No description available.

No description available.

Denna kandidatuppsats har i syfte att granska de olika teknologierna för biomakt som gestaltas inom psykiatrivården i Sverige. Metoden som kommer att användas för analysen är fallstudier vilket kommer att användas tillsammans med teorier om biomakt. Den teoretiker som främst förekommer är Michel Foucault, men teorin kommer att kompletteras med fler filosofer och forskare. Analysen kommer att ha en avgränsning vid tre stycken diagnoser; schizofreni, bipolär sjukdom och borderline. I granskningen kommer teorierna och metoden användas för att identifiera vilka olika behandlingsformer som används för patienterna samt vilka teknologier för makt som förekommer i behandlingarna. Resultatet för analysen visar att de huvudsakliga behandlingsformerna för diagnoserna är läkemedel och kognitiv beteendeterapi vilka gestaltar två olika former av biomakt, både regulativ makt och disciplinär makt / The purpose of this bachelor thesis is to examine the different kinds of technologies of biopower that exist within the Swedish psychiatric institution. The method of use is case studies, that will be used in conjunction with theories about biopower. The theorist that is primarily used is Michel Foucault, however the theories about biopower will be further complemented by more philosophers and researchers. The analysis will be limited to three diagnoses; schizophrenia, bipolar disorder and borderline. The theories and methodology will be used in order to identify the different therapies used for the patients as well as the technologies of power that occur in the treatments. The result of the analysis shows that the main forms of treatment for the diagnoses are drugs and cognitive behavioral therapy which consist of two different forms of biopower, both regulatory power and disciplinary power.

Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar i samhället. I dagsläget möter sjuksköterskor oberoende av sin arbetsplats, personer med psykisk ohälsa. Det är viktig att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av att bemöta patienter med psykisk ohälsa eftersom sjuksköterskors bemötande har en inverkan på patienter och på hens upplevelsen av vården. Patienter som upplever att de inte har blivit hörda och tagna på allvar av sjukvårdspersonalen, kan i framtiden undvika att söka vård. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta patienter med psykisk ohälsa inom hälso-och sjukvården. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats vars resultat var baserat på tolv kvalitativa artiklar utifrån sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta personer med psykisk ohälsa. Resultat: Det återkommande temat genom resultatet var att kunskaper kring psykisk ohälsa hos sjuksköterskan har inverkan på bemötande. Detta löper genom alla fem huvudteman, kompetensens påverkan kring bemötande, känslornas påverkan på bemötande, tidspress styr bemötande, bemötande påverkades av stigmatiseringen och sjuksköterskans omvårdnadsfokus påverkar bemötande. Diskussion: Sjuksköterskors erfarenheter resulterade i ett gott och dåligt bemötande gentemot personer med psykisk ohälsa. Ett god bemötande uppnåddes genom att sjuksköterskor innehar kunskap kring psykisk ohälsa, genom att de var flexibla trots tidspressen och genom att de skapade förtroendebaserade relationer mellan sig själv och patienterna. Att arbeta utifrån personcentrerad vård är ett sätt att lyckas med bemötande. Detta gör att sjuksköterskan kan se individen framför sig i sin helhet, inte att vara fixerad vid en diagnos.

