Introduktion: Informationsöverföring inom sjukvården är ett kritiskt moment där viktig information kan försvinna eller missuppfattas. Ett sådant moment är sjuksköterskornas skiftöverlämning som kan genomföras på olika sätt. Att skiftöverlämningen sker på patientsal beskrivs av sjuksköterskor som både mer effektiv, korrekt och inbjudande för patienten. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av sjuksköterskans överrapportering på patientsal inom slutenvården.  Metod: Beskrivande design med allmän litteraturstudie som datainsamlingsmetod. Fem kvalitativa artiklar och sex mixed-method artiklar användes som grund för arbetet. Resultat: Resultatet visade att patienter genom överrapportering på patientsal kände sig mer involverade och delaktiga i sin vård. De upplevde även att överrapportering på patientsal bidrog till en tryggare sjukhusvistelse då sjuksköterskan introducerades tidigt under sitt skift men också möjligheten att verifiera den information som förs vidare. En stor del av patienterna ansåg inte att det var något problem att information delades så att andra kunde höra, det innebar inte att alla ämnen passade att pratas om på patientsalen då patienter såg vissa ämnen som mer inskränkande på deras integritet. Patienterna beskrev även sjuksköterskans förhållningssätt som en viktig del i hur patienters deltagande påverkas. Slutsats: Slutsatsen dras att överrapportering på patientsal bidrar till ökad delaktighet för patienten men att strukturen av överrapportering på patientsal bör utformas vidare för att säkerställa att sekretessen inte bryts samt att patienten blir involverad på ett lämpligt sätt. / Introduction: Information transfer in healthcare is a critical moment where important information can be lost or misunderstood. One such element is the nurses' shift handover, which can be carried out in different ways. That the shift handover takes place at the patient's bedside is described by nurses as both more efficient, correct and inviting. Aim: The aim of this study was to describe patients experiences with nursing bedside handover. Method: Descriptive design with general literature study as data collection method. Five qualitative articles and six mixed-method articles were used as a basis for the work.  Results: The results showed that through nursing bedside handoff, patients felt more involved in their care. Patients also felt that bedside handoff contributed to a safer hospital stay as the nurse was introduced early during the shift and with the opportunity to verify the information being passed on. Many patients did not consider it a problem that information was shared in a way that other patients could hear, but it did not mean that all topics were suitable to discuss at the bedside as patients saw certain topics as more intrusive of their privacy. The patients also described the nurse's approach as an important part of how patients' participation was affected. Conclusion: The conclusion is drawn that nursing bedside handoff contributes to increased participation for the patient, but that the structure of bedside handoff should be developed further to ensure that confidentiality is not breached and that the patient becomes involved in an appropriate way.

SAMMANFATTNING Introduktion: Postoperativ smärta är en naturlig följd av kirurgiska ingrepp, vilket kräver noggrann utvärdering och hantering av sjuksköterskor för att säkerställa optimal smärtlindring. Påtaglig smärtproblematik rapporteras ännu av nyopererade patienter, vilket kan resultera i påtagliga konsekvenser för både individ och samhälle. Patienters perspektiv kan ge kunskap om påverkande omständigheter och öka förståelsen för smärta.  Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av postoperativ smärta. Metod: En deskriptiv allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats tillämpades enligt Fribergs metod. Databaser som användes var PubMed och CINAHL. Resultat: Delaktighet och information gav patienten möjlighet att etablera trygga, realistiska förväntningar. Smärta som upplevdes oförutsedd och okontrollerad hämmade patientens återhämtning. Patientens vilja att kommunicera sin smärta påverkades av personalens tillgänglighet, engagemang, kontinuitet och attityder. Etablerade vårdrelationer underlättade kommunikationen. Smärtbedömningen varierade beroende på vilken vårdpersonal som tjänstgjorde. Det fanns blandade känslor för smärtstillande läkemedel relaterat till biverkningar och om medicineringen var tillräcklig. Patienter kompletterade smärtlindringen med icke-farmakologiska strategier där mobilisering, kyla eller värme var återkommande.  