Bakgrund: Anorexia nervosa är en allvarlig ätstörning som orsakar lidande för såväl patienten som dennes familj. Det är den psykiatriska sjukdom som har den högsta dödligheten. Flera försök har gjorts att beskriva orsaker och effektiva behandlingsmetoder. Insjuknandet sker ofta under tonåren och det finns bristfällig kunskap om vad dessa patienter tycker är hjälpsamt i behandlingen. Denna studie syftar till att beskriva barns och unga vuxnas erfarenheter av att vårdas för anorexi. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats och metasyntes som metod. Tio artiklar inkluderades och analyserades genom innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudteman; möt mig där jag är, hjälp mig se det viktiga i livet och bemöt mig med respekt. Deltagarna beskrev ett behov av psykologiskt stöd och att bli sedda som individer, hur relationer var viktiga samt att vårdpersonalens bemötande hade betydelse. Slutsats: Berättelserna visar att patienter med anorexi upplever vården som hjälpsam när de involveras i beslutsfattande, möts som individer och med genuin respekt. Ett personcentrerat förhållningssätt bör implementeras för att ge den vård som dem behöver för att tillfriskna. / Background: Anorexia nervosa is a severe eating disorder that causes suffering for the patients as well as their families. It is the psychiatric disease that has the highest mortality rates. Several attempts have been made to describe its causes and effective treatment. Anorexia often begins in adolescence, and little is known about what these patients view as helpful in their treatment. This study aims to describe children’s and young adults’ experiences of being treated for anorexia.Method: A systematic literature study was made with a qualitative approach and metasynthesis. Ten articles were included and analyzed through content analysis.Results: The analysis resulted in three superior themes; meet me where I am, help me see the important things in life and treat me with respect. Participants described a need for psychological support and to be seen as individuals, that relationships were important as well as the caregiver’s treatment.Conclusion: The narratives showed that patients with anorexia experienced the care as helpful when they got to be involved in decision making, were seen as individuals, and met with genuine respect. A person-centered approach should be implemented to give the care they need to recover.Keywords: Anorexia Nervosa, Adolescent, Young Adult, Mental Health Services, Patient experience

Bakgrund: Att anpassa vården enligt det personcentrerade arbetssättet är en pågående process både internationellt såväl som i Sverige. Implementeringsprojekt och olika former av personcentrerade åtgärder genomförs och är under ständig utveckling inom hälso- och sjukvården. Det framkommer i tidigare forskning att det inom psykiatrisk vård föreligger svårigheter att implementera personcentrerad vård och att det råder ett sjukdomsorienterat förhållningssätt. Patienten behöver få en mer aktiv roll i sin egen vård och därmed bli mer delaktig. Hur personen upplever och förstår sin psykiska ohälsa är av stor vikt. Det ligger även under sjuksköterskans ansvar att möjliggöra detta för patienten, men detta kan vara svårt och flera hinder kan tillkomma. Syfte: Att beskriva de möjligheter och utmaningar som sjuksköterskor kan erfara med personcentrerad vård inom den psykiatriska heldygnsvården. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Som datainsamlingsmetod användes fokusgruppsintervjuer, två grupper med totalt nio stycken deltagare. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Redovisas i fyra kategorier, åtta subkategorier samt ett tema. Temat som genomsyrar hela resultatet är att gemensamt stötta patienten till att måna om sig själv. Slutsatser: Det finns en vilja bland sjuksköterskor att arbeta mer personcentrerat och att göra patienterna mer delaktiga i sin vård. Resultatet visar att i den psykiatriska heldygnsvården fortfarande finns stora möjligheter att arbeta mer personcentrerat, vilket medför att de utmaningar som framkommer behöver omvandlas till och bli möjligheter.

Syftet med föreliggande studie är att genom intervjuer med tjänstemän från socialtjänsten och den regionala psykiatrin undersöka hur organisationerna samverkar kring personer med samsjuklighet. Resultatet baseras på semistrukturerade intervjuer av två tjänstemän från den regionala psykiatrin och två tjänstemän från socialtjänsten i en medelstor kommun i Sverige. Studien har en kvalitativ ansats och tematisk analys har använts som analysmetod. Resultatet visar brister i samverkan på organisatorisk nivå. Förekomsten av samverkan sker via case management och interprofessionella möten, samt främst under planering av samordnad individuell plan. Faktorer som upplevs främjande vid samverkan är ett huvudmannaskap, en beroendemottagning, tydlig lagstiftning och samsyn i vården av samsjukliga. Faktorer som upplevs hindrande är otydlig lagstiftning angående ansvarsfördelning och samverkan, skilda synsätt och kunskapstraditioner samt bristande ekonomiska och politiska intressen för gruppen samsjukliga

