Syftet med studien är att undersöka hur sjuksköterskor och skötare upplever sin psykosociala arbetsmiljö på en psykiatrisk vårdavdelning. För att kunna uppfylla mitt syfte har frågeställningar utformats, hur beskriver sjuksköterskorna och skötarna den psykosociala arbetsmiljön på sin arbetsplats? Vilka eventuella skillnader finns mellan de två personalgruppernas upplevda psykosociala arbetsmiljö? Vilka faktorer beskriver skötarna och sjuksköterskorna bidrar till en god psykosocial arbetsmiljö? Studien genomfördes med hjälp av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer där åtta intervjupersoner medverkade. De teoretiska utgångspunkter som använts är krav-kontroll-stödmodellen och KASAM – Känsla av sammanhang. Resultatet visar att sjuksköterskorna och skötarna på den undersökta arbetsplatsen trivs väl. De beskriver sin psykosociala miljö som god, att det finns en bra balans av krav, beslutsutrymme och socialt stöd från chefer och kollegor. De beskriver att arbetet stundvis kan upplevas stressigt och emotionellt jobbigt, men att det finns något fint i att arbeta med människor som lider av psykisk ohälsa och att känslan av att vara meningsfull på sin arbetsplats betyder mycket. Vidare visar resultatet att det finns skillnader mellan de undersöka yrkesgrupperna, utbildning, arbetsuppgifter och beslutsutrymmet skiljer sig åt, dock ingenting som framgår som en negativ upplevelse hos intervjupersonerna. Slutligen beskriver sjuksköterskorna och skötarna ett flertal faktorer som bidrar till en god psykosocial arbetsmiljö, men den mest framträdande faktorn visar sig vara den goda gemenskapen de anser sig ha med sina kollegor, alltså ett starkt socialt stöd i form av tillit, humor och god kommunikation mellan de anställda. Faktorer de anställda önskar förbättras är bemanningen för att minska känslan av otillräcklighet, önskan om friskvårdstimme, högre lön och fler utbildningar för att ge de anställda möjligheter till att fortsätta sitt arbete.

Bakgrund: Människor med psykisk ohälsa utgör en stor del av patienterna inom akut- och primärvård. Det krävs därför att sjuksköterskor har en god kännedom om relationen mellan psykiska och fysiska besvär. Psykisk ohälsa är ett globalt folkhälsoproblem vilket innebär utmaningar för patienternas vardag. Patienter med psykisk ohälsa kan söka vård inom primär- och akutvård för fysiska såväl som psykiska besvär. Tidigare forskning visar att dessa patienter är en utsatt grupp med ökad risk för mortalitet. Det finns även en tydlig stigmatisering kopplat till psykisk ohälsa som kan utgöra ett hinder för patienter. Sjuksköterskans centrala roll i vården belyses. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva hur patienter med psykisk ohälsa upplever mötet med primärvården och akutmottagningen. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på kvalitativa artiklar med tolv artiklar valda ur databaserna CINAHL och PUBMED. Analysen utgick från Fribergs analysmetod som omfattade fyra steg. Resultat: Redovisas i följande tre huvudkategorier; Betydelsen av att bli väl bemött och tagen på allvar, Känslan av bristande självförtroende och självinsikt vid psykisk ohälsa och Problem med tillgänglighet. De sju underkategorier som bildats är följande; Sjuksköterskornas bemötande påverkade patientmötet, Sjuksköterskan tar inte hänsyn till patienternas behov, Stigmatisering och känsla av skam, Psykisk ohälsa leder till bristande självinsikt och självstigmatisering, Vårdmiljön upplevs påfrestande, Bristande kontinuitet och Bristande kompetens hos allmänsjuksköterskor.  Slutsats: Studien betonar sjuksköterskans roll i vården och mötet med patienter med psykisk ohälsa och dess påverkan på vårdupplevelser. Professionellt och empatiskt bemötande skapade en positiv vårdmiljö, medan bristande empati och stigmatisering ledde till negativa upplevelser. Utmaningar inkluderade patienters känsla av osynlighet och att inte tas på allvar, speciellt vid fysisk och psykisk samsjuklighet. Stigmatisering utgjorde ett betydande hinder för att söka hjälp, och självstigmatisering skapade inre rädsla. Olika vårdmiljöer påverkade också upplevelsen, med behov av förbättrad kompetens, minskad stigmatisering, och ökad tillgänglighet för en mer positiv vårdmiljö.

