unchanged after 7 years or more. The risk of having no work capabilities was significantly increased at follow-up if the time from debut to first visit at the hospital clinic was more than one year and this risk was also significantly higher if the patient at the first visit had 5 or more symptoms. Common daily activities, like going by bus, also aggravated the SBS symptoms according to answers in the questionnaires. The informants’ experiences of the emerging SBS symptoms are that when they first appear they are often similar to those of flu like runny nose and eyes, hoarseness, cough, and headache. Many of the informants act to change the way they manage the situation as a result of increased symptoms. During this whole process the informants/patients perceived a lack of confirmation and support from e.g. employers, primary health care and occupational health care centres. Regarding self-image, all three patient groups scored higher on spontaneous and positive self-image than a comparison group. They were all less controlled. The patients with hand-eczema together with the patients with perceived electrical sensitivity also had a high score on negative self-image. CRI- domains did not differ between patients and comparison group except on CRI cognitive, were the hand eczema patients had a lower score than the comparison group contrary to SBS patients who had a higher score than the comparison group. The patients with perceived electrical sensitivity had a higher score on CRI spiritual. Self-image or coping ability was not associated with SBS symptoms or persistent hand eczema symptoms at follow-up and their personality did not affect their work capability. Previous atopic dermatitis was the only consistent predictor of hand eczema at follow-up. Conclusion: Within this group of SBS patients there are long lasting symptoms aggravated by environmental factors. The results support that early and comprehensive measures for rehabilitation are essential for these patients. In the beginning the symptoms of SBS are diffuse and difficult to recognise for all involved. Patients with SBS symptoms experience a lack of confirmation and support. It is important that healthcare personnel confirm the patient and are aware of the possible connection between symptoms and the indoor environment. For employers and facility managers knowledge of their obligations in terms of working environment is important. Differences in personality traits were seen in a well-established condition and not only in patients with medically unexplained symptoms. This can imply that patients with general chronic symptoms can deviate from the general population with respect to self-image and coping ability. Certain personality traits may be potential risk factors that increase the probability of encountering and experiencing stressful work situations.

Syftet med studien har varit att, inom idéburna organisationers suicidpreventiva arbete, identifiera förklaringar till mäns bristande hjälpsökande vid psykisk ohälsa och strategier för att arbeta suicidpreventivt med män. Detta eftersom män är överrepresenterade i suicidstatistiken och ideella aktörers arbetssätt i sociala frågor lyfts fram, både av beslutsfattare och av forskare, som viktigt för att finna lösningar på sociala samhällsproblem. Studiens syfte har även varit att analysera de olika föreställningar av män och mäns ageranden som skapas och/eller reproduceras i de identifierade förklaringarna och strategierna. Detta i syfte att skapa förståelse för hur de olika förklaringar och strategier som identifierats, skulle kunna få konsekvenser för män i riskzonen för suicid. Metod har varit kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Teori har varit Connells teori om hegemonisk maskulinitet. I studiens material har fem huvudgrupper av förklaringar till att män inte söker hjälp vid psykisk ohälsa har identifierats. Nio huvudgrupper av strategier för att nå och hjälpa män i det suicidpreventiva arbetet har även identifierats. Samtliga informanter förklarar att män inte söker hjälp vid psykisk ohälsa med att mäns känslouttryck kan upplevas som problematiska av omgivningen och/eller av männen själva. Strategierna för att arbeta suicidpreventivt med män innefattar exempelvis förslag på vilka forum som särskilt skulle kunna tilltala män. Strategierna innefattar även förslag på vilka bemötanden och samtalsteman som kan passa män. Genom analys av empirin har skillnader identifieras ifråga om huruvida informanternas strategier kan sägas syfta till att arbeta med normförändring, beteendeförändring eller till medvetandegörande av maskulinitet som en socialt konstruerad företeelse. Det finns även skillnader ifråga om vilka aktörer som beskrivs som aktiva subjekt i det förändringsarbete som strategierna syftar till att åstadkomma.

