Denna studie syftar till att belysa pedagogers perspektiv på Språkintroduktionsprogrammen. Pedagogernas perspektiv är i huvudsak med avseende på vad pedagogerna har för roll på programmet, samt hur de arbetar för att eleverna ska integreras i skolan och nå kunskapsmålen. Genomförandet av studien bygger på kvalitativa intervjuer med pedagoger på samtliga Språkintroduktionsprogram i en medelstor svensk kommun. Resultatet visar att lärarna är väldigt enade i sin pedagogiska syn om hur arbetet på Språkintroduktionsprogrammen ska se ut. Samt att de anser att det är för lite integration mellan Språkintroduktion-eleverna och resten av skolan. Mina slutsatser är att lärarna skapar en trygghet för eleverna och är väl medvetna om språkets betydelse för elevernas kunskapsutveckling. Även att det behövs mer stöd och tydliga direktiv från skolledning och Skolverket för att dessa elever ska integreras mera i skolan och för att de ska få en mer jämlik utbildning som resten av jämnåriga elever i samhället.

Den här uppsatsen handlar om pedagogers syn på förskolebarns tillträde i lek, vilka tillträdesstrategier som är vanligast/bäst och pedagogers syn på sin roll för barns tillträde i lek och därmed blir syftet pedagogers perspektiv på barns tillträde i lek. Uppsatsen utgår ifrån en enkätstudie med kvantitativa och kvalitativa svarsalternativ och frågor. Enkätsvaren har tolkats och analyserats med stöd i teorin barndomssociologi där huvudfokus har legat på Corsaros begrepp tillträdesstrategier. Studien visar att flest av de 17 respondenter anser att barn har relativt lätt att få tillträde i pågående lek och att kommunikation har stor betydelse för inträde. Tillträdesstrategier som  att exempelvis fråga om lov, bryta sig in och erbjuda en roll verkar vara vanliga strategier. Vidare visar studien på att pedagoger anser att barn ibland frågar vuxna om hjälp för inträde i lek och att pedagoger brukar hjälpa barn in i lek om det behövs.

Syftet med denna studie var att synliggöra barns och pedagogers upplevelser av konfliktsituationer och skäll. Ett problem som vi kunde se var att det idag saknas utbildning inom konflikthantering bland pedagoger, vilket i sin tur många gånger leder till att pedagogerna skäller på barnen istället för att reda ut deras konflikter på ett konstruktivt sätt. Vi ville med hjälp av samtal med barnen och teckningar som barnen skapade synliggöra barnens upplevelser och uppfattningar om konflikter och av att få skäll. Genom en enkätundersökning har pedagogerna fått möjligheten att uttrycka sina tankar kring arbetet med konflikthantering i sitt yrke. Vi utgick från det danska Skældud-projektet i och med att det fanns relativt lite forskning kring barns perspektiv på ämnet. Våra resultat har vi fått fram genom att ställa vårt empiriska material i relation till teorier om mänskliga relationer, så som Vygotskijs tankar om utvecklingszoner och relationskompetens i allmänhet. Vi kom fram till att det krävs mer utbildning i konflikthantering inom lärarutbildningen än vad som getts fram till nu. Vår slutsats är att ur barnens perspektiv ligger ett större fokus på kamratrelationer än på hur mycket pedagogerna skäller. Det visade sig även genom studien att pedagogerna ofta skäller på rutin och inte alltid uppfattar hur mycket de skäller just på grund av detta.

Denna kvalitativa studie syftade till att bidra med kunskap om barns samspel i lek samt pedagogers syn på barns lek. De forskningsfrågor som låg till grund för detta arbete var: ”Hur ser barns samspel ut i leken?”, ”Hur arbetar pedagogerna med den dagliga organiseringen av barnens lek?” och "Vad är pedagogernas perspektiv på barns lek?". Studien ämnade svara på frågeställningarna med hjälp av tre utvalda sekvenser från videoobservationer av sex deltagande barns lek samt åtta intervjuer med yrkesverksamma pedagoger inom förskolan. Studiens teoretiska utgångspunkt var det barndomssociologiska perspektivet för besvarandet av delstudie A:s forskningsfråga gällande barns samspel, respektive det fenomenologiska perspektivet för besvarandet av delstudie B:s forskningsfråga gällande pedagogers syn på barns lek och organiseringen av leken i förskolan. Studiens resultat visade att lek som aktivitet kan se olika ut beroende på pedagogers egen uppfattning av begreppet. Det centrala var att leken präglas av fantasi, rutiners påverkan på barns lek, vikten av närvarande pedagoger togs upp som en väsentlig del av pedagogers förhållningssätt och så även hur man på förskolan arbetar med inkludering i lek. Resultatet visade även att barn använder olika strategier i leken och under pågående lek för att 1) försvara den, 2) få tillgång till den samt för att 3) upprätthålla eller höja sina egna positioner i förskolans kamratkultur.

