Sammanfattning/AbstractBorg, Tobias (2018). Ett nät vävs av många trådar i matematik. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragMed studien önskar jag bidra med kunskap om elevernas perspektiv beträffande en specifik lektion som berör division med tal större än noll men mindre än ett. Mer specifikt vad de anser är fördelaktigt och vad som brister. Jag önskar också belysa att olika faktorer kan samspela och variera hos individer och mellan individer i gruppen för att på så sätt synliggöra undervisningens komplexitet.Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att, utifrån elevernas uppfattningar, utvärdera styrkor och förbättringsområden beträffande en matematiklektion om division med tal större än noll men mindre än ett utifrån ett sociokulturellt perspektiv.Frågeställningar:•Vilka uppfattningar har eleverna beträffande lektionens styrkor?•Vilka förslag till förbättringar föreslår eleverna?•Hur kan lektionens styrkor och förbättringsförslag tolkas utifrån ett sociokulturellt perspektiv?TeoriStudien utgår från det sociokulturella perspektivet där lärandet sker utifrån elevens proximala utvecklingszon och samarbete. Tillsammans använder deltagarna olika uttrycksformer och kulturella artefakter för att kommunicera med varandra. Lärarens främsta roll, förutom att anpassa uppgifterna till den proximala utvecklingszonen, är att mediera mellan elevens nuvarande uppfattning och den ämnesspecifika kunskapen.MetodDatainsamlingen har genomförts med hjälp av en kvalitativ ansats i form av semistrukturerade intervjuer samt för- och eftertest.ResultatInformanterna var allmänhet, men inte unisont, positiva inställda till för- och eftertest, mönster och undersökande arbetssätt. Testerna ansågs påvisa progression, emellertid fanns det önskemål om mer repetition vilket kan kopplas till uttrycka förkunskapsskillnader. Gruppens proximala utvecklingszon var varierande och individuella svårigheter kunde i något fall definieras. Studien visade också på svårigheten att anpassa lektionen till alla elevers proximala utvecklingszon. Gemensamma diskussioner med hjälp av lärarens mediering framgick också som betydelsefullt eftersom olika elevperspektiv kom fram. Beträffande mediering påtalade några informanter att läraren även borde stödja parsamtalen i större utsträckningMajoriteten ansåg att en lärarledd lektion var positivt. Det var också betydelsefullt att ta del av varandras förklaringar och lösningar, men det framgick också önskemål om en till en undervisning. Ingen benämnde konkret undervisningsmaterial, centikuber, som betydelsefullt eller besvärande. Däremot fanns det önskemål om att inleda lektionen med vardagsnära uppgifter som också hade en utmanande karaktär. Informanterna belyste konkreta förbättringsförslag som överlag är direkt applicerbara med hjälp av mindre anpassningar på gruppnivå. Uppfattningen att variation är viktigt var näst intill unisont, men hur undervisningen skulle varieras delade emellertid gruppen.Specialpedagogiska implikationerStudiens resultat får mig att vilja arbeta tillsammans med matematiklärare och elever för att tillsammans utveckla matematikundervisningen. Eleverna kan belysa aspekter som går oreflekterade förbi av oss lärare på grund av hemmablindhet. Från de mer självklara till det oupptäckta.Studien påminner också att anpassningar på gruppnivå kan stödja hela gruppen men utesluter det inte traditionell en till en undervisning. Det finns ingen helig undervisnings-graal, istället framkommer det att variation i undervisningen behövs för att möta fler individer. Den variationen kan i sin tur växla från individ till individ och från grupp till grupp.NyckelordAbstrahering, Kognitiva redskap, Konkretion, Proximal utvecklingszon, Uttrycksform.