Hbtq-personer undviker kontakt med hälso- och sjukvården av rädsla för att utsättas för stigmatisering och diskriminering. Trots att sjuksköterskor inom psykiatrin har en nyckelroll i omvårdnaden råder en kunskapsbrist som hindrar möjligheten till en jämlik vård. Bristande kompetens gällande hbtq kan leda till felaktiga bedömningar av hbtq-personers hälsa. Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta hbtq-personer inom psykiatrisk vård. Kvalitativ metod med induktiv ansats där tio semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk slutenvård genomfördes. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet urskilde huvudkategorierna “Betydelsen av kunskap och erfarenhet för bemötande” och “Vikten av ett normkritiskt tänkande” med subkategorierna “Kunskapens betydelse för bemötandet”, “Erfarenhetens betydelse för bemötandet”, “Bemötande baserat på att se individens utanför normen” samt “Följder av fördomar och antaganden”. Informanternas erfarenheter visade hur variationer i kompetens påverkade bemötandet av hbtq-personer. Det framkom erfarenheter kring negativa attityder men även positiva aspekter såsom ett öppet förhållningssätt. För att vården ska kunna ges på lika villkor behövs mer utbildning kring hbtq inom grund- och specialistutbildning för sjuksköterskor samt kompetensutveckling inom professionen. Ökade kunskaper kan på sikt bidra till ett unisont förhållningssätt och därmed främja psykisk hälsa. Fortsatt forskning inriktad mot enskilda grupper inom hbtq behövs och kan ytterligare bidra till en jämlik vård. / Lgbtq-persons avoid contact with health care because of fear of being stigmatized and discriminated. Although nurses within psychiatry care play a key role in nursing, there is a lack of knowledge that stands in the way of the possibility of equal care. Lack of competence regarding lgbtq can lead to incorrect assessments of lgbtq-persons health. The aim of this study was to describe nurses experiences of approaching lgbtq-persons within psychiatric care. A qualitative method with inductive reasoning where ten semi-structured interviews with nurses within psychiatric care were conducted. Data was analyzed with qualitative content analysis. The result distinguished the main categories “The importance of knowledge and experiences regarding” and “The importance of a norm critical reflective” with the subcategories ”The role of knowledge regarding apporach”, “The role of experience regarding approach”, ”Approach based on seeing the individual outside the norm” and ”The impact of prejudices and assumptions”. The informant’s experiences demonstrated that variations in how competence affected the approach towards lgbtq-persons. Negative attitudes were demonstrated as well as positive aspects such as an open attitude. To obtain equal care, more education concerning lgbtq is needed in nursingprograms, specialist nursing as well as competence development within the profession. Increased knowledge can contribute to a unified approach and support mental health. Further research aimed towards individual groups within lgbtq is needed and can contribute to equal care.

Background: The prevalence of mental illness is increasing and so is the need for psychiatric care. The relationship to the staff affects the well-being and recovery of the patient. Many patients who are living with mental illness experience unfair treatment during psychiatric care.   Aim: This study aimed to describe patient’s experiences of being cared for in a closed psychiatric ward.   Method: A literature review based on 13 qualitative interview studies. The analytic process consisted of coding and thematization.   Results: Four themes covering the patient’s experiences were identified: Meaningful relationships, the importance of activities, being well-informed, to have or not have control.   Conclusion: Patient report that the relationship to the staff affects their well-being and recovery. Being treated with respect promotes a safe and trustful relationship, which enables them to open up and talk about their problems. This in turn makes it possible for staff to identify their problems and help solving them. Factors that promote a safe and trusting relationship is individualized care, where the information is sufficient and understandable for the patient. This enables patients to participate in their care.

