Augmented reality is getting much attention due to its continuous development and becoming more pervasive across various industries. Researchers have shown the possibility of improving user experience in augmented reality. Every piece of public art created and installed aims to improve the community's quality of life. This study aims to determine how to create an augmented reality mobile application that users can interact with and learn more about public art on the Växjö campus. An Augmented reality prototype was implemented to examine the possibility of improving the awareness of public art. It was designed and developed using the front-end Unity Engine, Vuforia SDK, and the back-end Node.js server with MongoDB database. A user study with two iterations was conducted. The prototype was tested and validated by an established and standardized method using System Usability Scale (SUS) and User Engagement Scale-Short Form (UES-SF) questionnaires. Based on usability and user engagement scores and interviews, the analysis of the responses demonstrated that the prototype is user-friendly and scalable.

Based‌ ‌on‌ ‌the‌ ‌idea‌ ‌that‌ ‌public‌ ‌art‌ ‌reflects‌ ‌cultural‌ ‌values‌ ‌and‌ ‌is‌ ‌meant,‌ ‌not‌ ‌as‌ ‌many‌ ‌have‌ ‌argued‌ ‌as‌ ‌a‌ ‌means‌ ‌of‌ ‌teaching‌ ‌history,‌ ‌but‌ ‌rather‌ ‌as‌ ‌a‌ ‌means‌ ‌of‌ ‌promoting‌ ‌cultural‌ ‌ideals,‌ ‌ ‌public‌ ‌art‌ ‌serves‌ ‌a‌ ‌role‌ ‌in‌ ‌lauding‌ ‌people‌ ‌and‌ ‌behaviors‌ ‌and‌ ‌reflects‌ ‌a‌n important facet in the ‌creation‌ ‌of‌ ‌a‌ ‌national‌ ‌identity‌ ‌and‌ ‌ethos. Further,‌ ‌that‌ ‌in‌ ‌this‌ ‌function‌ ‌of‌ ‌promoting‌ ‌societal‌ ‌norms,‌ ‌public‌ ‌art‌ ‌serves‌ ‌as‌ an‌ iconography ‌of‌‌ a “civil ‌religion”‌ ‌which‌ ‌tell‌s ‌a‌ ‌story‌ ‌to‌ ‌the‌ ‌citizenry‌ ‌about‌ ‌what‌ ‌a‌ ‌given‌ ‌country‌ ‌admires,‌ ‌reveres‌ ‌and‌ ‌aspires‌ ‌to‌ ‌and‌ ‌promotes‌ ‌a‌ ‌specific‌ ‌moral‌ ‌narrative‌ ‌regarding‌ ‌a‌ ‌country‌ ‌and‌ ‌its‌ ‌people.‌ ‌Thus,‌ ‌public‌ ‌art‌ ‌forms‌ ‌an‌ ‌iconography‌ ‌reflecting‌ ‌the‌ ‌norms‌ ‌of‌ ‌the‌ ‌“civil ‌religion”‌ ‌and‌ ‌its‌ ‌related‌ ‌mores,‌ ‌morals‌ ‌and‌ ‌ethical‌ ‌values.‌ ‌

New Genre Public Art was originally defined by Suzanne Lacy in 1991 as an activist approach to the public; it was a type of public art that was often created outside the institutional structure which brought the artist into direct engagement with the audience, while addressing social and political issues. In 1993, the public art exhibition ’Culture in Action’, curated by Mary Jane Jacob, marked a conceptual shift from static to dynamic public art. The exhibition is considered a landmark event in the development of public art as it was among the first projects to frame communities as the structure and content of its art.During the past decade (2010–2020), urban development has become incorporated as an integral part of the work of the Public Art Agency Sweden, and the agency have established their own curatorial department in order to curate and produce their own public art exhibitions. As Public Art Agency Sweden is a State agency, their work is largely determined by official policies formulated by the Swedish government. This thesis analyzes the contemporary policies of urban public art by conducting an interdisciplinary critical discourse analysis that merges art history, curatorial– and urban studies, in order to trace the influence of discourse to how Public Art Agency Sweden has operated within this intersection during the last decade––ultimately to discuss what the Swedish policies on public art strive to achieve and the risks, ethics and responsibilities of the emerging field of urban, context-based curatorship.