Denna studie syftar till att undersöka hur naturvetenskapliga begreppskort kan hjälpa elever att appropriera nya begrepp inom ämnet biologi. I studien deltog tolv elever i årskurs åtta i en skola i södra Sverige. De medverkande eleverna delades in i två grupper där den ena gruppen fick tillgång till begreppskort under arbetets gång medan den andra gruppen fick vara referensgrupp utan begreppskort. Data analyserades med metodkombinationen kvalitativ textanalys tillsammans med en grundläggande statistisk analys.Undersökningsresultat visade en signifikant skillnad vad gäller antalet approprierade naturvetenskapliga begrepp mellan elevgrupperna där elevgruppen som använde begreppskort var den grupp som approprierat flest naturvetenskapliga begrepp. Denna förhållandevis lilla studie kan ses som ett avstamp till fler och större studier gällande naturvetenskapliga begreppskorts signifikanta roll i lärandet av naturvetenskapliga begrepp.

Föreliggande studie syftar till att undersöka hur musiklärare beskriver sin undervisning och bedömning i musikskapande i grundskolan. Enligt tidigare forskning varierar undervisning och bedömning i musik beroende på flertalet faktorer. Studien tar avstamp i ett sociokulturellt perspektiv där lärande ses som något som sker i alla sociala sammanhang. Studiens empiri är insamlad genom kvalitativa intervjuer med verksamma musiklärare i grundskolan runt om i Sverige. Resultatet i studien visar på likheter och skillnader i både undervisning och bedömning av musikskapande. I resultatet nämns den muntliga interaktionen mellan lärare och elev som den största framgångsfaktorn både i undervisning och bedömning av musikskapande. Trots det visar resultatet att skriftlig interaktion används i stor utsträckning, dels för att synliggöra elevernas förmågor men likaså för att läraren ska få ett skriftligt underlag till sin bedömning. Resultatet diskuteras och problematiseras i relation till tidigare forskning där ett formativt förhållningssätt vid bedömning är framträdande och beskrivs både av deltagarna i studien och tidigare forskning som fördelaktigt vid musikskapande.

Uppsatsens syfte är att belysa hur de intervjuade pedagogerna arbetar med elevinflytande i deras olika verksamheter. Intresset ligger i att undersöka pedagogernas olika synsätt samt de eventuella pedagogiska redskap som de har att tillgå, det vill säga hur de gör när de införlivar elevinflytande. För att kunna ta reda på hur pedagogerna arbetar med detta genomfördes sex kvalitativa intervjuer med pedagoger från förskolan, förskoleklassen, grundskolan, fritids och specialpedagogisk verksamhet. Det är viktigt att lyfta fram dessa etablerade pedagogers synpunkter och kunskaper, då de besitter olika erfarenheter. Delar av resultaten visar att det deliberativa samtalet (det samtalsdemokratiska samtalet), är ett av de pedagogiska redskap som pedagogerna använder sig av för att kunna införliva elevinflytande i förskolan och skolan.

Olika sätt att lära - en utmaning i det pedagogiska uppdraget, av Birgitta Sundström och Caroline Wahlström, är en kvalitativ och beskrivande undersökning av sju lärares åsikter om sin yrkesroll då de tillämpar teorier om lärstilar i sitt arbete.Undersökningens fokus är riktat mot lärarperspektivet då vi saknar detta i de tidigare examensarbeten vi tagit del av. Insamling av datamaterial till vår undersökning har bestått av litteraturstudier samt genomförande av intervjuer med sju lärare som aktivt arbetar med lärstilar som ett redskap i sin undervisning. Av dessa är fem lärare verksamma inom grundskolan, från år tre till år nio, och två är lärare inom gymnasieskolan och KomVux. Vi har också dokumenterat klassrumsmiljöer samt konkret material som används i undervisningen med lärstilar. Syftet med vår undersökning var att söka efter mönster och variationer i de intervjuade lärarnas åsikter om tillämpning av teorier om lärstilar som ett pedagogiskt redskap. Vi ville också få kunskap om vilka faktorer lärarna ansåg påverkar detta arbete. För att uppnå vårt syfte valde vi följande huvudfrågor:*Hur tolkar de intervjuade lärarna sitt pedagogiska uppdrag?*Hur beskriver de intervjuade lärarna sitt arbete med olika lärstilar?*Hur tolkar de intervjuade lärarna begreppet lärstilar?Ett genomgående mönster hos de sju intervjuade lärarna är att de på olika sätt har upplevt sig som sökare i sitt pedagogiska uppdrag att nå varje enskild elev och samtidigt leda hela elevgruppen. De anser också att arbetet med lärstilar som redskap i sin undervisning har underlättat för dem att uppnå målen i styrdokument och läroplaner. I det praktiska arbetet med lärstilar har vi funnit variationer i hur lärarna i grundskolan respektive lärarna i gymnasieskolan och KomVux ser på skolmiljön, undervisningsmaterial och föräldrasamverkan.

