Syftet med studien är att ur ett poststrukturalistiskt perspektiv genom förskollärares berättelser undersöka varför och hur förskollärare medvetet har valt att använda återanvändningsmaterial i utbildningen. I förskolan är det av stor betydelse att förmedla hur det kan bidra till hållbarhet, vilket skapar en grund för den kunskap barn behöver ha med sig i framtiden. Studien innehåller två frågeställningar: Vad berättar förskollärare om varför de har valt att använda återanvändningsmaterial i undervisningen? Vad berättar förskollärare om hur de har valt att använda återanvändningsmaterial i undervisningen? I studien ingår fyra verksamma förskollärare från tre Reggio Emilia inspirerade förskolor i samma kommun.En kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer har använts. I resultatet framgår att det krävs en samsyn hos förskollärare när det handlar om att förmedla hållbarhet i förskolans utbildning och miljö. När återanvändningsmaterial används i undervisning bidrar det till såväl utforskande, kreativitet som fantasi hos barnen. Studien utgår från ett poststrukturalistiskt perspektiv, där ett rhizomatiskt lärande synliggörs, vilket innebär att tänkande och kunskap förgrenar sig i olika kedjor som inte är linjära eller hierarkiska.

En pedagogisk institution, en förskola. Hur kan en förskolas pedagogik reflekteras i byggnaden. Hur kan rummen skapas för att återspegla de pedagogiska grundstenar som lärarna undervisar. Pedagogiken i det här fallet är Reggio Emilia. En pedagogik vars huvudintresse är att tillåta barnen utforska kreativt. Pedagogiken kretsar kring detta men hur kan det gestaltas? Kan byggnaden i sig tillåta kreativitet? Reggio Emilia-pedagogiken arbetar likt oss arkitekter i projekt. Barnen utforskar sin omgivning i projekt av olika slag. Genom att skapa ett system för barnen och lärarna att bygga rum med kan byggnaden i sig bli en del av deras projekt. En kub och ett rätblock blir receptet för detta system. Mellan flyttbara korspelare som stabiliserar kan byggstenarna användas för att skapa rum genom utforskning. För att programmera byggnaden har jag läst litteratur kring Reggio Emilia och låtit arkitekturen präglas av pedagogiken. Vissa av de formgivande besluten är direkt hämtade ur den litteratur jag läst medan vissa är tolkningar av litteraturens idéer och tankar. Bland andra följande punkter har bidragit till byggnadens gestaltning: Ateljén har jag i mitt läsande identifierat som det absolut viktigaste rummet. Ateljén anläggs på pelare ovanför det gemensamma rum som skapas i mitten av leklandskapet. Förvaring är viktigt då dokumentation ses som en viktig del i samspel med lärandet vilket krävs för projektbaserad undervisning Barnen ska kunna röra sig fritt över förskolan för att främja utbytet mellan årskullar vilket talar för en öppen plan Mottagandet ska vara välkomnande, avskedet skall ej stressas – därför anordnas ett särskilt avskedsrum i entréplan för att möjliggöra detta samt låta föräldrar gå igenom barnens tidigare aktiviteter som en del av avskedet Barnet välkomnas av de vuxna och andra barn – vilket leder till att trappan och hissen möter det gemensamma lekrummet Utrymmet organiseras efter interaktion mellan barn i olika åldrar – vilket talar för stora gemensamma och små intima rum Bandet mellan hem och skolmiljö är viktigt för att möjliggöra för barnen att ta saker till och från skolan – vilket tillsammans med dokumentationspunkten talar för individuell förvaring. / An educational institution, a pre-school. How can a pre-schools pedagogy be reflected in the architecture? How can the rooms be created to mirror the educational foundation that the teachers teach to the children. The pedagogy in this case is Reggio Emilia. A pedagogy whose main interest is letting the children explore through creativity. The pedagogy revolves around this but how can it be translated into architecture? Can the building itself allow creativity? Reggio Emilia educators work, like us architects, through projects. The childrenexplore their surroundings in different kinds of projects. By creating a system for the children and the teachers to build their own rooms with the building can become part of their project. A cube and a rectangular parallelpiped is the main recipe for this system. Between movable cross pillars which stabilize the building blocks rooms can be created as a part of the exploration. I have read literature around Reggio Emilia to program the building and I have as such let the architecture be imprinted by the pedagogy. Some of the design decisions are directly borrowed from the literature and some are interpretations of the ideas that I have found while reading. Among other things the following points have contributed to the design of the project: The most important room for the pedagogy is the atelier. The atelier is built upon pillars above a common room created in the middle of the play area. Individual storage is important because documentation is valued by the pedagogy. And as we as architecture students know, storage is valuable in project based education. The children should be able to move freely around the school to further the exchange between years, which speak for an open plan. The greeting should be welcoming and the morning farewell should not be stressed - a special farewell room is because of this built in the entrance level. The child is welcomed by the adults and the other children - which leads to the stair and elevator leadnig into the common play area under the atelier. The space is organized after interaction between ages - which speaks for large common rooms and small intimate rooms. The connection between home and school is important to enable the children to bring their things to and from school - this also speaks for individual storage.