In recent times, the popularity and acceptance of urban art has gradually increased among residents of the community. Graffiti festivals are being arranged and large murals are beginning to be seen more and more in our cities. Graffiti has for many years been seen as a major societal problem and it has often been associated with crime. Today, graffiti is not associated to the same extent with crime among residents and it is easier to include graffiti as an art form in the public space. Graffiti can also be described as an effort to show up and express oneself in the city. Even though graffiti is more accepted today, there is still a policy in Stockholm, regarding painting and graffiti without a permit should be cleaned up within 24 hours, a so-called "zero tolerance for graffiti". Graffiti is usually illegal, although there are places where it is allowed to paint. It can be in the form of places or on so-called open or legal walls. One of the most popular places to practice graffiti in Sweden is Snösätragränd in Stockholm, which from being an old industrial area has developed into a graffiti area. In August 2020, the municipality of Stockholm began demolition of parts of the graffiti area, which has brought to the discussions about urban art as a de-prioritized art form in urban planning. There is thus a growing demand for the art form in society, but also signs of fear that it may lead to for example crime and littering. The purpose of this study is to create a deeper understanding of urban art and how urban art can be included in urban planning. It is thus important first to examine how public art is included and then understand what conditions the actors of urban art have for expressing their art in the public space. The knowledge about art in public spaces and about urban art is based on literature and research. Furthermore, the graffiti area Snösätragränd, which is currently facing demolition, has been chosen as a case study area to create a deeper understanding of the subject. The case study together with site visits, interviews and e-mail communications further contributes with a current and in-depth picture of the studied phenomenon in its context. The study concludes that there is both a need and a desire to view and express urban art in our cities. Furthermore, the study shows that the financial means for public art that exist today are insufficient to enable practitioners of urban art to perform and display their art in the public space. On the one hand, municipalities want to limit urban art with the motivation to avoid crime, on the other hand, there are also efforts to make room for artists to promote this art form. Finally, it is clear that there are different views on urban art and whether it should be included in the public space or not. The study is therefore important for understanding graffiti as an art form or a breeding ground for criminal activity. / Under senare tid har populariteten samt acceptansen för urban konst successivt ökat hos invånare i samhället. Det arrangeras bland annat olika graffitifestivaler och stora muralmålningar börjar synas mer och mer i våra städer. Graffiti har under många år setts som ett stort samhällsproblem och den har ofta associerats med kriminalitet. Idag associeras graffitti inte i lika stor utsträckning med kriminalitet bland invånarna och det är enklare att inkludera graffitti som en konstform i det offentliga rummet. Graffiti kan också beskrivas som en strävan att visa sig och yttra sig i staden. Även om graffiti idag är mer accepterat finns det fortfarande policy bland annat i Stockholm, gällande att målande och klottrande utan tillstånd ska saneras inom 24h, en så kallad ”nolltolerans för klottring”. Graffiti är oftast olagligt fast det finns ställen som det är tillåtet att måla på. Det kan vara i form av platser eller på så kallade öppna eller lagliga väggar. Ett av de mest populära ställen för att utöva graffiti i Sverige är Snösätragränd i Stockholm som från att vara ett gammalt industriområde utvecklats till ett graffitiområde. Augusti år 2020 påbörjade Stockholm stad rivningen i delarna av graffitiområdet, vilket har aktualiserat diskussionerna kring urban konst som en bortprioriterad konstform i stadsplaneringen. Det finns alltså en växande efterfrågan på konstformen inom samhället men också tecken på rädsla att det kan leda till bland annat brottslighet och nedskräpning. Syftet med denna studie är att skapa djupare förståelse för urban konst och hur urban konst kan inkluderas i stadsplaneringen. Det är således viktigt att undersöka hur offentlig konst inkluderas för att sedan förstå vilka förutsättningar den urbana konstens aktörer har för att uttrycka sin konst i det offentliga rummet. Med bakgrund av litteratur och forskning lyfts kunskap fram kring konst i offentliga rum och urban konst. Vidare har graffitiområdet Snösätragränd som idag står inför rivning, valts som fallstudieområde för att skapa djupare förståelse för ämnet. Fallstudien tillsammans med platsbesök, intervjuer och mejlkommunikation bidrar vidare med en aktuell och fördjupande bild av det studerade fenomenet i sitt sammanhang. Studiens slutsats är att det finns såväl ett behov som en önskan att beskåda och uttrycka urban konst i våra städer. Vidare visar studien på att de ekonomiska medlen för offentlig konst som finns idag är otillräckliga för att möjliggöra för utövare att uppföra och visa sin konst i det offentliga rummet. Å ena sidan vill kommuner begränsa urban konst med motivationen att undvika brottslighet, å andra sidan finns också insatser för att ge plats till konstnärer för att främja denna konstform. Det är slutligen tydligt att det finns olika åsikter om urban konst och om det bör inkluderas i det offentliga rummet. Studien är således viktig för att förstå graffiti som en konstform eller en grogrund för brottslig verksamhet.

