Syftet med studien är att undersöka platskänsla och värdefulla platser i de sydöstra stadsdelarna utanför Uppsala samt hur dessa hanteras i plandokumenten vid den planerade utvecklingen av området. Studien bygger på en kvalitativ metod där intervjuer genomförts med invånare i de sydöstra stadsdelarna för att ta del av deras känsla av platsen, vilka platser de anser värdefulla samt hur de ställer sig till planerna för området. Vidare undersöks hur de utpekade platserna hanteras i den fördjupade översiktsplanen för området. Till sist undersöker studien hur man kan förstå invånarnas svar i relation till geografiska teorier om plats. Resultatet visar att det finns tydliga likheter mellan invånarnas svar och geografiska teorier. Respondenterna har en stark gemensam platskänsla som främst bygger på en emotionell anknytning till platsen. Inställningen till planerna för de sydöstra stadsdelarna är varierade bland respondenterna, det finns dock ingen större oro för att deras känsla av platsen ska förändras. De värdefulla platser som pekas ut är naturen, skogen och kullarna. Samtliga platser finns med i den fördjupade översiktsplanen och kommer påverkas på olika sätt. Gemensamt för platserna är dock att kommunen efter samråd gjort ändringar för att bevara samt öka tillgängligheten till platserna.

I denna fallstudie undersöks anknytningen som de återkommande turisterna skapar till platsen Åhus. Fokus ligger på aspekterna av känslor, sociala sammanhang/interaktioner och den fysiska platsen som kan leda till en platsanknytning. Metoden är en fallstudie med ett kvalitativt tillvägagångsätt. Fallstudien består av en enkätundersökning i kvalitativ kontext och två semistrukturerade intervjuer med återkommande turister i Åhus.  Resultatet visar att de återkommande turisterna besöker Åhus för släkt/vänner, fritidshuset och att uppleva platsen Åhus. De återkommande turisterna har även olika känslor för platsen Åhus. Detta var sommarkänsla/minnen, känsla av kärlek, hemmakänsla och en lugn känsla. Dessa känslor ger de återkommande turisterna en starkare känsla för Åhus och en anknytning till platsen. Dock så hade vissa en svag känsla till Åhus. De sociala sammanhang som de återkommande turisterna ansågs vara betydelsefullt i Åhus var släkt/vänner, möten med andra människor/grannar och olika sociala aktiviteter. Detta eftersom de känner en tillhörighet genom dessa interaktioner vilket även leder sig till en platsanknytning. Vidare förklarade de återkommande turisterna vilka besöksmål i Åhus som är betydelsefulla för dem. Dessa var stränderna, skogen, hamnen, kyrkan, torget, ålabodarna och Absolut Home. Samtliga besöksmål i Åhus ger tillfredställelse för de återkommande turisterna, som även leder till återbesök och en platsanknytning.

Vi har utfört en kvalitativ studie vars syfte är att belysa vad känslan av hem och hem som fysisk plats har för betydelse för personer som är eller har varit bostadslösa. Vi har utfört sju intervjuer med individer som passar den beskrivningen. Vår utgångspunkt har varit Nattcaféet i Halmstad som Svenska kyrkan driver för att hjälpa och ge stöd åt personer som på olika sätt är i behov av det. Det kan vara bostadslösa personer som t.ex. behöver kläder, men det kan även vara personer som är ensamma som kommer dit för att de uppskattar sällskapet. Frågeställningen vi syftade att besvara: Vilken emotionell och praktisk betydelse har känslan av hem och hemmet som fysisk plats för bostadslösa och f.d. bostadslösa personer som deltar i Nattcaféets aktiviteter i Halmstad? Det empiriska material som vi samlat in analyserade vi utifrån tre socialpsykologiska teorier: Platsanknytning (Gustafson, 2002) Stigmatisering och identitet (Goffman, 1963) och Sociala band (Scheff, 1990). Detta gjordes med hermeneutiken som vetenskapsteoretisk ansats. Med utgångspunkt i dessa socialpsykologiska teorier har vi försökt att lyfta fram betydelsen av hem för personer som under någon period har varit bostadslösa.  Vår studie visar att livet som bostadslös är både fysiskt och psykiskt betungande, och att detta kan lämna tydliga spår i individens personlighet. / We have conducted a qualitative study where the purpose is to highlight what significance the feeling of home and home as a bodily location has to people who are or have been homeless. We have conducted seven interviews with individuals who fit this description. Our starting point was the Nattcaféet in Halmstad that is run by the Swedish church to help and support people who are in need of support in different ways. This may concern homeless people, in need clothes, but it can also be people who are lonely and appreciate the company.Question we sought to answer: What emotional and practical significance does the feeling of home and the home as a bodily place have for the homeless and former homeless people that take part in Nattcaféets activities in Halmstad? The empirical data that we have collected, were analyzed from three social psychological theories: Stigma and identity (Goffman, 1963), Social bonds (Scheff, 1990) and Place Attachment (Gustafson, 2002). This was done with the hermeneutics as science theoretical approach. Based on these social psychological theories, we have tried to highlight the importance of home for people who at some point have been homeless. Our study shows that the life of a homeless person is both physically and psychologically burdensome, and that this may leave clear traces in the individual's personality.