Syftet med denna uppsats var att utifrån ett feministiskt poststrukturalistiskt perspektiv, studera hur några medverkande i ett likabehandlingsnätverk i en Reggio Emilia-inspirerad förskoleenhet, talade om kön/genus och normer. Arbetet med nätverket har beskrivits som en ”minipolitisk” arena; för vardagsnära demokratiska förhandlingar – ett möte mellan rådande ”storpolitik”, i form av läroplan och lagar, och lokalt förverkligande. Därmed ville vi bidra med kunskap om hur ett sådant nätverk kan möjliggöra ett praktiskt arbete med genusfrågor, samt om vilka eventuella svårigheter som finns. Vi samlade in material via intervjuer med sex pedagoger, där några precis påbörjat sitt deltagande i nätverket medan andra hade deltagit i ett år. Vi identifierade ett antal diskurser som var verksamma under intervjuerna och organiserade dem i tre övergripande teman. Det första temat kallade vi ”Talet om yttre förutsättningar och krav”, där särskilt förskolans politiska uppdrag dominerade som anledning till att alls, eller till syvende och sist, arbeta med likabehandling och jämställdhet. Ur intervjuerna kunde vi urskilja att genus inte gärna kopplades till ett vidare likabehandlingsarbete, och fick en sämre status än andra likabehandlingsfrågor. Vi kopplade detta tema till relationen mellan stor- och minipolitik, där förskolans uppdrag på den storpolitiska arenan kunde diskuteras på nätverkets mer vardagsnära minipolitiska arena. Vi förstod det inte som att uppdraget kritiskt granskades, men såg nätverket som ett möjligt forum för minipolitiska förhandlingar. Nästa tema kallade vi för ”Talet om barns möjligheter”. Inom detta identifierade vi en dominerande utvecklingspsykologisk diskurs som försvårade att tala om barnen som delaktiga i genusarbetet, då de var för små och omogna. Det handlade istället främst om de vuxna, som jämställdhetsförändrare. Samtidigt riktades uppmärksamhet mot den pedagogiska miljön, något som vi kopplade till Reggiopedagogikens utforskande karaktär, där nätverket sades bidra med könsliga aspekter och dilemman. Detta förde oss till vårt sista tema; ”Talet om att upptäcka”. I detta tema sades nätverket fungera som en väckarklocka, med tillgång till nya sätt att tänka kring normer och genus, och lite som en ”brännblåsa i rumpan”. Därtill identifierade vi även mindre diskurser, som bland annat antydde problem med lokala förutsättningar, och reflekterade kring vår egen roll som aktiva agenter i de teman som vi skrivit fram.

Utomhusmiljön kommer ofta i skymundan och pedagogers fokus hamnar på inomhusmiljönoch dess betydelse för barns lärande och utveckling. Enligt forskningen i föreliggande studieser inte pedagogerna alltid utomhusmiljö som en undervisningsmiljö samt att de intar en passivroll. Studiens syfte är att bidra med kunskap om vilka diskurser som pedagoger framhåller när de talar om lärmiljöer utomhus och dess betydelse för barns lärande och utveckling.Frågeställningen är; Vilka diskurser kommer till uttryck i pedagogers beskrivningar omutomhusmiljön? Studiens teoretiska och metodologiska utgångspunkter ärsocialkonstruktionism och diskurspsykologi, då det som analyseras är det talande språket. Det empiriska materialet har samlats in med hjälp av semistrukturerade intervjuer med sex förskolepedagoger varav tre stycken arbetar I Ur och Skur förskolor. Med hjälp avanalysverktygen tolkningsrepertoar, kategorisering, retorik, funktion och effekt analyseradesdet inhämtade materialet. Studiens resultat synliggör fyra diskurser: Rörelse i förhållande till lärande, Närmiljön som resurs för lärande, Pedagogens positionering i utomhusmiljön samt Materialets agens och dess betydelse för lärandet. Utomhusmiljön lyfts fram som en positivmiljö för barns lärande och utveckling, särskilt som en miljö för rörelse av hela kroppen där kreativt tänkande frigörs i mötet med naturmaterial. I pedagogers uttalande blir det tydligt att de ser utomhusmiljön i ett vidare perspektiv än enbart förskolegården och närmiljön ses som en viktig och utmanande plats.