Bakgrund  Att leva med en psykiatrisk diagnos omgärdas med både stigmatisering och myter, det leder dessutom till ökad samsjuklighet, ökat somatiskt vårdbehov och förkortad livstid. Sjukvården ska behandla alla människor på samma villkor och syftet med denna studie var att belysa erfarenheter av somatisk sjukvård för patienter som har en psykisk sjukdom.  Metod  En litteraturöversikt baserad på tio kvalitativa artiklar.  Resultat  Personer med psykiatriska diagnoser har erfarenheter från den somatiska sjukvården som att den inte är tillgänglig för alla och att det kan vara svårt att få rätt hjälp. Engagemanget från vårdgivaren upplevs som bristande och diagnostisk överskuggning sker vid flertalet besök. Personernas erfarenheter präglas av att fysisk och psykisk hälsa påverkar varandra, när personerna inte har fått korrekt somatisk vård har deras psykiska hälsa försämrats. Resultatet delades in i fem kategorier; Vårdens tillgänglighet och engagemang, Diagnostisk överskuggning, Fysisk och psykisk hälsa påverkar varandra, Stigmatisering och Disempowerment.  Slutsats  Denna studie visar på att personer med psykiatriska diagnoser har negativa erfarenheter från somatisk sjukvård vilket också lett till att de inte vill uppsöka sjukvård samma utsträckning. Det finns behov av ytterligare forskning inom området och en förändring i attityder gällande personer med psykiatriska diagnoser från vårdpersonalen. / Background  To live with a psyciatric diagnosis involves living with stigmatisation and myths, it also leads to increased comorbidity, increased somatic need for care and shortened life. The healthcare is supposed to treat all people at the same terms and the purpose of this study was to highlight experiences of somatic healthcare for patients who have a mental illness.  Method  A litterature study with ten qualitative studies.  Results  People with mental illnesses have experiences from somatic healthcare such that it is not available to everyone and that it can be difficult to get the right help, the commitment from the care provider is perceived as lacking and diagnostic overshadowing occurs during many visits. Peoples experiences are characterized by physical and mental health affecting each other, when the person have not received proper somatic care, their mental health has deteriorated. The result was divided into five categories; Care availability and commitment, Diagnostic overshadowing, Physical and mental health affect each other, Stigmatization and Disempowerment  Conclusion  This study shows that people with mental illnesses have negative experiences from somatic health care, which has also led to them not wanting to seek care to the same extent. There is a need for more research in the area and a change in attitude regarding people with mental illnesses from the healthcare professionals.

Bakgrund: ECT-behandling har länge varit en metod inom psykiatrin och för patienter med svår depression och suicidala tankar. Behandlingsformen har blivit ifrågasatt och stigmatiserad då den ansetts vara barbarisk och likställts med lobotomi. Rädsla hos patienterna har lett till undvikande av behandlingen eller skam efter behandlingen. Författarna upplever det behövas mer forskning inom ämnet ECT för att förbättra förståelsen kring behandlingen, samt förbättra patienternas trygghet inför, under och efter behandlingen. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av ECT-behandling vid depression. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar utfördes med en induktiv ansats. Analyserades genom metasyntes. Resultat: Analysen resulterade i 3 kategorier: Stigmatiseringen påverkade upplevelsen, Bemötande som hjälpande eller stjälpande, ECT på vinst eller förlust, med tillhörande underkategorier: Fördomar ledde till skam, Rädsla och oro, Hopp och hopplöshet, Otillräcklig information kring behandlingen, Tvång eller otydliga samtycken, Sjuksköterskans bemötande hade betydelse för upplevelsen, Positiva effekter av ECT, Negativa effekter av ECT. Slutsats(er): Resultatet landade i slutsatsen att vikten av adekvat information mellan sjuksköterska och patient är avgörande för att undvika rädsla och oro hos patienten. Behandlingen kan medföra en hel del biverkningar och därför är det extra viktigt med adekvat information om hur behandlingen går till. I sjuksköterskans arbete finns möjligheter till förbättring inom utbildning, bemötande samt informationsutbyte, vilket kan leda till ökad positivitet i upplevelsen av ECT-behandling