Studiens syfte var att undersöka unga svenskars anledningar samt erfarenhet av migration från Sverige till Barcelona, Spanien, och såvida de kan tänka sig att permanent bosätta sig utomlands. Forskning inom migration finns det gott om, dock saknas kvalitativa studier som fokuserar på svenska ungdomars motiv till utlandsflytten. Studiens teoretiska ramverk bygger på fyra perspektiv; ”Push-pullteorin” som handlar om olika faktorer som har dragit individen till den nya orten samt ifrån ursprungsorten, ”socialt nätverksteorin” som behandlar frågan om huruvida ens kontaktnätverk kan påverka beslut inför en sådan flytt, ”platsanknytningar” som berättar om hur vi känner inför olika platser och hur pass mycket man känner en anknytning till platsen ifråga sett ur olika dimensioner, samt ”identitet” där jag undersöker om informanternas identitetsbygge kan vara en drivkraft i beslutsprocessen. Studiens data består av 8 informanter som har intervjuats i Barcelona. Samtliga informanter är svenska kvinnor och män mellan 21–28 år. Studien visar att anledningen till deras flytt till Barcelona var att de behövde en ny start i livet. De ville hitta sig själv, utvecklas samt få uppleva något mer, något nytt. De förklarar att de flyttade ifrån Sverige för att få kunna vara vem man vill och göra vad man vill utan en massa normer som begränsar ens handlingsutrymme. Push-faktorer dominerade således i beslutsfattandet. Sociala nätverksteorin verkar ha en stor påverkan på deras flytt då alla har flera vänner som har flyttat utomlands. Nästan alla kunde tänka sig att permanent bosätta sig utomlands och det som då skulle vara den främsta orsaken var om de skulle inleda ett förhållande med någon som bor i utlandet. En annan anledning skulle vara jobbet/karriären.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur identitet och processer av identitetsförändring påverkas av uppfattningar om platser och en regional flytt. Detta med fokus på Tornedalingar som har flyttat bort från Tornedalen. För att uppnå detta syfte intervjuades fyra utflyttade tornedalingar, varpå datamaterialet analyserades genom tematisk analys. I likhet med tidigare forskning som har visat att rötter är av stor vikt för människors identitet, visar den här studiens huvudslutsatser att rötter även är av stor vikt för tornedalingars identitet och förhållningssätt. Slutsatserna påvisar även att en flytt från Tornedalen i sig inte nödvändigtvis påverkar identiteten, men kan leda till att individer träder in i nya sociala sammanhang som i sin tur kan kopplas till identitetsförändring.

Syftet med den här uppsatsen är att ta reda på hur unga queer-personer upplever Uppsala. Utifrån ett fenomenologiskt perspektiv besvaras frågeställningarna ”Hur upplever unga som identifierar sig som queer att bo och leva sina vardagsliv i Uppsala?” och ”På vilket sätt rör man sig i staden och hur påverkar olika platser ens sätt att vara eller uttrycka sig?”. Materialet utgörs av semistrukturerade intervjuer av sju personer som identifierar sig som queer och metoden bygger på en kombination av innehållsanalys och narrativ analys. Resultatet visar att identiteten är tätt sammankopplad med upplevelsen av platsen och beteendet skiftar beroende på hur accepterande man uppfattar den givna platsen. Uppfattningen är att Uppsala är en tillåtande plats som präglas av öppenhet, samtidigt som det finns platser som kan leda till obehag utifrån ens queera identitet. Det finns platser i staden där normerna kring vilket beteende som är accepterat är starkare än andra. På dessa platser väljer flera att anpassa sitt beteende eller dölja delar av sin identitet för att minska känsla av att vara out of place.

