Syftet med studien var att undersöka specialpedagogers och rektorers uppfattningar om handledningsuppdraget och undersöka eventuella överenstämmelser mellan uppfattningar om uppdraget och upplevelser av uppdragets genomförande i praktiken, i verksamheterna förskola och skola. Kopplingar gjordes till systemteorin. Deltagare bestod av totalt sex personer och utgjordes av två rektorer verksamma inom förskola och skola och fyra specialpedagoger verksamma inom förskola och skola. Semistrukturerade intervjuer användes som metod. Resultaten visar att specialpedagoger uppfattar handledning till andra pedagoger, handledning som en del av kollegialt lärande och handledning som fyller ett syfte/intresse som centrala delar i teori. I praktiken upplever specialpedagoger handledning på uppdrag av rektor och handledning kring utmanande barn/grupper som centrala delar. Rektorer uppfattar handledningsuppdraget som handledning till enskilda pedagoger/arbetslag, att bidra med specialpedagogisk kompetens och som ett främjande och förebyggande arbete. I praktiken upplever rektorer handledningsuppdraget som handledning av personal utifrån enskilt barn/grupp och samverkan med myndigheter och vårdnadshavare. Skillnader mellan verksamheterna förskola och skola i teori berör områden som särskilda undervisningsgrupper och specialpedagogens fördjupning. I praktiken framträder skillnader i områden som berör undervisning. Slutsatsen är att samsyn, relationer och ett främjande och förebyggande arbete är kritiska aspekter för specialpedagogens handledningsuppdrag i båda verksamheterna. Resultaten diskuteras i relation till tidigare forskning och teori. Förslag på implikationer och framtida forskning ges. / <p>.</p> / .

Denna studie har fokuserat på specialpedagogen som kvalificerad samtalspartner i en skolutvecklande kontext då en brist av aktuell forskning inom ämnet identifierats. Syftet för studien var att bidra med kunskap om hur specialpedagogens roll som kvalificerad samtalspartner, utifrån rektorers framställan, skulle kunna bidra till skolutveckling kopplat till skolans inre organisatoriska nivåer. Halvstrukturella intervjuer har genomförts med sex grundskolerektorer och resultatet har sedermera analyserats med hjälp av ett systemteoretiskt ramverk utifrån systemteoretiska begrepp såsom de beskrivs av Gjems (1997) och Öquist (2013; 2018). Studien har visat att rektorer ser att specialpedagogers kvalificerade samtal, inofficiella och officiella, genomförda inom skolans samtliga nivåer, skulle kunna påverka skolan som organisation och den praktik som genomförs i den. Specialpedagogen i rollen som kvalificerad samtalspartner sågs kunna utmana lärarnas tänkande i mellanmänskliga reflekterande samtal samt genom modellering av förhållningssätt påverka elevsyn och öka undervisningens kvalité. Fynden i studien visade att specialpedagogen i kvalificerade samtal tillsammans med rektor skulle kunna verka för skolutveckling genom att bidra till rektors helhetsbild av organisationens alla delar utifrån specialpedagogiska perspektiv samt den nära kopplingen till verksamhetens alla aktörer. Vidare identifieras att ett långsiktigt arbete kräver skolledningens stöd och utifrån föreliggande studie och tidigare forskning behöver förutsättningar för kvalificerade samtal skapas och prioriteras för att detta ska kunna ske. Tiden framkom som ett hinder för resursanvändandet av specialpedagogen som kvalificerad samtalspartner i en skolutvecklande kontext där rektor har en viktig roll i utformandet av tjänstebeskrivning samt om tid för att kvalificerade samtal ska kunna prioriteras. Vidare behöver det finnas tillit till specialpedagogens kompetens både hos rektor och kollegor. Specialpedagogen som kvalificerad samtalspartner skulle med sin möjlighet att simultant tillhöra och röra sig mellan de olika systemnivåerna kunna bidra till skolutveckling och som rektors förlängda arm i verksamheten.

Införandet av New Public Management (NPM) i svensk offentlig sektor har lett till ökad administration och större fokus på rapportering och utvärdering. Kritiker hävdar att omfattande administration kan minska kostnadseffektiviteten inom offentliga verksamheter och underminera professionellas förmåga att utföra sina kärnuppdrag. Ökningen av administrativa uppgifter har bland annat påverkat lärare, som länge har flaggat för att den höga administrativa arbetsbelastningen är ett arbetsmiljöproblem. Rektorer har en nyckelroll i förändringsarbetet med att minska administrationen i skolverksamheten. Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka utmaningar i förändringsarbetet med att minska administration inom den kommunala skolan. Studien består av semistrukturerade intervjuer av rektorer inom kommunala gymnasieskolor i Uppsala kommun, tillsammans med granskning av kommunala styrdokument. Resultatet av studien indikerar att hinder för att minska administrationen i den kommunala skolan främst består dels av en bristande informationsdelning från huvudmannen kring målsättning och tillvägagångssätt för att minska administration. Dessutom identifierades hinder i den institutionella kontext som rektorerna befinner sig i, vilket påverkar och begränsar deras handlingsutrymme.

