Kulturarv är en aspekt som måste beaktas i planeringen av framtidens städer. Tinnerbäcksbadet är en plats som många Linköpingsbor har en stark koppling till på grund av dess långa historia. Syftet med denna uppsats är att bidra med en ökad förståelse av invånares relation till Tinnis samt hur historiska avlagringar beaktas i planeringen av platsens nya utformning. Platsanknytning och stigberoende har tillsammans genom sina teoretiska utgångspunkter format studiens analys. Uppsatsen är en kvalitativ fallstudie där åtta semistrukturerade intervjuer med tjänstepersoner och Linköpingsbor har legat till grund för empiriinsamlingen. Anknytning till en plats är individuell och vissa respondenter har en starkare anknytning till Tinnis än andra, det kan påverka deras inställning till förändringen av platsen. Förändringsprocessen har varit lång och utdragen bland annat på grund av de många intressen som finns kopplade till platsen. Planerare måste ta hänsyn till många olika aspekter vilket kan leda till att aspekter gällande kulturarv förminskas. / Cultural heritage is one aspect which urban planning needs to consider. Many of Linköping’s residents have a strong connection to Tinnerbäcksbadet because of its long history. The purpose of this essay is to increase the understanding of the residents’ relationship to Tinnis and how historical remnants are taken into account in the planning of the site’s new design. The essay is a qualitative case study where eight semi-structured interviews have been the basis for the empirical collection. The empirical material was analyzed using the theories place attachment and patch dependency. Attachment to a place is highly individual and some respondents have a stronger attachment to Tinnis than others which may affect their attitude towards the change of Tinnis. The planning process has been protracted, mainly due to the many interests that intersect in this place. Planners need to consider many aspects, which might lead to diminish of cultural heritage aspects.

Syftet med denna undersökning är att belysa och analysera de breda effekterna av flykting- förläggningen i Svappavaara under dess verksamma tid 1987–1995. Däribland hur den togs emot i lokalsamhället, men även dess roll för upprätthållandet av arbetstillfällen, bostäder och samhällsfunktioner i och med den ekonomiska nedgång som drabbade Svappavaara med gruvkrisen, och föranledde till behovet av alternativa näringar såsom flyktingförläggningen. Undersökningen utgår från de teoretiska begreppen ekonomiska upp- och nedgångar samt platsanknytning, vilka används som analytiska redskap genom denna historiska fallstudie med vissa inslag av rumslig metod. Undersökningens slutsatser pekar på flyktingförläggningen som en stor bidragande faktor till att Svappavaara kunde behålla arbetstillfällen, befolkning, bostäder och samhällsfunktioner när krisen slog till. Lokalsamhället tog varmt emot flykting- förläggningen och flyktingarna som integrerades väl i samhället och bidrog med liv och rörelse i bygden, till minskad arbetslöshet, till att mängder av bostäder inte längre behövde rivas, och slutligen till att Svappavaara överlevde krisen. / This study aims to highlight and analyze the multifaceted effects of the refugee facility in Svappavaara during its operative time between 1987 and 1995. It illustrates how the local community received the refugee facility and its role in the maintenance of jobs, housing, and municipal services with the economic downturn that hit Svappavaara as part of the mining crisis, which led to the need for alternative industries such as the refugee facility. The study is based on the theoretical concepts of booms and busts, and place attachment, which are used as analytical tools throughout this historical case study including some elements of spatial method. The study's conclusions point to the refugee facility as a major contributing factor to Svappavaara being able to maintain jobs, population, housing, and community functions when the crisis hit. The local community warmly welcomed the refugee facility and the refugees who integrated well into the community and contributed to the activity in the area, to reduced unemployment, the fact that many homes no longer needed to be demolished, and finally to Svappavaara surviving the crisis.

This study is a degree project in Information Design with a focus on Spatial Design. The aim has been to gain an understanding of the residents' relationship to the city of Fuengirola through methods and theories. This with the goal of developing a public environment that leads to an increased sense of place while respecting and informing about a culture that is de-prioritized in favor of fast-growing tourism. The work inspects, from a perspective of Critical Regionalism and Sense of Place, the meaning of an authentic cultural experience and how it can be communicated through a spatial design.   Methodical work has been carried out where interviews, photo studies, site analyses and an analysis of these have led to answers regarding which factors the residents of Fuengirola feel most attached to and which aspects have been lost over time. The results concluded that the attachment to place and the place identity that Fuengirola generates are based on interactions, traditions, and social gatherings, where the beach and tourism play a leading role. The sense of place is also strengthened through materials from a former room, as they still have a cultural importance today. The collected empirical evidence in combination with the theories has been the basis for a design proposal. The proposal involves a concept of different passages that reflects the activities and interactions that have characterized a room of the past and the factors that created an attachment to the place among the inhabitants. This degree project only visualizes part of a selected street to give an example of how these streets can potentially benefit an increased sense of place, place identity and connection to place in the city of Fuengirola. / Denna studie är ett examensarbete inom Informationsdesign med inriktning Rumslig Gestaltning. Syftet har varit att genom metoder och teorier få en förståelse för invånarnas relation till staden Fuengirola. Detta med målet att utveckla en offentlig miljö som leder till en ökad platskänsla samtidigt som den respekterar och informerar om en kultur som bortprioriteras till förmån för en snabbväxande turism. Arbetet inspekterar, ur ett perspektiv av Kritisk Regionalism och Sense of Place, innebörden av en autentisk kulturell upplevelse och hur den kan kommuniceras genom en rumslig utformning. Ett metodiskt arbete har bedrivits där intervjuer, fotostudier, platsanalyser samt en analys av dessa har lett till svar inom vilka faktorer som Fuengirolas invånare känner mest anknytning för samt vilka aspekter som förlorats genom tiden. Resultaten kommer fram till att den platsanknytningen samt den platsidentitet som Fuengirola genererar har sin grund i interaktioner, traditioner och sociala sammankomster, där strand och turism bär en ledande roll. Platskänslan stärks även genom material från ett dåtida rum, då de har fortfarande en kulturell vikt idag. Den insamlade empirin i kombination med teorierna har legat som grund för ett gestaltningsförslag. Förslaget innebär ett koncept av olika stråk som reflekterar de aktiviteter och interaktioner som har präglat ett dåtida rum och de faktorer som skapat en platsanknytning hos invånarna. Detta examensarbete visualiserar endast del av en utvald gata för att ge ett exempel på hur dessa stråk kan eventuellt gynna en ökad platskänsla, platsidentitet och platsanknytning i staden Fuengirola. / <p>En del bilder har inför publicering suddats ut på grund av upphovsrättsliga skäl. </p>