The thesis introduces the concept of ‘sense-making of risk’ (riskförståelse) for the purpose of the theoretical and empirical study of the individual’s sense-making of risk. Particular weight is attached to an examination of the term’s various components, its compass, and the relationship between sense-making of risk and behaviour. The premise is that risk is created and defined by the common conceptions that exist within the framework of a specific social context; the effect is to focus attention on the significance of social and cultural contexts. To provide a full picture of sense-making of risk, and risk behaviour, and to study these phenomena using a variety of methodological perspectives, the data was gathered from both polls and focus-group interviews. It is in the first article, based on a focus-group interview study, that the concept of sense-making of risk is introduced: the empirical results demonstrate that it can be used to chart how young people with similar risk perceptions differ in their understanding of a variety of risks. A theoretical model is proposed that establishes that there are two dimensions to the individual’s sense-making of risk. The second article considers young people’s risk behaviour in traffic milieus. The principal conclusion drawn in this study is that the individual’s sense-making of risk is insufficient to explain behaviour in relation to risk: the spatial context must also be taken into account. The third article focuses on the relationship between place attachment and sense-making of risk, and demonstrates that various aspects of place attachment have implications for the individual’s sense-making of risk. The fourth and final article offers a cluster analysis. The article’s most important result is its refinement of the theoretical concepts.  Structure of meaning is singled out as the basis for the individual’s sense-making of risk. In its empirical application the concept was shown to be useful in studying the behavioural differences between various social groups, since grouping by structure of meaning furnishes an explanation for variations in risk and risk-reducing behaviour. The introductory and concluding chapters assemble the studies’ findings and offer a full account of the concept of sense-making of risk. The thesis’ most important conceptual contribution is to the question of how the individual arrives at a personal sense-making of risk. However, it will fall to future studies to establish the concept’s general applicability by considering its theoretical ramifications and empirical implementation. In this way, sense-making of risk can take its place in a specifically sociological conceptual apparatus that focuses on how the individual relates to risk. / Föreliggande avhandling introducerar begreppet riskförståelse (sense-making of risk) och dess syfte är att teoretiskt och empiriskt studera detta begrepp. Särskild vikt har lagts vid att undersöka riskförståelsens olika beståndsdelar, dess rumsliga dimensioner samt relationen mellan riskförståelse och beteenden. Med utgångspunkt i att risker definieras och skapas med utgångspunkt i gemensamma föreställningar inom ramen för ett specifikt socialt sammanhang fokuseras betydelsen av sociala och kulturella kontexter. Med detta som grund har begreppsutvecklingen i avhandlingen bland annat inspirerats av Karl Weicks och Alfred Schütz teorier om individens meningsskapande. I de olika delstudier som ingår i avhandlingen studeras olika aspekter av individens riskförståelse och risk-/riskreducerande beteenden. Genom att utgå ifrån Weicks teorier om meningsskapande illustrerar riskförståelsebegreppet individens personliga förståelse för olika risker. De normer och värderingar som omger individen i det sociala och rumsligt definierade sammanhang som hon befinner sig i är avgörande för vilken förståelse hon kan skapa för en risk. Genom att använda bland annat Schütz teorier om sociala relationer betydelsen och funktionen av individens meningsstruktur synliggjorts som bas för individens riskförståelse. Meningsstrukturen består av flera olika beståndsdelar och i avhandlingen lyfts fyra av dessa fram: egna erfarenheter, värderingar, platsanknytning