Hälso- och sjukvårdens användning av digitala verktyg utvecklas i allt snabbare takt, vilket påverkar olika professioner på olika sätt. Videosamtal är ett digitalt verktyg som kan användas av bland annat arbetsterapeuter inom psykiatrisk verksamhet. Syftet med studien var att belysa arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med videosamtal som verktyg inom vuxenpsykiatrisk verksamhet för personer med psykisk ohälsa. Studien utfördes genom en kvalitativ intervjustudie med tre informanter som arbetade som arbetsterapeuter inom vuxenpsykiatrisk verksamhet i Norrland. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades enligt metoden kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenterar erfarenheter, som grupperades till fyra kategorier: Digitala förutsättningar påverkar arbetet, Videosamtal påverkar arbetsterapeuternas arbete, Olika faktorer påverkar valet av videosamtal och Framtidsvisioner om videosamtal som verktyg, med tillhörande tolv underkategorier. Det visade sig vara övervägande positiva erfarenheter som påverkat både patienter och arbetsterapeuter. Videosamtal möjliggör större delaktighet och tillgänglighet för patienter och arbetsterapeuterna har erfarit mer effektivitet och flexibilitet i arbetet med videosamtal som digitalt verktyg. Konklusionen är att erfarenheterna till stor del kan styrkas av aktuell forskning och litteratur inom ämnet. Det förekom däremot vissa skillnader mellan de undersökta erfarenheterna och litteraturen. En skillnad var att litteraturen nämnde att digitala interventioner gav likvärdiga resultat som fysiska, medan arbetsterapeuterna ansåg att vissa moment ej kan utföras digitalt och ger alltså inte likvärdiga resultat som vid fysiskt möte.

Bakgrund Psykisk ohälsa är ett paraplybegrepp och kan innebära ett lidande för individen. Tidigare forskning har visat att stigmatisering av personer med psykisk ohälsa är vanligt förekommande och kan ha negativa konsekvenser. Ensamhet kan ha allvarliga konsekvenser för hälsan, inklusive ökad risk för depression, ångest och suicidtankar. Specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk omvårdnad har ett viktigt ansvar att stödja personer med psykisk ohälsa genom att vara lyhörda för patienternas upplevelser av ensamhet. Syfte Syftet var att beskriva hur patienter med psykisk ohälsa upplever ensamhet. Metod Metoden som antogs var en litteraturöversikt med systematisk ansats. Sökningarna genomfördes i databaserna Cinahl Complete, PubMed och PsycInfo. Resultatet inkluderade 15 kvalitativa vetenskapliga originalartiklar från nio länder, och för dataanalysen tillämpades Thomas och Hardens tematiska analysmetod. Resultat Fyra analytiska teman och åtta deskriptiva teman identifierades. Ensamhet kunde upplevas både som en hanteringsstrategi och som en positiv upplevelse. Det framkom även att upplevelsen av ensamhet kunde fördjupas under perioder av försämrad psykisk ohälsa, ensamhet kunde även ta sig uttryck som både fysisk och psykisk smärta. Ensamhet var även associerat med känslor av utanförskap och brist på tillhörighet. Psykisk ohälsa förstärkte ofta upplevelsen av ensamhet, vilket resulterade i negativa tankar och känslor. Slutsats Ensamhet kan vara en hanteringsstrategi och en positiv kraft för välbefinnandet, men kan också leda till social isolering och känslomässig frånvaro. För personer med psykisk ohälsa påverkar ensamheten dagliga funktioner, beteenden och välbefinnande. Att beakta och stödja individuella behov är av stor betydelse, där specialistsjuksköterskan har en central roll. / Background Mental illness is an umbrella term that can entail suffering for the individual. Previous research has shown that the stigma surrounding mental illness is widespread and can have negative consequences. Loneliness can have serious health implications, including an increased risk of depression, anxiety, and suicidal thoughts. Psychiatric nurse specialists have a crucial responsibility to support individuals with mental illness by being sensitive to their experiences of loneliness. Aim The purpose was to describe how patients with mental illness experience loneliness. Methods The method adopted was a literature review with a systematic approach. Searches were conducted in the databases Cinahl Complete, PubMed, and PsychInfo. The result included 15 qualitative original scientific articles from nine countries, and for data analysis, Thomas and Harden’s thematic analysis method was applied. Results Four analytical themes and eight descriptive themes were identified. Loneliness could be experienced both as a coping strategy and as a positive experience. It also emerged that the experience of loneliness could deepen during periods of deteriorating mental health, and loneliness could manifest as both physical and emotional pain. Loneliness was also associated with feelings of social exclusion and a lack of belonging. Mental illness often exacerbated the experience of loneliness, resulting in negative thoughts and emotions. Conclusions Loneliness can serve as both a coping mechanism and a positive aspect for well-being and recovery. It can manifest as social isolation or a sense of disconnection from close relationships and the world, impacting daily functioning, behavior, and mental well-being. Addressing loneliness is crucial for person-centered care, where specialist nurses play a vital role.