Slutsats: Postoperativ smärta kan innebära stor påfrestning för patienter, deras upplevelser är individuella och komplexa som påverkas av såväl yttre som inre omständigheter. Inom sjukvården kan utmaningar som hög arbetsbelastning bidra till otillräckligt informationsflöde och sämre patientupplevelser. Att vara välinformerad, delaktig och få personcentrerad vård med stöd från engagerad personal främjar positiva upplevelser. Genom att förstå och inkludera dessa aspekter i helhetsbilden kan det bidra till förbättrad vård för patienter med postoperativ smärta. Ytterligare forskning uppmuntras för att öka förståelsen för patientens perspektiv.  Nyckelord: omvårdnad, patientupplevelse, postoperativ smärta, påverkan, smärthantering / ABSTRACT Introduction: Postoperative pain is a natural consequence of surgical procedures, requiring careful evaluation and management by nurses to ensure optimal pain relief. Substantial pain issues are still reported by postoperative patients, impacting both the individual and society. The patient’s perspective provides valuable insights into the understanding of pain.  Aim: The aim was to illuminate patients’ experiences of postoperative pain. Method: A descriptive general literature review with a qualitative approach was applied according to Friberg’s method. The databases used were PubMed and CINAHL.  Result: Participation and information allowed the patient to establish safe, realistic expectations. Pain experienced as unexpected and uncontrollable inhibited patients’ recovery. Staff availability, commitment, continuity, and attitudes influenced patients’ willingness to communicate pain. Established care relationships facilitated communication. Pain assessment varied depending on which healthcare staff was on duty. Analgesic side effects and adequate medication received mixed feelings. Patients supplemented pain relief with non-pharmacological strategies like mobilization, cold or heat. Conclusion: Postoperative pain can be stressful for patients, their experiences are individual and complex and are affected by external as well as internal circumstances. Within healthcare challenges such as high workload can contribute to insufficient information and worse patient experiences. Being well-informed, involved and receiving person-centered care with the support of dedicated staff promotes positive experiences. Understanding and including these aspects in the overall picture can contribute to improved care for patients with postoperative pain. Further research is encouraged to increase the understanding of the patient’s perspective. Keywords: care, patient’s experience, postoperative pain, impact, pain management

Bakgrund: Människans sårbarhet är särskilt utsatt då man drabbats av en sjukdom som kan kräva intensivvård, där det handlar om att överleva. Kommunikation är ett av de mest grundläggande mänskliga verktyg som vi använder oss av, dessutom handlar kommunikationen om mer än endast den verbala kommunikationen. Syftet med kommunikationen är att lära känna patienten och utforska och tillgodose dennes behov. Syfte: Syftet med studien var att beskriva kommunikationens betydelse för patientens upplevda sårbarhet, när denna vårdas vaken i respirator på intensivvårdsavdelning. Metod: Litteraturstudie där 15 kvalitativa artiklar granskades. Resultat: Tre teman framkom. Sårbarhet orsakad av beroendet av vårdpersonal och brist på kontroll i intensivvårdsmiljö, anhörigas betydelse för att lindra sårbarheten och kommunikationens betydelse för patientens upplevda sårbarhet.  Slutsats: Trots tidigare teoretiker, etiska koder, värdegrunder, lagar och forskning om korrekt bemötande prioriteras inte bemötandet med patienten och är ett fortsatt problem. Det finns ett samband mellan att vistas i en intensivvårdsmiljö, bristen på återhämtning, förlorad sekretess och symtom som ångest, stress, panik och rädsla. Minst forskning verkar göras på den patientgrupp som är allra mest sårbar, patienter som vårdas i ett land, där de inte behärskar språket eller har det aktuella språket som modersmål.  När patienten känner sig trygg förbättras kommunikationen och sårbarheten lindras. / Background: A humans vulnerability is particularly exposed when dealing with an illness in need of intensive care, when the focus is to survive. Communication is one of the most essential human tools that we can use in interaction with others. Communication is more than just a verbal way of expressing oneself. The aim with the communication is to get to know the patient and explore his or her needs to be able to fulfill them. Aim: the purpose with this study was to describe the importance of communication for a patients feeling of vulnerability, when cared for in ICU and awake on a respirator. Method: Literature study, where 15 qualitative articles was reviewed. Results: three themes developed. The vulnerability caused by dependence on medical staff and lack of control in the critical