Child and adolescent psychiatry and the Child and Adolescent Health in the Jönköping Region lacked a systematic assessment instrument for triaging the level of care for children and adolescents with mental illness.   The aim of the improvement work was to give children with mental illness access to care and treatment, at the right time and the right level of care by introducing a systematic assessment instrument, and one common unit. The purpose of the study was to clarify if the needs young people and parents expressed was handle in the new unit.   The improvement work was based on Nolan’s improvement model. Interviews with patients were conducted prior to the improvement work to obtain customer views. Data for the study was collected through focus group interviews and analyzed with qualitative content analysis.   A new unit launched which providing telephone counseling and assessments regarding care level by using validated assessment instruments. Families appreciate the new way of working and felt listened to. The study showed that the new unit increased collaboration between the first lines of care and specialist care and increased understanding and knowledge of activities.   The introduction of a structured and systematic assessment instrument for triaging resulted in more equal and patient safe assessment, which increased quality and next step for the family.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk hälso- och sjukvård möter dagligen patienter med suicidproblematik. Suicid ses som ett folkhälsoproblem och är ett komplext område att arbeta med. Syfte: var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av omvårdnad vid suicidproblematik inom psykiatrisk hälso- och sjukvård. Metod: Kvalitativ design med induktiv ansats. Tolv semistrukturerade intervjuer analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I studien framkom tre kategorier “Behovet av kontinuerliga och enhetliga bedömningar för patientsäkerhet”, “Vikten av kollegial samverkan som grund för delaktighet” samt "Betydelsen av kompetens för att skapa trygghet”. I resultatet beskrevs specialistsjuksköterskans erfarenheter av att stundtals känna sig ensamma vid suicidriskbedömningar och därav betonades betydelsen av kollegialt samarbete. Specialistsjuksköterskornas erfarenheter var att kompetensen att möta patienter med suicidproblematik samt tiden att handleda kollegor var betydande för att omvårdnaden skulle vara trygg och säker. Specialistsjuksköterskor har en betydelsefull roll i mötet med patienter med suicidproblematik samt att förmedla kunskap till kollegor inom andra verksamheter. Konklusion: Tiden att finnas till för patienterna belystes som betydelsefull och vikten av utbildning och handledning beskrevs som betydande insatser i arbetet med patienter med suicidproblematik. / Background: Specialist nurses in psychiatric health care meet patients with suicide problems on a daily basis. Suicide is seen as a public health problem and is a complex area to work with. Aim: was to describe specialist nurses' experiences of nursing in suicide problems in psychiatric health care. Method: Qualitative design with inductiveapproach. Twelve semistructured interviews were analyzed according to qualitative content analysis. Results: The study revealed three categories "The need for continuous and uniform assessments for patient safety","The importance of collegial collaboration as a basis for participation" and "The importance of competence in creating security". The results described the specialist nurse's experience of sometimes feeling alone in suicide risk assessments and thus emphasized the importance of collegial cooperation. Specialist nurses have an important role in meeting patients with suicide problems and in conveying knowledge to colleagues in other organisations. Conclusion: The time to be there for the patients was highlighted as important and the importance of education and supervision was described as significant efforts in the work with patients with suicide problems.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskor har en central roll i vården och kommunikationen inom professionen är av yttersta vikt för både patientsäkerhet och organisationens effektivitet. Kommunikation och sjuksköterskors teamarbete stärker varandra och tillsammans skapas förutsättningar för god och säker vård. Patienter aktualiseras ofta inom båda vårdformerna vilket kräver en god kommunikation mellan enheterna. Syfte: Syftet med studien var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av kommunikation inom professionen mellan psykiatrisk öppen- och slutenvård. Metod: En intervjustudie med induktiv ansats som omfattade tolv specialistsjuksköterskor genomfördes. Data från intervjuerna analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys och utmynnade i fyra kategorier. Resultat och konklusion: Kontaktvägar med olika funktion var en huvudkategori som framkom och beskriver specialistsjuksköterskornas erfarenheter av hur den nuvarande kommunikationen sker. Resultatet visar att specialistsjuksköterskorna efterlyser en personlig kontakt mellan sjuksköterskor. Kategorin Erfarenheter av ”vi och dem” innehåller resultat kring specialistsjuksköterskornas beskrivning av det relationella samspelet. Resultatet tyder på att specialistsjuksköterskorna saknar personlig kännedom om sina kollegor vilket påverkar samarbetet negativt. Resultatet under kategorin Upplevda hinder visar att specialistsjuksköterskorna har erfarenhet av att inte förstå varandras förutsättningar fullt ut. Kategorin Behov av fler kontaktytor berör önskemålet om utökade mötesplatser och hospitering, vilket kan ses som det centrala budskapet i resultatet av denna studie. / Background: Specialist nurses have a central role in healthcare and communication within the profession is of the utmost importance for both patient safety and the efficiency of the organization. Communication and nurses' teamwork strengthen each other and together the conditions are created for good and safe care. Patients are often brought up to date in both forms of care, which requires good communication between the units. Aim: The purpose of the study was to describe specialist nurses' experiences of communication within the profession between psychiatric outpatient and inpatient care. Method: An inductive interview study involving twelve specialist nurses was conducted. The material was analyzed with qualitative content analysis and resulted in four categories. Results and conclusion: Contact routes with different functions were a main category that emerged and describes the specialist nurses' experiences of how the current communication takes place. The results show that the specialist nurses call for a personal contact between nurses. The category Experiences of "us and them" contains results on the specialist nurses' description of the relational interaction. The results indicate that the specialist nurses lack personal knowledge of their colleagues, which negatively affects the collaboration. Ther esults under the category Perceived obstacles show that the specialist nurses have experience of not fully understanding each other's conditions. The category Need for more contact areas concerns the desire for expanded meeting places and hospitation, which can be seen as the central message in the results of this study.