Denna studie syftar till att bidra till en ökad förståelse kring hur rektorer i sin ledarroll organiserar och planlägger, samt följer upp det systematiska kvalitetsarbetet i deras verksamma förskolor. Studien är byggd på en kvalitativ forskningsmetod, där den empiriska insamlade datan består av genomförda intervjuer med rektorer. Med stöd av rådande styrdokument för förskolan och tidigare forskning undersöktes rektorns roll i det systematiska kvalitetsarbetet. Denna centrala roll som rektorer besitter lyser dock i många fall med sin frånvaro i litteraturen, vilket är en av anledningarna till att vi ville undersöka detta fenomen närmare. Resultatet av studien visade hur ett gott ledarskap, där ett systematiskt kvalitetsarbete prioriteras, kan bidra till en positiv utveckling av förskolans verksamhet. Rektorerna ansåg att det var viktigt att ha en god relation till personalen för att kunna stötta dem och skapa engagemang. Dock framkom det även ett flertal utmaningar, bland annat att “få med alla på tåget”, med vilket rektorerna upplevde hur det kan vara svårt att få personalen att förstå innebörden och vikten av ett systematiskt kvalitetsarbete i förskolan. Trots dessa utmaningar kunde vi tyda att rektorerna var mycket medvetna om detta och hade god kompetens för att kunna föra verksamheten framåt, genom organisering och planläggning samt uppföljning av det systematiska kvalitetsarbetet.

Syftet med denna studie var att bidra med kunskap om specialpedagogens yrkesroll i en organisation med tvålärarskap, utifrån vilka förutsättningar rektor ger och vilken funktion specialpedagogen får i organisationen. Genom en kvalitativ metod, där semistrukturerade intervjuer genomfördes med rektorer och specialpedagoger, analyserades resultat med stöd av systemteorin. Resultatet av intervjuerna visade att specialpedagogens roll i ett tvålärarskap kan se olika ut och formas utifrån lokala förutsättningar och relationer i högre grad än examensordningen. Både rektorer och specialpedagoger gav bilden av att specialpedagogen i en organisation med tvålärarskap främst agerar på grupp- och individnivå med undervisande och handledande uppdrag gentemot allmänlärarna. Slutsatsen av studien var att specialpedagogen i en organisation med tvålärarskap verkar på organisations-, grupp- och individnivå i olika stor omfattning. Viktiga faktorer som tid, relationer och mandat framkom för hur specialpedagogens roll formas i en organisation med tvålärarskap. Som vidare forskning skulle det vara av intresse att genomföra studien med ett större urval eller utifrån ett elevperspektiv där effekten för elever i behov av stöd studeras.

De allmänna råden för arbete med studie- och yrkesvägledning belyser att rektorer har en stor del av ansvaret för arbetet med studie- och yrkesvägledning i skolan. De har det yttersta ansvaret att se till att elever får sitt behov av vägledning uppfyllt. Studie- och yrkesvägledare uttrycker att det är svårt att driva frågor i ämnet på sina arbetsplatser och att de arbetar ensamma med att påvisa värdet i vägledning. Syftet med studien är att undersöka hur några rektorer i grund- och gymnasieskolor förhåller sig till och arbetar med studie- och yrkesvägledningen i sin verksamhet. Genom semistrukturerade intervjuer har studien samlat erfarenheter och åsikter från sju yrkesverksamma rektorer. De berättar om ansvaret i arbetet med studie- och yrkesvägledning, sin syn på vägledarens roll i skolan samt om hur de arbetar som ledare. Resultatet av den tematiska innehållsanalysen visar att rektorer är medvetna om sitt ansvar, men är osäkra på vägledarens kompetenser och arbetsuppgifter. Hur rektorns ledarskap påverkar verksamheten i stort diskuteras, eftersom rektorns ledarskap och inställning till sina ansvar är central på arbetsplatsen. Studien har visat rektorns sida av samarbetet mellan rektorer och vägledare. Framtida forskning om erfarenheter av samarbetet från båda sidorna skulle kunna ge en mer nyanserad bild av situationen.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur en grupp rektorer har genomfört en omorganisation av modersmålsstödet i en specifik kommuns förskolor. Studien utgår från ramfaktorteorin där fokuset ligger på vilka ramar rektorerna har att förhålla sig till när de omorganiserar modersmålsstödet i den aktuella kommunen. För att få svar på våra frågeställningar har vi valt fokusgrupp online som metod. I fokusgruppen deltog rektorer som bidrog med sina kunskaper och erfarenheter inom ämnet. Resultatet visar att rektorerna kommit fram till att en omorganisation inom modersmålsstödet behövs. Vi fick ta del av på vilket sätt språkstödjare arbetade med modersmålsstöd i den undersökta kommunens förskolor. Efter omorganisationen av modersmålsstödet förväntas ansvaret ligga hos alla pedagoger inom förskolans verksamhet.