care environment, next of kins importance to minimize the patients vulnerability and the importance of communication for the patient's perceived vulnerability. Conclusion: although earlier theorist, ethical codes, values, laws and research, about the correct treatment exist, are the meeting with the patient often not prioritized and therefore remain a concern. There is a clear connection between the ICU environment, lack of recovery, loss of dignity, and symptoms as anxiety, stress, panic and fear. It seems that the least research is done on the patient groups that are the most vulnerable, patients receiving care in a country where they do not speak the language or have that language as their mother tongue.  The communication improves and vulnerability eases when the patient feel safe.

Sammanfattning Bakgrund: Att leva med bipolär sjukdom är besvärligt för många. Sjukdomen ger upphov till allvarliga förändringar i känsloläget. Medicinering är en viktig del i behandlingen av bipolär sjukdom men när detta ger upphov till allvarliga biverkningar som viktökning kan det leda till lidande hos denna patientgrupp. Syftet med studien var att beskriva hur patienter med bipolär sjukdom upplever mediciners biverkningar i samband med viktuppgång och deras erfarenheter av att hantera det samt upplevelser av stödet och deras förväntningar på sjukvården inom aktuellt området. Metod: En kvalitativ och deskriptiv design användes.  Undersökningsgruppen bestod av fem kvinnliga och en manlig patient från ett sjukhus i Mellansverige. Huvudresultatet visade att deltagarna upplevde en stark påverkan på välbefinnande och hälsa av medicinbiverkningar i form av viktökning. Genomgående led deltagarna av biverkningar som påverkade både det fysiska och psykiska måendet. Samtliga deltagare hade gått igenom svåra kamper för att hantera viktökning och det krävdes mycket av deras egna krafter. Vidare betonade de att de inte blivit sedda av sjukvården och deras viktproblem inte tagits på allvar. Deltagarna upplevde starka känslor och lidanden av medicinbiverkningar och viktökning och det framkom förväntningar på att få stöd och information samt kontinuerlig vård för att kunna känna sig trygg i behandlingen och få uppleva en bättre livskvalitet. Slutsatsen visar att personer med bipolär sjukdom lider mycket av viktökning i samband med medicinbiverkningar. Det belyser att viktproblem är svårhanterbart och förbisett av sjukvården, vilket gör att livskvalitén blir svår att bevara. Att problem tas på allvar och att få information samt stöd inom det aktuella området ansågs vara nödvändigt för att kunna lindra vårdlidande Nyckelord: Bipolär sjukdom, Medicin biverkningar, Patientupplevelse, Stöd, Viktökning. / Abstract. Background: Living with bipolar disorder is difficult for many. The disease causes severe changes in emotional state. Medication is an important component in the treatment of bipolar disorder, but when this gives rise to serious side effects such as weight gain, it can lead to suffering of this population. The purpose of the study was to describe how bipolar patients experienced the medication's side effects associated with weight gain and their experience of dealing with it and the experiences of support as well as their expectations of health care within the current range. Method: A qualitative and descriptive design was used. The study group consisted of five women and one male patient from a hospital in central Sweden. The main result showed that participants experienced a great impact on the wellbeing and health of medication side effects such as weight gain. Through the participants suffered from the side effects that affected both the physical and mental health. All participants had gone through difficult struggles to manage weight gain and it took a lot of their own powers. Furthermore, they stressed that they had not been seen by the healthcare and their weight problems were not taken seriously. The participants experienced strong feelings and suffering from the medication side effects and weight gain, and there were expectations of getting support and information as well as continuous care to be able to feel safe in the treatment and experience and to have a better quality of life. The conclusion shows that people with bipolar disorder suffer a lot of the weight gain associated with medication side effects. It highlights that weight problems are difficult to manage and overlooked by the healthcare, making the quality of life of the patient difficult to maintain. That the problems are taken seriously and to get information and support in the area concerned was considered necessary in order to alleviate the suffering of care. Keywords: Bipolar disorder, Medicine side effects, Patient experience, Support, Weight gain.

