The demands on becoming more and more effective and within a short period of time is weights heavy on the workers in the workplace. The purpose of this study is to examine how workers with stressful, white-collar professions experience heavy workloads and high demand on availability and efficiency and how they experience risk factors in the workplace affect their mental health from the symptoms of exhaustion. To answer the study´s purpose three questions were created. Seven qualitative interviews were conducted all with participants of different white-collar professions and between the age of 25-65. In addition to the study´s main theory of modern acceleration (Rosa, 2014) Foucault's (2017) theory of good dressage and the concept of internalization from Berger and Luckmann (1991) to analyze the material together with previous research on engagement was the basis for parts of the analysis. The Result was that all participants had their mental health affected negatively by work related stress because of the modern accelerations. All participants had experience work related stress in combinations with feelings of shame and feeling of depression and exhaustion occurred in some participants. / Kraven på att effektivisera blir allt större, inte minst på arbetsplatsen där arbetstagarna ofta har många arbetsuppgifter och lite tid att hinna utföra de på. Syftet med studien är att undersöka stressade tjänstemän som upplever höga prestationskrav och hur de som en följd av modernitetens acceleration upplever att riskfaktorerna på arbetsplatsen påverkar deras psykiska mående utifrån utmattningssymtomen. För att besvara studiens syfte identifierades tre frågeställningar. Sju kvalitativa intervjuer utfördes på informanter som alla arbetade inom olika tjänstemannayrken och var mellan 25–65 år gamla. Utöver studiens huvudsakliga teori om modernitetens acceleration (Rosa, 2014) användes även Foucaults (2017) teorin om den goda dressyren och begreppet internalisering från Berger och Luckmann (1991) för att analysera materialet samt tidigare forskning om engagemang la till grund för delar av analysen. Resultatet var att alla informanter hade en negativt påverkad psykisk hälsa som berodde på arbetsrelaterad stress som en konsekvens av modernitetens acceleration. Samtliga informanter upplevde arbetsrelaterad stress som var kombinerad med känslor av skam men känslor av depression och utmattning förkom hos vissa.

No description available.

Bakgrund Våld i nära relationer utgör ett stort globalt problem för individer men även samhället i stort. Kvinnor drabbas av våld i nära relationer i mycket större utsträckning än vad män gör. De som är utsatta för våld i nära relationer kan drabbas av både fysisk och psykisk ohälsa och våldet har även en negativ påverkan på andra faktorer i det vardagliga livet. Begreppet våld som används i den här studien inkluderar fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Syfte Syftet med studien var att beskriva hur kvinnors hälsa påverkas av våld i nära relationer. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt utfördes baserat på sammanlagt 21 vetenskapliga artiklar. Artiklarna hämtades från databaserna PubMed och Cinahl och i databaserna gjordes sökningar med hjälp av relevanta Mesh-termer samt Subject Headings. De inkluderade artiklarna är primära källor som var högst tio år gamla och som kvalitetsgranskats till hög och medelkvalitet. Med hjälp av de inkluderade artiklarna sammanställdes det två huvudkategorier till resultatet: fysisk hälsa och psykisk hälsa. Resultat Litteraturöversiktens resultat presenterades i form av två huvudkategorier. Den första huvudkategorien var fysisk hälsa med underkategorierna fysiska besvär, långvariga hälsokonsekvenser och missbruk. Den andra huvudkategorien var psykisk hälsa med underkategorierna ångest, depression och PTSD, självskadebeteende, suicid och suicidförsök, samt slutligen psykosocialt välmående. Våld i nära relationer bidrog till att kvinnor drabbades av fysisk och psykisk ohälsa samt att livskvaliteten försämrades. Kvinnor som varit utsatta för våld i nära relationer hade sämre hälsa än kvinnor som aldrig upplevt våld i nära relationer. Våld i nära relationer kunde leda till långvariga fysiska och psykiska hälsokonsekvenser. Att uppleva en kombination av olika typer av våld samtidigt ledde till en större negativ hälsopåverkan jämfört med att endast uppleva en typ av våld. Slutsats Våld i nära relationer påverkade kvinnors hälsa negativt och våldsutsatta kvinnor hade generellt sämre hälsa än icke-våldsutsatta kvinnor. Alla typer av våld bidrog till en försämring av kvinnors hälsa. Resultatet tyder på att våldsutsatta kvinnor i stor utsträckning drabbas av både fysiska och psykiska besvär till följd av våldet och att även deras livskvalitet försämras. Den negativa hälsopåverkan som våldet för med sig i form av både fysiska och psykiska hälsobesvär kan bestå lång tid efter att en relation har upphört, alternativt plåga kvinnan resten av livet. / Background  Intimate partner violence is a major global problem for individuals but also for society at large. Women are affected by violence in close relationships to a much greater extent than men. Those who are exposed to intimate partner violence can suffer from both physical and mental illness and the violence also has a negative impact on other factors in everyday life. The term violence used in this study includes physical, psychological and sexual violence. Aim  The aim of the study was to describe how women's health is affected by intimate partner violence. Method A non- systematic literature review was performed based on a total of 21 scientific articles. The articles were retrieved from the databases PubMed and Cinahl. Searches were made on the databases using relevant Mesh terms and Subject Headings. The included articles are primary sources that were a maximum of ten years old, and they had been quality reviewed to high and medium quality. Using the included articles two categories were compiled for the results: physical health and psychological health. Results  The results of the literature review were presented in the form of two main categories. The first main category was physical health with the subcategories physical ailments, long-term health consequences and addiction. The second main category was mental health with the subcategories anxiety, depression and PTSD, self harm, suicide and suicide attempts and lastly psychosocial well-being. Intimate partner violence contributed to women suffering from physical and mental illness and the quality of life deteriorating. Women who were exposed to intimate partner violence had poorer health than women who never experienced violence in close relationships. Intimate partner violence could lead to long-term physical and mental health consequences. Experiencing a combination of different types of violence at the same time led to a greater negative health impact compared to only experiencing one type of violence. Conclusions  Intimate partner violence had a negative effect on women’s health, and abused women generally had poorer health than non-abused women. All types of violence contributed to the deterioration of women’s health. The results indicate that women who were exposed to violence to a large extent suffer from both physical and mental health problems as a result of the violence and that their quality of life also deteriorates. The negative health impact that violence leads to in the form of both physical and mental ailments can persist long after a relationship has ended, or alternatively torment the woman for the rest of her life.