På en 800 kvadratmeter stor tomt i området Vasalund i Solna kommun ska en ny förskola byggas. Förslaget är anpassat efter traditionell förskolepedagogik med inspiration från Reggio Emilia och har sin grund i en önskan om att skapa en byggnad anpassad för sin huvudsakliga brukare - barnen. En önskan om att bryta ned och förhålla sig till barnens skala, att skapa en miljö där barnen kan leka lära, utvecklas och växa på sina egna villkor, oberoende av vuxna. En plats där det individuella barnet står i fokus och där rum för vild lek och sociala aktiviteter samsas med me rintima utrymmen för lugn och egentid. En byggnad som inte avslöjar allt på en gång utan som kan utforskas och upptäckas bit för bit - en egen värld för barnen. Projektet vill undersöka huruvida en förskola, med all sin praktiska problematik kring på- & avklädning, skogränser och förflyttning mellan funktioner, kan fungera i en volym som till skillnad från den klassiska sammanhållna paviljongbyggnaden är uppbruten och där verksamheten äger rum i flera olika byggnader. Tre separata byggnader, sammankopplade med icke-uppvärmda glasrum med golvvärme och skjutdörrar mot gården, skapar orienterbarhet och variation för barnen både interiört och exteriört. / On a 800 square meter plot in the area of Vasalund in Solna Municipality, a new preschool shall be built. The proposal is adjusted to traditional preschool pedagogy inspired by Reggio Emilia and is based on a desire to create a building tailored for its main users - the children. The project aims to to break down the building into smaller units and relate to the children’s scale, to create an environment where children can play, learn, grow and develop on their own terms, not depending on adults. A place where the individual child is in focus and where room for wild play and social activities are intermingled with more intimate spaces for peace, quite and alone time. A building that does not reveal everything at once, but that can be explored and discovered bit by bit - a world for children. The project aims to examine whether a preschool, with all its practical problems concerning loading, undressing and such, can work in a volume which, unlike th eclassic cohesive preschool building is divided into a number of buildings. Three separate buildings, connected by non-heated glass buildings with underfloor heating and sliding doors to the courtyard creates orientatability and variety for kids both inside and out.