Syfte: Syftet var att belysa vårdrelationens betydelse i samband med vård av patienter med Anorexia Nervosa. Metod: En systematisk litteraturstudie utfördes. Artikelsökningen som var relevant för syftet gjordes i databaserna Cinahl och PubMed. Tio kvalitativa artiklar identifierades. Dessa kvalitetsgranskades och en manifest innehållsanalys utfördes. Resultat: Resultat som framkom i studien var att vårdrelationen var av stor vikt och att patienterna ansåg att stöd från sjuksköterskorna var hjälpsamt. Svårigheter i vårdrelationen kunde uppstå när patienterna motsatte sig vård. Patienterna upplevde blandade känslor i vårdrelationen. Kommunikationen och vårdrelationen är av stor vikt för upplevelsen av välbefinnande och för fortsatt behandling. Det kategorier som framkom i analysen var: Vårdrelation, Känslomässiga upplevelser och Kommunikation. Slutsatser: Det finns bristande kunskap om vårdrelationens betydelse. En stark terapeutisk relation är av stor vikt för att förhindra att återfall uppkommer och för att kunna bygga en tillit för varandra. Kommunikationssvårigheter uppkommer då patienterna inte är villiga att ta emot behandlingens mål. Detta kan leda till att sjuksköterskan upplevs icke-hjälpsam. Trots patienternas ibland negativa känslomässiga upplevelser ska sjuksköterskorna alltid behandla patienterna med värdighet, respekt och vänlighet. Kommunikationen mellan båda parter är viktig för att få en helhetsbild av patientens situation. Nyckelord: Anorexia Nervosa, Patientupplevelse och Sjuksköterskans-patientens relation. / Objective: The aim was to illuminate the health care relationship in relation to patient care with Anorexia Nervosa. Methods: A systematic literature review was conducted. Articles relevant to the aim of the study was sought in the databases Cinahl and PubMed. Ten qualitative articles were identified. A quality valuation and a manifest content analysis was conducted. Results: The results in this the study showed that the care relationship is of great importance and the patient considered that support from nurses was helpful. The categories found in the analysis were: Care relations, Emotional experiences and Communication. Difficulties in the care relationship could arise when patients opposed care. The patients also experiences mixed feelings in the care relationship. However, communication and care relationshipa are of great importance for the perception of well-being and for continued treatment. Conclusions: There is insufficient knowledge of the importance of the care relationship in treating Anorexia Nervosa. A strong terapeutic relationship is of great importance to prevent relapses from occurring and to build trust in each other. Despite the patient’s fluctuating emotional experiences, nurses should treat patients with dignity, respect and kindness. Communication between both parties is important in order to get an overall picture of the patient’s situation for optimal care and treatment. Keywords: Anorexia Nervosa, Patient experience and nurse-patient relations.