Leken är central i barns vardag på förskolan. Läroplanen för förskolan framhäver lekens betydelse för barns utveckling och lärande, eftersom den har ett helt avsnitt om lek i dess värdegrund (Läroplanen 2018 Lpfö 18). Det finns även mål och riktlinjer som säger hur pedagoger ska fullfölja sitt uppdrag och det genom exempelvis tillgodose möjligheter för barn att leka och att lära genom lek. Därmed har pedagogerna en central roll i verksamheten för att stödja barns utveckling och därför är det betydelsefullt att pedagogerna ser leken som en viktig del i barns sociala utvecklingen. Det förklaras i tidigare forskning vilken påverkan leken har för barns kognitiva och sociala utvecklingen. Vår avsikt för denna studie är att ta reda på hur pedagoger uppfattar och upplever lekens betydelse för barnens sociala samspel och relationer. Förutom det vill vi även undersöka vilka pedagogiska verktyg som pedagoger tillämpar vid lek för att främja barns relationer och sociala samspel. Vi har använt oss av kvalitativa metoder och använt oss av self-report som sex pedagoger har svarat på samt därmed gett en inblick på hur de ser på lekens betydelse för barns utveckling och lärande. Resultatet visar att pedagogerna anser att leken spelar en avgörande roll för barnens sociala samspel och relationer. Vårt resultat betonar även vikten av en pedagogs närvaro och att det är väsentligt att pedagoger anpassar sitt arbetssätt och förhållningssätt utefter barnens behov.

Syftet med studien är att undersöka pedagogers och barns uppfattningar om lekens innehåll och pedagogernas roll i leken. Studien utgår från följande frågeställningar: Hur beskriver pedagoger och barn lekens innehåll i förskolorna? Vilken roll har pedagogerna i barnens lek i förskolorna? Hur gestaltas pedagogers och barns beskrivning av lekens innehåll i förskolornas miljö och aktiviteter? Hur gestaltas pedagogers roll i barns lek i förskolornas miljö och aktiviteter? För att uppnå syftet har intervjuer och observationer genomförts på två skilda förskolor i södra Sverige. Följande teoretiska begrepp har använts vid analys av den insamlade empirin: ”being” och becoming”, det kompetenta barnet, ”det relativt kompententa barnet” samt fantasi och kreativitet. Undersökningen tar avstamp i forskning kring perspektiv på lek. Vi utgår från Birgitta Knutsdotter Olofssons, Jean Piagets och Brian Sutton-Smiths perspektiv på lek. Studien visar att pedagogerna drar en parallell mellan lek och lärande då de betonar lärandet som sker under barnens lek. Till skillnad från pedagogerna beskriver barnen lek som någonting lustfullt och att de leker för att det är roligt. Studien belyser att pedagogerna vanligtvis inte deltar i barnens lek som likvärdiga lekkamrater, utan de står vid sidan om, stöttar och övervakar barnen. Vår slutsats är att pedagogerna bör i större utsträckning betrakta lek som flertydig och granska sitt förhållningssätt mot barns lek och lärande, genom att delta mer i barngruppens lek. Pedagoger bör betrakta sig själva och barnen i förskolan som ”lekande lärande individer” eftersom människan utvecklas och får nya kunskaper under hela sin livstid.

The purpose of this thesis is to see how film can be used to invigorate children’s language development. There is not much research regarding this, which is why we have chosen to study this particular topic. The study consists of questionnaires, an interview and a pilot study. We have chosen to proceed from a socio-cultural perspective, language perspective and learning perspective, thus we are interested in the teacher’s views and thoughts about film as a learning tool complemented by what children can gain through film. The result from our surveys show that teachers are divided into two camps, film is a good tool and film is not a part of the preschool mission. We have gained many insights into how film can be efficiently used to invigorate children’s language development and we also have support from the curriculum which has a couple of different points on how film and media is something that could belong in the preschool mission. Finally, the curriculum states that that the preschool activities should be fun, safe and that preschool teachers work for lifelong learning. The study concludes that film should be a part of preschool teachers backpacks because film fulfills many of the goals in the curriculum.

Om musik och musikinstrumenten i förskolan finns det forskning om musikaktiviteter och pedagogers arbete med musik i förskolan. Vårt syfte med denna studien att synliggöra om och analysera hur musik och musikinstrument används i den dagliga verksamheten samt i den fysiska miljön på två utvalda förskolor. Studiens syfte har besvarats med hjälp av dessa frågeställningar: Hur synliggörs musikinstrumenten i den fysiska miljön?, Hur synliggörs och används musik i planerad och oplanerad undervisning? och Vad är pedagogernas perspektiv på användning av musik i förskolan?.  Den kvalitativa forskningsmetoden har används i form av observationer och intervjuer av pedagoger. De teoretiska utgångspunkterna som har används i analysen av empirin är den sociokulturella teorin och det miljöpsykologiska perspektivet tillsammans med olika musikdidaktiska begrepp. Resultatet av studien visar att musiken i form av sång och inspelade musik är tillgängligt varje dag i de två förskolorna. Enligt pedagogerna använder de sig av sånger under samlingar eller i väntan på nästa moment. Det framgår även att de använder sig av inspelad musik under vilan vilket resulterar att sång och inspelad musik används varje dag i förskolan. Det synliggörs även i miljön att musikinstrumenten hålls undangömd i skåp eller på höga hyllor där barnen inte kan se eller nå dem. Utifrån intervjuerna framgick det att pedagogerna upplever användandet av musikinstrumenten som jobbigt på grund av brist på kunskap och i kombination av att “det blir högljutt”.