Psykisk ohälsa är ett växande samhällsproblem, med påverkan på både samhälls- och individnivå. Fysisk inaktivitet och psykisk ohälsa har ett starkt samband och fysisk aktivitet har visat sig ge goda effekter som kompletterande behandling vid psykisk ohälsa. Hälsofördelarna med fysisk aktivitet för patienter med psykisk ohälsa är erkända inom psykiatriskt vård, men används sannolikt i låg utsträckning i praktiken. Syftet med studien är att undersöka hur sjuksköterskan kan främja fysisk aktivitet i vårdandet av patienter med psykisk ohälsa. Studien är i form av en litteraturstudie. Resultatet av dataanalysen ledde till tre huvudteman: Stöd och motivation, information och undervisning och trygghet. Under dessa huvudteman utformades nio stycken subteman som ger struktur till resultatet. Sjuksköterskor och patienter identifierar ett antal olika hindrande och möjliggörande faktorer; bland annat läkemedelsbiverkningar, tidsbrist, stigmatisering av psykisk ohälsa i samhället, okunskap och brist på utbildning inom fysisk aktivitet. Slutsatser som dras av resultatet visar på vikten av att sjuksköterskan utgår ifrån ett helhetsperspektiv med utgång i livsvärlden i vårdandet av patienter med psykisk ohälsa.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är idag ett stort växande hälsoproblem som ställer höga krav på vården samt vårdpersonal. Inom primärvård och somatisk vård behandlas många personer med psykisk ohälsa och som lider av somatisk samsjuklighet vilket gör att det krävs rätt omvårdnad och behandling för att skapa en så god livskvalité hos de personer som lider av psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är associerat med stigma vilket bidrar till att denna heterogena grupp individer inte får rätt personcentrerad omvårdnad. För att kunna utföra en så god individanpassad omvårdnad krävs det en förståelse och kunskap kring hur patienter med psykisk ohälsa upplever bemötandet från vårdpersonal inom primärvård och somatisk vård.  Syfte: Syftet med litteraturöversikten är att belysa hur patienter med psykisk ohälsa upplever bemötandet från vårdpersonal inom primärvård och somatisk vård.  Metod: Kvalitativ allmän litteraturöversikt som metod där tio kvalitativa vetenskapliga artiklar analyserats.  Resultat: Resultatet visade att det förekommer stigmatisering inom primärvård och somatisk vård gentemot patienter med psykisk ohälsa. Patienter uttryckte vid många tillfällen att de inte blev tagna på allvar, vilket bidrog till att patienterna kände sig mindre värda, skapade en osäkerhet, att de inte sökte vård eller utvecklade självstigmatisering. Ett positivt bemötande upplevdes när de hade en kontinuerlig vårdkontakt, var under behandling för således fysiska eller psykiska symtom, hade en god kommunikation med vårdpersonal som bidrog till att de fick känna sig sedda och hörda samt vara delaktiga i vården. Slutsats: Patienter med psykisk ohälsa är en utsatt grupp där interaktionen mellan vårdpersonal och patient baserar sig på förutfattade meningar och okunskap. För att kunna ge en så god individanpassad omvårdnad krävs det att personer med psykisk ohälsa får känna sig sedda och hörda genom god kommunikation för att på så sätt kunna vara delaktiga i vården. Mer forskning inom området är nödvändigt för att på så sätt kunna bidra till mindre stigmatisering gentemot patienter med psykisk ohälsa inom primärvård och somatisk vård.

Bakgrund: En hjärtinfarkt ger en irreversibel ischemisk skada genom ocklusion i koronarkärlen runt hjärtat. I Sverige drabbas årligen ca 24 300 personer av en hjärtinfarkt, av dessa överlever ca 75%. Att genomleva en infarkt kan innebära en stor påverkan för individens livskvalitet och relativa hälsa. Känsla av sammanhang och meningsfullhet (KASAM) har en tydlig förankring i individers livskvalitet. Syfte: Syftet var att undersöka patientens livskvalitet efter en genomlevd hjärtinfarkt. Metod: Den icke-systematiska litteraturöversikten baseras på åtta inkluderade kvantitativa artiklar. Artiklarna identifierades och hämtades i databaserna Cinahl och Pubmed. Kvalitetsgranskning har skett med hjälp av granskningsmall för att identifiera utvalda artiklar. Resultat: Fem kategorier framkom: samhällsfaktorer, psykologiska aspekter, fysiologiska aspekter, återgång till vardagen, upplevelser av livskvalitet. Slutsats: Genom att belysa patienters känsla av sammanhang och meningsfullhet efter en hjärtinfarkt, kan det hjälpa sjuksköterskor att få en förståelse och kunskap i främjande av livskvalitet hos patienter som genomlevt en hjärtinfarkt.