Bakgrund: Psykisk ohälsa blir globalt allt vanligare. Förutom de besvär som tillståndet för med sig tvingas de drabbade även utstå diskriminering, stigma och negativa attityder från omgivningen. Många med en psykiatrisk diagnos upplever därför ett bristfälligt bemötande även från sjukvården. Samsjuklighet och en sämre fysisk hälsa är dessutom vanligare hos denna patientgrupp.  Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att undersöka hur patienter med psykisk ohälsa upplever den somatiska vården. Metod: En litteraturöversikt där tolv vetenskapliga artiklar av kvalitativ och kvantitativ design hämtades från databaserna CINAHL Complete och PsykINFO. Artiklarna analyserades sedan enligt Friberg (2012).                  Resultat: Tre huvudteman identifierades; Negativa upplevelser, miljöns betydelse samt positiva upplevelser. Under temat negativa upplevelser bildades även tre underteman: Upplevelse av diskriminering, att inte bli tagen på allvar och upplevelse av hinder. Diskussion: Travelbee’s omvårdnadsteori om den mellanmänskliga relationen använts som teoretisk referensram och resultatet diskuteras utifrån hennes teori. Kunskap och hur denna bör användas diskuteras med fokus på kommunikationen, samt hur färdigheter inom detta kan påverka stigma. Betydelsen av kontinuitet och miljö tas även upp. / Background: Mental illness is becoming globally more common. In addition to the inconveniences that the illness brings with it, the affected are also forced to deal with discrimination, stigma and negative attitudes from their surroundings. Many people with a psychiatric diagnosis therefore experience inadequate healthcare treatment. In addition co-morbidity and poorer physical health are also more common in this population. Aim: Examine how patients with mental illness experience somatic care. Method: A literature review was conducted consisting of both qualitative and quantitative research designs, which were derived from the databases CINAHL complete and PsykINFO . The journal articles where analysed using Friberg’s (2012) method and where then color-coded to get an overview. Results: Three main themes were identified: negative experiences, importance of the environment and as well positive experiences. Three sub-themes were also created under negative experiences; Perception of discrimination, not being taken seriously and perceived obstacles. Discussion: Travelbee’s interpersonal relationships nursing theory is used as the theoretical framework with the results discussed based on the theory. Knowledge and how it should be used is discussed with focus on communication, and how communication skills can influence stigma. The importance of continuity and the environment will also be discussed.

Bakgrund: Patienter med hematologisk sjukdom erhöll en tunnellerad central venkateter i lokal anestesi inför behandling. Det är vanligt att patienter som är vakna under operation upplever oro. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur patienter med hematologisk sjukdom upplever att få en tunnelerad CVK i lokalanestesi samt hur de anser att upplevelsen kan förbättras. Metod: Studien har en deskriptiv design med kvalitativ metod. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 10 patienter där en intervjuguide med öppna frågor användes. Intervjuerna analyserades med hjälp av systematisk textkondensering enligt Malterud. Resultat: Gemensamt för samtliga patienter i studien var att CVK-ingreppet överlag var en positiv upplevelse. Patienterna beskrev att kontinuerlig information och ett gott omhändertagande på operation bidrog till en positiv upplevelse av att få en tunnelerad CVK. I resultatet framkom fyra teman; 1- mental styrka hjälpte patienterna att känna sig redo, 2- att vara utsatt i en miljö där smärta och obehag förekom, 3- omhändertaget av professionell och erfaren personal bidrog till en lugn stämning, 4- tidigare erfarenheter och information minskade oro och gav patienterna ökad trygghet. Slutsats: Studien visar att det finns potential att göra upplevelsen av att få en tunnelerad CVK bättre med enkla medel. Förbättringen kan ske genom tydligare information, varmare temperatur inne på operationssalen och genom att anestesisjuksköterskan stödjer patienten vid oro. Informationen och vården behöver således bli mer personcentrerad och vårdpersonal behöver öva för att bli bättre på att ge denna vård. / Background: Prior to treatment, patients with haematological disease receives a tunnelled central venous catheter in local anesthesia. It is common for patients who are awake during surgery to experience anxiety. Aim: The aim of this study was to describe how patients suffering from hematological diseases experience tunelled central venous cathetrization in local anesthesia and how their experience could be improved. Design: Semistructured interviews using an interview guide with open-ended questions where performed with 10 patients. Data were analysed with systematic text condensation according to Malterud. Result: The included patients had an overall positive experience from recieving a tunelled central venous catheter. The patients described how continuous information and good care improved their experience of recieving a tunelled central venous catheter. Four themes were identified in the result; 1- having mental a strenght made the patients feel relieved and prepared, 2- being exposed to an environment where pain and discomfort were present, 3- being taken care of by experienced professionals contributed to a calm atmosphere, 4- previous experiences and information reduced anxiety and promoted an increased feeling of safety Conclusion: The present study shows the potential to make patients experiences better by simple means, for example by giving more distinct information, raising the temperature in the operating room and by the nurse anesthetist acting more supportive when patients feel anxiety. The information and nursing care need to be more personalized and professionals need to practice in order to improve.