Med en socialkonstruktivistisk och sociokulturell ansats, studeras skolkuratorers uppfattning om och erfarenhet av grundskoleelevers psykiska hälsostatus samt skolkuratorernas definieringar av psykisk hälsa/ohälsa. Studien problematiserar att det rapporteras från återkommande enkätstudier att mer än varannan grundskolelev uppger sig ha återkommande psykosomatiska symptom vid minst två tillfällen i veckan, samtidigt som knappt nio av tio grundskoleelever uppger sig ha gott eller mycket gott psykiskt välbefinnande. Mer än varannan grundskolelev lider av psykisk ohälsa är utgångspunkten i den offentliga debatten. Empirin består av intervjuer med skolkuratorer vilka inte delar den bild av grundskolelevers psykiska hälsostatus som utmålas i den offentliga debatten. Allmängiltiga definitioner av psykisk hälsa/ohälsa finns inte, vilket bidrar till delade meningar råder bland forskare, myndigheter, politiker, media, etcetera om vad begreppen innebär. Utifrån studien kan slutsatser dras att definitionsförvirring, otillräckliga mätinstrument och brist på hänsyn till samhällsutvecklingen bidrar till en missvisande bild av grundskolelevers psykiska hälsostatus.

Bakgrund: Ensamhet förekommer i alla åldersgrupper. Ensamhet hos äldre personer är en utmaning som ökar i samhället. Forskning visar att ofrivillig ensamhet kan ge negativa effekter på hälsan. Ensamhet är en riskfaktor då det kan innebära en ökad risk för att utveckla hjärt- och kärlsjukdomar, stroke och demens samt en ökad risk för psykiska problem.Syfte: Syftet med studien är att undersöka ensamboende och ensamhetens betydelse för psykiskt välbefinnande för vuxna i Värmland. Metod: I denna uppsats användes en kvantitativ metod i form av analys med data från enkätundersökningen ”Liv och hälsa 2022” där 6315 personer svarade på enkäten. Programvaran IBM SPSS användes för analyserna och Chi2-test gjordes för att testa statistisk signifikans på de variabler som analyserades (p-värde <0,05 var signifikant). Resultat: Det framkom statistiskt signifikanta skillnader mellan män och kvinnor och mellan åldersgrupp i fördelningen av ensamboende/sammanboende och/eller ensamhet. Andelen som har gott psykiskt välbefinnande är över 90 procent bland dem som inte besväras av ensamhet medan andelen är cirka 60 procent bland dem som besväras av ensamhet. Slutsats: Slutsatsen är att det finns ett klart samband mellan besvär av ensamhet och psykiskt välbefinnande. Andelen med gott psykiskt välbefinnande är lägre bland de som känner sig ensamma och isolerade oavsett om man bor ensam eller ej.