Idé och intention Intentionen har varit att skapa en förskola för barnen, med hjälp av element som relaterar till barnens skala. Stora öppna rum med utrymme för förändring och skapade. Platser och rum där alla barn kan mötas. En innomhus "piazza” som inbjuder till Reggio Emilias pedagogiska riktlinjer om möten.  Förskolan ska uppmuntrar barn i olika åldrar att interagera med varandra. Det finns tydliga siktlinjer genom byggnaden för att stärka relationen mellan avdelningarna.  Huset arkitektur präglas av en tektonisk tanke och en redovisande konstruktion. Stora limträbalkar i en klassisk ”hus-siluett” löper som ett skelett genom byggnaden. Intressanta möten skapar nya rum när då limträbalkarna förskjuts. Konstruktionens förskjutningar skapar olika rum och platser på tomten.   Situation Bebyggelsen i Råsunda är varierande från större flerbostadshus till stora enfamiljsvillor. Förskolan blir ett tillägg till den befintliga stenbebyggelsen. En träbyggnad med hållbarhetstankar som smälter in i den kuperade miljön i Råsunda. Byggnaden vänder sig mot Gustafsvägen och möter vägen med sin huvudentré och skapar en skyddad baksida där barnen kan leka. Ytterligare en entré för personal och varumottagning finns vid Charlottenburgsvägen. Konstruktion Byggnaden har en redovisande konstruktion av limträbalkar som möts och skapar olika rum. Balkarna är delvis inklädda och delvis synliga med ett cc på 2400 mm. Golvbjälklaget är synligt och ligger infalsade på de horisontella balkarna. En stegljudsdämpande matta begränsar ljud att studsa mellan våningarna. Material Fasadens grånande lärkträ mönster fönster med karmar av mässing. Byggandens innerväggar är klädda i vitmålade plywood skirvor. Rummen i "väggen":  vilorummen men sina små loft och toaletter har fått behålla ren plywood som en kontrast mellan de stora öpnna rummen och rum som gömmer sig i väggen. I övrigt präglas byggnaden av ljus färger och ljusa material, förutom i köket då arbetsytorna är av mörk marmor.  Fasader Träpanel i lärk i olika nyanser och storlekar. Fasaden löper upp på taket med en dold hängränna. Eftersom byggnaden är uppdelad i fyra volymer skapar de en oregelbunden fasad. Fönstersättningen är gjord efter rum och användning inifrån och skapar ett lekfullt men organiserat intryck.  Planer och rum Byggnaden består av entréplan, övervåning och en källare. När man går in genom huvudentrén möts man av ett stort gemensamt kapprum för de lite äldre barnen. En trappa som leder till övre plan och källaren är placerad centralt i rummet med glesa ribbor som möjliggör en siktlinje in i matsalen, piazzan. Piazzan är en öppen matsal, där barnen äter tillsammans runt olivträdet.  En nära relation till miljön utomhus skapas med stora öppningsbara glaspartier. Det är öppet ner till köket som ligger på en liten nivåskillnad, för att möjliggöra en köksbänk som fungerar i två nivåer, barnens nivå och de vuxnas. Bakom en av köksväggarna finns soprummet. Genom små hål i väggen lär sig barnen sortera sina matrester Vidare från köket finns en personalavdelning med personalrum, vilorum och WC. Från andra sidan av matsalen når man rörelserummet och vidare in till småbarnsavdelningen. De allra minsta barnen har sin avdelning med en egen entré från Gustafsvägen. På den övre våningen finns två separata avdelningar. Varje avdelning har sina egna toaletter, både för barn och vuxna, och ett vilorum. Avdelningarna knyts samman av ett stort gemensamt lekrum uppdelat över två volymer. I det ena lekrummet finns en scen och en bygghörna och i den andra finns en atelje med takljus och ett sagorum. Från sagorummet kan man titta ned på olivträdet genom en glaskupol.I källaren finns ett teknikrum och en tvättstuga. Städskåp och förråd finns dolda i de dubbla väggarna som sakpas där två husvolymer möts. / Idea and intention  The intention was to create a preschool for children, including elements that relates to the scale of the children. To create big open spaces with capacity for development and creation. Spaces where children can interact. To create an inside “piazza” that invites to Reggio Emilias pedagogical guidelines regarding interactions.  The preschool aims to encourage children in various ages to interact. The clear view throughout the building aims to strengthen the relationships between the sections.  The architecture is characterized by a tectonic vision and a reporting construction. Big wooden beams constitutes a classic “house silhouette” that run throughout the building. Interesting interactions creates new spaces when the  wooden beens is displaced. The displacement of the construction creates various spaces on the sites.  Situation The habitation in Råsunda varies from larger apartment blocks to big villas. The preschool is a contribution to the existing stone buildings. A construction made in wood with a vision of sustainability, will fit the hilly environment in Råsunda. The main entrance of the building faces Gustafsvägen, which creates a safe and protected back yard for the children. An additional entrance for staff and goods is found facing Charlottenburgsvägen.  Construction The building has a reporting construction of wooden balks, which meet and constitutes various rooms. The beam are covered and partly visible with a cc of 2400mm. The subfloor is visible and synchronized within the horizontal beams. A rug designed to reduce noise is used.  Material The facade graying larch panel pattern windows with frames of brass. The interior walls are covered with white plywood material. The rooms in the “wall”: resting rooms including small loft and restrooms contains clear plywood as a contrast from the big open spaces that are hidden in the wall. Overall, light colors and light materials characterize the building, except for the kitchen where the work surface is made of dark marble. Facade  The wood paneling is in various sizes and shades of larch. The facade continues up to the roof with a hidden gutter. As the building is divided in four volumes, it creates an irregularly facade. The placement of the windows are placed according to the rooms and use from the inside which creates a playful but organized impression.  Plans and rooms The building consists of an entrance, upper floor and a basement. When passing through the main entrance, a large coatroom appears targeting the older children. A stair is placed in the centre of the room, which enables entrance to the upper level of the building. The stair consists of thin laths which enables straight view to the dining room, piazzan. Piazzan is a spacious dining room where the children are able to eat together around the olive tree.  A close relation to the nature is created by large sliding glass walls. It is an open atmosphere to the kitchen, which is placed on a small level difference to enable a kitchen worktop that works on two level differences, the children level and the adult level. Behind one of the kitchen walls, the garbage room is placed. Through small holes in the wall the children learn how to separate their food leftovers. Further on from the kitchen there is a staffroom with toilets and a room for resting. From the other side of the dining room the movement-room is placed which leads to the youngest children’s department.  The youngest children have their own entrance from Gustafsvägen. The upper floor is divided in to two separate departments. Each department contains restrooms, for both children and adults and a room for resting. The departments are tied together by a united playroom, which is divided into two different levels. A stage and a building corner characterize one of the playrooms. In the other, one can find a studio and a story-telling room. A glas cover creates the possibility to look down to the olive tree from the story-telling room. In the basement one find a room for technology and a laundry room. Cleaning cabins and storage are hidden in the double walls, which are created where two house volumes meet.