Bakgrund: SBU (2006) efterfrågade mer evidens för Acceptance and Commitment Therapy, (ACT) mot långvarig smärta då det både är en stor orsak till lidande och en dyr samhällskostnad (87,5 miljarder kr, år 2003). Enheten för Långvarig Smärta – Avdelning, (ELS-A) är den enda vårdavdelningen i Sverige som behandlar långvarig smärta med ACT. Syfte: Att undersöka hur patienter, som för minst ett år sedan genomgått ACT-behandling på en slutenvårdsavdelning med långvariga smärttillstånd som specialitet, upplevde behandlingsmetoden och dess resultat samt sjuksköterskans roll vid behandlingen. Metod: Kvalitativ forskningsintervju med semi-strukturerade frågor tillämpades för datainsamling. Fem färdigbehandlade patienter intervjuades och därefter analyserades intervjuinnehållet i en analysmodell. Resultat: Patienterna ställde sig väldigt positiva och tacksamma till både ACT-behandlingen och resultatet av den. Alla patienter upplevde en minskning av smärtproblematik, medan själva smärtnivån inte påverkats något nämnvärt. Efter avklarad sexveckorsbehandling valde två av fem av patienterna att fortsätta vidareutbilda sig i ACT på egen hand. Patienterna upplevde både positiva och negativa delar med ACT som gruppbehandling, medan ingen ställde sig negativ till individuell träning. Sjuksköterskans roll uppfattades som väsentlig och vital för avdelningens dagliga arbete. Det mest uppskattade med sjuksköterskan var hennes höga kompetens i form av vidareutbildning och yrkeserfarenhet samt hennes ständiga närvaro på avdelningen. Slutsats: ACT som behandlingsmetod uppskattades främst för det multiprofessionella arbetet. Behandlingen gav goda resultat gällande smärtupplevelsen för patienter med diagnosen långvarig smärta. ACT var uppskattat och intervjupersoner fortsatte därför egenbehandlingen efter utskrivning från ELS-A. Sjuksköterskan var en uppskattad person med sin höga kompetens och dagliga närvaro på avdelningen. / Background: SBU (2006) has requested more evidence-based research about the efficiency of Acceptance and Commitment Therapy on chronic pain, a disease that cost Sweden 87,5 million Krona in 2003. ELS-A is today the only department in Sweden where patients diagnosed with chronic pain can enroll for treatment. The treatment at the clinic is based on the philosophy of Acceptance and Commitment Therapy (ACT). Aim: To examine how patients diagnosed with chronic pain, one year after finalized treatment at ELS-A, evaluated the method of treatment, their level of pain today, and what role the nurse had during the enrollment. Method: Qualitative research interviews with semi-structured questions were applied for data collection. Five patients were interviewed and the data was analyzed. Results: The patients were very supportive and grateful both towards the experience of the ACT treatment itself, and the results of said therapies. All five patients experienced a reduction in how their pain previously negatively affected their lives, however the level of pain they felt remained the same. After the six weeks of clinical treatment two out of five of the interviewed patients continued studying the ACT-method independently. The patients all had both positive and negative experiences from the group interactions, and found greater appreciation for the individual treatment. The nurse played an important role in the department's everyday order of business. The nurse's performance during these days of testing was excellent. Her level of higher education, work experience and work ethic during the program was most appreciated by all. Conclusion: ACT treatment was appreciated mainly for the multi-professional team. The treatment gave good results in terms of pain perception in patients with a diagnosis of chronic pain. ACT was appreciated and interviewees therefore continued self-treatment after discharged from ELS-A. The nurse was a popular team-member with her high knowledge and daily presence at the department.

