Den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar ökar och skolan får en allt större roll i att organisera ett hälsofrämjande arbete. Studiens syfte är att undersöka hur fritidslärare upplever och beskriver hur ett samarbete med elevhälsan tas i uttryck, samt att få en större förståelse över hur fritidslärare upplever att de arbetar hälsofrämjande och hur det kan te sig i praktiken. Vi har samlat in empiriskt material genom semistrukturerade intervjuer med åtta fritidslärare som arbetar i två olika svenska kommuner för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Studiens analysmetod baseras på tematisk analys som innebär att det empiriska materialet har identifierats och kodats och utifråndet skapat tre teman till studien. Resultatet redovisas baserat på de tre olika teman som är: hälsofrämjande och förebyggande arbete, kompetensutvecklingsbehov samt samverkan, som är kopplade till studiens två olika frågeställningar. Vidare i studien analyseras och diskuteras resultatet utifrån den bakgrund och den tidigare forskning som står till grund för studien, kopplat till tidigare nämnda teman. Denna studie bidrar med kunskap och inblick i hur fritidslärare ser på och förhåller sig till det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. Denna studie bekräftar även hur bakgrunden och den tidigare forskningen betonar vikten av fungerande sociala relationer i fritidshemmet och en verksamhet där alla är inkluderad i det hälsofrämjande arbetet.

Bakgrund: Psykisk ohälsa hos nyblivna mödrar är ett omfattande folkhälsoproblem. Att få barn innebär för många nyblivna mödrar en stor omställning och att drabbas av psykisk ohälsa som exempelvis depression efter förlossningen är vanligt. Specialistsjuksköterskan på barnavårdscentralen har möjlighet att tidigt kunna identifiera psykisk ohälsa hos nyblivna mödrar och vidta hälsofrämjande åtgärder. Syfte: Att belysa erfarenheter hos specialistsjuksköterskor inom barnavårdscentralen gällande det hälsofrämjande arbetet kring psykisk ohälsa hos nyblivna mödrar. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex specialistsjuksköterskor från fyra olika barnavårdscentraler i två olika län i Mellansverige. Intervjuerna analyserades enligt kvalitativ manifest innehållsanalys.Resultat: De huvudsakliga resultaten presenterades genom tre huvudkategorier för att belysa specialistsjuksköterskornas erfarenheter: mötet med den nyblivna modern, identifiera psykiska ohälsa hos den nyblivna modern och samverkande insatser i omvårdnadsarbetet. Huvudkategorierna indelades i två respektive underkategorier: att etablera en omvårdnadsrelation, att stödja moderns förutsättningar, att använda strategier och verktyg, att besöka modern i hemmet, att arbeta i team samt att främja sociala relationer. Resultatets övergripande tema sågs vara relationens hälsofrämjande betydelse för den psykiska hälsan. Diskussion: Alliansen i omvårdnadsrelationen var det mest väsentliga i det hälsofrämjande omvårdnadsarbetet gällande psykisk ohälsa hos nyblivna mödrar, vilket kopplas an till Peplaus omvårdnadsteori. Den sociala jämförelsen modern gjorde till sin omgivning kunde på olika sätt stärka och försämra den psykiska hälsan. Slutsats: Specialistsjuksköterskan på barnavårdscentralen behöver i relationsskapandet ha i beaktning hur olika sårbarhetsfaktorer kan påverka den psykiska hälsan hos nyblivna mödrar och tillämpa omvårdnadsstrategier utifrån mödrarnas sammanhang. / <p>2023-05-30</p>

Bakgrund: Psykisk ohälsa hos barn och ungdomar är ett växande folkhälsoproblem. Skolsköterskor har en nyckelroll i det hälsofrämjande omvårdnadsarbetet och samverkar med elevhälsoteamet och övriga professioner. Genom hälsofrämjande insatser för att utjämna geografiska, ekonomiska och sociala riskfaktorer så kan psykisk ohälsa och suicid förebyggas. Syfte: Belysa skolsköterskors upplevelser av att stödja barn och ungdomar i grundskoleålder som lider av psykisk ohälsa. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats har använts. Skolsköterskor som arbetar inom elevhälsan i Mellansverige intervjuades med semistrukturerade frågor. De transkriberade intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier: Att arbeta för hälsofrämjande relationer, Metoder för att identifiera psykisk ohälsa och Betydelsen av stöd. Att stödja elever och främja psykisk hälsa sågs som en av skolsköterskans mest essentiella uppgifter. Diskussion: Skolsköterskans tillgänglighet och hälsofrämjande arbete har en central roll, där skolsköterskan fungerar som en viktig knutpunkt och genom samverkan med andra viktiga aktörer kan bidra till att främja elevens utveckling. Slutsats: I skolsköterskans arbete för att stödja elever med psykisk ohälsa ställs krav på kompetens och beredskap. Uppsatsens resultat kan inspirera framtida forskning till att vidare utforska sambandet mellan skolsköterskans vidareutbildning och elevers välmående. / <p>2023-05-31</p>

Syftet med denna undersökning är dels att undersöka existentialistiska och absurdistiska drag i Albert Camus romaner Främlingen och Pesten, dels undersöka hur Camus väljer att beskriva och framställa huvudkaraktärerna i respektive roman, dels analysera existentialismen och absurdismen i anslutning till de båda verken och hur dessa kan användas som redskap för att belysa problematiken kring psykisk ohälsa bland unga. En textanalys tillämpades på två romaner av Albert Camus Främlingen och Pesten. Resultaten visar att romanerna innehåller tankemotiv/drag av existentialismen och absurdismen och att dessa ismer återspeglas i relation till karaktärerna i romanerna. I Pesten skapas i existentialistiska termer en subjektiv och kollektiv mening i meningslösheten, vilket saknas i Främlingen. I Pesten skildras ett positivt exempel på hur man kan hantera livets meningslöshet medan i Främlingen revolterar människan mot det absurda, vilket i sin tur blir en revolt mot samhället, världen och skildras således som något negativt. Därav visar resultatet sammantaget att Pesten i större utsträckning lutar åt existentialismen och att existentialismen i Främlingen hamnar i skuggan av absurdismen. Resultatet visar även att Camus romaner i anslutning till den teoretiska utgångspunkten och skolans breda uppdrag i form av hälsan kan användas didaktiskt som underlag för samtal om psykisk ohälsa.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är en del av det moderna samhällets folksjukdomar och personer som lider av psykisk ohälsa har ofta en större prevalens att drabbas av samsjuklighet med ökad risk för fysisk ohälsa. Patienter med psykisk ohälsa uppsöker frekvent somatiska akutmottagningar där de inte alltid erhåller adekvat vård på grund av flera olika faktorer, som att sjuksköterskorna inte besitter rätt kunskap eller prioriterar andra patientgrupper. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa de faktorer som påverkar sjuksköterskans bemötande av patienter med psykisk ohälsa som är i behov av somatisk akutsjukvård. Metod: Studien är en allmän litteraturöversikt där sex vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod användes. Till dataanalysen valdes Fribergs (2022) metod för litteraturöversikter av kvalitativ och kvantitativ forskning. Resultat: Resultatet presenterar fyra huvudfaktorer som påverkar sjuksköterskans bemötande av patienter med psykisk ohälsa inom somatisk akutsjukvård vilka är: kunskap med underrubrikerna utbildning och kompetens, miljö med underrubrikerna arbetsmiljö och fysisk miljö, attityder med underrubrikerna intresse/ointresse och stigma samt organisation med underrubrikerna resurser och ledarskap. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde sig ha otillräcklig kunskap för att vårda patienter med psykisk ohälsa på akutmottagningar. De pekade ut den fysiska miljön, sin egen kompetens och förmåga, stöd från ledningen och otillräcklig utbildning som särskilt besvärande. Sjuksköterskorna kände en osäkerhet inför att vårda patienter med psykisk ohälsa och att de inte hade möjlighet att ge den vård som patienterna hade rätt till. Litteraturstudien kan bidra till en ökad förståelse för hur sjuksköterskan upplever vårdandet av patienter som lider av psykisk ohälsa på akutmottagningar och genom att dessa befintliga kunskapsluckor åskådliggörs kan förbättringar inom stöd och utbildning arbetas fram. Dessa kan i sin tur bidra till att sjuksköterskorna blir mer bekväma med att vårda patienter med psykisk ohälsa på akutmottagningar.