Syfte med vår studie är att undersöka förskollärares erfarenheter av intra-aktioner mellan materialitet och barns delaktighet i pedagogisk dokumentation i Reggio Emilia inspirerade förskolor. En kvalitativ forskningsansats med semi-strukturerade intervjuer valdes för att besvara frågeställningarna. För att synliggöra materialitets roll samt intra-aktionerna har vi använt oss av Barads agentiella realism. I resultatet framkommer det att förskollärare beskriver att de använder materialitet för att göra barnen delaktiga i pedagogisk dokumentation, för att påbörja nya tankar och som underlag för reflektioner. Ytterligare framkommer det att förskollärarna erfar att barns tankar blir synliga i intra-aktioner där barnen samtalar, pekar, använder sig av kroppsspråket och av estetiska uttrycksformer i mötet med dokumentationernas agens. Vidare visar resultatet att förskollärare erfar att olika materialitet intra-agerar på olika sätt med barns delaktighet. Sist belyser resultatet olika utmaningar som förskollärare möter i arbetet med materialitet och barns delaktighet i pedagogisk dokumentation. Studiens slutsats är att barns delaktighet ingår i ett komplext nät av intra-aktioner med materialitet i pedagogisk dokumentation. I intra-aktionerna har lyhörda förskollärare en avgörande roll för barns delaktighet.

Dagens förskolor har en rad olika krav från brukare, beslutsfattare och samhälle. Hur kan man planera en byggnad som tillfredställer alla? I denna rapport försöker vi utifrån litteraturstudier, studiebesök, fallstudier och byggtekniska krav gestalta en förskola i den planerade stadsdelen Vega, Haninge kommun. Stadsdelen Vega är en del i en satsning från Haninge kommun som ämnar skapa en mer stadslik bebyggelse. Vega kommer att projekteras utifrån principerna för en trädgårdsstad med mycket grönska och stadslika kvarter. I vår rapport har vi utgått ifrån kraven för passivhus för att skapa en energieffektiv byggnad. Vi har även tagit hänsyn till de teorier och idéer som finns inom pedagogiken Reggio Emilia. Inom denna pedagogik ser man byggnaden som en del av undervisningen och leken. I vår gestaltning har vi bl.a. använt oss av ateljén och torget, två viktiga rum inom Reggio Emilia, som anses utveckla barnens sociala och kreativa utveckling. Vi har även tagit stor hänsyn till de erfarenheter vi fått genom studiebesök och fallstudier på befintliga förskolor såsom förslag på förbättringar, samt storleken på olika utrymmen och hur dessa används. Rapporten avslutas med en diskussion och formulering av en rad nyckelord som vidare har använts i gestaltningen av förskolan i Vega.