och social skiktning. Genom att individen relaterar den risk hon möter till den egna meningsstrukturen skapas förståelse för den specifika risken. Meningsstrukturens funktion är att bistå individen med förenklingar av verkligheten för att göra det möjligt att skapa mening kring olika risker. En viktig aspekt vad gäller meningsstrukturen är att den i hög grad är socialt konstruerad genom socialiseringsprocesser i det specifika rumsliga sammanhang som individen befinner sig i. Detta innebär att individens förståelse av risk relateras till olika sociala och rumsliga sammanhang; individens riskförståelse är således platsbunden. Avhandlingen bygger på fyra delstudier vilka presenteras i artikelform. Datamaterial samlats in genom både enkätundersökningar och fokusgruppsintervjustudier för att undersöka detta fenomen utifrån olika metodologiska perspektiv. I den första artikeln, baserad på en fokusgruppsintervjustudie, introducerades begreppet riskförståelse. De empiriska resultaten visade att begreppet kan användas för att synliggöra hur ungdomar med liknande riskperceptioner skiljer sig åt i sin förståelse av olika risker. En teoretisk modell utformades som beskriver individens riskförståelse med utgångspunkt i två dimensioner. Den första dimensionen relaterade till i vilken grad individens riskförståelse är platsbunden och den andra till om individens riskförståelse främst kan beskrivas som kollektivt eller individuellt orienterad. Empiriskt åskådliggjorde resultaten att ungdomarna i studien uppfattade samma risker som allvarliga men att deras riskförståelse skilde sig åt och att dessa skillnader kunde härledas till boendemiljö. I den andra artikeln studerades ungdomars riskbeteenden i trafiken. I studien gjordes logistiska regressionsanalyser på ett datamaterial hämtat från Trafiksäkerhetsundersökningen 2001. En viktig slutsats från denna studie var att det är viktigt att inte bara ta hänsyn till individens riskförståelse, utan också till rumsliga sammanhang vad gäller att förklara individens beteenden i relation till risk. Den tredje artikeln, som baserades på en fokusgruppsintervjustudie, var en tillämpning av begreppet riskförståelse med avseende på risker i trafiken. Undersökningen fokuserade på relationen mellan platsanknytning och riskförståelse. Studien visade att olika aspekter av platsanknytning har betydelse för individens riskförståelse. Social tillhörighet hade särskilt stor betydelse vad gäller riskförståelse hos de ungdomar som deltog i studien men också de andra dimensioner av platsanknytning som studerades (yttre förhållanden, ömsesidigt beroende och värdegemenskap) hade betydelse för riskförståelse hos respondenterna i studien. I den fjärde delstudien genomfördes klusteranalys på ett datamaterial från undersökningen Samhälle och värderingar 2008. Det viktigaste resultatet från denna studie var den teoretiska begreppsutveckling som presenterades. Denna innebar att meningsstrukturen lyftes fram som bas för individens riskförståelse. Vidare gjordes en operationalisering av individens meningsstruktur, vilken användes för att gruppera individer. Den empiriska tillämpningen visade sig vara användbar vad gäller att studera skillnader i beteenden mellan olika grupper i samhället då gruppering utifrån meningsstruktur bidrog till att förklara skillnader i risk-/riskreducerande beteenden. I kappan förs de olika delstudierna samman och begreppsutvecklingen i fråga om riskförståelse beskrivs. Begreppet är av särskild vikt vad gäller att beskriva hur sociala och rumsliga sammanhang ingår i individens riskförståelse. Den begreppsutveckling som gjorts har också visat att individen baserar sin riskförståelse på en meningsstruktur vilken också kan användas för att undersöka risk- och riskreducerande beteenden. Avhandlingens viktigaste bidrag är den teoretiska begreppsutvecklingen ifråga om hur individen skapar sin personliga riskförståelse. Ytterligare teoretisk begreppsutveckling och empiriska tillämpningar bör dock göras i kommande studier för att säkerställa begreppets generella användbarhet. Genom detta kan riskförståelse bli en viktig del i en specifikt sociologisk begreppsapparat med fokus på hur individen förhåller sig till risk.

