Denna uppsats berör den framtvingade distans- och fjärrundervisningen under våren 2020 i skolämnet samhällskunskap. Uppsatsens syfte har varit att, utifrån samhällslärares egna upplevelser, undersökaom den framtvingade distans- och fjärrundervisningen har gjort det möjligt att fortfarande upprätthållaen inkluderande undervisning. Inkludering är ett i skolan allmänt använt begrepp, men vad betyder detegentligen och hur det ska yttra sig i praktiken finns det igen universal definition av. Uppsatsen antogen kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer användes för att samla in data. Analysen av denempiriskt insamlade datan gjordes genom en tematisk analys. Resultatet visar att det finns utmaningarmed att undervisa i ämnet samhällskunskap på distans och via fjärrbaserad undervisning som också skabidrar till inkludering och måluppfyllelse. I och med en bristande interaktion är det svårt att uppnåämnets kärna och med en bristande kontroll och rättssäkerhet är det också svårt att bedöma omelevernas kunskaper och förmågor är riktiga.

This is a study of demonstratives in Gawri [ISO 639-3: gwc] (Hindukush Indo-Aryan, HKIA), based on field data collected in Islamabad, Pakistan during the winter of 2016–2017. Previous studies of HKIA languages report systems of third-person pronouns with a three-way demonstrative contrast – two terms distinguishing between proximal and distal referents, and one used with accessible referents out of sight. Gawri, by contrast, exhibits a five-term system of demonstrative determiners, which is separate from its personal pronouns. This study investigates the deictic meaning, pragmatic use, and syntactic function of each demonstrative in Gawri as well as a comparative sample of four Indo-Aryan languages. The purpose is to assess differences in reference to accessible and inaccessible entities, and whether Gawri’s invisible term is viable in an exophoric (situational) context. A modified version of Wilkins’ (1999) demonstrative questionnaire was used to elicit data from seven speakers. Results indicate that Gawri’s invisible demonstrative is functionally exophoric on at least two discrete distances from the deictic center, while it is restricted to accessible referents in other HKIA languages. A reanalysis of Gawri’s demonstrative system is proposed, which reduces its number of terms to two within each of the parameters of distance and visibility. / Detta är en undersökning av demonstrativor i gawri [ISO 639-3: gwc] (Hindukush-indoariskt, HKIA) baserad på fältdata samlade i Islamabad, Pakistan under vintern 2016–2017. Tidigare studier i HKIA rapporterar tredjepersonpronomen med en tredelad demonstrativkontrast, varav två termer särskiljer proximala från distala referenter och en används med tillgängliga referenter utom synhåll. Gawri har i motsats ett femdelat system av demonstrativdeterminerare som är separata från dess personliga pronomen. Denna studie undersöker samtliga demonstrativors deiktiska betydelse, pragmatiska användning och syntaktiska funktion i gawri samt i ett jämförelsesampel med fyra indoariska språk. Syftet är att upptäcka eventuella skillnader i referens till tillgängliga och otillgängliga entiteter, samt huruvida den osynliga demonstrativan är tillämpbar i en exoforisk (situationell) kontext. En modifierad version av Wilkins (1999) demonstrative questionnaire användes för att elicitera data från sju talare. Resultatet visar att gawris osynliga demonstrativa är funktionellt exoforisk vid åtminstone två diskreta avstånd från den deiktiska mittpunkten, medan den är begränsad till tillgängliga referenter i andra HKIA-språk. En omanalys av gawris demonstrativsystem föreslås, vilken reducerar dess termer till två inom var och en av parametrarna avstånd och synlighet. / Language contact and relatedness in the Hindukush Region, Swedish Research Council, Project number: 421-2014-631

Hindukush Indo-Aryan (HKIA) is a disputed subgroup of Indo-Aryan languages spoken within a linguistically diverse area stretching from northeastern Afghanistan, across northern Pakistan to northwestern India, principally covering the mountainous region of Hindukush–Karakoram–Western Himalaya. A noteworthy feature of some of these languages is a three-way demonstrative system, or three deictic terms used by speakers to direct one another’s attention to referents at different distances in their environment. It has been suggested that the distinguishing feature of one such demonstrative in HKIA is its referents’ remote distance from the interlocutors, or their absence from the environment altogether. The purpose of this study is two-fold: first, it is to more closely examine the demonstrative systems of a sample of HKIA languages on the basis of fieldwork data; secondly, it is to compare the data to previous accounts of the systems, as well as to the demonstrative systems of other languages spoken in the region. The results provide evidence that two demonstratives in HKIA are distance-contrastive, and one is invisibility-contrastive vis-à-vis the other two. Such a three-term system is moreover shown to be present in languages of the area that span across three other genealogical families, which suggests that the feature may be areally influenced. / Hindukush-indoariska (HKIA) är en omtvistad grupp av indoariska språk som talas i ett språkrikt område från nordöstra Afghanistan, genom norra Pakistan till nordvästra Indien, vilket främst täcker Hindukush-, Karakoram- och västra Himalaya-bergen. Ett anmärkningsvärt drag i ett antal sådana språk är demonstrativsystem med tre nivåer, eller tre deiktiska termer som talare använder för att rikta varandras uppmärksamhet åt referenter vid olika avstånd i deras omgivning. Det har föreslagits att det utmärkande draget för en av HKIA-språkens sådana demonstrativor är det stora avståndet mellan dess referenter och talarna, eller rentav referenternas frånvaro från omgivningen. Syftet med denna studie är dubbelt: i första hand att närmre undersöka demonstrativsystemen hos ett urval av HKIA-språken på basis av fältdata; i andra hand att jämföra dessa data med tidigare beskrivningar av systemen, samt med demonstrativsystem i andra språk som talas i regionen. Resultatet ger bevis för att två demonstrativor i HKIA är avståndskontrastiva, och att en kontrasterar osynlighet från de andra två. Det påvisas dessutom att ett likadant tredelat system finns i språk som talas i området från tre andra genealogiska familjer, vilket tyder på att draget kan vara arealt signifikant. / Language contact and relatedness in the Hindukush Region, Swedish Research Council, Project number: 421-2014-631