No description available.

Studiens förväntade kunskapsbidrag är att tillhandahålla en uppfattning om hur rektorer organiserar uppdraget för specialläraren med inriktning matematikutveckling i skolans organisation. Studien förväntas även bidra med insikter om hur rektorer ger speciallärarens mandat att utveckla matematikundervisningen och ge möjlighet att ge alla elever förutsättningar att nå kunskapsmålen i matematik.  Syftet med studien är att utforska och analysera rektorers syn på speciallärarens mot matematikutveckling roll på organisationsnivå i det systematiska kvalitetsarbetet, och grupp- och individnivå kring matematikundervisningen. Genom att intervjua rektorer och speciallärare med inriktning matematikutveckling ges en heltäckande bild av hur rektorns ledarskap påverkar speciallärarens roll med inritning matematikutveckling och mandat i skolorganisationen.  Studien har de teoretiska utgångspunkterna grundats i system-, organisationsteori och specialpedagogiska perspektiv. Denna kombination av teorier ger en möjlighet att analysera hur rektorn använder speciallärare med inriktning matematikutveckling i skolans organisation.  Studien har en kvalitativ ansats med metoden semistrukturerade intervjuer.  Intervjuerna genomfördes med sex rektorer och sex speciallärare med inriktning matematikutveckling på sex olika skolor. Samtliga sex skolor har samma huvudman.  Rektorer och speciallärare med inriktning matematikutveckling arbetar inom samma skola. Intervjuerna är transkriberade och analyserade utifrån tematisk analys.  Resultaten visar att rektorerna spelar en avgörande roll i att definiera och stödja specialläraren med inriktning matematikutveckling, bidrag till systematiska kvalitetsarbetet av matematikundervisningen och specialpedagogiska insatser för elever i behov av stöd. Rektorerna och speciallärarna identifierar både framgångsfaktorer och utmaningar i samverkan mellan speciallärare med inriktning matematikutveckling och matematiklärare. Framgångsfaktorerna inkluderar strategisk användning av speciallärarnas kompetens för att förbättra tillgängligheten och kvaliteten på undervisningen. Utmaningarna relaterar till brist på resurser och behovet av ökad kompetensutveckling. Rektorernas stöd anses vara kritiskt för att speciallärarna ska kunna bidra till skolans systematiska kvalitetsarbete och därmed utveckla matematikundervisningen, vilket är avgörande för att skapa inkluderande lärmiljöer som främjar elevers matematikutveckling. I studien undersöks rektorers syn på speciallärarens roll i matematikundervisningen, med fokus på specialpedagogiska synvinklar. Resultatet visar vikten av samverkan för att utveckla matematikundervisningen och skapa inkluderande lärmiljöer. Resultatet visar även att rektorns stöd för speciallärarnas möjlighet att förbättra matematikundervisningens inkluderande strävan är avgörande. Studiens resultat visar att det finns strategier för hur rektor, speciallärare med inriktning matematikutveckling och matematiklärare kan samverka på organisations-, klass- och individnivå för att uppnå en inkluderande matematikundervisning med särskilt fokus på elever i behov av stöd.

Syftet med denna studie är att utforska vad 14 lärare i grundskolans låg- mellan- och högstadium anser vara viktiga faktorer för framgångsrik fortbildning, samt att utifrån det resonera kring hur specialpedagoger kan arbeta för att främja framgångsrik fortbildning. Bakgrunden till studien är egna och kollegors erfarenheter av att fortbildningsinsatser inte alltid, eller till och med sällan, får en varaktig effekt på lärares undervisning och elevers lärande, den senaste tidens debatt om effekterna av lärares fortbildning samt ett intresse för hur man som specialpedagog kan bidra i arbetet med fortbildning på en skola. Tidigare forskning om vad som leder till framgångsrik fortbildning är omfattande, men trots det verkar denna kunskap sällan tas tillvara. Ambitionen med studien är att sprida kunskap om framgångsfaktorerna samt lyfta specialpedagogens roll i arbetet med fortbildning i skolan. Studien utgår ifrån Bronfenbrenners ekologiska systemteori som utifrån olika systemnivåer analyserar vad det är som påverkar en individs utveckling.                           Resultatet visar att lärare anser att faktorer för framgångsrik fortbildning handlar om att man behöver utgå ifrån lärares och elevers behov vid val av fortbildningsinsats, att fortbildningen behöver kännas relevant, erbjuda konkreta verktyg och oftare vara ämnesrelaterad. Tid, engagemang från skolledningen och kollegialt samarbete anses också vara centralt. Tidigare forskning lyfter utöver dessa faktorer vikten av ett systematiskt arbetssätt och att insatserna vilar på vetenskaplig grund. Specialpedagogens roll i fortbildningssammanhang lyfts inte av någon lärare i intervjuerna och sällan i den tidigare forskningen. Utifrån en analys av resultatet konstateras att skolan skulle ha mycket att vinna på att låta specialpedagogens kompetens användas mer i fortbildningsarbetet.