Sammanfattning Denna kvalitativa studie syftade till att undersöka hur unga tjejer upplevde och reflekterade över hälsotrend-och fitnessbilder på sociala medier samt hur detta påverkade deras självbild. Fokus för studien var att se hur kommunikation via bilder och jämförelse med andra individer på sociala medier påverkade individens självbild och kroppsuppfattning. Två fokusgruppsintervjuer med totalt åtta tjejer i åldern 20-30 genomfördes. Insamlad data analyserades utifrån symbolisk interaktionism där kommunikation är av betydande roll för en individs utvecklande av självet. Resultatet av studien visade att hälso-och fitnessbilder på sociala medier påverkade respondenterna både positivt genom motivation samt strävan efter ett hälsosammare liv, men också negativt i det hänseende att respondenterna kände sig misslyckade vid jämförelse med andra vilket påverkade deras självbild och kroppsuppfattning negativt. Det framkom också av resultatet att det fanns negativa attityder mot individer som låg långt ifrån dagens kroppsideal och som lever ohälsosamt. / This qualitative study aimed to examine how young girls perceive and reflect on pictures with associations to health and fitness in social media and how this affects their self-image. Focus of the study was to see how communication through images and comparison with other individuals in social media affects the individuals self-image. Two focus groups interviews with a total of eight girls aged 20-30 was conducted. Collected data were analyzed based on symbolic interactionism where communication are significant of an individuals development of self. Results of the study showed that pictures with association to health and fitness in social media impacted the respondents both positively through motivation and the drive for a healthier life, but also negative in the sense that respondents felt more failed when compared to others, which affected their self-image and body image negatively. The result also showed that there were negative attitudes towards individuals who are far from living up to today's ideal and indiviuals who are living unhealthy.

Syftet med vår studie är att undersöka hur elevhälsan på gymnasieskolor arbetar med elever med psykisk ohälsa, hur elevhälsan arbetar förebyggande för att tidigt upptäcka elever som riskerar att utveckla psykisk ohälsa samt vad det finns för hinder och möjligheter för hur detta arbete kan utvecklas. Vår studie har en hermeneutisk utgångspunkt då vi vill ha en tolkande förståelse för elevhälsans arbete. Studien har en kvalitativ ansats och bygger på fokusgruppsdiskussioner då det kunde ge oss en samlad bild av hur elevhälsan som grupp arbetar med elever med psykisk ohälsa samtidigt som deras olika kompetenser med olika perspektiv kunde tydliggöras. Vi har valt att använda oss av Moira von Wrights relationella och punktuella perspektiv för att tolka det empiriska materialet. För att förstå von Wrights tankar har vi tagit del av symbolisk interaktionism som grundas på George Herbert Meads teori. I vårt resultat finns exempel på både relationella och punktuella perspektiv i elevhälsans arbete med elever med psykisk ohälsa. Vikten av elevernas delaktighet framkom i båda perspektiven. Ett möte mellan en pedagog och elev innebär ett möte mellan likvärdiga personer med olika livserfarenheter och historia och sätt att uppfatta och tolka världen och det är viktigt att utveckla en god relation för att finna förståelse. Elevhälsan ville utgå från ett relationellt arbetssätt men det fanns hinder i verksamheten. I våra fokusgruppsdiskussioner uppkom att det finns problem med skolans samverkan med andra instanser såsom BUP (Barn och Ungdomspsykiatrin) och socialtjänst. De hinder skolornas elevhälsa uttryckte kan dock leda till möjligheter. Utvecklingsmöjligheter kan uppnås genom att skolan kritiskt granskar yrkesroller, arbetssätt och organisation på ett ifrågasättande och reflekterande sätt.

No description available.

Informella vårdare står inför en förändrad livssituation. Det är därför viktigt att sjuksköterskan får kunskap om de erfarenheter som finns av att vårda en närstående palliativt i hemmet för att veta vilket stöd som behövs. Syftet med litteraturstudien var att belysa erfarenheter av att vara informell vårdare till en närstående som vårdas palliativt i hemmet. Tio vetenskapliga artiklar valdes ut och blev grunden för studien. Dessa granskades, analyserades och bearbetades. Erfarenheterna från artiklarnas resultat kategoriserades vilket skapade möjlighet att hitta samband samt skapa övergripande teman som resulterade i dessa resultatrubriker: En påfrestande men meningsfull tid, Den informella vårdarens risk för ohälsa, Betydelsen av vårdpersonalens stöd. Viktiga erfarenheter som belystes visade att informella vårdarnas grundläggande behov inte kunde tillgodoses under vårdtiden eftersom de fokuserade på att göra vårdtagarens situation så bra som möjligt. Ansvaret och påfrestningarna de informella vårdgivarna kände kunde ge upphov till ohälsa. Informella vårdares erfarenheter är relativt väl belysta inom forskningen men ytterligare studier med andra tillvägagångssätt hade kunnat genomföras för få en djupare förståelse. Deras situation skulle kunna förbättras genom utökad information och utbildning. Fler undervisningstimmar på sjuksköterskeprogrammet inom palliativ vård bör införas då det är något sjuksköterskan kommer i kontakt med på de flesta arbetsplatser.

