Introduktion/Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett växande problem som medför en nedsatt livskvalitet för de drabbade. Fysisk aktivitet har fler olika positiva aspekter som kan hjälpa patienter i sin sjukdom. För att sjuksköterskan ska kunna vara en hjälp i den fysiska aktiviteten så kan egenvård vara ett alternativ. Syfte: Syftet med studien var att belysa upplevelsen av fysisk aktivitet hos patienter med psykisk ohälsa. Metod: I litteraturstudien används Polit & Becks (2021) nio stegsmall. Litteratursökningarna utfördes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycInfo. Efter gjord kvalitetsgranskning som genomfördes enligt Polit & Beck (2021) granskningsmallar återstod 10 artiklar som svarade på syftet och var relevanta. Dessa artiklar presenterades i resultatet. Resultat: Resultatet bygger på sex kvalitativa, två kvantitativa och två mixad metod. Resultatet redovisas i tre teman, upplevelsen av förändrat fysiskt och psykiskt mående, fysisk aktivitet i relation till motivation och upplevelse av stöd till att utföra fysisk aktivitet. Slutsats: Resultatet visade att fysisk aktivitet har en positiv påverkan på måendet, motivationen ökar men ett önskemål om ökat stöd från vårdpersonal var en komponent som deltagarna lyfte.

Bakgrund:Ambulanssjukvården har av tradition varit mer inriktad på somatiska tillstånd och därmed inte alltid förberedd på de speciella situationer som kan uppstå i mötet med patienter med psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa betraktas idag som ett folkhälsoproblem och ökar i befolkningen. Som en följd av detta ökar antalet ärenden med psykisk bakgrund som ambulansen kallas till vilketmedför större krav på ambulanspersonalen att snabbt göra en bedömning av patientens psykiska tillstånd.  Motiv: Då ambulanssjukvården främst varit inriktad påsomatiska tillståndär det av betydelse att få kunskap om, undersöka och ta del av ambulanssjuksköterskors upplevelser av att prehospitalt bedöma patienter med psykisk ohälsa.  Syfte: Syftet med studien var att belysa ambulanssjuksköterskans upplevelse av att prehospitalt bedöma patienter med psykisk ohälsa.  Metod: Kvalitativa individuella semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju ambulanssjuksköterskor. Som stöd för intervjuerna användes en intervjuguide. Materialet bearbetades i innehållsanalys och resulterade i fyra kategorier med tillhörande tolv subkategorier.  Resultat: Studien visar att ambulanssjuksköterskor saknar bedömningsverktyg och kunskap för att bedöma patienter med psykisk ohälsa. Informanterna har ett större säkerhetstänk kring och med patienter med psykisk ohälsa och önskar tydligare riktlinjer gällande stöttning och hänvisning. Resultatet redovisas utifrån följande kategorier:”Att känna sig osäker i sin yrkesroll”, ”Att utgå från patienten”, ”Att ha ett säkerhetstänk” och ”Att behöva stöd”.    Konklusion: Att möta patienter med psykisk ohälsa är en komplex situation med många faktorer att ta hänsyn till. Utifrån studiens resultat kan dras följande slutsatser; ambulanssjuksköterskan saknar bedömningsverktyg och kompetens att bedöma patienter med psykisk ohälsa.

