Psykisk ohälsa orsakar ofta ett stort lidande för både drabbade individer och deras närstående. Hur politiker sätter ramar och fördelar resurser påverkar i hög grad hur vård, behandling och stödinsatser fungerar i praktiken. Politiska formuleringar och framställningar av olika aspekter rörande psykisk ohälsa påverkar även allmänhetens syn, attityder och inställningar. Syftet för denna studie är att undersöka hur de politiskapartierna Socialdemokraterna, Moderaterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna förhåller sig till och framställer frågor kring psykisk ohälsa, vård och stödinsatser och vilka potentiella effekter det för med sig. Detta ställs även i relation till vad tidigare forskning och kartläggningar har kommit fram till. En textanalys av vad partierna själva skrivit på sina hemsidor och i valmanifesten från 2018 har genomförts och som analysverktyg har Carol Bacchis diskursanalytiska “What's the problem represented tobe” - ansats använts. Studien visar på likheter mellan partierna som en betoning på barn och unga och långa vårdköer inom psykiatrin. I Sverigedemokraterna och Moderaternas framställningar görs invandrare och nyanlända till en belastning på välfärdssystemet. Moderaternas främsta betoning ligger på sjukfrånvaro till följd av psykisk ohälsa och dess kostnader medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet talar om psykisk ohälsa i termer av ekonomisk jämlikhet och ojämlikhet ligger. Partiernas framställningar ochpolitik för med sig olika effekter som riskerar att bidra till bland annat diskriminering och stigmatisering och potentiellt även en ökad psykisk ohälsa. Brister i dagens system som kartläggningar visar på handlar till stor del om samverkan mellan olika vårdgivare och ansvarsfördelning mellan landsting och kommuner, vilket ges ett begränsat utrymme i partiernas framställningar.

Den svenska Försvarsmakten har under de senaste 100 åren varit stadd i ständig förändring. Dess styrka, organisation och uppgifter har ändrats i takt med rådande politiska villkor och  säkerhetspolitiska förutsättningar. Denna anpassningspolitik, som tidigare benämndes elasticitetsprincipen, är en uttalad politisk viljeinriktning syftande till att balansera de ekonomiska anslagen till försvaret med övriga viktiga samhällsområden. Som utgångspunkt för anpassningspolitiken anges, nu som då, säkerhetspolitiska argument. Det är det rådande omvärldsläget som avgör om försvaret måste tillväxa eller kan reduceras, heter det från beslutsfattarna.I denna uppsats görs en jämförelse mellan försvarsbesluten 1936 och 2000. Med en kvalitativ metod som grund, studeras de bägge besluten utifrån ett policyprocessperspektiv. Tonvikten läggs på själva policyutformningsfasen, d.v.s. hur besluten växer fram och formuleras. Uppsatsen visar att det är andra frågor än de rent säkerhetspolitiska som avgör omfattningen, och därmed realismen, i den svenska anpassningspolitiken. Ekonomiska förutsättningar, budgetmässiga aspekter samt sociala och kulturella ambitioner, har påverkat utformningen och omfattningen av Försvarsmaktens utveckling. Behovet av folkligt stöd för den förda politiken samt den uttalade viljan till politiskt samförstånd är också genomgående teman. / During the latest century, the Swedish armed forces have been in a state of constant development and change. Its organisation, strength and overall tasks changed in line with the, at that time, actual conditions for domestic and security policy. This so-called policy of adaptability, earlier named the principle of resilience, was and still is an explicit political intention aiming to balance the economical appropriations between the armed forces and other important public functions.Today, as well as in the past, security policy is marked as a cornerstone for the policy of adaptability. It is the international political and security environment that should be the determined reason for growth or reduction of the armed forces.This essay compares the parliamentary defence resolutions from 1936 and 2000. With a qualitative method as basis, the two resolutions are examined from a policy process point of view. The emphasis is on the so-called working phase, in which the resolutions progresses and finally formulates. The essay points out, that it is a fact that other reasons than strict national security policy shape the dimensions of the national defence, and therefore also the credibility, of the policy of adaptability. Economical, social and cultural aspects have influenced the form and size of the development of the armed forces. The need for public support and the political will to reach consensus in these matters is also significant. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

No description available.