ABSTRACT Växjö universitet Institutionen för pedagogik Pedagogik med inriktning mot ungdoms – och missbrukarvård, C- uppsats 10 p Titel Samverkan. Professionellas åsikter om sina roller i arbetet kring personer med dubbeldiagnos. Eng. Titel Co-operation. Professionals opinions concerning their roles and work with people with dual diagnoses. Författare Peter Fornander och Jonas Jonsson Handledare Stellan Jeppsson Datum Mars 2006 Antal sidor 39 Nyckelord Missbruk, psykisk ohälsa, samverkan, psykiatri, socialtjänst, behandlingshem. Sammanfattning De flesta missbrukare i vårt samhälle lider även av psykisk ohälsa. Undersökningens syfte var att skapa förståelse och kunskap om hur personal inom socialtjänst, psykiatri och behandlingshem uppfattar arbetet, de olika rollerna och samverkan i behandling av dessa individer. Den hermeneutiska vetenskapstraditionen låg som grund för studien och semistrukturerade intervjuer användes som undersökningsmetod. I litteraturdelen behandlades bl.a. förklaringsmodeller till och förekomst av dubbeldiagnos samt behandlingsmodeller. I resultatet framkom att vilja till samarbete mellan de tre aktörerna finns, men mer samarbete finns att önska. De främsta hindren till välfungerande samarbete bottnar i olika traditioner och synsätt vilka orsakas främst av brister i kommunikation och dialog på organisatorisk nivå. Dessa brister syns även bland personalen närmast klienten. Samarbete som visat sig fungera bygger på samverkan kring individens hela livssituation. Långsiktighet, kontinuitet och helhet i behandling av missbrukare med psykisk ohälsa är nödvändigt.

Den psykiska hälsan hos unga kvinnor har en oroväckande utveckling. Psykisk hälsa är en subjektiv upplevelse oberoende av objektiva bedömningar. Den psykiska hälsans utveckling börjar under barndomen och påverkas av olika påfrestningar i livet. Ungdomstiden är en tid av förändring då allt är instabilt. Hur personen klarar detta beror på de förutsättningar individen fått under uppväxten. Ibland kan psykosomatiska symptom vara första tecken på psykisk ohälsa. Alla personer visar psykisk ohälsa på olika sätt. Syftet med uppsatsen var att belysa hur psykosociala faktorer påverkar unga kvinnors psykiska hälsa. En litteraturstudie i ämnet gjordes och resultatet byggde på fjorton vetenskapliga kvantitativa respektive kvalitativa artiklar. Resultatet bestod av två kategorier och åtta subkategorier. Skola och samhälle, socialt nätverk samt familj och uppväxt var de tre största subkategorierna. Det var viktigt att sjuksköterskan och övrig personal inom hälso- och sjukvård samt skola var extra observanta på ungas riskfaktorer under ungdomstiden. Det var betydelsefullt att identifiera riskfaktorerna för att kunna fånga upp dessa ungdomar i tid och därmed förhindra att problem uppstod. Ungdomar som mådde dåligt dolde ofta sina problem eller gömde sig bakom en fasad, deras sätt att bete sig gjorde att de blev synliga eller osynliga. Föräldrarna var de första ungdomarna vände sig till, därför är det angeläget att föräldrarna får kunskap om dagens ungdomars riskfaktorer. Forskning saknas till stor del på psykisk ohälsa hos den genomsnittliga personen i samhället. Det saknas även till stor del kvalitativ forskning. Fler resurser krävs för att skapa en god psykisk hälsa för dagens unga kvinnor.

Samhällsförändringar som globalisering och teknisk utveckling har förändrat arbetslivet vilket gjort att förutsättningarna för begrepp som krav och kontroll kan ha förändrats. Syftet med denna studie var att ur ett åldersperspektiv identifiera eventuella huvudeffekter av nya krav och former av kontroll på mental ohälsa men även modererande effekter av kontroll på sambandet mellan krav och mental ohälsa. En enkät skickades till en revisionsfirma och gav 251 svar. Fyra regressionsanalyser utfördes och visade att måloklarhet hade ett signifikant samband med mental ohälsa får både yngre och äldre medan otydlighet kring när arbetsuppgiften är avklarad endast var signifikant för yngre. Samtidigt visade sig autonomi ha en modererande effekt på sambandet mellan måloklarhet och mental ohälsa. Detta resultat ger insikter kring nya krav och hur de varierar mellan yngre och äldre men visar också tvärtemot tidigare forskning på att hög autonomi faktiskt kan leda till högre mental ohälsa än låg autonomi.