Syftet med denna studie var att ge röst åt de medverkande barnens uppfattningar av förskolans rörelseaktiviteter och av sitt inflytande när det gäller rörelse i förskolan. Vi anser att det finns en kunskapslucka då tidigare forskning kring rörelse i förskolan ur barns perspektiv är bristfällig, eftersom den forskningen mestadels är utförd ur ett vuxenperspektiv. Våra frågeställningar var: Hur uppfattar barn sitt inflytande över sina möjligheter till rörelse i förskolans inomhus och utomhusmiljö? Hur uppfattar barn utbudet av rörelseaktiviteter i förskolans inomhus och utomhusmiljö? Studien är gjord ur barns perspektiv och vi har använt oss av en fenomenografisk ansats, vilket innebar att det var centralt för oss att söka efter variationer av barnens uppfattningar. För att uppnå syftet och besvara våra frågeställningar intervjuade vi barnen. Därefter har en fenomenografisk analys genomförts, i vilken barnens utsagor sammanställdes i beskrivningskategorierna: Det finns många regler, det finns nästan inga regler, det finns mycket rörelse, det finns inte mycket rörelse, vilket utgör studiens resultat. Studiens resultat visar på barnen har mer inflytande över sina möjligheter till rörelse utomhus än vad de har inomhus och att utbudet av rörelseaktiviteter är större i utomhusmiljön än vad det är i inomhusmiljön på förskolan. Vidare lyfts vikten av att lyssna till barnen för att öka deras inflytande över rörelseaktiviteter i förskolans verksamhet.

Att kunna läsa och skriva är betydelsefullt ur både ett samhälls- och individperspektiv där individens läs- och skrivförmåga kan möjliggöra en förändring av individens livsvillkor i samhället. Eftersom läsning och skrivning är viktigt att möta redan i tidig ålder har förskolan en viktig roll och har betydelse för barns lärande och utveckling inom detta. Syftet med denna studie är att undersöka och beskriva kvalitativa skillnader och likheter i variationer av pedagogers uppfattningar av vilka faktorer som skapar förutsättningar för barns läs- och skrivlärande. Utifrån detta är vår forskningsfråga, vilka faktorer uppfattar pedagogerna skapar förutsättningar för barns läs- och skrivlärande i förskolan? För att få svar på vilka dessa uppfattningar är har vi inspirerats av en fenomenografisk ansats, där vi genomfört kvalitativa intervjuer med fyra olika pedagoger som arbetar inom förskolans verksamhet. Resultatet i studien visar att pedagogerna har varierande uppfattningar av vilka faktorer som skapar förutsättningar för barns läs- och skrivlärande i förskolan. Betydelsen av material, betydelsen av pedagogens roll och betydelsen av förskolans struktur är de faktorer som pedagogerna uppfattar skapar förutsättningar för barns läs- och skrivlärande. Resultatet visar samtidigt att pedagogerna belyser olika aspekter inom dessa faktorer. Pedagogerna uppfattar förskolans material som betydelsefullt och menar att materialet ska finnas framme och tillgängligt för barnen. En uppfattning är att mängden material som finns tillgängligt på förskolan inte är så betydelsefullt och framhäver istället pedagogens roll som det som har mest betydelse. Resultatet visar vidare att pedagoger ska ta vara på barns spontana initiativ, intressen och erfarenheter och även att pedagoger ska erbjuda andra möjligheter för barnen än vad hemmiljön kan erbjuda. Rummens utformning och barngruppens storlek har betydelse, då detta försvårar möjligheten till ostörda lästillfällen där pedagogerna kan tillgodose varje barns möjlighet till läs- och skrivlärande och utveckling.