Under senare tid har populariteten samt acceptansen för urban konst successivt ökat hos invånare i samhället. Det arrangeras bland annat olika graffitifestivaler och stora muralmålningar börjar synas mer och mer i våra städer. Graffiti har under många år setts som ett stort samhällsproblem och den har ofta associerats med kriminalitet. Idag associeras graffitti inte i lika stor utsträckning med kriminalitet bland invånarna och det är enklare att inkludera graffitti som en konstform i det offentliga rummet. Graffiti kan också beskrivas som en strävan att visa sig och yttra sig i staden. Även om graffiti idag är mer accepterat finns det fortfarande policy bland annat i Stockholm, gällande att målande och klottrande utan tillstånd ska saneras inom 24h, en så kallad ”nolltolerans för klottring”. Graffiti är oftast olagligt fast det finns ställen som det är tillåtet att måla på. Det kan vara i form av platser eller på så kallade öppna eller lagliga väggar. Ett av de mest populära ställen för att utöva graffiti i Sverige är Snösätragränd i Stockholm som från att vara ett gammalt industriområde utvecklats till ett graffitiområde. Augusti år 2020 påbörjade Stockholm stad rivningen i delarna av graffitiområdet, vilket har aktualiserat diskussionerna kring urban konst som en bortprioriterad konstform i stadsplaneringen. Det finns alltså en växande efterfrågan på konstformen inom samhället men också tecken på rädsla att det kan leda till bland annat brottslighet och nedskräpning. Syftet med denna studie är att skapa djupare förståelse för urban konst och hur urban konst kan inkluderas i stadsplaneringen. Det är således viktigt att undersöka hur offentlig konst inkluderas för att sedan förstå vilka förutsättningar den urbana konstens aktörer har för att uttrycka sin konst i det offentliga rummet. Med bakgrund av litteratur och forskning lyfts kunskap fram kring konst i offentliga rum och urban konst. Vidare har graffitiområdet Snösätragränd som idag står inför rivning, valts som fallstudieområde för att skapa djupare förståelse för ämnet. Fallstudien tillsammans med platsbesök, intervjuer och mejlkommunikation bidrar vidare med en aktuell och fördjupande bild av det studerade fenomenet i sitt sammanhang. Studiens slutsats är att det finns såväl ett behov som en önskan att beskåda och uttrycka urban konst i våra städer. Vidare visar studien på att de ekonomiska medlen för offentlig konst som finns idag är otillräckliga för att möjliggöra för utövare att uppföra och visa sin konst i det offentliga rummet. Å ena sidan vill kommuner begränsa urban konst med motivationen att undvika brottslighet, å andra sidan finns också insatser för att ge plats till konstnärer för att främja denna konstform. Det är slutligen tydligt att det finns olika åsikter om urban konst och om det bör inkluderas i det offentliga rummet. Studien är således viktig för att förstå graffiti som en konstform eller en grogrund för brottslig verksamhet. / In recent times, the popularity and acceptance of urban art has gradually increased among residents of the community. Graffiti festivals are being arranged and large murals are beginning to be seen more and more in our cities. Graffiti has for many years been seen as a major societal problem and it has often been associated with crime. Today, graffiti is not associated to the same extent with crime among residents and it is easier to include graffiti as an art form in the public space. Graffiti can also be described as an effort to show up and express oneself in the city. Even though graffiti is more accepted today, there is still a policy in Stockholm, regarding painting and graffiti without a permit should be cleaned up within 24 hours, a so-called "zero tolerance for graffiti". Graffiti is usually illegal, although there are places where it is allowed to paint. It can be in the form of places or on so-called open or legal walls. One of the most popular places to practice graffiti in Sweden is Snösätragränd in Stockholm, which from being an old industrial area has developed into a graffiti area. In August 2020, the municipality of Stockholm began demolition of parts of the graffiti area, which has brought to the discussions about urban art as a de-prioritized art form in urban planning. There is thus a growing demand for the art form in society, but also signs of fear that it may lead to for example crime and littering. The purpose of this study is to create a deeper understanding of urban art and how urban art can be included in urban planning. It is thus important first to examine how public art is included