Detta examensarbete handlar om åtta pedagogers förhållningssätt till matematik i förskolan. Vi har med hjälp av intervjuer tagit del av pedagogernas tankar kring synliggörandet av matematiken i verksamheten, samt undersökt huruvida deras profilering har förändrat deras förhållningssätt till matematik. Undersökningen är gjord på fyra olika förskolor. Två Reggio Emilia- inspirerade förskolor och två kommunala förskolor. Resultatet visar att dessa pedagoger har ett sociokulturellt perspektiv på barns lärande och att de ser vikten av matematik i förskolan. Vidare visar studien att utbildning inom matematik spelar stor roll för hur pedagoger förhåller sig till matematik och hur de synliggör den i verksamheten. Utifrån informanternas svar konstaterar vi att Reggio Emilia- filosofin inte utgör någon större förändring i pedagogernas förhållningssätt till matematik, däremot ett tydligare förhållningssätt till vilken barnsyn de har.

Lärares uppfattning om barns lek i förskolan och lekens betydelse för barns lärande.Teachers opinion about children's play in the nursery school and the plays importance for children's learningSyftet med denna uppsats är att beskriva hur förskollärare på förskolor med olika pedagogiska inriktningar resonerar kring barns lek i förskolan och lekens betydelse för barns lärande. Detta för att belysa om det har någon betydelse vilken pedagogisk inriktning läraren arbetar inom eller uppfattningarna är desamma.Vad har lärarna på de olika förskolorna för uppfattning när det gäller:A.Lekens egenvärde i barns vardag?B.Lekens betydelse för barns lärande?Leken har blivit ett stort och intressant ämne, både inom forskningen och inom läraryrket. I läroplanen har leken fått en stor plats, vilket innebär att lärarna får mer ansvar ute i förskolorna. I leken utvecklar barn bland annat sin identitet, sociala kompetenser, sin motorik och sitt språk. Därför menar forskare att leken är en av de viktigaste delarna av barndomen då detta är barnets väg till självständighet. För att genomföra min undersökning har jag gjort kvalitativa intervjuer med fem lärare som arbetar på förskolor med olika pedagogiska inriktningar. Jag har spelat in intervjuerna med hjälp av diktafon, som jag sedan transkriberat. Jag kom i min undersökning fram till att det inte har någon betydelse vilken pedagogisk inriktning lärarna har, utan samtliga lärare hade liknande åsikter och uppfattningar kring barns lek och lärande. Samtliga var överens om att detta hör ihop, men att leken i sig är oerhört viktig för barns utveckling.

Syftet med den här studien är att undersöka hur pedagoger arbetar med flerspråkiga barns språkutveckling i en Reggio Emilia förskola. De frågeställningar som ligger till grund för studien är: Hur arbetar pedagogerna på en Reggio Emilia förskola med flerspråkiga barns språkutveckling? Vilka möjligheter och hinder anser pedagogerna att Reggio Emilia filosofin har för att utveckla svenska språket hos flerspråkiga barn?Teorin som jag har använt mig av i undersökningen handlar om Reggio Emilia-pedagogik. Inom Reggio Emilia-peagogiken får barnen rätt att använda sina ”hundra språk”. Pedagogiken är baserad på vad som kallas de tre pedagogerna: barn, miljö och den vuxne (pedagogen). Resultaten är hämtade från intervjuer och observationer och jag använt mig kvalitativa metoder.Genom den här studien kunde jag belysa tekniker som används av pedagogerna för att utveckla svenska hos barnen med annat modersmål än svenska. Undersökningen lyfte fram de möjligheter, som Reggio Emilia- filosofin ger för att utveckla svenska hos flerspråkiga barn. Dessutom belyser studien de viktiga hinder som finns i Reggio Emilia-pedagogiken.Studien avslutas med en kritisk reflektion samt förslag på hur man skulle kunna utveckla det svenska språket hos de barn som har annat modersmål än svenska.