Regionalization has become a catchphrase in European countries during the last twenty years with the establishment of the European Union. An ideational development has occurred during time towards emphasing more politicially powerful regions with the idea of new regionalism. Sweden represents a deviant case study, where regions historically have been politically weak and where Sweden has been characterized as a strong unitary state. The aim of this paper is to analyze the political debate in the Swedish parliament concerning the implementation of a stronger regional level (storregioner) during 2007-2010 and to determine if the debate can be characterized as a case of depoliticalization. The theory of depoliticalization have been introduced by Richard Katz and Peter Mair to explain why political parties through external pressure from europeanisation and globalization tend to become more consensual with similar political agendas, leading to a diminished the lef-right scale. This external pressure is argued to also constrain the ability to shape policies on a national level. Political parties are argued in this context to seek to delegate political issues and areas to other political arenas. Three clearly specified questions have been used to qualitatively analyze how the political parties argue concerning the issue of regionalization. The theoretical framework in this paper is based on two conflicting core ideas of regional politics, depoliticalization based on new regionalism and politicalization based on old regionalism to analyze the political debate. Depoliticalization emphasizes technocratic ideas and a minimized state, and where politicalization emphasizes the idea of a strong and active state in regional politics.  The findings in this study suggest that the political debate concerning regionalization can not be seen as a case of depoliticalization, where the rhetoric of the parties differs in two of the three questions. But the political parties share to a high degree a similar argumentation why a regional reform is necessary through technocratic arguments and by pointing to a weakening state pressured by europeanization in need of reform.

Det aktiva deltagandet inom traditionella former för politik såsom politiska partier har de senaste decennierna minskat drastiskt. Särskilt unga är en grupp som allt mer använder sig av andra vägar in i politiken för att påverka denna, såsom sociala medier. Detta skulle kunna påverka ett demokratiskt system som är byggt på representation genom partier negativt. Syftet är att öka förståelsen för ungdomars upplevda hinder för att gå med i ett politiskt parti för att de ska kunna inkluderas mer. Vår fråga är därför, vilka upplevda hinder bidrar till att ungdomar inte engagerar sig i politiska partier? Vi besvarar den med hjälp av 3 fokusgruppsintervjuer innehållande elever i årskurs 3 på två teoretiska program på ett medelstort gymnasium med över 10 nationella program i Mellansverige. Studien fokuserar på 4 teorier om demokrati, passivitet, individualiserat engagemang och sociala mediers påverkan på engagemang. Brist på tid, intresse och kunskap var 3 tydliga hinder som upplevdes av majoriteten av ungdomarna. Ungdomarna är en blandning av standby- och oengagerade medborgare. Engagemanget har individualiserats, då ungdomarna upplever det svårt att veta vad partier står för och även ofta uttrycker en motvilja att behöva ställa sig bakom hela det paket av åsikter ett parti har. Sociala mediers användande har till synes normaliserats och inte mobiliserat fler ungdomar till att bli partipolitiskt aktiva. Vi ser tecken på att Dahls demokratikriterier kan påverkas negativt av demokratins utveckling. Exempelvis kan den låga nivån av kunskap bland ungdomar ses som ett hinder för dem att nå upplyst förståelse. Även effektivt deltagande påverkas negativt av låg kunskap och rädsla för konflikter. Ungdomarna tar inte kontroll över dagordningen genom partier eller alternativa sätt och upplever sig inte ha kontroll över den heller. Det finns väsentliga hinder som upplevs av ungdomar och dessa är problematiska för en representativ demokrati. Den här studien bidrar till att öka förståelsen, men det behövs ytterligare forskning på området.

