The aim of this investigation has been to examine four students, in a second grade class in Stockholm, understanding of the addition algorithm. A small field study has been carried out including both interviews and classroom studies. Vygotsky’s socio-cultural theory and more specifically the concepts of mediation and cultural tools have been applied. Vygotsky asserts that our contact with the world is mediated by cultural tools. The addition algorithm is in this thesis seen as a cultural tool that the students are to appropriate. The results show a variation of the student’s understanding of the addition algorithm. Most importantly it shows that it is possible for students to “say more than they know” with the use of the algorithm. It is difficult to see how much a student really understand of a mathematical concept and easier to see if they do not understand it or are using it in an inappropriate way. Therefore it is necessary for teachers to form a dialogue with the students and ask them why they do as they do while using different mathematical concepts, such as addition algorithms, to acquire a perception of their mathematical understanding.

Denna studie undersöker vilka förutsättningar för digitalisering som finns inom digitalkompetens samt tillgång till digitala redskap och hur de används i olika förskolor. Detta är ett viktigt ämne att lyfta eftersom digitalisering blir allt mer vanligt i dagens samhälle. Syftet med denna studie är att skapa kunskap om digitalisering i förskolan. Detta genom att jämföra vilka digitala redskap förskollärarna beskriver att de har tillgång till och i vilket syfte de använder dem tillsammans med barnen på sin förskoleavdelning samt vilka kunskaper förskollärarna har och vilken fortbildning de erbjuds inom området digitala redskap. I den nya läroplanen för förskolan som börjar gälla i juli 2019 förstärks arbetet med digitalisering i förskolan, “Förskollärare ska ansvara för att varje barn får använda digitala verktyg på ett sätt som stimulerar utveckling och lärande” (Lpfö 18, s.15). Studien är kvalitativ samt kvantitativ och utgår från det designteoretiska synsättet med self report som metod. Self report innebär enligt Davidsson (2007) att respondenterna får svara på frågor skriftligt och sedan analyseras svaren. Urvalet är tio pedagoger med förskollärarutbildning på nio olika förskolor varav tio olika avdelningar i fyra olika kommuner samt både privata och kommunala förskolor. Resultatet visar att alla förskolorna i studien har tillgång till digitala redskap men att det skiljer sig åt mellan förskolorna hur många redskap de har. De digitala redskapen ses som användbara eftersom de går att individanpassa och följa varje barns enskilda lärande och utveckling. Förskollärarna anser att det behöver synas att lärplattan är mer än bara spel och att de digitala redskapen är ett bra komplement till allt annat material som finns på förskolan. Lärplattan ses som ett bra hjälpmedel för att enkelt kunna ta tillvara på barnens frågor och tillsammans söka fakta. Det är förskollärarnas förutsättningar till kunskap och tillgångar samt tiden som är avgörande för hur det ska bli för barnens möjliga lärande inom digitala redskap.  Resultatet visar att endast i en av de fyra undersökta kommunerna finns en övergripande fortbildning för förskollärarna annars erbjuds inga större utbildningar eller fortbildningar på förskolorna. Det finns dock skillnader i om förskollärarna själva valt att söka kunskap inom området eller inte.

Our entire society is going through a digital development that never takes a break and the school is required to educate digitally competent citizens. To meet these challenges, it is necessary that the school succeeds in implementing the digital tools and that the teachers use the digital tools correctly. The purpose of the study is to investigate which digital tools that teachers and IT-educators who are familiar with in digitalization use to promote the students' learning in school work. The study is based on the following questions: What digital tools do teachers use and how do they describe how they use them in their educational work? And: How do teachers describe that the digital tools motivate students to learn? As a theoretical starting point, a socio-cultural perspective has been used. The study is qualitative and nine semi-structured interviews have been conducted. A qualitative content analysis with inductive approach was used as a method for analysis. The empirics were categorized into four parts, that describe which digital tools teachers in year 1-6 and year 6-9 use in their pedagogical work, how they use them and how they think these motivate the pupils to learn. The result shows that there are some differences in what digital tools they use and how they use them in the different ages. In grades 1-6, the tools are used primarily for a didactic purpose, to capture and motivate the students. In grades 6-9, the tools are used primarily for writing and communicative purposes. All teachers also use them to increase equivalence. You can see that the teachers in the different ages have much to learn from each other in the continued digital development.

Digitala redskap har blivit allt mer framstående i undervisningsmetoder i skolan och större kompetens kring användandet av dessa behövs. Syftet med denna studie är att ta reda på digitala redskaps egenskaper och möjligheterna som de kan erbjuda i undervisning. Mer preciserat vill vi svara på forskningsfrågan: På vilka sätt arbetar lärare och elever med digitala redskap i naturvetenskaplig undervisning i grundskolan? För att ta reda på detta har vi observerat lärarens användning av olika digitala redskap i undervisning, samt har vi intervjuat lärare och elever för att ge en bredare inblick i deras åsikter. Vårt resultat visar att digitala redskap förser elever med olika uttrycksformer för att förstå och konstruera kunskap, vilket leder till att elever kan göra lärandet mer personligt. En inkluderande klassmiljö kan även skapas med hjälp av olika digitala redskap. Det går inte att bortse ifrån digitala redskap i undervisning, eftersom de är en väsentlig del av skolverksamheten. Vidare forskning hade därför varit lämpligt att beröra vilka kompetenser som krävs (och inom vilka redskap) av läraren för att främja elevernas utveckling och gynna måluppfyllelsen. Verksamma lärare bör utnyttja digitala redskap för att ta vara på elevers kompetenser. Samtidigt kan digitala redskap erbjuda olika uttryckssätt, så att eleverna bli inkluderade och kan ta kontrollen över sitt lärande på ett sätt som passar dem och gynnar deras meningsskapande.