Titel: Dokumentation ur ett genusperspektiv - en diskursanalys av portfolios i en förskola.Författare: Eva Holmlund och Lisa StenströmArbetet är en kritisk diskursanalys om portfoliodokumentation i en förskola ur ett genusperspektiv. Syftet är att undersöka genusrelaterade mönster i dokumentationen, såväl likheter som olikheter studeras. Vår textanalys bygger på 12 barns portfoliotexter från en Reggio Emilia-inspirerad förskola. En av Reggio Emilia-filosofins grundstenar är dokumentation. De frågeställningar vi utgått från är: Skiljer sig språket åt i den skriftliga dokumentationen för pojkar respektive flickor och i så fall hur? Vad dokumenteras hos pojkar respektive flickor? Går det att utläsa skillnader och likheter i vilka processer/lärosituationer som dokumenteras för pojkar respektive flickor? Till grund för vår analys ligger Faircloughs tredimensionella modell (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Vi analyserar portfoliotexter med hjälp av ett antal genusteoretiska perspektiv. Vår undersökning har visat att det finns både skillnader och likheter i det genusrelaterade språket i de undersökta portfoliotexterna. Vår slutsats är att trots att Lpfö98 (Skolverket, 2006) ålägger pedagogerna att motverka traditionella könsroller och mönster så lever dessa fortfarande kvar i portfoliotexterna. Genustänkandet har inte nått den nedtecknade delen av verksamheten.

Kandidatexamensprojektet på tomten i Slakthusområdet i södra Stockholm syftar till att gestalta ett lärocenter för gymnasieelever. Centret är inte en skola, utan ska användas som komplementbyggnad till elevernas ursprungliga skolor, både i det lokala området, men även för elever i en större del av Stockholmsområdet.  Lärocentret ska innehålla bland annat ett stort bibliotek, grupprum, olika scener och rum för uppvisningar och framtädande, en utställning och mycket annat. Projektet tar form utifrån tankar om pedagogik. Jag valde att lära mig mer om förskolepedagogiken Reggio-Emilia och projeketet syftar i stort till att undersöka hur denna pedagogik kan anpassas till äldre elever, till exempel de som går på gymnasiet, vilket leder fram till följande frågeställning: Hur skulle pedagogiskt gestaltade läromiljöer för förskolebarn kunna anpassas till äldre elever? / The degree project on the site in the Slakthusområdet in southern Stockholm aims to create a learning center for high school students. The center is not a school but should be used as a complementary building for students’ ordinairy schools, both in the local area, but also for students in a larger part of southern Stockholm. The learning center should include a large library, group rooms, different scenes and rooms for shows and thriving, an exhibition and much more. The project takes shape on the basis of thoughts about pedagogy. I chose to learn more about the pre-school education Reggio-Emilia and the project is largely aimed to investigating how this type of education can be adapted to older students, such as those at high school, which leads to the following issue: How could educationally configured learning environments for preschool children be adapted to older students?

Vi har undersökt hur man inom en Reggio Emilia förskola och en montessoriförskola arbetar utifrån aspekter som lärarrollen, barninflytande och den förberedda miljön. Våra frågeställningar är: Hur är miljön utformad utifrån aspekter som barnanpassning och inspiration för barnen på en Reggio Emiliaförskola och en Montessoriförskola? På vilket sätt har barnen inflytande enligt pedagogerna på en Reggio Emiliainspirerad förskola och en Montessoriförskola? Vad har pedagogerna på en Montessoriförskola och på en Reggio Emilia inspirerad förskola för lärarroll och hur ser de själva på den? Vi har gjort observationer och intervjuer på två förskolor. Vi har utgått från läroplanen för förskolan, Lpfö98 och sedan sett hur man arbetar med de olika aspekterna i de båda förskolorna. Vi har kommit fram till att det finns mycket likheter i de olika arbetssätten, men också en del skillnader. Båda utgår från barnet medan läraren har mer av en passiv roll. De arbetar båda med ett konkret material. Inom Montessoripedagogiken arbetar man med ett färdigt material men inom Reggio Emilia arbetar man med allt som fantasin och omgivningen erbjuder. Barnens intresse ligger i grund för verksamheten på båda förskolorna som vi undersökt och innemiljön är anpassad efter barnens behov och storlek.