Bakgrund: ESBL är ett enzym som kan produceras av bakterier i tarmens normalflora och gör bakterien motståndskraftig –resistent- mot många antibiotika. För den enskilde individen får det konsekvenser vid en infektion orsakad av ESBL-bildande tarmbakterier, och då behandling krävs. De som infekteras med dessa bakterier riskerar att svara dåligt på behandling med våra vanligaste antibiotika, och det kan krävas inläggning på sjukhus även vid banala infektioner. Syfte: Att fördjupa kunskapen om vad det innebär för den enskilda individen att drabbas av ESBL-bildande tarmbakterier. Metod. En modifierad variant av Grounded Theory användes som analysmetod av sju öppna intervjuer. Resultat: I analysen växte kärnkategorin Att bli utkastad i det skrämmande och okända utan karta och kompass fram. Samtliga informanter upplevde att de fått bristande information, eller ingen information alls om sin diagnos. Informationsvägen från läkaren var antingen via telefon eller genom ett brev via posten. Konsekvensen blev att det uppstod många tankar och funderingar efteråt, och det innefattade även frågan om hur man blivit smittad; genom sjukvården eller om de själva orsakat att bli smittade. I mötet med sjukvården upplevdes att okunskapen hos personalen i vissa fall orsakade stigmatisering. Här förekom såväl extrema hygienåtgärder i form av “skyddsmundering“ som alltför bristande hygienrutiner. Därutöver framkom också upplevda attitydproblem från personalens sida, nonchalans, bristande förståelse, ingen villighet eller tid att svara på frågor. Allt detta ledde till att informanterna i sin egen vardag fick ta saken i egna händer. Samtliga försökte skaffa sig information på annat sätt, exempelvis via internet. I oron för att smitta andra konstruerades egna åtgärder av kvinnorna i studien, exempelvis att instruera andra om handtvätt, att själv desinfektera föremål vid vårdbesök och i bostaden, att inte åka med tunnelbana eller buss, att inte umgås med andra och att själv uppleva informationsplikt om sin smitta. Männen i studien vidtog, trots bristande eller ingen information alls, inte några speciella åtgärder i sitt vardagsliv, de fortsatte att leva som tidigare. Ingen ville oroa sina anhöriga/närstående. Det förekom att barnen ej informerats alls om diagnosen. Konklusion: För att kunna hantera sin livssituation är det av stor betydelse att den som drabbas av en ESBL-bildande bakterie får en god information av patientansvarig läkare. / Background: Extended spectrum beta lactamase (ESBL), an enzyme produced by bacteria in normal intestinal flora, renders such bacteria resistant to many antibiotics. Some patients infected with ESBL respond poorly to antibiotic treatment, and even trivial infections may require hospitalization.Purpose: To increase understanding of the emotional impact of ESBL-producing intestinal bacteria.Method: This study used a modified version of grounded theory during seven open interviews to analyze coping mechanisms for ESBL infection.Results: Our analysis identified a core category (i.e., being thrown into scary and unknown territory without a map and compass). All respondents felt they received no or insufficient information about the diagnosis, and reported that any information they did receive arrived only by phone or letter. Consequently, respondents questioned whether they had been infected through medical care or through their own actions. They believed that lack of knowledge and attitude problems among healthcare providers (perceived as carelessness, lack of understanding, and unwillingness or lack of time to answer questions) stigmatizes patients. Such deficits led respondents to take matters into their own hands as they tried to obtain information by other means (e.g., the Internet). Respondents described extreme hygiene measures as a "protective suit" against inadequate hygiene. Female respondents constructed individual coping mechanisms (e.g., instructing others about hand washing technique, disinfecting objects during healthcare visits and at home, avoiding metro or bus travel, avoiding social interactions, and informing others of the infection). Conversely, male respondents took no special measures and lived as they did before infection. No one wanted to worry relatives/significant others, and no one told their children about the diagnosis.Conclusion: It is to important that attending doctors provide good information to individuals infected by ESBL-producing bacteria. Moreover, such individuals must develop good life management and coping skills. / <p>ISBN 978-91-86739-12-6</p>