Syftet med detta arbete var att undersöka, analysera och synliggöra hur intervjuade pedagoger använder projekterande arbetssätt när de utmanar barns språkutveckling, samt hur de använder undervisningstillfällen och miljön för att utveckla språket hos flerspråkiga respektive enspråkiga barn. Studien har innefattat två förskoleområden med barn i 4 - 6 års ålder. Projekterande arbetssätt definieras som en målstyrd process som utgår utifrån barns intresse. Vår undersökning baseras på tre frågeställningar - hur pedagogerna förstår sin roll i det projekterande arbetssättet, hur pedagoger använder miljöutformning i barns språkutveckling och vilka metoder pedagoger använder för att utmana och främja barns språkutveckling. I vår undersökning har vi använt semistrukturerade intervjuer som vi har gjort på två olika förskoleområden. De båda förskoleområden påstår att de är inspirerade av Reggio Emilia pedagogik och att de arbetar med projekterande arbetssätt. Vi har lyft upp pedagogernas tankar, åsikter och ståndpunkter, vilket vi har analyserat med hjälp av fyra teoretiska begrepp, ur Reggio Emilia-pedagogik och utvecklingspedagogisk perspektiv.Vårt resultat visar att projekterande arbetssätt kräver en bred kunskap och olika färdigheter hos pedagogerna. Hur pedagoger bemöter barn i undervisning beror på deras barnsyn. Att bemöta barnen som kompetenta individer är en av de grundläggande tankarna inom Reggio Emilia-pedagogiken och det projekterande arbetssättet. Alla intervjuade pedagoger på båda förskoleområden skapar en tillåtande och tillgänglig miljön utifrån barns intresse och behov, där barns trygghet och språk lyfts upp. I det enspråkiga förskoleområdet har pedagogerna fokus på barns kommunikation, till skillnad från det flerspråkiga förskoleområde där vi lade märke till att pedagogerna har fokus på ordförråd. Alla pedagoger på båda förskoleområden lyfter upp multimodal metod, TAKK och högläsning som viktiga verktyg i att stödja och främja barnens språk. Pedagogerna använder bilder som stöd från två olika källor och använder sällan digitala verktyg. Vårt resultat visar att de intervjuade pedagogerna på det flerspråkiga förskoleområde bemöter barnen som oerfarna för att de barn pratar lite, eller ingen svenska alls. I sin planering av undervisning och miljön utgår de från deras brister, snarare än att följa 4barnens nyfikenhet. Pedagogen utgår från hur barn ska lära sig och vad barn vill lära sig, som är en utvecklingspedagogisk tanke.

Children’s literature is written by adults, who have assumed a child’s perspective to understand their world. In other words, adults have a great impact with their subjective views and perspectives about what childhood is, in their presentation of literature. The purpose of this thesis is to attempt to identify what children’s literature mediates and how the concept of the competent child presents itself within relevant books. This term is well sought after in the Swedish preschool curriculum and heavily discussed between preschool teachers. With this thesis, our goal has been to examine the Swedish curriculum referencing the competent child, utilizing current children’s literature from preschools. With the help of the Reggio Emilia pedagogy we have acquired results that indicate factors such as age and the physical size of a child, amongst others, provide a negative obstacle that hinders a child to appear sufficiently competent from the perspective of adults. Therefore, we deem it important to analyze children’s literature and determine if it portrays a modern childhood and an accurate concept of the competent child, or if it fails to do so.

Barn lär sig att förstå sin omvärld med hjälp av språket vilket gör språket till en av de viktigaste förutsättningarna i barns liv. Följande studie har tagit sin utgångspunkt och inspiration från Reggio Emilia pedagogikens filosofi där grundaren av filosofin beskrev barnet som att de föds med hundra språk, men berövas nittionio. Genom en inbjudande och utmanande miljö ges barnen förutsättningarna att uttrycka sig på många olika sätt, vilket i sin tur gynnar deras språkutveckling. Syftet med utvecklingsarbetet är att skapa en inbjudande och utmanande miljö där lek och ett språkutvecklande lärande står i fokus. Studien är kvalitativ och det empiriska materialet som samlats in analyseras utifrån den tidigare forskning och begrepp som vi valt att lyfta fram. De resultat studien visat är att rummet har öppnat upp för många olika uttryckssätt. Resultatet visar även på att barn har många olika sätt att uttrycka sig på och att rummet blev ett hjälpmedel för barnen att kunna göra detta.

Denna kvalitativa studie undersöker hur förskollärares förhållningssätt under barns fria lek inom de två pedagogiska inriktningarna Reggio Emilia och Montessori kan tolkas utifrån Foucaults maktperspektiv. Hur fri är egentligen den fria leken? Forskning kring den fria leken utgår i huvudsak från två områden. Den fria lekens betydelse för barns lärande och utveckling samt pedagogens roll i barns fria lek. Genomgång av forskningsfältet kring detta ämne visar att den makt som utövas under den fria leken är ett mindre utforskat område. Observationerna i studien har genomförts på sex förskollärare på fem kommunala förskolor, i två kommuner i Sverige. Resultatet visar att förskollärarna inom Reggio Emilia och Montessori ofta intar ett passivt övervakande förhållningssätt. När förskollärarna inte förhåller sig som passiva övervakare så intar de istället ett styrande förhållningssätt. De korrigerar då barnens beteende och normaliserar dem, det vill säga fogar in dem inom ramen för rådande normer. Detta för att barnen ska bli bättre och nyttigare människor. / <p>2019-12-20</p>