Den här studiens frågeställningar väcktes under ett förändringsarbete på en förskola.Pedagogerna uppmanades att arbeta Reggio Emilia inspirerat och det lades ner mycket energi på att skapa inspirerande och utmanande lärmiljöer. Lärmiljöerna skulle fördelas i förskolans byggnad. Barnen skulle själva få välja vilken lärmiljö de ville vara i under dagen. Det uppstod en konflikt om hur de vuxna skulle organisera arbetet i den pedagogiska miljön med barnen.Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att undersöka den fysiska miljön, det sociala klimatet och pedagogers förhållningssätt på några Reggio Emilia inspirerade förskolor, samt hur pedagoger upplever att de här delarna påverkar barnen. Syftet är även att undersöka hur pedagogerna i de Reggio Emilia inspirerade förskolorna organiserar arbetet med barnen och hur organisationen påverkar barnens möjligheter till att lära och utvecklas.Följande frågeställningar besvarar arbetets syfte:• Hur är verksamheten organiserad och vilken betydelse har det för barns lärande och utveckling?•Vilken betydelse har den fysiska miljön för barns utveckling och lärande?•Vilken betydelse har förhållningssätt och socialt klimat för barns lärande och utveckling?•Vilken betydelse har dessa olika aspekter i relation till barn med särskilda rättigheter?TeoriStudien utgår från en interaktionistisk teoriram med utgångspunkt i sociokulturella teorier.MetodStudien har genomförts genom kvalitativa intervjuer med ett fenomenologiskt förhållningssätt. Deltagande aktörer har varit pedagoger på fem olika förskolor. Intervjuerna spelades in på Ipad och transkriberades därefter. Sedan gjordes en kvalitativ analys av den insamlade empirin.ResultatDen här studien visar att pedagogerna har prövat att arbeta med en organisation där förskolans lärmiljöer funnits tillgängliga för alla barn samtidigt, med öppna dörrar och utan gruppindelningar. Barnen och pedagogerna blev stressade av den öppna miljön. Många barn hade svårt att komma till ro. De vuxna upplevde att de inte visste vad barnen gjorde. Nu har pedagogerna ambitionen att skapa en social miljö som passar alla barn genom att dela barnen i mindre grupper, med färre barn i de grupper där de barn som Sandberg (2009) benämner som barn i gråzonen befinner sig. När barnen är indelade i grupper är det lättare att följa deras utveckling och lärande. Det har betydelse för klimatet i barngruppen var de vuxna befinner sig. På förskolorna arbetar barnen och pedagogerna med ett gemensamt tema eller projekt. Pedagogerna värnar om barnens interaktioner och skapar förutsättningar för att barnen ska få möjlighet att ta hjälp av de medierande redskapen språket och artefakterna i sin väg mot nästa utvecklingszon. Resultatet visar också att det finns en flexibilitet i lärmiljöerna. Dessa ändras efter barnens önskemål och behov. Nya redskap, artefakter, tillförs och andra tas bort. Placeringen av lärmiljöerna baseras på var det är mest praktiskt lämpligt. Det finns en kunskap om att lärandet är situerat, att det händer olika saker i individen beroende på vilken miljö hon befinner sig i och i vilket sammanhang. De barn som betraktas vara i vad som ibland benämns som gråzonen är tvåspråkiga barn, barn med språksvårigheter, tysta barn, samt oroliga och stressade barn. Barn som är tysta och inte kräver uppmärksamhet blir osynliga i stora barngrupper. I arbetet med de tvåspråkiga barnen använder man sig mycket av vad som Strandberg (2014) kallar ”den fiffige kompisen”. Resultatet visar på att pedagogernas kunskaper om barns utveckling och lärande, samt deras förmåga att omsätta den i praktiken är en avgörande faktor för hur den fysiska miljön, det sociala klimatet och pedagogernas förhållningssätt i förskolorna ser ut. ImplikationerResultatet ger implikationen om hur betydelsefull specialpedagogens roll är i olika former av enskilda samtal och samtal i grupp där det ges tillfällen till handledning och reflektion. Det ger även indikationer om vikten av specialpedagogens roll i den pedagogiska kartläggningen av förskolans fysiska och sociala miljö för att finna optimala förutsättningar för alla barn att lära och utvecklas.Innebörden i resultatet visar dessutom på värdet av att tänka långsiktigt och att bygga en stabil grund vid ett förändringsarbete där specialpedagogen spelar en signifikant roll.