Syftet med denna studie var att sammanställa och belysa arbetsterapeutiska interventioner för barn med psykisk ohälsa samt resultatet av interventionerna. Författarna valde att göra en litteraturöversikt över kvantitativa studier. Totalt granskades 11 studier som hämtades från datasökningsbaserna PubMed, PsychInfo och Taylor &amp; Francis. Data analyserades och sammanställdes utifrån Occupational Therapy Intervention Process Model (OTIPM). De flesta studier berörde barn med ADHD, tätt följt av autism. Enbart tre studier berörde övrig psykisk ohälsa. Alla studier utom en visade på signifikanta förbättringar inom något område. Dock var fem studier av låg kvalitet, tre var av hög och övriga medel. Studierna kategoriserades in i interventionsmodellerna Modell för utbildning och undervisning, Återställsmodell för förbättring av kroppsfunktioner och andra klientkomponenter, Modell för att förvärva färdigheter i aktivitet samt Modell för kompensation. Tio av elva studier visade på signifikanta förbättringar hos klienterna, vilket är ett lovande resultat. Slutsatsen är att arbetsterapeutiska interventioner verkar ha god effekt för barn med psykisk ohälsa, men resultatet blir osäkert då många av studierna har låg kvalitet. De vanligast förekommande interventionsmodellerna var Återställsmodell för förbättring av kroppsfunktioner och andra klientkomponenter samt Modell för att förvärva färdigheter i aktivitet. För att möta den stora gruppen barn med psykisk ohälsa behövs mer högkvalitativ arbetsterapeutisk forskning inom området, framförallt inom depression och ångest.

Psykisk ohälsa är något som blir allt mer synligt i dagens samhälle och som börjar gå ner i åldrarna. Mot bakgrund till detta är syftet med studien att se hur lärare i fritidshem och fritidsverksamheten arbetar hälsofrämjande för att motverka psykisk ohälsa hos eleverna. För att få svar på detta har vi utgått ifrån följande frågeställningar:Vad anser lärare i fritidshem är anledningen till en ökad psykisk ohälsa i skolan? Hur arbetar lärare i fritidshem för att främja elevers psykiska hälsa? Hur arbetar fritidsverksamheten för att främja elevers psykisk hälsa? För att besvara dessa frågeställningar har vi använt oss av en kvalitativ studie i form av semistrukturerade intervjuer.Arbetet har sin grund i det hälsofrämjande arbetet och kopplat till det salutogena perspektivet och KASAM. Resultatet som vi har fått fram visar på att lärare i fritidshem anser att de jobbar hälsofrämjande genom att framför allt skapa relationer med eleverna. Däremot framkom det hur fritidsverksamheten ofta saknar ett kontinuerligt hälsofrämjande arbete mot psykisk ohälsa.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett globalt folkhälsoproblem. Primärvården har här en viktig roll och kan dels identifiera dessa individer i ett tidigt skede, dels arbeta preventivt mot psykisk ohälsa utifrån olika preventionsnivåer. Distriktssköterskan har en nyckelroll i sammanhanget men det preventiva arbetet som ingår i rollen styrs av en komplex sammansättning av faktorer. Vissa av dessa är möjliga att påverka i själva yrkesutövandet medan andra bestäms av exempelvis organisatoriska beslut. Syfte: Syftet med studien var att undersöka distriktssköterskors och sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta preventivt mot psykisk ohälsa inom primärvården. Metod: Studien har en beskrivande design med en kvalitativ ansats. Data insamlades med semistrukturerade intervjuer och materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: I studien framkom det att sjuksköterskornas erfarenheter av preventivt arbete mot psykisk ohälsa varierade. Arbetet påverkades av såväl tid och resurser som rutiner och stöd. Om det förebyggande arbetet mot psykisk ohälsa var tydliggjort i största allmänhet på arbetsplatsen påverkade också möjligheterna till att arbeta preventivt. Alla deltagare hade någon erfarenhet av att ge egenvårdsråd till patienter med psykisk ohälsa. Det enskilda samtalet mellan sjuksköterska och patient utgjorde en viktig grund för det fortsatta arbetet, ett möte som utmärkte sig av bland annat lyhördhet och förtroende. Erfarenheten av att följa upp patienter