Bakgrund: I Sverige ses en ökning av psykisk ohälsa bland barn och ungdomar vilket leder till ökade vårdköer inom barn- och ungdomspsykiatrisk vård. De vanligaste diagnoserna inom specialistpsykiatrin är idag uppmärksamhets- och hyperaktivitetsstörning (ADHD), autismspektrumtillstånd (AST), ångest samt depression. Specialistsjuksköterskans funktion blir att alltmer följa upp läkemedelsbehandlingar i stället för att fokusera på omvårdnadsåtgärder. Yoga som komplementär behandlingsmetod visar enligt forskning ge lindring av psykiska symtom och har börjat användas på vuxna patienter inom sjukvården. Syfte: Att sammanfatta tidigare forskning om yoga som metod och komplementär behandling vid psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. Metod: Integrativ litteraturstudie, med kvantitativ och kvalitativ ansats, av 15 artiklar. Litteratursökningar genomfördes under februari 2023 i tre utvalda databaser. Resultat: Yogainterventioner resulterade i minskad ångest och depressiva symtom, ökad känslohantering, förbättrad sömn, minskad stress och ökat lugn, förbättrad uppmärksamhet, minskad impulsivitet, förbättrad självkänsla och ökad livskvalité. Resultatet presenteras i fyra teman (hanterbarhet av känslor och symtom, avspänning, fokusering och impulskontroll samt välbefinnande) och tillhörande elva subteman. Slutsats: Evidens om positiva fördelar med yoga som komplementär behandlingsmetod för olika psykiska symtom hos barn och ungdomar sammanställdes och bekräftades.

Background: Research shows that stigmatizing attitudes towards persons with mental illness are sometimes harbored by the public and by health care personnel, and that this can sometimes lead to persons with mental illness being treated by others in stigmatizing ways. Aim: The aim of this study was to describe the experiences of persons with mental illness of stigmatization. Method: A literature review of descriptive design. The result is based on 12 scientific articles with qualitative approaches. Main Result: Persons with mental illness often experience stigmatizing attitudes in relation to health care personnel. Persons with mental illnesses often experience that mental illnesses are not considered to be as serious as somatic illnesses. Persons with mental illness make use of various strategies in order to handle stigmatization. Conclusion: Because of the stigmatization they experience and the strategies they employ to handle stigmatization, persons with mental illness risk being alienated from society. The relations between persons’ with mental illness and health care organizations risk being damaged through the stigmatizing attitudes they experience in relations with health care organizations. The experiences of persons with mental illnesses of health care personnels’ attitudes towards them could be improved by nurses treating them in a professional and emphatic manner. / Bakgrund: Forskning visar att allmänheten och sjukvårdspersonal kan hysa stigmatiserande attityder gentemot personer med psykisk ohälsa och att detta kan leda till att personer med psykisk ohälsa bemöts på stigmatiserande vis. Syfte: Studiens syfte var att beskriva personer med psykisk ohälsas erfarenheter av stigmatisering. Metod: En litteraturstudie av deskriptiv design. Resultatet baseras på 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna söktes i databasen Pubmed. Huvudresultat: Personer med psykisk ohälsa upplever ofta att de i möten med sjukvården bemöts på stigmatiserande vis. Personer med psykisk ohälsa upplever att psykisk ohälsa ej tas på lika stort allvar som somatisk ohälsa. Olika strategier används av personer med psykisk ohälsa för att hantera stigmatisering. Slutsats: Personer med psykisk ohälsa riskerar att hamna i ett utanförskap på grund av den stigmatisering de upplever och strategierna de använder för att hantera stigmatisering. Det stigmatiserande bemötande personerna kan uppleva i kontakterna med sjukvården riskerar att skada relationen mellan dem själva och sjukvården. Personers med psykisk ohälsas upplevelse av bemötande inom sjukvården skulle kunna förbättras genom att sjuksköterskan behandlar dem på ett professionellt och empatiskt sätt.

Alla har en egen personlig livshistoria, det som format och givit de karakteristiska dragen och egenskaper som gör oss till original. I människans historia gömmer sig sårbarhet och längtan, tidiga händelser påverkar livet och svårigheter som uppkommer ska hanteras (Cullberg 2003, 15–16). Målet är att finna mening en känsla av sammanhang i livet, trots allt och processen dit går genom coping. I studiens livsberättelser av personer som lidit av psykisk ohälsa, vi får ta del av hur den religionspsykologiska teorin av Kenneth Pargament (1997) närmar sig en förståelse som kan förklara människans religiösa copingprocess, dess djupgående verksamma mekanismer. En kvalitativ litteraturstudie med fenomenologisk ansats innehållande självbiografiska berättelser om upplevelsen av psykisk ohälsa. Hur kan vi förstå den religiösa- andliga copingprocessen i ljuset av Pargaments (1997) religiösa copingteori vid psykisk ohälsa? Konklusionen är att människans coping går genom bevarande eller förändrande copingmekanismer för att inte förlora det som är viktigt och värdefullt, det som är signifikant.