Syftet med den här undersökningen är att undersöka hur förskollärare och barn på en Reggio Emilia-inspirerad förskola ser på den fria leken. Barnens lekar och lekmiljöer kommer att undersökas utifrån ett genusperspektiv. För att besvara syftet har undersökningen utgått från frågorna: Hur ser förskollärarna på den fria leken? Hur ser barnen på den fria leken? Hur ser lekarna och lekmiljöerna ut utifrån ett genusperspektiv? Tidigare forskning visar att forskarna är överens om att barn lär sig mycket genom att leka. Trots lekens betydelse för lärandet har den uppfattats som barns självverksamhet och som ett tidsfördriv mellan de planerade aktiviteterna. Det finns inte mycket tidigare forskning om hur barn i förskolan ser på den fria leken. I undersökningen har nio barn i 5-årsåldern intervjuats samt två förskollärare som arbetar på förskolan. Arbetets resultat visade att förskollärarna ser leken som viktig för barnens lärande men att den hindras av olika rutiner och aktiviteter i verksamheten. Förskollärarna hade olika uppfattningar om vuxendeltagandet i den fria leken. En svårighet i arbetet med den fria leken är, enligt den ena förskolläraren, barnens könsstereotypiska val av kompisar, lekar och lekmiljöer. Barnen ser leken som något roligt och som en aktivitet som görs tillsammans med andra barn. En slutsats är att ingen av barnen, till skillnad från förskollärarna, ansåg att leken var viktig. Det viktigaste enligt barnen var de olika rutinerna och de styrda aktiviteterna.

SammanfattningMaria Montessori och Loris Malaguzzi är grundare till två olika arbetssätt inom förskolansverksamhet: Montessoripedagogik och Reggio Emilia filosofi. Båda har som central punkt attarbeta med språkstimulering med hjälp av pedagogisk miljö och material. Enligt läroplanenhar pedagogerna skyldighet att utmana barnen i de olika uttrycksformer som förskolanerbjuder. Syftet med detta arbete är att se hur pedagoger arbetar med språkstimulering ochkommunikation inom deras inspirationer, hur pedagogerna planerar och utför sitt arbete samthur den pedagogiska miljön utformas. Dessutom vill vi se vilka likheter och skillnader detfanns mellan dessa inspirationer. Genom litteratur om de olika inspirationerna så har vi kunnatkoppla ihop teori och praktik med bland annat stöd ifrån teoretiker som Jean Piaget och LevVygotskij.Det empiriska materialet som vi har samlat in är består av intervjuer med pedagoger samtobservationer i barngrupper. De slutsatser som vi dragit är att inspirationerna egentligen ärväldigt lika varandra, samtidigt finns det skillnader de emellan. Både Montessoripedagogikenoch Reggio Emilia filosofin är väldigt noga med att den pedagogiska miljön är uppbyggd såatt barnen ska få inspiration till ett lärande. Skillnaden är att Montessori är en pedagogik ochhar en metod att följa medan Reggio Emilia filosofin är ett synsätt och har ett arbetssätt sompedagogerna själv får tolka och planera verksamheten efter.NyckelordMontessoripedagogik, Reggio Emilia filosofin, den tredje pedagogen, Maria Montessori,Loris Malaguzzi.

Syftet med denna studie är att ta reda på pedagogernas tankar och upplevelser av pedagogisk dokumentation, vilka hinder och svårigheter de stöter på och vad har förändrats i arbetet med dokumentation sedan läroplanen för förskolan reviderades år 2010.I undersökningen deltog fem pedagoger, varav fyra förskollärare och en barnskötare. Kvalitativa intervjuer användes som forskningsmetod. Empirin analyserades genom den sociokulturella teorin och Vygotskijs tankar om barns lärande och utveckling och även Lenz Taguchis tolkning av det konstruktionistiska perspektivet och pedagogiken inspirerad av Reggio Emilia. Resultatet visar att de flesta pedagoger har en positiv syn på dokumentation och ser dess fördelar. Majoriteten av pedagoger anser att tiden är största hindret i arbetet med dokumentation vilket ibland leder till frustration. Alla pedagoger anser att det är svårt att vara närvarande och dokumenterande pedagog samtidigt. De flesta ser en tydlig förändring i arbetet med dokumentation efter att läroplanen för förskolan reviderades år 2010.