med psykisk ohälsa varierade, men då det skedde beskrev deltagarna det som mycket uppskattat av patienterna. Slutsats: Det finns möjligheter för sjuksköterskor att göra skillnad för patienter som lider av psykisk ohälsa, både genom egenvårdsråd och uppföljning. Trots detta sker det preventiva arbetet mot psykisk ohälsa i varierad utsträckning och i föreliggande studie uttrycks bristfälliga förutsättningar, en önskan om mer resurser i form av tid och kompetens samt att uppfattningen om primärvårdens uppdrag är otydligt. / Background: Mental illness is a global public health problem and leads to unnecessary suffering and a reduction in the individual's opportunity for a fulfilling life. Primary care has an important role and can identify these individuals at an early stage and work preventively against mental illness based on different levels of prevention. Previous research has shown that the district nurse has a key role in this context, but that the preventive work included in the role is regulated by a complex combination of factors. Some of these can be influenced in the professional practice itself, while others are determined by, for example, organizational decisions. Aim: The aim of the study was to describe district nurses' and nurses experiences to work preventively against mental illness in primary care. Methods: The study had a descriptive design with a qualitative approach. Eight district nurses and nurses from primary care participated and the data collection was performed with semi-structured interviews. The collected material were analyzed using qualitative content analysis. Main results: It emerged that the nurses' experiences of working preventively against mental illness varied. The participants described that the work was affected by time and resources as well as routines and support. Whether the preventive work against mental illness was clearly defined in general in the workplace was also something that affected the opportunities to work preventively.. All participants had some experience of giving self-care advice to patients with mental illness. What also emerged was that the individual conversation between nurse and patient formed an important basis for the continued work, a meeting that was characterized by, among other things, responsiveness and trust. The participants' experience of following up patients with mental illness varied, but when it happened, the participants described it as highly appreciated by the patients. Conclusion: It appears that there are opportunities for nurses to make a difference for patients suffering from mental illness. The participants attempted to work preventively, however, to a varied extent. A desire is expressed for clearer routines on the subject and more resources like time and education.

Psykisk ohälsa kan anses vara ett folkhälsoproblem och är dessutom omgärdat av stigma. Detta försvårar dels för den sjuke, men även för dess anhöriga att söka vård. Barn till föräldrar drabbade av psykisk ohälsa riskerar i större utsträckning att själva drabbas. Design: Syftet med denna studie var att beskriva upplevelsen av att vara barn till en förälder drabbad av psykisk ohälsa, varför en kvalitativ metod användes. Metod: Analysen genomfördes med kvalitativ manifest innehållsanalys där två självbiografiska böcker användes som analysmaterial. Resultat: Analysen resulterade i sex kategorier som beskrev upplevelsen av att vara barn till en förälder drabbad av psykisk ohälsa. Att läsa signaler och vilja parera för att undvika våld och konflikter. Att inte få sina behov tillgodosedda och ta ett för stort ansvar, att livet blir fyllt av sjukdom som förgiftar, att känna glädje av bekräftelse men motta kritik, att drömma om ett bättre liv, att vilja bryta tystnaden och försonas. Slutsats:Litteraturstudien ger en ökad förståelse över stigmatisering kring psykisk ohälsa och tydliggör behovet att kunna prata om sina upplevelser. Dels för att kunna förstå men ävenför att kunna försonas. För sjuksköterskan är det viktigt att se människan ur ett holistiskt perspektiv och kunna lyfta även den psykiska dimensionen av människan för att möjliggöra återhämtning.