Rätten att få berätta sin historia om en plats är ett sätt att göra sig till en del av platsens historia. Dessvärre medför dominerande maktrelationer i samhället att vissa kulturella resurser, såväl historiskt som i nutid, prioriteras bort. Bilder av stadens olika platser har länge manipulerats av inflytelserika samhällsgrupper för att främja ekonomiska och sociala egenintressen. Liknande bilder tenderar då att stå modell för olika städer. Det är emellertid inte önskvärt att stadsutvecklingen genererar enformighet och homogenitet, utan planeringen bör sträva efter att visa upp en mångfald i förhållande till kulturella resurser (Philo & Kearns 1993).Syftet med denna uppsats är att studera hur kultur kan användas som ett verktyg för att främja hållbar stadsutveckling. Mer specifikt belyses hur kultur kan främja platsanknytning och hur cultural planning kan användas i utvecklingen av stadsdelen Östra Sorgenfri i Malmö. Utgångspunkten är att god platsanknytning skapar grund för tillit och upplevd trygghetskänsla, vilket främjar god livskvalité. Att ge förutsättningar för en upplevd god platsanknytning till sitt bostadsområde, understödjer hållbar stadsutveckling ur ett socialt hållbarhetsperspektiv. Denna studie undersöker således hur platsanknytning kan stärkas med hjälp av kultur som verktyg.Det teoretiska avstampet tas i hållbar stadsutveckling. Därtill behandlas teoretiskt viktiga begrepp som kultur, cultural planning samt platsens betydelse för människor kopplat till platsanknytning, identitet och berättandet som medel för att skapa en bild av platsen. Denna uppsats utgörs av en fallstudie av Östra Sorgenfri och har arbetats fram i samverkan med MKB Fastighets AB. Som största fastighetsägare i stadsdelen har bostadsbolaget belyst Östra Sorgenfri som ett område med utmaningar och i behov av extra sociala insatser. För att besvara uppsatsens frågeställningar har kvalitativa intervjuer genomförts med kompletterande litteraturstudier. Intervjuerna gjordes med personer sakkunniga inom undersökningsområdet eller verksamma inom stadsplanering respektive förvaltning.Cultural planning är en metod som syftar till att, utifrån invånarna, beskriva det som karaktäriserar platsen, lyfta fram dessa kulturella resurser och utveckla dem, således strategiskt integrera kulturen i samhällsplaneringen. Cultural planning är en demokratisk planeringsmodell och därigenom är deltagande en betydande framgångsfaktor, då det kan vara avgörande för medborgarnas känsla av samhörighet och anknytning till platsen. För att stärka Östra Sorgenfris kulturella resurser har vi, i linje med cultural planning, valt att lyfta stadsvandring som förslag till projektplan. Kännedom om platsen och dess historia är viktigt för platsanknytningen. För att säkerställa förankring, representativitet och inkludering utformas stadsvandringen genom deltagande- och dialogprocesser i Östra Sorgenfri / To have the right to tell your own story about a place is to make yourself a part of the history of the place. Unfortunately, dominating power relations in society today tend to prioritize a certain kind of cultural resources. This has, both historically and in the present, resulted in a distorted image of the city; an image beneficial to those who are most influential in the society, promoting these groups' economic and social self-interests. This tends to create similar images of different cities instead of creating the diversity and heterogeneity desired in urban development. Planning should instead strive to showcase the diversity of cultural resources available (Philo & Kearns 1993).The purpose of this thesis is to study how culture can be used as a tool to promote sustainable urban development. More specifically, the thesis highlights how culture can promote place attachment in Östra Sorgenfri and how cultural planning can be used in the development of the area. The basic assumption is that a good place attachment creates a basis for trust and perceived sense of security, which promotes a good quality of life. Providing people with the conditions to experience good place attachment in their neighbourhood supports sustainable urban development from a social perspective. Therefore, this study examines the strengthening of place attachment through culture as a tool.The theoretical starting point of this essay is sustainable urban development. Additionally, the following important theoretical concepts will be examined: culture; cultural planning and the importance of place attachment; identity and storytelling as a tool to create a place image. This thesis consists of a case study of Östra Sorgenfri, a central neighbourhood in Malmö, Sweden, and has been developed in collaboration with MKB Fastighets AB. As the main property owner in the area, MKB has highlighted Östra Sorgenfri as an area with many challenges that is in need of additional social measures. In order to answer the research questions, qualitative interviews was conducted and complemented with literature studies. The interviews were conducted with experts in the field or with persons working with urban planning and/or management.Cultural planning is a bottom-up method based on the inhabitants’ perspective. It is a democratic planning model and participation is a significant factor of success, as it can be crucial to citizens' sense of belonging and attachment to the place. In order to strengthen Östra Sorgenfri’s cultural resources we have, in alignment with cultural planning, decided to promote city walks as a recommendation for the project plan. Awareness of the place and its history is important when striving for inhabitants to feel attachment and kinship with the people who live there. The city walk will be designed through participation and dialogue processes with residents and people working in the district, thereby ensuring that the project is well anchored and that the stories about Östra Sorgenfri are inclusive and representative.