Medborgarskapet har en betydande roll i alla delar av världen. Det kan ges till medborgare antingen vid födelse eller via en medborgarskaps anmäla. Vissa krav bör uppfyllas innan man ansöker om ett medborgarskap, men just nu debatterar en del partier i Sveriges riksdagen i syfte att försvåra medborgarskapskrav och föreslår språktester som ett krav inför medborgarskapsanmälan. Att inte få ett medborgarskap i ett land, kan det innebära utanförskap och olika rättigheter. Därför blir studiens syfte att undersöka om riksdagsdebatten har förändrats mellan år 2014 och 2022 gällande språkkravet, att se vilka ståndpunkter och argument som förekommer i riksdagsdebatten samt att ta reda på anledningar på partiernas agerande. Studien är en kvalitativ textanalys med inslag av innehållsanalys. För att utföra studien har all fakta i stor omfattning valts från riksdagens webbsida och andra trovärdiga sidor. Resultatet har visat en begriplig förändring i riksdagsdebatten vid de undersökta åren. 2014 har språkkrav inte ägt rum såsom att införa obligatoriska ceremonier, medan 2022 har flertal partier debatterat om vikten att införa språktester. Partiernas olika ställningstaganden har berott på den ideologiska- och strategiska aspekten, såsom att antingen sträva efter fler röster, vilket kräver förändringar eller att hålla fast vid en enda ideologin som inte kräver ändringar. Dessutom har partiernas ståndpunkter och argument kring språkkravet kopplats till det liberalistiska- och kommunitära synsättet. Forskaren har hävdat i slutsatsen att ett språkkrav är mindre viktigt att uppfyllas inför medborgarskapsansökan. Detta baseras på tidigare forskning som har uppvisat att språktester leder bland annat till utanförskap.

Countries with proportional representation are increasingly introducing an electoral threshold to stop smaller parties from entering their parliaments. In this paper, I’m focusing on the  proportional electoral system and mainly why some countries choose to impose a barrier to their parliaments and others do not. First I did a survey to see which countries that are using it and after that I decided to do three case studies including: Sweden, The Netherlands and Turkey. I used Carles Boix theory on proportional electoral systems. The main variable in his theory is that the “threat” from the social democratic parties has an affect on the enforcement of a PRsystem. I wanted to examine whether it was possible to apply this theory on the implementation of thresholds. Finally, it is possible to conclude that Boix theory can be used even when studying the emergence of electoral barriers. Boix theory suggests that any "threat" from new parties makes the old, larger and established parties or other government organizations want to impose a threshold to secure their positions. This was the case in Sweden and in Turkey. In countries where this situation does not exist, it seems to be no need for an electoral barrier, as shown in the Netherlands.

The purpose of the study is to account for and analyse comparisons between the Swedish political parties' programs to show change within and between the parties over time, regarding Swedishness and integration. The goal is to discover in which way the parties have changed or not changed their political programs over a twenty-year period – 1998 and 2018. The text in the political programs is the focus of the study's analysis. A history-didactic perspective is also presented, as an extension of the study's possible use. The comparison reveals both a change within each party and a common change towards a more obligate-based ground to become a Swedish citizen.  What I have found is that there is a significant change over a period of twenty years. The climate has hardened and except from Miljöpartiet, an implementation of Swedish language-tests, social-studies tests and economic consequences, unless these demands are fulfilled, is demanded. Sverigedemokraterna is the only party that has reduced the use of demanding vocabulary, even though they still have the highest use of the demands.