Vårt mål är att förhöja deltagarnas upplevelse i levande rollspel (även kallat lajv). Idag finns det inga möjligheter att visualisera övernaturliga förmågor. I den här rapporten visar vi ett exempel på hur detta kan realiseras med hjälp av teknik. Vi har inriktat oss på att simulera alvers övernaturliga hörsel. Levande rollspel är mycket känsligt för störningar från ?världen utanför?, exempelvis modern teknik och språk. Vår största utmaning har varit att anpassa tekniken så att den accepteras av lajvare.

I mitt examensarbete undersöker jag hur svensklärare gestaltar genrepedagogik i sin undervisning i ämnet svenska och vilken potential genrepedagogik tillmäts och på vilka grunder. Genrepedagogiken är en stram undervisningsmodell som har sin grund i Australien där undervisningsidealet är synlig undervisning där man namnger språkets delar och lär utdem till eleverna från tidig ålder. I Sverige har genrepedagogiken fått sitt genomslag i ämnet svenska som andraspråk. Där får eleverna möjlighet att skapa texter i olika genrer vilket ger eleverna förutsättningar att förstå och bearbeta olika texttyper. Genom att läraren utför en formaliserad undervisning och anpassar den efter elevernas intresse och behov främjas läroprocessen.Jag har använt mig av kvalitativ metod när jag analyserat svaren från informanterna. Detta är en analysmetod som hjälpt mig att hålla fokus på frågeställningarna, värdera svaren och få tydlighet i analysen. Jag har intervjuat tolv lärare som undervisar på samma skola och precis avslutat en kurs om genrepedagogik.I analys- och resultat delen av mitt examensarbete presenterar jag min empiri som svarar mot mina frågeställningar utifrån olika aspekter beträffande genrepedagogiken och dess påverkan på undervisningen.I min resultatdel kan jag se att lärarna använder sig av genrepedagogik i sin undervisning, dock inte hela tiden utan de delar upp cirkelmodellen och använder sig av de delar de tyckerär det bästa för gruppens och den enskilda individens utveckling. De har utvecklat enförståelse för genrepedagogiken och dess syfte för att utveckla elevernas arbete med olika texttyper, men de vill även fortsätta med en undervisningsmodell som är tydligt funktionaliserad samt ge eleverna möjlighet att utveckla sitt lärande på olika sätt. Nyckelord: Cirkelmodellen, genrepedagogik, inramning, formaliserad undervisning, funktionaliserad undervisning, osynlig undervisning, synlig undervisning

SammandragUtgångspunkten för vårt examensarbete är att vår lärarutbildning inte har inkluderat hur visom blivande lärare kan integrera det ämnesövergripande kunskapsområdet sex- ochsamlevnad i svenskämnet i gymnasieskolan. Syftet med denna undersökning är därför attundersöka hur lärare kan arbeta med att integrera sex- och samlevnad i svenskämnet pågymnasiet. För att uppnå vårt syfte har vi genomfört kvalitativa intervjuer med fyraverksamma svensklärare som integrerar sex- och samlevnad och undersökt hur de besvarar dedidaktiska frågorna ”Vad?”, ”Vem?”, ”Hur?” och ”Varför?”. Undersökningens viktigasteresultat är att sex- och samlevnad går att integrera i svenskämnet utifrån olikasvenskämneskonceptioner vilket visar på den bredd som sex- och samlevnadsämnet erbjuder.Slutsatsen utifrån föregående är att beroende på ämneskonception blir sex- ochsamlevnadsinnehållet mer eller mindre synligt ur ett pedagogiskt perspektiv. Vidare är ettviktigt resultat att samtliga lärares undervisning tar utgångspunkt i olika textvärldar för attutveckla elevernas förmåga och färdighet att läsa, skriva och tala men inte elevernas förmågaeller färdighet att lyssna. Utifrån föregående dras slutsatsen att elevernas utveckling avfärdigheten och förmågan att lyssna lyser med sin frånvaro samtidigt som den står tydligtframskriven i syftesformuleringen för svenskämnet. Ytterligare ett viktigt resultat är attsamtliga lärares beskrivningar av elevernas intresse respektive motstånd till ämnesområdet ärbaserat på vad eleverna kommunicerar muntligt. Av detta drar vi slutsatsen att undervisningenkan bli bristande sett till aspekter som rör flerstämmighet. Avslutningsvis är vårt förslag påvidare forskning ett studentinitierat utvecklingsarbete med syfte att utvecklalärarutbildningens innehåll. Vi menar att lärarutbildningen borde innehålla en obligatoriskUVK-kurs om heter ”Att lyssna till flera stämmor” som innehåller metodik gällandeflerstämmighet och lysskompetens.