Aim: The aim of this study is to investigate the significance of physical activity as a treatment for four individuals with mental illness. Can physical activity as a form of treatment coexist with an individual´s physical and mental health, quality of life and other components of life? - Primary research question: “How does physical activity coexist with perceived quality of life in four individuals with mental illness?” - Secondary research question: How does physical activity coexist with physical health?” - Secondary research question: “How does physical activity coexist with mental health?” - Secondary research question: “What impact does physical activity as a form of treatment have on the individual´s other aspects of life?” (Unemployment, home sitters, social exclusion, socioeconomic vulnerability, body perception). - Secondary research question: “How does the individual experience the immediate and long-term effects of physical activity?” Method: The study included three women and one man between the ages of 23-55. The participants live with conditions and diagnoses that primarily affect their mental health and all have undergone treatment with physical activity as a single form or in combination with therapy and medication. Physical activity on prescription was offered through primary care or respective psychiatric clinics, with primary activities being dance, strength, and conditioning training. Semi-structured interviews were conducted to gain an in-depth understanding of the participants' experiences with physical activity as a treatment and whether it affected their quality of life as well as their physical and mental health. Results: Physical activity had a positive effect on quality of life, as the activity itself created meaning, structure, and zest for life, thus having a positive effect on respondents' daily lives. Physical activity was a leading factor in increased motivation, reduced social exclusion, and reduced disease symptoms that were described as challenges before treatment began. Leader-led activity was considered a crucial factor for compliance. Conclusion: When designing treatment plans for individuals with mental illness, physical activity should be considered as a primary or complementary component. One possible effect of this can be improved quality of life, relief of illness conditions, and improved general health. A structured leader-led group training is considered advantageous for compliance and implementation of physical activity, and furthermore, the sense of community in group training was seen to create meaning, structure, and value for these four respondents who participated in the study. / Syfte och frågeställningar: Studiens syfte är att undersöka betydelsen av behandling med fysisk aktivitet hos fyra individer med psykisk ohälsa. Kan fysisk aktivitet som behandlingsform samvariera på individens fysiska och psykiska hälsa, livskvalité och övriga komponenter i livet. - Primär frågeställning: ”Hur samvarierar fysisk aktivitet med upplevd livskvalité hosfyra individer med psykisk ohälsa”. - Sekundär frågeställning: “Hur samvarierar fysisk aktivitet med den fysiska hälsan.” - Sekundär frågeställning: “Hur samvarierar fysisk aktivitet med den psykiska hälsan.” - Sekundär frågeställning: “Vad har fysisk aktivitet i behandlingsform inverkat på individens övriga liv?” (Arbetslöshet, hemmasittare, utanförskap, socioekonomisk utsatthet, kroppsuppfattning.) - Sekundär frågeställning: ”Hur upplever individen effekten av fysisk aktivitet direkt och långsiktig?” Metod: I studien ingick det tre kvinnor och en man som var mellan 23–55 år. Deltagarna lever med tillstånd och diagnoser som främst drabbar deras psykiska hälsa och samtliga haringått i en behandling med fysisk aktivitet som enskild form eller i kombination med terapi och medicin. Fysisk aktivitet på recept erbjöds via primärvården eller av respektive psykiatriska mottagning, primära aktiviteter var dans, styrke- och konditionsträning. Semistrukturerade intervjuer utfördes för att få en djupgående förståelse av deltagarnas erfarenhet med fysisk aktivitet som behandling och huruvida det påverkat deras livskvalité såväl som deras fysiska och psykiska hälsa.  Resultat: Fysisk aktivitet åstadkom en positiv effekt på livskvalitén, då aktiviteten i sig skapade meningsfullhet, struktur och livslust, och gav därmed en positiv effekt på respondenternas vardag. Den fysiska aktiviteten var en ledande faktor till förhöjd motivation, minskat utanförskap och reducerade sjukdomssymtom som beskrivits som utmaningar innan behandlingsstart. Ledarledd aktivitet ansågs vara en avgörande faktor för följsamhet.  Slutsats: Vid utformning av behandlingsplan för individer med psykisk ohälsa bör fysisk aktivitet tas i beaktning, som en primär eller kompletterande del. En möjlig effekt av detta kan ge förhöjd livskvalité, lindring av sjukdomstillstånd och förbättrat allmäntillstånd. En strukturerad ledarledd gruppträning anses vara fördelaktig för följsamhet och genomförande av fysisk aktivitet, och vidare sågs gemenskap i gruppträningen skapa meningsfullhet, struktur och värde hos dessa fyra respondenter som deltog i studien.