Vi vet alltför lite om hur teknikämnet gestaltas i skolan och ännu mindre om hur det gestaltas i förskolan. Jag är utbildad förskollärare men arbetar i nuläget dels på en kommunal verksamhet som ger utbildning inom teknik samt på teknikkurser riktade till lärare på ett universitet. Min kommunala arbetsplats anordnade nyligen en fortbildning i ämnet teknik riktad till förskollärare och barnskötare i kommunen. Under denna kurs, där jag arbetade som lärare, började jag se mönster som intresserade mig. Deltagarna uttryckte muntligt en viss svårighet med teknikämnet medan de inte fysiskt visade detta. Syftet med denna studie är att via enkätfrågor och fältanteckningar få en ökad förståelse för pedagogernas föreställningar kring teknikämnet och teknikämnet i förskolan samt hur de uttrycker uppdraget att förmedla teknikämnet och på så sätt kunna bidra till vidare forskning inom forskningsfältet. Denna uppsats har även en historisk kontext som lyfter pedagoger som kan tolkas varit inflytelserika inom framväxten av didaktik och utbildningsfilosofi inom teknikämnet och därmed påverkat och påverkar teknikämnet i förskolan. Pedagogerna är Friedrich Fröbel, Christopher Polhem, Eric Eklund, Elsa Köhler och John Dewey. Studien relaterar även till didaktik och PCK i relation till pedagogerna i förskolan. Resultatet från enkäten visar pedagogernas positiva uppfattningar om sitt eget kunnande i teknikämnet i förskolan samt en positiv förväntan på arbetet med teknikämnet i förskolan. Även pedagogernas uppfattningar om teknik kan uppfattas som positiva utifrån enkätens resultat. Teknik samt teknikämnet ses av pedagogerna som en viktig del av samhället och barnets dag i förskolan. Pedagoger i studien uttrycker uppdraget att undervisa i teknikämnet med blandade attityder. Fältanteckningarna åskådliggör att när pedagogerna pratar med varandra visar de att de inte kan eller saknar vissa kunskaper inom teknikämnet. Denna diskurs som motsäger en del av enkätresultatet diskuteras i slutet av uppsatsen.

Att kunna hantera konflikter på ett bra sätt är viktigt eftersom konflikterna är en del av den sociala kompetensen och ett samspel människor emellan. Syftet med studien är att undersöka lärares och fritidslärares erfarenhet av konflikthantering i samband med konflikter bland barn som deltar i skol- och fritidsverksamhet. Undersökningen ska besvara vilken typ av konflikthantering som förekommer i ordinarie skolverksamhet och i fritidsverksamheten på en skola. Detta examensarbete utgår från Robert Thornbergs socialpsykologiska perspektiv. Det är ett perspektiv som innebär att ge en vetenskaplig förståelse och förklaring av gärningar människor utför både när människan är ensam eller tillsammans med andra. Studien baseras på kvalitativ datainsamling med semistrukturerade intervjuer med tre fritidspedagoger och tre ämneslärare vid en skola. Resultatet visar att både fritidspedagogerna och ämneslärarna använder olika typer av konflikthantering beroende på vad för slags konflikt det rör sig om. Resultatet visar också att både fritidspedagogerna och ämneslärarna agerar snabbt och hanterar konflikten på en gång om när det är möjligt. Det betyder att ämneslärarna många gånger behöver göra en bedömning om det är nödvändigt att ta konflikten på en gång eller om konflikten kan vänta med tanke på att konflikter tar tid från ordinarie lektionstid.

Studiens syfte är att undersöka ett urval av pedagogers olika upplevelse om huruvida restriktionerna och förhållningsreglerna i samband med coronapandemin har påverkat förskolebarns sociala lekkompetens och deras lek i förhållande till hur det var innan coronapandemin, samt om pedagoger upplever att betydelsen av deras roll har förändrats sedan innan pandemin. Relationell pedagogik samt utvecklingspsykologi används som teoretiska utgångspunkter. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer används som metod. Resultatet visar att vissa pedagoger upplever barns sociala lekkompetens som oförändrad, samtidigt som den av andra pedagoger upplevs ha försämrats. Resultatet visar även att coronapandemins påverkan borde ha visat sig mer i barnens lek, att coronapandemin haft påverkan i leken i form av sjukhuslek, att barn är mer måna om varandra, samt att leken har moderniserats och influerats av mobilspel. En majoritet av pedagogerna upplever att betydelsen av deras roll har förstärkts då de upplever att de har fått ge mer stöttning åt barnen sedan coronapandemin. Pedagogerna återger att de stöttar barnens sociala lekkompetens genom att medverka i leken. Slutsatsen är att pedagogerna upplever att coronapandemin har i viss mån påverkat barns sociala lekförmåga och att pedagogerna upplever att de har en betydande roll för att ge stöttning åt barnen in i lek och i leken.