Bakgrund: Denna studie innefattar alla former av psykisk ohälsa, vilket är ett världsomfattande problem. I Sverige har antalet personer som söker vård för psykisk ohälsa ökat de senaste 25 åren. Primärvården är första linjens hälso- och sjukvård och är ofta patientens första kontakt när de söker för symtom på psykisk ohälsa. Den första vårdpersonalen som tar emot ärendet är ofta en grundutbildad sjuksköterska, således har sjuksköterskor en central och viktig roll i att skapa säker vård och god omvårdnad.  Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av patienter med psykisk ohälsa i primärvården.Metod: Litteraturstudien genomfördes med kvalitativ metod och induktiv design och bygger på resultatet av tolv kvalitativa studier publicerade mellan 2009 och 2024. Studierna inhämtades från databaserna Cinahl och PubMed. Studierna kvalitetsgranskades och genomgick innehållsanalys.  Resultat: Innehållsanalysen resulterade i tre kategorier; sjuksköterskors kompetens, organisation och synen på psykisk ohälsa. Kategorierna bestod av nio subkategorier. Sjuksköterskors kompetens; betydelsen av utbildning och kunskap, betydelsen av erfarenhet och träning, sjuksköterskors personliga egenskaper och sjuksköterskors bemötande. Organisation; strukturella faktorers inverkan, användandet av verktyg och resursbrist. Synen på psykisk ohälsa; stigmas påverkan och en komplex patientgrupp.Konklusion: Studiens resultat visade att sjuksköterskors erfarenheter av patienter med psykisk ohälsa bestod av flera komponenter, vilka påverkade sjuksköterskornas förutsättningar att utföra god omvårdnad. Bristande kompetens ledde till att sjuksköterskorna kände en osäkerhet i sin yrkesroll. För att kunna utföra en god omvårdnad var det viktigt med en strukturerad organisation och tillräckligt med resurser. Resursbrist ledde till att sjuksköterskorna kände en ökad fysisk och moralisk stress. Sjuksköterskorna upplevde psykisk ohälsa som ett komplext område samt att samhällets och vårdens syn på psykisk ohälsa påverkade patienternas benägenhet att söka vård.