Det övergripande syftet med denna studie var att undersöka skillnader mellan den traditionella och hybrida arbetsmodellen med avseende på deras påverkan på arbetslivsbalans och psykiskt välbefinnande hos kommunala kontorsarbetare. Studien hade en kvantitativ karaktär, där en webbaserad enkät genomfördes och genererade totalt (N=132) deltagare, varav (N=22) arbetadeenligt den traditionella arbetsmodellen och (N=110) enligt den hybrida arbetsmodellen. Deltagarna i studien rekryterades genom ett bekvämlighetsurval. Vid analys av insamlad data användes Mann-Whitney U-test. Resultatet visade att det inte finns någon statistiskt signifikant skillnad mellan arbetsmodellerna gällande arbetslivsbalans och psykiskt välbefinnande. Resultatet diskuteras i diskussionen.

Bakgrund: Sjukskrivningar har ökat bland personal inom äldreomsorgen, där främsta orsaken till sjukskrivningar är psykiska påfrestningar. Det finns ett behov av att ytterligare öka kunskapen gällande psykisk ohälsa relaterat till arbetsmiljö för att kunna bidra till att minska arbetares psykiska ohälsa och för att kunna skapa interventioner för en bättre arbetsrelaterad hälsa vid arbetsplatser, bland annat inom äldreomsorgen. Syfte: Syftet med studien var att undersöka psykiskt välbefinnande bland personal inom äldreomsorgen, samt undersöka om det finns samband mellan socialt stöd, fysiska arbetskrav och personalens psykiska välbefinnande på arbetsplatsen. Metod: Studien genomfördes genom en tvärsnittsstudie där data samlades in genom pappersenkäter. Studiens deltagare utgjordes av 122 medarbetare inom äldreomsorgen. Resultaten av den insamlade data analyserades både deskriptivt och genom korrelationsanalyser där styrkan av eventuella samband samt statistisk signifikans undersöktes. Resultat: Majoriteten av respondenterna hade ett högt psykiskt välbefinnande. Ett antal respondenter upplevde också att de fick tillräckligt med socialt stöd på sin arbetsplats, främst från sina medarbetare. Majoriteten av respondenterna upplevde också fysiska arbetskrav och fysisk trötthet. Trots det upplevde ett antal att de hade kontroll över sina fysiska arbetskrav. Resultaten påvisade signifikanta samband mellan psykiskt välbefinnande, socialt stöd och fysiska arbetskrav. Slutsats: Studiens resultat tyder på att nivån av socialt stöd och fysiska arbetskrav kan påverka det psykiska välbefinnandet hos personalen inom äldreomsorgen. Ytterligare forskning behövs för att undersöka vilka faktorer som bidra till att öka det psykiska välbefinnandet bland personal inom äldreomsorgen.

The purpose of this essay has been to understand the experiences of people who are victims of domestic violence and especially a part of psychological violence called gaslighting. This is to achieve a deeper understanding for the phenomenon and to see if gaslighting can manifest itself in different ways. The qualitative research has been conducted by analyzing life stories through autobiographical literature. The qualitative content analysis was done using the normalisation process as theoretical view, where the concepts of internalisation, isolation and adaptation have been used.  The results of the study show that gaslighting essentially consists of confusing the victim and making them doubt themselves and their world view. It is a process that usually goes on for a long time. The experiences of gaslighting occur in different contexts, but mainly at home behind closed doors. Furthermore, the results show that the gaslighter can use several different methods to create self-doubt. These include crazy-making, silent-treatment, threats to leave the relationship and insults.

Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva och få djupare förståelse för hur olika psykosociala faktorer kan påverka livssituationen för personer med Reumatoid Artrit (RA) samt hur de hanterar sin diagnos. Syftet var även att undersöka vilken roll fysisk aktivitet spelar i deras liv. Frågeställningar: Hur upplever personer med RA att de påverkas av den psykosociala miljön? Hur beskriver personer med RA att de hanterar sin sjukdom? Hur upplever personer med RA att de påverkas av fysisk aktivitet i sin vardag?  Metod: Denna kvalitativa studie bygger på fem stycken semistrukturerade djupgående intervjuer. Intervjupersonerna söktes för frivilligt deltagande genom Reumatikerförbundets medlemmar samt en sluten Facebookgrupp för reumatiker. Intresseanmälan gjordes via mejl, samtliga som kontaktade oss var kvinnor. Slutligen bestod urvalet av fem kvinnor bosatta i Stockholm i åldrarna 30-40 som fått diagnosen RA mellan 2006 och 2013. Intervjuerna genomfördes med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide som grund och under samtalets gång ställdes följdfrågor. Intervjuerna transkriberades ordagrant till en skriven text som sedan analyserades med syfte att finna kategorier och teman. Resultat: Personer med RA upplever att de påverkas både positivt och negativt av den psykosociala miljön. Stöd från nära relationer visade sig vara en viktig faktor i påverkan av deras livssituation. Upplevelsen över hur människor omkring dem uppfattar deras kroniska diagnos ingav en negativ påverkan. Hanteringen av sjukdomen framställs som olika svår för individerna. Problem- och emotionellt inriktad coping användes utifrån olika livssituationer och utvecklade förmågor. Även passiv coping skildras i berättelserna. Den fysiska aktiviteten upplevs svår att upprätthålla i vardagen men samtliga upplever att det är något de känner positiva effekter av. Slutsats: Psykosociala faktorer ses ha en ytterst betydande inverkan på livssituationen för individerna i studien. De hanterar RA diagnosen utefter sina egna förmågor och utvecklingen av copingstrategier är individuell. Den fysiska aktiviteten ses som något positivt men har en begränsad roll i deras liv både pga. det generella livspusslet samt den kroniska trötthet som sjukdomen medför.

Background: To care for someone with a mental illness can be strenuous both mentally, socially and economically. Those close to the patient are often there as support before mental health care can intervene, and they are often there when the patient is discharged from the hospital. A good relationship between mental health care personnel and those close to the patient is of most importance for creating a feeling of participation in the care of the patient. This requires that the mental health care personnel are aware of the needs of those close and have knowledge of how to meet these. Aim: To describe how those close to someone - usually a relative or loved one - with a mental illness experience the treatment from mental health personnel Method: Literature review based on 17 articles with a qualitative perspective. Analyzed using a descriptive data analysis technique. Results: Results show that those close to someone with a mental illness often feel excluded in the care of their loved ones, and mental health personnel fail to satisfy the relative or loved one’s basic needs - especially in the area of providing them with information and showing them respect. This exclusion can be felt when the care provider shows the loved one / family member an authoritarian attitude rather than appreciating or acknowledging the importance of the knowledge that these loved one possess regarding the patient’s mental illness. The results show that in cases when mental health personnel have been accommodating to the needs of the next of kin by making them feel respected, heard and taken seriously the loved one have feelings of inclusion and participation in the caring process. Discussions: The foundation of the relationship between mental health personnel and those close to the patient is often established within the first meeting. It is therefore of utterly importance that the mental health professionals are aware of how their demeanor and attitude are affecting the next of kins perception of participation. The needs of those close to the patient can, in most cases, be satisfied with relatively small means. Keywords: Relative, relatives of the mentally ill, treatment by mental health care professionals, participation, professional-family relations / Bakgrund: Att vara anhörig till en närstående med psykisk ohälsa kan vara påfrestande såväl ekonomiskt som psykiskt och socialt. Anhöriga är oftast de som är där och stöttar och hjälper till både innan och efter sjukhusvistelsen. Ett gott bemötande från vårdpersonalen är ytterst viktigt för att känna delaktighet i vårdandet, detta förutsätter att personalen är väl medveten om anhörigas behov och kan tillgodose dessa. Syfte: Att beskriva anhörigas erfarenheter av bemötandet från psykiatrisk vårdpersonal Metod: Kvalitativ litteraturstudie inkluderat 17 artiklar med kvalitativt perspektiv. Data har analyserats med tolkande dataanalys. Resultat: Resultatet visar på att anhöriga till stor del känner sig exkluderade i vårdandet av deras närstående, vårdpersonalen misslyckas ofta med att tillgodose anhörigas behov, genom att visa upp en auktoritär attityd, inte erbjuda adekvat information och uppmärksamma anhöriga som den tillgång de faktiskt är. Resultatet visar även på tillfällen då vårdpersonalens agerande får anhöriga att känna sig inkluderade och respekterade genom att skapa en känsla av delaktighet i vårdandet. Diskussion: Mötet mellan vårdpersonal och anhöriga tenderar att fallera redan på ett tidigt stadium, då innerbörden av ett gott bemötande samt vikten av att etablera en fungerade kontakt många gånger glöms bort eller inte uppmärksammas. Delaktighet i vårdandet förutsätter att vårdpersonalen är uppmärksam på anhörigas behov, genom relativt enkla medel kan dessa i de flesta fall tillgodoses.