Sjuksköterskor som drabbas av stressrelaterad psykisk ohälsa är ett växande problem i dagens samhälle. Stress behöver inte vara skadligt för hälsan men när sjuksköterskan utsätts för stress under en längre period med minimal återhämtning ökar risken för att drabbas av sjukdom och ohälsa. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans upplevelse av stressorer på arbetsplatsen som leder till stressrelaterad psykisk ohälsa. Metoden som tillämpats var en litteraturstudie. Underlaget består av åtta vetenskapliga artiklar som var publicerade mellan åren 2012–2022. Artiklarna har granskats, dom har analyserats och sammanställts utifrån Akademin för vård, arbetsliv och välfärd Högskolan i Borås (2021). Resultatet presenteras genom två huvudkategorier hälsa som livsrytm och miljö. Stressorer i arbetsmiljön ses kunna leda till stressrelaterad psykisk ohälsa hos sjuksköterskan. En negativ effekt ses även på sjuksköterskans livsvärld och omgivning. Hög arbetsbelastning och personalbrist var de mest framträdande riskfaktorerna som framkallade stress.

Bakgrund: Det är vanligt med psykisk och somatisk samsjuklighet och därför är det vanligt förkommande att patienter med psykisk ohälsa vårdas inom den somatiska vården. I tidigare forskning beskrivs att personer med psykisk ohälsa upplever att de inte blir bra behandlade i den somatiska vården och att de känner sig stigmatiserade och att sjuksköterskor har stigmatiserande attityder. Det valda vårdvetenskapligt teoretiskt perspektiv är personcentrerad vård som belyser relationen mellan patienten och sjuksköterskan. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Metod: En allmän litteraturöversikt användes och denna inkluderade 11 vetenskapliga artiklar. Resultat: Likheter och skillnader i artiklarnas metod, syfte ochresultat presenterades. Artiklarnas resultat redovisades i fem teman som var betydelsen av kunskap, upplevda känslor, betydelsen av kommunikation, betydelsen av relation och oklart ansvar. Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenheter var att de saknade kunskap för att vårda patienter med psykisk ohälsa och att de var rädda och osäkra i mötet med patienterna.Sjuksköterskornas erfarenhet var också att de upplevde svårigheter att kommunicera och att ansvaret för dessa patienter var oklart.

Psykisk ohälsa hos äldre är ett globalt problem. Anledningen kan vara den naturliga åldrandeprocessen som medför biologiska, sociala och existentiella förändringar, vilket ökar risken för att drabbas av psykisk ohälsa. Till följd av detta kan det leda till ett stort lidande och nedsatt livskvalitet för många äldre. Studiens syfte var att belysa äldres upplevelser av psykisk ohälsa vid vård i hemmet och litteraturöversikten baseras på tio vetenskapliga artiklar; nio kvalitativa och en mixad metod. Databaser som användes var CINAHL och MEDLINE. Innehållet analyserades och organiserades i kategorier och metoden som användes var Fribergs analysmodell. Resultatet innefattar tre huvudkategorier och sju underkategorier. Huvudkategorierna är följande: åldrandet, sociala aspekter och hälso- och sjukvården. Underkategorierna är: den naturliga kroppsförändringen, hälsoförsämringens påverkan av livskvalitén, autonomi, förlust av relationer, ensamhet, otrygghet och upplevd brist inom vården och otillräcklig hjälp. Kroppsförändringars påverkan på livet är synligt påtagligt hos äldre. Sjuksköterskor möter dagligen äldre patienter som lever med psykiska besvär och bör därför kunna hantera sårbarheten som medföljer. Äldre begränsas i sin autonomi och brottas med att finna livsmening. Sociala förluster kan leda till ensamhet som påverkar deras psykiska välbefinnande. Dessutom upplever äldre som får vård i hemmet att hälso- och sjukvården inte är anpassad till deras behov. Följaktligen kan oro, ångest, nedstämdhet och depression uppstå. Sjuksköterskor skulle därför genom vårdrelationen med den äldre samt med sin kunskap kunna stötta och vårda den enskilda individen med psykisk ohälsa.