Bakgrund: Psykisk ohälsa har under de senaste åren sett en gradvis ökning i populationeninte bara i Sverige men även globalt. Patienter med psykisk ohälsa lider oftast av andrasomatiska besvär på grund av samsjuklighet. Det innebär att patienter oftast är i behov av attsöka somatisk vård som en första kontakt med vården, så som akutmottagning. Just tidigareerfarenheter av att söka vård för patientgruppen gör det svårt att veta vart vård kan sökassamt självaste mötet kommer med negativa tankar där psykiska diagnosen fokuseras på merän somatiska besvären.Metod: Litteraturstudie med systematisk sökning. 7 artiklar valdes utifrån datasökning ochytligare 3 artiklar valdes ut vid manuell sökning.Syfte: Sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med psykisk ohälsa på en somatiskakutmottagning.Resultat: Huvudkategorier som identifierades i resultatet omfattade vårdande miljö, denbristande kunskapen och stigma.Slutsats: Resultatet visade på att sjuksköterskorna upplevde att miljön på akutmottagningen,bristande kunskap kring psykisk ohälsa och stigman mot patienterna bidrog till svårareförutsättningar för att vårda patienterna. Det i sig visar på tydliga brister inomsjuksköterskans förmåga att ge jämlik vård till alla patienter därmed behövs fortsatt forskningoch vidare utveckling av utbildningen.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan hos barn ökar stadigt, nära 20% av alla barn runt om i världen drabbas idag av psykisk ohälsa. Skolsköterskan träffar alla elever i skolan och har en nyckelroll i att fånga upp psykisk ohälsa och främja den psykiska hälsan hos elever. Det hälsofrämjande arbetet ingår i skolsköterskans uppdrag och därför är det av intresse att beskriva hur skolsköterskan arbetar för att främja psykisk hälsa. Syfte: Syftet var att beskriva hur skolsköterskan arbetar för att främja psykisk hälsa hos elever. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats tillämpades. Kvalitativa intervjuer med 10 kvinnliga skolsköterskor med 1,5 – 15 års erfarenhet, från mellersta Sverige utgjorde datainsamlingen. Dataanalysen genomfördes med manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier: Samtala med elever, samarbeta med andra och skapa tillit. Skolsköterskan främjade den psykiska hälsan genom samtal på olika sätt. De hälsofrämjande arbetet bestod av samarbete med andra professioner exempelvis Barn- och Ungdomspsykiatrin och med vårdnadshavarna. Att vara tillgänglig för eleven samt att skapa en förtroendefull relation var viktigt.  Slutsats: Elever söker hjälp hos skolsköterskan för sin psykiska ohälsa, men skolsköterskan får inte arbeta behandlande i sitt uppdrag. Det är upp till varje skolsköterska hur det hälsofrämjande arbetet ska bedrivas.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett brett begrepp som innefattar olika tillstånd, allt från stressreaktioner till mer allvarliga psykiatriska sjukdomar. De mest frekventa diagnoserna vid psykisk ohälsa inkluderar depression och olika ångestsyndrom. Dessa tillstånd kan påverka förmågan att utföra dagliga aktiviteter. Som behandlingsform inom psykisk ohälsa används arbetsterapi och arbetsterapeutiska interventioner för att främja en fungerande vardag och aktivt engagemang i dagliga aktiviteter. Detta inkluderar olika interventioner i form av vardagliga, skapande samt gruppbaserade aktiviteter. Syfte: Beskriva hur arbetsterapeutiska interventioner upplevs av personer med psykisk ohälsa. Metod: En litteraturstudie genomfördes där datainsamlingen gjordes via databaserna Cinahl with full text och PubMed samt via manuell sökning. Resultat: Arbetsterapeutiska interventioner upplevdes som positiva och avgörande för rehabiliteringen av personer med psykisk ohälsa genom att förändra positivt vardagslivet, öka samhörigheten med andra och förstärka självförtroendet. Detta redovisas i fyra teman: Ökad förståelse och acceptans av utmaningar, Social interaktion och samhörighet med andra, Förändringar i vardagen och i livet samt Förbättrad förståelse av sig själv och förstärkt självförtroende. Slutsats: Resultaten från litteraturstudien ger den kliniska verksamheten en möjlighet att utveckla en djupare förståelse för upplevelserna av arbetsterapeutiska interventioner vid psykisk ohälsa.

Forskning visar på en utbredd psykisk ohälsa bland poliser vilket orsakas av en stressig arbetsmiljö i kombination med de kritiska situationer yrket medför. Denna uppsats undersöker hur poliser i yttre tjänst hanterar yrkesrelaterade kriser och eventuellt efterföljande krisstöd. Data i studien har inhämtats genom kvalitativa intervjuer med poliser i yttre tjänst och analysen har gjorts med stöd av två vetenskapliga teorier. Resultatet av studien visar att krisstöd från olika källor, inklusive kollegor och professionella, upplevs ha en positiv effekt på välbefinnandet och förmågan att hantera stress och trauma. Poliserna belyste vikten av att samtala om traumatiska händelser men i intervjuerna framkom att kulturen inom Polisen ibland hindra en öppen dialog. Förbättringar av yrkesrelaterat krisstöd föreslås då intervjupersonerna önskade ett mer omfattande och långsiktigt stöd vilket överensstämmer med tidigare forskning som viktiga delar av ett fungerande krisstöd. Genom att främja en miljö som uppmuntrar öppenhet och stöd kan Polisen hjälpa sina medarbetare att återhämta sig efter traumatiska händelser och främja deras psykiska hälsa.