I det här självständiga arbetet ville vi få mer kunskap kring hur TAKK (tecken som alternativ kompletterande kommunikation) kan användas som ett medierande redskap samt hur TAKK kan främja barn som är i behov av kommunikativt stöd. Vi valde att utgå från det sociokulturella perspektivet då vi har valt att ta reda på mer kring hur TAKK kan användas som ett medierande redskap. Empirin har hämtats genom kvalitativa intervjuer som vi sedan har sorterat, kategoriserat och analyserat i vårt arbete. Resultatet visar att TAKK används som ett medierande redskap för att främja barns olika behov av stöd för att kunna kommunicera.

Syftet med detta arbete är att undersöka vilka redskap två dirigenter använder under orkesterrepetitioner, hur deras repetitionsteknik är utformad, samt att undersöka hur för- och efterarbetet sker. Metoderna var observationer under repetitioner, enkät till musikerna i orkestern samt intervjuer med dirigenterna som analyserades med hjälp av tematisk analys. Resultatet visar bland annat att dirigenterna i undersökningen använde sig av snarlika fysiska och intellektuella redskap och att skillnaden i deras repetitionsteknik låg i en dirigents önskan att vara mer effektiv under repetitionen. Arbetet synliggör vilken påverkan dirigentens repetitionsteknik och användandet av olika redskap har på orkestern, samt att om redskapen används på oreflekterat sätt kan de skapa hinder för andra redskap och orkestern.

Intresset för naturorienterande ämnen dalar, allt färre elever väljer att studera naturvetenskap på högre nivå. Samtidigt ser vi att digitala redskap blir allt mer framstående som undervisningsmetoder i skolan och att större kompetens kring användandet av dessa behövs. Syftet med denna studie är att ta reda på vad forskningen säger om digitala redskaps betydelse i biologiundervisning. För att ta reda på detta har vi systematiskt sökt efter och analyserat studier om digitala redskap i biologiundervisning. Vårt resultat visar på att digitala redskap förser eleverna med olika uttrycksformer för att förstå och konstruera kunskap, vilket leder till att eleverna kan göra lärandet mer personligt. Vidare forskning inom området skulle vara att forska om vilken inställning lärare har till användningen av digitala redskap i undervisning. Det går inte att bortse ifrån digitala redskap i undervisning, eftersom de är en väsentlig del av skolverksamheten. Verksamma lärare bör utnyttja digitala redskap för att ta vara på elevers kompetenser kring teknologi och samtidigt erbjuda de olika uttryckssätt som digitala redskap kan medföra, så att eleverna kan ta kontrollen över sitt lärande på ett sätt som passar dem och gynnar deras meningsskapande.

<p>Syftet med detta examensarbete är att undersöka huruvida gymnasielärarna har anammat de enligt forskare lämpliga bedömningsredskap för det kunskapsrelaterade betygsystemet och likvärdigt transformerat läroplanen och realiserat detta system. Idén till detta examensarbete uppstod under en kurs i betyg och bedömning på Lärarhögskolan. En kvalitativ forskningsintervju har genomförts med fyra stycken lärare från två kommunala gymnasieskolor. För att avgränsa arbetet har de enligt forskare tre vanligaste bedömningsredskapen beskrivits utifrån läroplansteorier och utbildningsreformer. Slutligen har resultaten från lärarintervjuerna analyserats utifrån bedömningsredskapens trovärdighet, likvärdig betygsättning och samverkan lärarna emellan.</p>

<p>I vår undersökning har vi fokuserat på hur kommunikationen ser ut mellan elever i ämnet slöjd. Syftet med C- uppsatsen var att ta reda på om elever kommunicerar slöjdprocessen mellan varandra utifrån ett sociokulturellt perspektiv på kunskap och lärande. Våra frågesällningar var ”vad kommunicerar elever om rörande slöjdprocessen mellan varandra?” och ”hur kommunicerar eleverna slöjdprocessen?” Vår undersökning grundade sig på en elevenkät, videofilmning och deltagande observation som vi utförde i tre nioklasser på en skola inom Umeå kommun. Genom vår undersökning kom vi fram till att eleverna i stor utsträckning kommunicerar slöjdprocessen (ide, planering, genomförande och värdering) med varandra. Genom våra frågeställningar kunde vi se att eleverna dels använde sig av verbal kommunikation (språk och ljud), men även av icke verbal kommunikation (gester, miner, kroppsspråk av olika slag). Även verktyg och redskap visade sig vara vanliga inslag för att just kommunicera slöjdprocessen.</p>

<p>Denna uppsats är skriven inom ämnet allmänt utbildningsområde och behandlar frågeställningar kring filmens relation till historieundervisningen och hur film kan användas som pedagogiskt redskap inom historieämnet i grundskolans senare del samt i gymnasieskolan. De teoretiska grunder som främst används är två. Det ena är teorier kring historia, historieskrivning och film som historiskt dokument. Det andra är de didaktiska teorierna och hur dessa kan relateras till användandet av film i undervisningen.</p><p>Som metod används teoretiska studier samt kvalitativa intervjuer med lärare inom historieämnet, verksamma inom både grundskola och gymnasieskola. Intervjuerna ger exempel på hur film används i historieundervisningen idag.</p><p>Huvudlitteratur inom didaktiken är Gunns Imsens bok Lärarens värld, Magnus Hermansson Adlers bok Historieundervisningens byggstenar samt Christer Karlegärd och Klas-Göran Karlssons bok Historiedidaktik.</p><p>Inom filmområdet är huvudlitteraturen Pelle Snickars och Cecilia Trenters bok Det förflutna som film och vice versa.</p>