Bakgrund: Någon gång i livet kommer de flesta i kontakt med psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa ger ett lidande för den drabbade men även de i personens omgivning. Vanliga besvär personerna upplever är sömnsvårigheter, oro och nedstämdhet. Det är även vanligt att personer med psykisk ohälsa har samsjuklighet i fysiska sjukdomar som kräver vård på somatiska avdelningar, där den grundutbildade sjuksköterskan möter patienten. Vid vård av dessa personer krävs det att sjuksköterskorna har ett holistiskt synsätt och arbetar med personcentrerad vård, för att tillgodose patientens behov. Tidigare studier visar att patienter med psykisk ohälsa upplever att de blir annorlunda behandlade jämfört med andra patienter då de söker vård. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att belysa sjuksköterskors upplevelse av att vårda personer med psykisk ohälsa på somatisk avdelning. Metod: Litteraturstudien utfördes utifrån 10 kvalitativa primärstudier där sjuksköterskornas upplevelse beskrevs. Resultat: Sjuksköterskornas upplevelser visade sig vara varierande och fem kategorier identifierades som beskriver sjuksköterskornas rädsla och osäkerhet, kunskapsbrist, begränsningar i omvårdnadsarbetet, hög arbetsbelastning samt brist på jämlik vård. Konklusion: Sjuksköterskorna upplevde svårigheter att ge vård till personer med psykisk ohälsa på somatiska avdelningar. Begränsningarna i kunskap och avdelningarnas utformning gjorde att säkerheten äventyrades och att risken för vårdskador ökade. Då sjuksköterskorna upplevde rädsla och osäkerhet kunde de inte arbeta med ett holistiskt synsätt och vårda patienterna personcentrerat.

Psykisk ohälsa är ett av vår tids största samhällsproblem. Primärvården är många gånger den första instansen som tar emot dessa patienter vilket sätter krav på vårdpersonalen när det kommer till bemötande och behandling. Tidigare forskning visar att det finns brister inom primärvården som riskerar att leda till en ojämlik vård. Sjuksköterskan har i sin profession ett ansvar att främja och bibehålla patientens hälsa, hantera sjukdom och stärka välbefinnandet. Detta arbete har som syfte att beskriva hur patienter med psykisk ohälsa upplever bemötandet inom primärvården. För att svara an på syftet gjordes en litteraturöversikt bestående av tio artiklar med kvalitativ och mixad metod. Artiklarna sammanställdes utifrån likheter och skillnader vilket skapade två huvudteman; ”Bli bemött som en hel människa” och ”Inte bli bemött som en hel människa”. Samt åtta subteman; ”Stigmatisering”, ”Tidsbrist”, ”Vårdens okunskap”, ”Bristande kommunikation”, ”Ett ovärdigt bemötande”, ”Sedd, hörd och bekräftad”, ”Förtroendefulla relationer” och ”Kontinuitet och uppföljning” som mer ingående tar upp avgörande faktorer i bemötandet. Arbetets styrkor och svagheter lyfts liksom hållbar utveckling. Patienterna upplevde ett sämre bemötande relaterat till stigmatisering och bristande kunskap medan ett gott bemötande grundades i ett vårdande möte och en förtroendefull relation med vårdaren. Genom att öka kunskapen om psykisk ohälsa inom vården och i samhället kan stigmatiseringen minska liksom patienternas lidande. En bättre förståelse för dessa individer kan också främja deras välbefinnande och gynna samhället. Sjuksköterskan har en viktig roll i mötet med psykisk ohälsa där ett personcentrerat förhållningssätt bestående av delaktighet och samtal kan bidra till en mer jämlik vård.