and then understand what conditions the actors of urban art have for expressing their art in the public space. The knowledge about art in public spaces and about urban art is based on literature and research. Furthermore, the graffiti area Snösätragränd, which is currently facing demolition, has been chosen as a case study area to create a deeper understanding of the subject. The case study together with site visits, interviews and e-mail communications further contributes with a current and in-depth picture of the studied phenomenon in its context. The study concludes that there is both a need and a desire to view and express urban art in our cities. Furthermore, the study shows that the financial means for public art that exist today are insufficient to enable practitioners of urban art to perform and display their art in the public space. On the one hand, municipalities want to limit urban art with the motivation to avoid crime, on the other hand, there are also efforts to make room for artists to promote this art form. Finally, it is clear that there are different views on urban art and whether it should be included in the public space or not. The study is therefore important for understanding graffiti as an art form or a breeding ground for criminal activity.

Sammanfattning  Denna uppsats behandlar förhållandet mellan medborgardialog och offentlig konst utifrån en statligt ägd satsning vid namn Äga rum: Konst händer som Statens konstråd fick i uppdrag att genomföra. Satsningen syftade till att göra civilsamhället till beställare av offentlig konst och öka den demokratiska delaktigheten. Uppsatsen bygger på en fallstudie som involverar dokumentanalys, platsbesök och intervjustudier utifrån begreppen medborgardialog, delaktighet, tillit, och narrativ.  En stor del av det offentliga rummet består utav den offentliga konsten. Det offentliga rummet är en viktig del av det samhälle vi lever i och ska vara en demokratisk plats där invånaren ges möjlighet att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön. I Sverige har den folkliga tilliten till den representativa demokratin sjunkit, ett problem som man vill lösa genom medborgardialog. Den här uppsatsen undersöker hur konstprojektet Konst händer i miljonprogramsområdet Gamlegården, Kristianstad lyckades med att föra dialog med medborgarna. Svårigheterna med medborgardialog belyses, bland annat utifrån narrativens kraft att påverka där olika maktperspektiv och uppifrån styrda, så kallade top-down satsningar lyfts. Utifrån vår undersökning så ser vi att det krävs mer än bara en önskan om att involvera medborgare för att faktiskt involvera dem. När de involveras bör delaktigheten utgå ifrån en reell makt att påverka annars riskerar det medborgerliga engagemanget att fallera. Samtidigt är det viktigt att möjligheterna till inflytande möjliggörs för alla medborgare så att det inte är samma grupper och personer som alltid får komma till tals. / Abstract  This essay analyses the relationship between citizen dialogue and public art through a state-owned initiative called Äga rum: Konst händer which the Swedish Arts Council was commissioned to perform. The initiative aimed to make the civil society the stakeholder of public art and increase democratic participation. The thesis is based on a case study that involves document analysis, site visits and interview studies based on the concepts of citizen dialogue, participation, trust and narrative.  A large part of the public space consists of public art. The public space is an important part of the society we live in and should be a democratic place where the citizens are given the opportunity to influence the development of the common space. In Sweden, the trust in representative democracy has weakened, a problem that aims to be solved through citizen dialogue. This essay examines how the art project Konst händer in the million program area of Gamlegården, Kristianstad succeeded in conducting a dialogue with the citizens. The difficulties with citizen dialogue are highlighted, among other things based on the power of narrative to influence, different power perspectives and the so called top-down initiatives. Based on our survey, we see that it takes more than just a desire to involve citizens to actually involve them. When they are involved, participation should be based on real power to influence, otherwise the civic participation risks failing. At the same time, it is important that the opportunities for influence are made for all citizens so that it´s not the same groups and people who always get their voices heard.