Introduktion: Sjuksköterskor träffar allt fler patienter med psykisk ohälsa inom den somatiska vården. Detta ställer krav på sjuksköterskans kompetens för att kunna ge en bra omvårdnad. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av bemötandet med patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Metod: Litteraturstudiens metod baserades på Polit och Becks (2021) flödesschema. Databaserna som användes var Cinahl och PsychInfo. Artiklarna har granskats och 12 artiklar utgjorde resultatet på resultatdelen. Tre kategorier har identifierats. Resultat: De tre kategorierna som har identifierats var: bemötande och påföljder vid hantering av patienter med psykisk ohälsa, kompetens inom psykisk ohälsa samt stigmatiseringens påverkan. Slutsats: Övergripande förmedlade sjuksköterskorna en brist på kompetens somorsakades av otillräcklig utbildning, handledning, stigmatisering samt en brist på tid imötet med patienter med psykisk ohälsa. Det behövs mer utbildning och vidare forskning gällande ämnet för att öka kunskapen.

Statistik visar ökad suicidrisk och psykisk ohälsa i form av ångest och depression hos ambulanspersonal i jämförelse med andra professioner. Traumatiska händelser är en faktor som kan bidra till psykisk ohälsa hos ambulanssjuksköterskor. Det är av stor vikt att ambulanssjuksköterskor hanterar händelser som medför ökad stress för att förhindra ett försämrat mående. Det kan i sin tur kan leda till minskad empatisk förmåga. Syftet med denna studie var att belysa ambulanssjuksköterskans upplevelse och hantering av traumatiska händelser. Studien har en kvalitativ metod baserat på tio semistrukturerade intervjuer med ambulanssjuksköterskor. Tematisk analys användes för att analysera datamaterialet vilket resulterade i huvudtemat Komplexiteten i traumatiska händelser utifrån de två teman Känslor och Bearbetning. I studien identifierades en mängd olika upplevelser och hanteringsstrategier. Ambulanssjuksköterskorna upplever ökad stress vid traumatiska händelser där barn är inblandade samt när ambulanssjuksköterskan känner eller kan relatera till patienten. Upplevelserna före under-och efter en traumatisk händelse är varierande och individuella, där det inre måendet och ambulanssjuksköterskans livssituation bidrar till upplevelsernas intensitet. Ambulanssjuksköterskorna hanterar händelserna genom att förbereda sig och gå in i en yrkesroll. Beroende på tidigare erfarenheter av traumatiska händelser och hur ambulansteamet presterat hanteras händelsen olika. Den viktigaste hanteringen var stöd och samtal genom kollegor men även genom organisationen och ambulanssjuksköterskans anhöriga. Den traumatiska händelsen är komplex eftersom den upplevs av människor med olika erfarenheter, behov, kompetens, sårbarhet och hanteringsstrategier. Ambulanssjuksköterskors psykiska hälsa behöver tas på allvar för att arbetssituationen ska vara hållbar och att ambulansen kunna fortsätta vara en samhällsviktig funktion.

Bakgrund: Psykisk ohälsa innefattar psykiska besvär samt psykiatriska tillstånd. År 2030 beräknas det vara en stor folkhälsoutmaning globalt. Patienter med psykisk ohälsa kommer ofta i kontakt med den somatiska vården till följd av samsjuklighet. Trots att psykisk ohälsa är vanligt förekommande i både samhället och sjukvården är det ett stigmatiserat ämne som präglas av fördomar.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård.Metod: Designen var en deskriptiv litteraturstudie med systematiska sökningar i databaserna Cinahl, PsycInfo och Medline. Efter kvalitetsgranskning inkluderades 10 studier medkvalitativ metod som sammanställdes genom en integrerad analysResultat: Sjuksköterskor erfor att det fanns en bristande kunskap kring psykisk ohälsa och att patienter med psykisk ohälsa prioriterades lägre än patienter med enbart fysiska besvär. Det saknades även resurser i form av tid, samarbete med psykiatrin och anpassad vårdmiljö. Det fanns även brister gällande att etablera en bra relation till patienterna. Kommunikation var en central del i omvårdnadsarbetet gentemot patienter med psykisk ohälsa.Slutsatser: Den somatiska vården behöver förbättra omvårdnaden av patienter med psykisk ohälsa för att kunna uppnå vård på lika villkor.