Under vår utbildning har vi bildat oss en uppfattning om stora skillnader kring motoriken hos barn och ungdomar. Eftersom vår utbildning sker både teoretiskt och praktiskt har vi fått erfarenhet om hur området kan behandlas från teori till praktik genom bland annat vår verksamhetsförlagda utbildning. Syftet med vår kunskapsöversikt är att skapa oss en förståelse för hur lärare värderar en god motorisk utveckling och hur den kan påverka barn och ungdomar. Vi har även valt att undersöka hur lärare väljer att arbeta med motorisk utveckling i skolan för att vi sedan ska kunna skapa en förståelse om vad som är bra men även vad som kan bli bättre. Utifrån vår sammanställning kan vi se att motoriken har stor betydelse för individen och samhället. Det kan leda till allt fler elever känner sig mer inkluderade i undervisningen eftersom alla människor lär sig på olika sätt och behöver olika utmaningar. Undersökningen utgick från en kvantitativ metod i form av en enkät där vi fick in 55 svar från idrottslärare runt om i landet. Slutsatsen är att det inte bara krävs en ökad fysisk aktivitet samt en ökad motorisk träning för att få barn att utvecklas. Utan det krävs även en utbildad pedagog med rätt kunskaper för att kunna utmana varje elev utifrån deras förutsättningar och behov.

Vi kommer i denna studie beskriva och analysera hur förskollärare uppfattar musikens betydelse för pedagogiskt arbete med de yngsta barnen i förskolan i förskolan. Det är en kvalitativ, empirisk studie där nio verksamma legitimerade förskollärare intervjuats. Resultatet visade att förskollärare ansåg att musik hade stor betydelse det pedagogiska arbetet för de yngsta barnen i förskolan, både som  innehåll, metod och lärandeobjekt. Det visar sig även att förskollärarna ansåg att deras kunskap får betydelse för både dem och barnen, eftersom musikaktiviteter tenderar att utebli om de anser att de har bristande kompetens. Enligt förskollärare finns ett mönster där musikens betydelse i förstahand lyfter språket, matematiken och koordinationen i barnets utveckling. Musiken har betydelser för            barnets drivkraft av att förstå och bli förstådd, redan från späd ålder. / <p>2020-06-08</p>

Jämställdhet är idag ett hett ämne i samhällsdebatten och detta syns i både tidningar och olika medier. Det är stora diskussioner om huruvida det ska vara jämställt på arbetsplatser och att kvinnor och män ska ha lika rättigheter och lika lön, men hur ser det ut där allt börjar, nämligen i förskolan? Vi har genom kvalitativa studier undersökt detta. Syftet med studien var att synliggöra hur förskolor konstruerar miljö och material samt dokumentation utifrån ett genus- och jämställdhetsperspektiv genom kvalitativa intervjuer med förskollärare och barnskötare samt miljöobservationer av avdelningar. Detta gjordes för att se hur förskollärarna och barnskötarna resonerade kring miljön samt hur den framställdes och användes av barnen i relation till jämställdhet och genus. Studiens resultat grundade sig i fyra intervjuer med pedagoger verksamma i förskolan och miljöobservationer av dessa fyra pedagogers fysiska avdelningar. Intervjuerna och observationerna genomfördes på både privata och kommunala förskolor. Eftersom jämställdhet är ett stort och mångfacetterat ämne att undersöka ur ett didaktikvetenskapligt perspektiv valde vi att fokusera på det material förskolorna erbjöd, hur pedagogerna resonerade, vad barnen valde att leka med samt hur dokumentationen framställdes utifrån kön. Anledningen till att vi valde just dessa utgångspunkter var för att Läroplan för förskolan 2018 skriver att det ingår i förskollärarens arbete att inkludera ett jämställdhetsperspektiv i verksamheten för att alla barn ska ha möjligheten att utvidga sina perspektiv och val oavsett vilket kön de har (Lpfö18, s. 12). Vi applicerade detta på materialet i förskolan genom att barnen ska ha möjlighet att göra fria val. För att analysera vårt empiriska material utgick vi från Vygotskijs sociokulturella perspektiv och kompletterade med genusteorin av Hirdman samt flera olika författare. Det vi kom fram till var att barnen lekte till stor del könsneutralt, vilket innebar att det inte förekom enbart stereotypa lekmönster exempelvis pojkar leker med pojkar och flickor leker med flickor och barnen lekte till stor del med blandat material. Det kan bero på att miljöerna var könsneutralt konstruerade med könsneutralt material: bland annat låg fokus på att låta barnen själva skapa sitt material. Pedagogerna var även måna om att konstruera lokalerna utifrån barnens intressen, göra dem tillgängliga och att förändra lokalerna över tid för att göra rummen så intressanta som möjligt. Vi menar alltså att förskolorna framstått som jämställda, men något varierande resultat kring detta framkom i observationerna.