Bakgrund: Spelfilmer har en stor påverkan på vår kulturella förförståelse. Individers föreställningar och uppfattningar om olika typer av fenomen, däribland psykisk ohälsa, formas därför medvetet och omedvetet av hur spelfilmer väljer att skildra dessa fenomen. Det är därför av stor vikt att psykisk ohälsa skildras på ett sätt som inte producerar eller reproducerar felaktiga och stigmatiserande attityder gentemot individer med psykisk ohälsa för att dessa individer ska ha chans till återhämtning och delaktighet i samhället. Spelfilmer är en stor aktör i det moderna historieberättandet, vi kan därför genom att studera spelfilmer få en fingervisning kring hur våra föreställningar och uppfattningar kring psykisk ohälsa har förändrats genom tiden. Syfte: Syftet med studien är att studera likheter och skillnader i hur psykisk ohälsa skildras i några uppmärksammade spelfilmer från 1970-talet till idag. Metod: Studien har utförts genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Genomförandet av studien visar på att de stereotypa föreställningarna som råder kring psykisk ohälsa, som säger att individer med psykisk ohälsa på olika sätt är och förväntas vara normöverskridande, än idag är de mest vedertagna. Ett överträdande av ett ”vi och dem” kunde emellertid urskiljas i de nya filmerna, i den bemärkelsen att karaktärerna med psykisk ohälsa skildrades mer nyanserat och deras medmänskliga och empatiska sidor fick framträda. Det här backades upp av en tydlig kritik mot samhällets orättvisor, normer och strukturer. Slutsats: Genom att i skildringen av psykisk ohälsa träda utanför de stereotypiska föreställningarna kan skiljelinjerna mellan vad som anses vara normalt kontra onormalt suddas ut något, vilket kan minska stigmatiseringen kring psykisk ohälsa. En icke-stigmatiserande skildring av psykisk ohälsa i media är grundläggande för att dessa individer ska ha en möjlighet till full delaktighet i samhället och på så vis ha ökade chanser att genomgå en hälsosam återhämtningsprocess. / Background: Feature films have a major impact on our cultural pre-understanding. Individuals' perceptions and attitudes of different types of phenomena, including mental illness, are therefore consciously and unconsciously shaped by how feature films choose to portray these phenomena. It is therefore of great importance that mental illness is portrayed in a way that does not produce or reproduce incorrect and stigmatizing attitudes towards individuals with mental illness in order for these individuals to have a chance to recover and participate in society. Feature films are a major player in modern storytelling, therefore by studying feature films we can get a glimpse of how our perceptions and attitudes towards mental illness have changed over time. Aim: The aim of the study is to study similarities and differences in how mental illness is portrayed in some high-profile feature films from the 1970s to today. Method: The study was conducted through a qualitative content analysis. Results: The implementation of the study shows that the stereotypical notions that prevail about mental illness, which say that individuals with mental illness in various ways are and are expected to exceed social standards, are still the most established perception. A transgression of a "we and them" could, however, be discerned in the new films, in the sense that the characters with mental illness were portrayed in a more nuanced way and their compassionate and empathetic sides were allowed to emerge. This was backed up by a clear critique of society's injustices, norms and structures. Conclusion: By stepping outside the stereotypical notions in the portrayal of mental illness, the dividing lines between what is considered normal versus abnormal can somewhat be blurred out, which can reduce the stigma surrounding mental illness. A non-stigmatizing portrayal of mental illness in the media is fundamental for these individuals to have an opportunity for full participation in society and thus have an increased chance of undergoing a healthy recovery process.

The essay starts with an introduction to the chosen topic. Then the background goes through the different definitions of mental illness and elite sports, the correlation between these two, the stigmatisation of mental illness and lastly promotional and preventional work. Later, today’s problem with mental illness is raised along with floorball and furthermore the essay’s objectives. The essay’s purpose is to investigate which factors cause mental illness to a greater extent in national series than in federal series in Swedish floorball. Also how associations work to prevent mental ill health within their organization. Additionally the essay’s method is a quantitative and digital survey. The survey is distributed via email and the authors personal contacts. The essay´s results showed that the swedish floorball players have a high level of stress, anxiety and overtraining. It also shows that the players don't feel support from their organisation when a player is experiencing mental disorders. Furthermore, the result shows that floorball club is not working with prevention and supporting of mental illness.

Studiens syfte är att undersöka och bidra med ökad kunskap om skolkuratorers erfarenhet av deras arbete och möte med gymnasieelever i åldrarna 15–19 år som lider av psykisk ohälsa.. Frågeställningarna i denna studie är: Hur ser skolkuratorers handlingsutrymme ut när det gäller att stödja och hjälpa en ungdom som lider av psykisk ohälsa? Utifrån skolkuratorers erfarenheter- vilka konsekvenser ger psykisk ohälsa för ungdomarna?   Studiens metod baseras på kvalitativ forskningsmetod där fyra semistrukturerade intervjuer har analyserats utifrån kvalitativ analys. Intervjudata analysera genom Kvales sex analyssteg med stöd av två teorier. Dessa teorier är teorin om handlingsutrymme samt systemteori. Resultatet visar att de intervjuade skolkuratorerna upplever att deras handlingsutrymme inte är begränsat. Däremot uttrycker vissa av de att deras handlingsutrymme blir begränsad på grund av tid och att de inte får utföra behandlingsinsatser. Vidare berättar respondenterna att konsekvensernas av psykisk ohälsa kan skilja sig åt, men att de mest förekommande faktorerna är sömnproblem, stress, uppväxtmiljön och relationer med vänner och familj.