Syftet med vår undersökning är att presentera hur två av de mest frekvent använda läroböckerna i matematik förhåller sig till den grafritande räknaren som ett hjälpmedel i lärprocessen? För att göra detta har vi, utifrån olika metoder för textanalys, beskrivit böckernas innehåll. Vidare visar vi att den grafritande räknaren är ett medierande redskap i lärprocessen och frågar oss därför hur de analyserade böckerna förhåller sig till detta. Vårt resultat är därmed delvis en presentation av böckernas innehåll men även en diskussion där innehållet ställs mot teorier kring artefaktens betydelse för lärandet. Vi visar att de analyserade böckerna skiljer sig i sitt förhållningssätt till den grafritande räknaren som ett medierande redskap.

Läroplan för förskolan (Lpfö98/2010) ställer krav på stimulering av barns språk såsom utveckling av ordförrådet, nyansering av talspråket och intresse för skriftspråket. Dessa punkter anses vara grundläggande för barnens framtida läsförståelse och framgångsrik skolgång. Undersökningen handlar om hur pedagoger tillgodoser dessa aspekter i arbetet med barn som har ett annat modersmål än svenska, samt på vilket sätt dessa barn tillägnar sig ett nytt språk.Syftet med denna studie är att utforska hur kommunikationen mellan pedagogerna och barnen på en multietnisk förskola ser ut, på vilket sätt barnens språk stimuleras samt vilka faktorer som påverkar barns lärandeprocesser, såväl som hur tecknen på dessa processer exemplifieras.Lärandet som ett centralt begrepp belyses utifrån två olika teoretiska perspektiv, det sociokulturella och kognitiva. Empiriska materialet för denna studie består av observationer och intervjuer som är insamlade på en förskola där merparten av barnen och personalen är utrikesfödda.Studien visar att den undersökta verksamheten präglas av dialog och skapar rika kommunikativa och sociala samspelsmöjligheter för hela barngruppen, genom användning av varierande medierande verktyg. Stimulering av språk och kunskapsutveckling sker genom tydliggörande av språkliga begrepp, upprepning och dialog med barnen. Det visas också att den fysiska miljön har stor betydelse för hur barnen inkodar, tänker och föreställer sig omvärlden, eftersom det visuella återuppväckande av händelser oftast kopplas till försök att minnas saker eller ord. Det som också är relevant när det gäller studiens resultat är vikten av användning av ordbilder, kompletterande kommunikationsmetoder och digitala verktyg i den dagliga verksamheten som stöd till språkinlärning. Slutligen kan det konstateras att visualiseringen av språkliga begrepp och en tydliggörande pedagogik leder till språkutveckling.

Individuell planering och dokumentation är ett omfattande begrepp. Det innefattar redskap som loggbok, portfolio och individuell utvecklingsplan och det förutsätter tolkning av läroplans- och kursmål. Dokumentation har ett nära samband med utvecklingssamtal, åtgärdsprogram, kvalitetsarbete och stödjer varje elevs lärande. Syftet med arbetet har varit att öka kunskapen om hur dokumentation i skolan kan lyfta fram och synliggöra elevers lärande. Arbetet har även avsett att utvärdera ett projekt inom området dokumentation och titta på vilka lärdomar som tagits. Resultaten i arbetet har visat att dokumentation är en mycket viktig del av lärarens arbetsuppgifter idag. Genom dokumentationen få man en överskådlig bild över elevens eget lärande, vilket i förlängningen sannolikt bidrar till att fler elever når målen i kursplanerna. Deltagandet i projektet resulterade bland annat i att lärarna insett vikten av att samtliga personal är aktiva i utvecklingsarbetet. Dock verkar det som att formella beslut måste fattas innan förändringar kan ske.