Syftet med studien har varit att synliggöra om pedagoger anser att de får det stöd och resurser som krävs om det finns utmanande barn i barngruppen. Rektorernas synpunkt på om de har rätt förutsättningar att tilldela de resurser som efterfrågas har också varit i fokus. Studien har utgått från en enkät där datamaterialet har tematiskt analyserats. Resultatet visar att det är ungefär lika många pedagoger som anser att de får det stöd och resurser som efterfrågats, som pedagoger som anser att de inte får den hjälp som behövts. Ekonomin har varit en stor del till varför rektorerna inte har kunnat förse sitt arbetslag med den resurs som har efterfrågats. Det framkommer även att det resurser kan behöva ett godkännande från huvudmannen på kommunen, och är en av anledningarna till att förskolor ibland inte fått den hjälp som behövts. I slutsatsen framgår det att det är ungefär lika många pedagoger som uppfattar att de får de resurser som krävs, som pedagoger som anser att de inte får de resurser som behövs. När pedagogerna inte får de resurser som behövs så påverkar det hela barngruppen. Det är inte enbart rektorns ansvar att se till att förskolorna tillgodoses med resurser, huvudmannen har tillsammans med rektorn ett gemensamt ansvar. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

Flera forskare (Erdem, 2018; Norling &amp; Sandberg, 2015) har anmärkt på den bristande forskningen om barns språkutveckling i relation till uteverksamheten. Med utgångspunkt i fenomenologin har pedagogers upplevelser av arbetet med barns språkutveckling i relation till uteverksamheten undersökts. Studiens syfte är att öka förståelsen för pedagogers syn på barns språkutveckling i uteverksamheten såväl som att bidra med kunskap om pedagogers upplevelser av arbetet med barns språkutveckling i uteverksamheten. Utifrån en fenomenologisk och kvalitativ ansats genomfördes fokusgruppintervjuer och en kvalitativ analys. Resultatet mynnar ut i två huvudkategorier; pedagogens synsätt samt möjligheter och utmaningar. Pedagogens synsätt genomsyrar hela studiens resultat och synliggör att pedagogerna betonar ett medvetet språkutvecklande synsätt. Resultatet visar dessutom att pedagogerna upplever både möjligheter och utmaningar i arbetet med barns språkutveckling i uteverksamheten. Pedagogerna beskriver hur de använder utemiljön för att stimulera barns språkutveckling och att barnen såväl som vuxnas språkbruk påverkas av miljön de vistas i. Samtidigt beskriver pedagogerna utmaningar i arbetet med barns språkutveckling, exempelvis organisatoriska utmaningar och vädret. Studien bidrar till en ökad förståelse för pedagogers upplevelser av arbetet med barns språkutveckling i uteverksamheten och ger slutligen förslag på implikationer för pedagoger samt förslag till fortsatt forskning.