Maja Axelsson och Yelda Jebrail: “Att känna gör mig och dig till människor: gestaltning av psykisk ohälsa i utvald skönlitteratur för barn och unga”. Grundlärarprogrammet, inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 4–6, Svenska språket, Svenska, Självständigt arbete inriktning 4–6, G-nivå, 15 högskolepoäng, HT 2023. I uppsatsen görs en kvalitativ litteraturanalys där vi analyserar tre skönlitterära böcker som behandlar ämnet psykisk ohälsa. Uppsatsen avser undersöka olika uttrycksformer av psykisk ohälsa med ett fokus på barnperspektivet och nutidsperspektivet. Syftet med denna uppsats är att utforska hur psykiskt ohälsa framställs i tre utvalda skönlitterära verk för barn och unga samt hur dessa böcker kan integreras i undervisningssammanhang med hänsyn till det didaktiska perspektivet som lyfts fram i diskussionen. För att uppnå detta kommer vi att utforska vilka former av psykisk ohälsa som kommer i uttryck hos de olika huvudpersonerna och analysera möjliga följder av att integrera ett sådant tema i undervisningen. Vi kommer även att diskutera begreppet mentalisering och hur elever kan utveckla sin mentaliseringsförmåga med hjälp av skönlitteratur. Våra slutsatser visar att psykisk ohälsa tar olika uttryck för huvudpersonerna i våra valda verk. På grund av detta blir psykisk ohälsa som tema relevant att diskutera i samband med skönlitteratur då det ger elever möjlighet att få syn på hur det kan uttrycka sig för olika personer och det skapar i sin tur möjligheter för lärande och vidare förståelse.

I denna uppsats undersöktes hur de negativa tankar som finns hos många musiker kan hanteras. Med hjälp av förbättrad övningsmetodik, samt andra metoder för medveten närvaro observerades hur fokus och humör förändrades hos musiker, samt hur detta påverkade deras prestation och självbild. Till hjälp för detta dokumenterades instuderingen av Hindemiths violakonsert ”Der Schwanendreher” inför och under examenskonsert, en situation där negativa tankar ofta kan dyka upp. Resultatet visade att man med små men väl genomtänkta medel kunde göra stor skillnad för koncentrationsnivån, och det allmänna välbefinnandet. Vidare gavs exempel på hur övningen kan läggas upp för att bli mer produktiv och rolig, samt hur samhällets krav på klassiska musiker bidrar till psykisk ohälsa. Målet med uppsatsen var att få fler musiker att börja reflektera över sin situation, och vilka förändringar som kan göras för att nå en optimal tillvaro. / <p><strong>Medverkande vid presentation</strong></p><p>Solist: Ludvig Dahlström</p><p>Dirigent: Gustav Aske Sønksen</p><p> </p><p>Flöjt: Kajsa Nilsson, Emma Eskeby</p><p>Oboe: Gabriela Dogaru</p><p>Klarinett: Emilia Eriksson, Filippa Hedberg</p><p>Fagott: Ciarán Hayes, Jonathan Bauer</p><p>Valthorn: Joel Jaakkola, Mikael Larsson, Jenny Isaksson</p><p>Trumpet: Erik Westin</p><p>Trombon: Vilhelm Weréen</p><p>Harpa (keyboard): Linnea Sirborn</p><p>Slagverk: Simon Landqvist</p><p>Cello: Erik Elvkull, Åse-Maria Bygland Larsen, Johanna Tärnroth, Johannes Rydén</p><p>Kontrabas: Isak Josefsson, Anton Eriksson, Joel Hedtjärn</p><p>Den klingande delen är arkiverad.</p>