In the late 20th century, the proportions of women and men elected into European national parliaments became increasingly equal. Political parties shape these outcomes by selecting and fielding candidates in elections. Scholars recognise that parties' actions do not occur in isolation; yet there is little systematically comparative research about the configurations of conditions in which these actions occur. Previous research also often relies on studies of West European parties. This doctoral thesis investigates how conditions inside and outside parties combine to create gender-equal parliamentary presence. The thesis examines the extent to which Western European experiences apply to Central and East European parties, and explores the conditions that stand in the way of progress towards gender balance. It presents three empirical studies. The first is a qualitative comparative analysis of 57 West European parties during the late 1980s, a period in which the trend towards equality accelerated. The second study applies the knowledge produced in the first analysis to cases in Central and Eastern Europe. It uses an original dataset covering six parties in four EU member states in a structured focused comparison. Finally, the thesis presents an in-depth case study of an unexpectedly gender-balanced Latvian party. The analyses show that gender-equal parliamentary presence is achieved when conditions inside and outside parties combine, and that no condition is necessary or singularly sufficient. The absence of gender-equal parliaments is sustained by combinations other than the absence of those that lead to gender-balance. Operationalisations from Western Europe turn out to be largely applicable to cases in Central and Eastern Europe. These latter cases also demonstrate that organisational instability need not impede women’s presence in elected office. / Under sent 1900-tal har andelen kvinnor och män i nationella demokratiska parlament i Europa blivit alltmer jämstora. Politiska partier formar politisk representation genom att välja egna kandidater till val. Forskare har visat att partiers beteende på den punkten inte sker i isolering, men det finns ändå en brist på systematiskt jämförande studier om vilka kombinationer av villkor som leder till jämn könsrepresentation i nationella parlament. Dessutom vilar tidigare studier ofta på kunskap om situationen i Västeuropa. Den här doktorsavhandlingen undersöker hur villkor i och utanför politiska partier kombineras för att uppnå jämställd parlamentarisk representation. Den utforskar i vilken grad de västeuropeiska erfarenheterna är användbara i Öst- och Centraleuropa, och studerar villkoren som upprätthåller manlig dominans i parlamentariska partier. Den presenterar tre empiriska studier. Den första är en kvalitativt jämförande studie (fsQCA) av 57 Västeuropeiska partier under sent 1980-tal, en period då andelen kvinnor i nationella parlament ökade. Den andra studien tillämpar kunskapen från den första studien på fall i Öst- och Centraleuropa. Studien bygger på ett unikt dataset med sex partier från fyra EU-stater, i en strukturerad fokuserad jämförelse. Slutligen presenteras en fallstudie av ett ovanligt jämställt parti i Lettland. Analyserna visar att lika andelar kvinnor och män i nationella parlament åstadkoms när villkor i och utanför partier kombineras, och att inget villkor är nödvändigt eller ensamt tillräckligt. Frånvaro av jämn representation upprätthålls av andra kombinationer än de som leder till jämn representation. Operationaliseringarna som utvecklades för Västeuropa är applicerbara i Öst- och Centraleuropa. De senare fallen visar också att organisatorisk instabilitet inte behöver hindra en jämställd parlamentarisk närvaro.

Syftet med analysen har varit att undersöka vilken mening det mångskiftande begreppet jämställdhet får under valrörelserna 2002 och 2006 samt vilka förändringar som har skett. Undersökningen har gjorts genom diskursanalys av partiernas valplattformar från de båda valrörelserna. Med feministisk teori som teoretiskt ramverk har vi analyserat de feministiska diskurser som för en kamp om att fylla jämställdhet med mening och analyserat den förändring som skett. Vårt huvudsakliga resultat är att jämställdhetens mening i båda valrörelserna konstrueras kring Gränsen mellan det privata och offentliga, Våld och Könsmaktsordning eller diskriminering? – och att det är inom dessa områden som kampen om betydelse förs. Mest märkbar är förändringen i Gränsen mellan det privata och det offentliga där det 2002 rådde öppen antagonism mellan en socialistiskt radikalfeministisk diskurs och en konservativ diskurs om familjens betydelse för jämställdheten. 2006 konstrueras jämställdhet i den konservativa diskursen kring familjen, dess valfrihet och möjligheten att pussla ihop arbete med familjeliv, samtidigt som den socialistiskt radikalfeministiska diskursens position har försvagats.