Le 375e anniversaire de Tiohtià:ke/Montréal en 2017 est un événement historique qui a donné naissance à de nombreux projets artistiques, urbanistiques et commerciaux dans l’optique de célébrer l’histoire de la métropole. La présence autochtone ancienne et contemporaine sur le territoire insulaire a été mise en lumière dans un contexte dit de réconciliation. Les actes commémoratifs orchestrés par la ville sont soutenus par plusieurs voix autochtones, mais également critiqués par de nombreuses autres. Ce mémoire se penche sur l’un des legs de cette célébration coloniale, conçu suite à l’extension d’un tronçon du chemin de ceinture du Mont-Royal (CCMR). La partie du projet d’aménagement retrouvé sur le troisième sommet se décline en deux volets: le premier concerne l’installation d’une œuvre d’art public réalisée par la Société des archives affectives en collaboration avec Nadia Myre, artiste Anichinabé. Par l’entremise de la politique du 1% et commissionnée par le Bureau d’art public, l’Étreinte des temps, une sculpture en bronze inaugurée en 2019. Le deuxième volet concerne le changement toponymique du parc dans lequel l'œuvre est installée, le nom du sommet Outremont est remplacé par une désignation en kanien’kehá : Tiohtià:ke Otsira'kéhne. Conjointement, ces études de cas permettent d’analyser le régime colonial, les relations du milieu des arts avec l’autochtonie, la sous-représentation des artistes autochtones dans la collection municipale, l’héritage toponymique et les spécificités autochtones concernant le rapport au territoire. / The 375th anniversary of Tiohtià:ke/Montreal in 2017 is a historic event that was fertile to numerous artistic, urban planning and commercial projects with the main goal of celebrating the metropole’s history. The ancient and contemporary Aboriginal presence on the island’s territory was highlighted and framed in a so-called reconciliation context. The commemorative acts orchestrated by the city are supported by several indigenous voices, but also criticized by many others. This thesis examines one of the legacies of this colonial celebration, a project conceived following the extension of the Mount-Royal loop trail (Chemin de ceinture du Mont-Royal (CCMR)). The development project located on the third summit is divided into two parts: the first part is a public work of art produced by the Société des archives affectives in collaboration with Nadia Myre, a Anishinabe artist. They created l'Étreinte des temps, a bronze sculpture inaugurated in 2019 through the 1% policy and commissioned by the Bureau d'art public. The second part concerns the toponymic change of the park in which the work is installed, the name of the third summit or Outremont summit is replaced by a designation in Kanien'kehá: Tiohtià:ke Otsira'kéhne. Together, these case studies make possible a deep analysis of the colonial regime, the relations of the art world with Indigenous people, the under-representation of Indigenous artists in the municipal collection, the toponymic heritage and the Indigenous specificities concerning the relationship to the territory.

Publicly funded art institutions in Sweden are tasked with the mission of making contemporary art available and accessible to the citizens. This thesis investigates three cases of publicly funded art institutions in Sweden, namely Göteborgs Konsthall, Malmö Konsthall and Liljevalchs Konsthall. The study examines the exhibitions presented by the institutions during the fall of 2023 and how they are curated to be inclusive or exclusive towards visitor groups. By using a model of curatorial values in conjunction with a constructed model of the exhibition as social space, inspired by Henri Lefebvre’s concept “social space”, this research will reveal different strategies used by the institutions for mediating curatorial intentions through the exhibitions.    Empirically the thesis is based on observations of three exhibitions and their visitors and interviews with exhibition hosts. The material is used to examine how the institutions work towards different audiences and how curatorial decisions influence visitor behaviour within the selected institutions.    The results show that the three cases differ in curatorial decisions and values. Further, the social space model used indicates that institutions differ in how they award agency to visitors. The analysis shows that visitors, by acting in unpredictable ways, contribute to the social space of exhibitions in ways not intended by the curator.     In conclusion, this study shows that the mission of the municipality-driven art institution is multifaceted and holds challenges when attempting to engage a broad audience while displaying exhibitions of high artistic integrity. The curatorial choices reflect in the audience and these choices therefore determine who will partake in the exhibition. The curator therefore plays a crucial role in how the exhibitions work with inclusivity.