I den här studien undersöks identitet hos geografiskt rörliga unga kvinnor som flyttat till Uppsala från olika delar av Sverige. Syftet med denna undersökning är att ta reda på vad identitet, dialekt och platsanknytning betyder för informanterna, samt hur de resonerar kring, förhåller sig till och ser på sin identitet i förhållande till dialekt och plats. Undersökningsmetoden är semistrukturerade enskilda djupintervjuer med tio unga kvinnor från olika landskap, i åldrarna 20–30 år. Analysmetoden är en kvalitativ analys av det insamlade intervjumaterialet, med utgångspunkt i tidigare forskning om och teoretiska perspektiv på bland annat identitet, dialekt kontra standardspråk, plats, språklig förändring och mobilitet. Resultaten pekar på att dialekt och platsanknytning fyller en viktig funktion för informanternas identitetskonstruerande, framför allt i form av koppling till rötter och trygghet och en känsla av samhörighet – men de kan också orsaka vara förknippade med stereotyper, fördomar och identitetsmässiga konflikter. Dialekten och ursprunget samt förhållningssättet till dem blir betydelsefulla på nya sätt efter flytten till Uppsala, på både gott och ont. Slutligen visar studien att identifikation med dialekt och plats på ett komplext sätt påverkar hur informanterna konstruerar sina identiteter i olika sammanhang och hur de orienterar sig framgent i livet.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur användandet av mobilapplikationen ARK56, har påverkat användarens friluftsliv, platsanknytning och landskapsidentitet i området Blekinge Arkipelag. Projektet ARK56 utvecklades i biosfärområdesarbetet, som ett nätverk av leder för friluftsliv och aktiviteter kopplat till näringslivet i området. Mobilapplikationen ARK56 har en viktig del i detta projekt, och innehåller ett interaktivt kartverktyg baserat på Naturkartan, och filterfunktioner som ger användaren möjlighet att skräddarsy den information som presenteras i mobilapplikationen. Tidigare studier på mobiltelefonanvändning i friluftslivet visar på att tillgängligheten till områden har ökat men att tekniken även kan påverka hur vi uppfattar omvärlden. Även studier på hur anknytning och identitet kan inverka på boendes ställningstagande i frågor rörande plats och landskap i ett biosfärområde visar på vikten av informationsspridning. Då det saknas forskning på hur en mobilapplikation som ARK56 påverkar friluftsliv, platsanknytning och landskapsidentitet, skapades en web-baserad enkätundersökning som skickades ut i mobilapplikationens nyhetsflöde. Denna undersökning riktade sig till användare inom kommunerna i Blekinge Arkipelag där enkätundersökningen innehöll frågor om friluftsliv, platsanknytning och landskapsidentitet kopplat till användandet av mobilapplikationen. Resultatet visar att över åttio procent av användarna har besökt en plats som de tidigare inte varit på, och mer än hälften av de svarande anser att mobilapplikationen ARK56 har bidragit till fler friluftsbesök. Resultatet visar även på en komplex och individuell platsanknytning, och en landskapsidentitet hos användarna som innehåller karaktärer vilka är känsliga för framtida förändringar. / The purpose of the thesis is to investigate how the use of the mobile application ARK56, has affected the user's outdoor recreation, place attachment, and landscape identity in the Blekinge Archipelago area. The ARK56 project was developed in conjunction with the biosphere reserve,  as a network of trails for outdoor recreation and activities linked to the business community in the area. The mobile application ARK56 has an important part in this project and contains an interactive mapping tool based on the Nature Map, and filter functions give the user the opportunity to customize the information presented in the mobile application. Previous studies on mobile phone use in outdoor recreation show that accessibility to areas has increased, but that technology can also affect how we perceive the outside world. Studies on how attachment and identity can affect residents' stance on issues concerning place and landscape in a biosphere reserve also show the importance of disseminating information. As there is a lack of research on how a mobile application such as ARK56 affects outdoor recreation, place attachment, and landscape identity, a web-based survey was created which was sent out in the mobile application's news feed. This survey was aimed at users within the municipalities in Blekinge Archipelago, where the survey included questions about outdoor recreation, place attachment, and landscape identity linked to the use of the mobile application. The results show that over eighty percent of the users have visited a place they have not been to before, and more than half of the respondents believe that the mobile application ARK56 has contributed to more outdoor visits. The results also show a complex and highly individualized place attachment. Further, results also reveal user landscape identity inclusive of place characteristics that are sensitive to future changes.