Bakgrund: Psykisk ohälsa har under många år ökat bland ungdomar och andelen som uppger psykiska besvär är betydligt högre idag än på 90-talet. I alla grund- och gymnasieskolor ska det finnas en elevhälsa som i första hand ska arbeta förebyggande och hälsofrämjande. I detta arbete har skolsköterskan en viktig roll. Syfte: Syftet med studien var att beskriva skolsköterskors erfarenheter av arbete med psykisk ohälsa hos ungdomar. Metod: Data samlades in genom intervjuer med åtta skolsköterskor från tre olika kommuner i norra Sverige. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att skolsköterskor ofta möter ungdomar som mår dåligt, och som uppvisar olika symtom på psykisk ohälsa. Förebyggande arbete genom hälsosamtal sågs som ett bra sätt att fånga upp dessa ungdomar. Arbetet beskrevs dock påverkas av tidsbrist, varför samverkan med andra professioner och instanser, inklusive vårdnadshavare, hade stor betydelse för att på bästa sätt kunna hjälpa ungdomarna. Skolsköterskor såg att stressen har ökat bland ungdomar under pandemin som inneburit att de måste bedriva distansstudier. Slutsats: En slutsats från resultatet är att skolsköterskor behöver skapa förtroendefulla relationer med ungdomarna för att de ska prata om psykisk ohälsa. Skolsköterskor upplever bristande tid för det hälsofrämjande arbetet kring psykisk ohälsa, varför insatser behöver sättas in för att möjliggöra deras arbete. Mer information till ungdomar om psykisk ohälsa samt stressens påverkan på hälsan skulle kunna göra att de blev mer delaktiga i främjandet av sin hälsa.

Bakgrund: Alla patienter har unika behov och sjuksköterskor behöver beakta detta i varjevårdmöte. Om patienter dessutom har psykisk ohälsa blir det ännu en komponent att ta hänsyn till. En kommunicerande och öppen relation är väsentlig för att kunna skapa envårdande relation. Sjuksköterskors förhållningssätt, vilja och engagemang påverkar mötet och det är sjuksköterskors ansvar att visa respekt och medkänsla. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av bemötande mot patienter med psykisk ohälsa. Metod: En systematisk litteraturstudie med beskrivande ansats enligt Evans (2002) där 10 kvalitativa artiklar med vårdvetenskapligt innehåll analyserades. Resultat: Två teman och 5 subteman framkom i analysen. Temat Organisatoriska förutsättningar med subteman Att förhålla sigtill tid, Att förhålla sig till kunskap och Att förhålla sig till osäkerhet. Andra temat var Relationella förutsättningar där Att se det unika i varje patient och Att kommunicera med patienter var subteman. Slutsats: Sjuksköterskorna belyste vikten av den vårdande relationen samt engagemang vid bemötande mot patienter med psykisk ohälsa. Däremot beskrev de att brist på tid och kunskap hade negativ inverkan på bemötandet. Även bristande förståelse och en osäkerhet ledde till undvikande. Utan möjlighet eller egenskaper att bemöta dessa patienter på bästa möjliga sätt ledde det till ett ifrågasättande i deras profession.

Abstrakt Bakgrund: Psykisk ohälsa påverkar inte bara den som drabbas utan även anhöriga. Att ge stöd i vardagen och i kontakten med vården kan innebära ett ökat ansvar för den anhöriga. Anhöriga definierar delaktighet i vården som att vara med, bli hörd och att påverka. Syfte: Syftet var att sammanställa tidigare forskning avseende anhörigas upplevelser av delaktighet i vården vid psykisk ohälsa. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturöversikt, där 25 artiklar med kvalitativ design ligger till grund för resultatet. Analysen gjordes med stöd av Bettany-Saltikov och McSherrys metod för analys i nio steg.  Resultat: I resultatet framkom sex teman: Tungt men betydelsefullt ansvar, Vilsen eller stärkt i bemötandet, En öppen dörr, tillgänglighet och kontinuitet, Att jaga information, Att kommunicera på lika villkor och Sekretess ett måste och en barriär. Anhöriga beskriver att de svävar mellan hopp och förtvivlan i sin kamp att få tillvaron att fungera. Delaktighet i vården kan leda till att anhöriga får en ökad förståelse och förbättrad relation med den närstående. Trots det upplever anhöriga att delaktighet i vården inte är en självklarhet.  Slutsats: Studien visar på vikten av information, kommunikation och gott bemötande från vården för att möjliggöra anhörigas delaktighet i vården. Specialistsjuksköterskor med inriktning psykiatrisk vård och övrig vårdpersonal måste vara medvetna om innebörden av bemötande, vårdens tillgänglighet samt kommunikationens betydelse för anhörigas möjlighet till delaktighet i vården.