Detta arbete handlar om de lärprocesser som skapandet av handdockor i bildundervisningen erbjuder. Det är inte materialen i sig som står i centrum, utan det är vad materialen gör när de kombineras och bearbetas och hur det kopplas till olika lärprocesser som min undersökning haft som syfte att undersöka. Den insamlade empirin bygger på deltagande observation samt intervjuer med fem elever respektive en bildlärare som arbetat med att bygga handdockor. I arbetet har jag utgått från frågeställningen: Vad tillför dockskapande till undervisningeni bild, och på vilket sätt är en docka ett redskap för lärande? Jag arbetar också själv som dockmakare och därför har egna reflektioner kopplat till skapandet tagit plats i undersökningen och blivit en del av empirin. Som bakgrund har jag skrivit hur dockor har använts ur ett historiskt perspektiv samt min relation till skapandet utifrån situationer där jag blivit utmanad i både tanke och handling. Tidigare forskning tar upp hur dockor används som ett didaktiskt redskap, olika teoriperspektiv och kopplingen till konsten och bildundervisningen. Jag har sedan valt att undersöka skapandet från multimodal och narrativ teori, vilka tar upp hur vi kommunicerar med hjälp av teckenskapande resurser samt berättandets funktion kopplat till förståendet av jaget och hur man lär med hjälp av berättelser. Min undersökning visar att det i konstruktionen av en karaktär/docka sker en dialog och ett reflekterande i skapandeprocessen. En docka har också en medierande funktion vilket betyder att den tillskrivs personliga egenskaper och uppfattas som en ”egen individ”. Dockan skiftar fokus bort från oss själva ochär därmed friare att förhålla sig till omgivningen än om man själv skulle agera eller spela en roll. Vilket öppnar upp för alternativa frågeställningar. Dockans koppling till leken fyller också en viktig funktion då leken möjliggör att även allvarsamma ämnes kan ges utrymme. Sammanfattningsvis pekar resultatet på att dockor erbjuder ett mångbottnat lärande där dockan blir ett multimodalt meningsskapande redskap för reflektion och transformation. Slutligen argumenterar jag för att dockor och docktillverkning bör få spela en större roll i undervisningssammanhang då arbetet inte bara svarar upp på de många olika kunskapskrav som skolan ställer på undervisningen utan också samtidigt ställer en mängd frågor, vilket gör att arbetet kan spela en allt viktigare roll i hur vi blir till som individer och hur vi skapar mening och tar plats i världen.

Syftet med vår undersökning är att belysa förskollärares arbetssätt med att främja barns språkutveckling i förskolan. Undersökningen utgår från två frågeställningar: Hur beskriver förskollärare sitt arbetssätt för att främja barns språkutveckling och vilka språkfrämjande redskap använder förskollärare för att främja barns språkutveckling i förskolan. I undersökningen används strukturerade intervjuer med nio utbildade samt legitimerade förskollärare. Intervjuerna har analyserats utifrån begrepp från sociokulturell teoribildning.  Resultatet visar att förskollärare använder barns vardagliga situationer för att främja barns språkutveckling i förskolan. Förskollärarna använder förskolans läroplan som utgångspunkt för arbetet med barns språkutveckling och detta är viktigt att utgå ifrån när det gäller planering av aktiviteter. Utifrån resultatet beskriver förskollärarna att barns intressen samt behov ska ligga till grund när det gäller undervisning i förskolan, detta beskrivs som utgångspunkt för arbetet med att främja barns språkutveckling. Utifrån resultatet använder förskollärare leken som metod för att främja barnsspråkutveckling. Resultatet visar också att förskollärare arbetar aktivt med att skapa en miljö som främjar barns språkutveckling. Resultatet visar även att förskollärare använder sig av olika språkfrämjande redskap såsom Bornholmsmodellen, bilder, stödtecken, högläsning och samtal.