The aim of this study is to analyse the contemporary art critical reception of Siri Derkert’s Ristningar i naturbetong (translates to Engravings in natural concrete) (1965) at the metro station of Östermalmstorg in central Stockholm, and further contextualising the reception within the art debate of modern and public art in 1960’s Sweden. Using linguist Norman Fairclough’s three step-discourse analysis as both methodological and theoretical starting points, combined with art historian Wolfgang Kemp's reception aesthetics, archived newspaper articles, principally from the year 1965, are read and analysed in the study. Aided by a thematic division of the analysis through the themes expression, content, material and permanence some broad conclusions can be made. The results of the study conclude the reception of Derkert’s public work of art as generally positive. There is a consensus in the view of Ristningar i naturbetong in its originality, expressivity, modernity and, in regards to material and technique, experimentality. The artwork’s musical elements, political statements and use of the Norwegian natural concrete, are to a high extent represented in the analyzed articles. In several places the language connotes religious themes in its comparisons of Derkert’s artwork to churches and cathedrals, an element in the reception that is interpreted as a way to enhance the future understanding and potential of the work of art.

Denna undersökning kretsar kring att lyfta offentlig konst och medborgarinflytande. Teorier och tidigare forskning som lagts fram har skapat förståelse för hur konst är ett betydelsefullt verktyg i stadsmiljön, som kan användas för att förbättra människors upplevelse av en plats. Därför är det viktigt att man inkluderar individer i framtagandet av de konstnärliga verken. Denna inkludering har undersökts i uppsatsen genom fallstudier på tre specifika konstprojekt. Två av dessa projekt valdes för att en av författarna hade deltagit i dem och kunde återberätta sin upplevelse. Dessa projekt är Street Art och Närlunda Tunneln, som utfördes av Helsingborgs stad. Det tredje projektet var den statliga satsningen Konst händer av Statens konstråd. I de kommunala projekten hittades ingen dokumentation som utförligt beskrev process och resultat. Därav utfördes intervjuer med deltagare i respektive projekt. Gällande Konst händer däremot, hittades nyanserad dokumentation som redovisade projektets process och resultat. Resultatet av studien visade att alla tre projekt inkluderat civilsamhället på olika sätt. Individerna fick vara en del av gestaltningen i både Street Art och Närlunda Tunneln. Genom intervjuerna gick det även att konstatera hur de kommunala projekten fortfarande inspirerar deltagarna än idag. Däremot är det Konst händer som har inkluderat människor i störst utsträckning, genom att låta dem påverka projektet som helhet fram tills att resultaten var nådda. Den övergripande slutsatsen som dras är att de tre projekten lyckats förhålla sig till forskningen kring offentlig konst och deltagande. Förhoppningen med studien och dess resultat är att uppmuntra till ökad medborgarinflytande i framtidens konstprojekt. / This thesis serves to elevate public art and civic influence. Theories and previous research has created an understanding of how art is a meaningful tool in the urban environment, which can be used to improve people’s experience of a place. Therefore, it is important to include people in the production of these artistic works. This inclusion has been investigated in the thesis through case studies on three specific art projects. Two of these projects were chosen as one of the authors had participated in them and was able to recount her experience. These projects are Street Art and Närlunda Tunneln, which were carried out by the municipality of Helsingborg. The third project was the state initiative Konst händer by the public art agency of Sweden. In the municipal projects, no documentation was found that described the process and results in detail. For this reason, interviews were done with participants in the respective projects. On the other hand, nuanced documentation was found that reported the process and results of Konst händer. The results of the study prove that all three projects included civil society in different ways. Individuals were a part of the design of both Street Art and Närlunda Tunneln. Through the interviews, it was further possible to ascertain how the municipal projects still inspire the participants to this today. Although, it is Konst händer that has included civic engagement to the greatest extent, by letting the people influence the project as a whole until the results were reached. The overall conclusion that is drawn is that the three projects succeeded following the research regarding public art and participation. The ambition of this study and its results is to encourage greater citizen influence in future art projects.