Psykisk ohälsa ökar i Sverige och i världen och personer med psykisk ohälsa är idag en vanlig patientgrupp inom ambulanssjukvården. Vården vid psykisk ohälsa skiljer sig mycket från vården vid somatiska sjukdomar och studier har visat att sjuksköterskor inom ambulanssjukvården upplever en bristande kunskap inom området psykisk ohälsa. Sjuksköterskor inom ambulanssjukvården tenderar att fokusera på patientens fysiska tillstånd och bristande kunskap kan orsaka ett ökat lidande för patienten. Syftet med den här studien var att undersöka hur sjuksköterskor inom ambulanssjukvården skattar sin förmåga att vårda patienter med psykisk ohälsa i en prehospital miljö. Studien är en prospektiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. Enkäter med självskattningsskalor skickades ut till alla verksamma sjuksköterskor inom ambulanssjukvården på Södra Älvsborgs Sjukhus och i Region Jönköpings län. Resultatet visade att majoriteten av sjuksköterskorna inom ambulanssjukvården skattade sin förmåga att vårda patienter med psykisk ohälsa som god. Faktorer som påverkade självskattningen var kön, utbildningsnivå och om sjuksköterskan tidigare arbetat inom psykiatrin. Högre ålder och längre erfarenhet som sjuksköterska minskade oron över att vårda patienter med psykisk ohälsa. Sjuksköterskor som ansåg att behandlingsriktlinjerna var tillräcklig hjälp skattade generellt sin förmåga högre. Resultatet indikerar att det finns ett behov av fortbildning i prehospital vård av patienter med psykisk ohälsa. Det framkommer också att det är viktigt med bra behandlingsriktlinjer.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är en av de största folkhälsoutmaningarna i Sverige. Utan rätt behandling i ett tidigt skede kan psykisk ohälsa leda till långvarig sjukdom och ha en betydande inverkan på funktionsförmågan. Grundförutsättning för en god omvårdnad av patienter med psykisk ohälsa är det goda mötet där patient och sjuksköterskan känner tilltro till varandra samt har respekt för varandras kompetenser. Detta ställer krav på hur sjuksköterskan bemöter dessa patienter och hur svårigheterna beaktas. Syfte: Studiens syfte var att sammanställa och syntetisera kvalitativ forskning som utforskat sjuksköterskors perspektiv på omvårdnaden av patienter med psykisk ohälsa. Metod: En allmän litteraturöversikt valdes där nio vetenskapliga artiklar analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två kategorier identifierades: Sjuksköterskans ansvar och Personcentrerad vård. Slutsats: Sjuksköterskor har betonat vikten av att stärka patienternas autonomi och minska risken för återfall genom förtrogenhet och förståelse för patienternas individuella behov. Utmaningar som sjuksköterskor stötte på i sitt arbete var tidsbrist, stressig arbetsmiljö samt svårigheter att arbeta förebyggande relaterat till patienternas psykotiska symtom. För att kunna klargöra hur sjuksköterskor kan hantera dessa utmaningar krävs det ytterligare forskning kring detta ämnesområde vilket kan förbättra vårdkvalité och personcentrerad kommunikation.

Psykisk ohälsa och missbruksproblematik är två stora områden som många gånger kopplas samman där samsjuklighet blir ett faktum. Vid samsjuklighet krävs en samverkan som idag inte fullt ut fungerar som den bör. Syftet med denna studie är att undersöka hur socialarbetare i norra Sverige beskriver och arbetar med klienter med samsjuklighet samt hur samverkan med andra myndigheter ser ut. Till grund för studien återfinns tidigare forskning som belyser samsjuklighet, dess komplexitet och hur de krävs en samverkan som även den har sina för- och nackdelar. Vidare är studiens teoretiska utgångspunkt den biopsykosociala teorin.  För att samla in data har kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med fem socialarbetare i norra Sverige. Det insamlade materialet analyserades därefter genom en tematisk analys. Resultatet visar att socialarbetare träffar en stor mängd klienter som har en samsjuklighet, där arbetet blir komplext då det krävs en samverkan för att klienten ska få rätt stöd. Det synliggjordes stora hinder kring arbetet, både organisatorisk och individuellt. Vidare belystes att socialarbetarna har ett stort intresse för klienterna där de ska vara i fokus.