Bakgrund: En patient som vårdas på en intensivvårdsavdelning befinner sig i en särskilt utsatt situation då patienten är allvarligt sjuk eller skadad. Patienterna har och upplever vårdbehov som vårdpersonalens uppgift är att identifiera och tillgodose. Att inte ha förmåga att förmedla sina vårdbehov gör patienterna sårbara och vårdbehoven som patienten värdesätter kan inte tillgodoses. Syfte: Syftet med studien var att sammanställa vilka vårdbehov patienter som vårdades på en intensivvårdsavdelning upplevt och undersöka om vårdbehoven tillgodosågs under vårdtiden. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med deskriptiv design baserades på 21 vetenskapliga artiklar som sedan sammanställdes till en narrativ syntes. Resultat: Resultatet visar att patienterna under sin intensivvårdstid upplevde både psykiska och fysiska behov. Patienterna uttryckte ett stort behov av mänsklig kontakt och anhöriga tillgodosåg främst det behovet. Att inte kunna uttrycka sig verbalt var ett stort hinder för patienterna som uttryckte ett behov av att göra sig förstådd och att få information om sin situation. En icke fungerande kommunikation mellan patienterna och vårdpersonalen var den största anledningen till att vårdbehoven inte tillgodosågs. Slutsats: Trots tidigare forskning, teorier, värdegrunder, kompetensbeskrivningar och lagar som beskriver vikten av att vårda patientens psykiska hälsa genom ett personcentrerad och ett etiskt förhållningssätt frångår vårdpersonalen ofta detta inom intensivvård. Vårdpersonal behöver bli bättre på att identifiera och tillgodose dessa psykiska behov. Det finns ett behov av att fördjupa specialistutbildningen för intensivvårdssjuksköterskor där det psykologiska patientperspektivet får en större del. / Background: A patient being treated in an intensive care unit is in a particularly vulnerable situation when the patient is often seriously ill or injured. Patients experience care needs that is the healthcare staff's task is to identify and supply. Being unable to convey their care needs makes the patients vulnerable and the care needs that the patient values ​​can not be met by healthcare staff. Aim: The aim of the study was to compile the care needs of patients who were treated in an intensive care unit and to investigate whether care needs were met during the care period.  Method:A qualitative literature review with descriptive design based on 21 scientific articles, then compiled into a narrative synthesis.  Result: The result shows that during the intensive care period, patients experienced psychological and physical needs. Patients expressed a great need for human contact wich their relatives mainly addressed. Being unable to express yourself verbally was a major obstacle for patients who expressed a need to understand and to get information about their situation. Non-functioning communication between patients and healthcare staff was the main reason why care needs were not met. Conclusion: Despite prior research, theories, values, skill descriptions and laws describing the importance of caring for the psychological needs of the patient through an individual and ethical approach, the healthcare staff often abandon this in intensive care. Healthcare professionals need to be better at identifying and meeting these psychological needs. There is a need to deepen specialist education for intensive care nurses, where the psychological patient perspective gets a greater part.