Syftet med denna studie är att undersöka hur grundskollärare resonerar om arbetet med mottagandet av en ny skolklass. Ämnet är relevant att undersöka närmare eftersom lärare har viss professionell frihet att själva utforma sin undervisning, vilket kan medföra såväl likheter som skillnader i val av arbetssätt och förhållningssätt. Studien ämnar besvara följande tre frågeställningar: Hur ser det förberedande arbetet ut inför mottagandet av en ny skolklass? Vad fokuseras den första tiden med en ny skolklass? Vad kännetecknar lärarnas ledarskap den första tiden med en ny skolklass? Relationell pedagogik utgör studiens teoretiska utgångspunkt och är ett perspektiv på utbildning som håller på att ta form såväl i Sverige som internationellt. Teorin intar ett relationellt synsätt på utbildning där människan ses som en relationell varelse och utbildning, undervisning och lärande ses som relationsprocesser. I studien genomfördes sju kvalitativa intervjuer med grundskollärare från två medelstora kommuner i Sverige. Intervjumaterialet analyserades därefter tematiskt.   Studiens resultat påvisar att samtliga lärare genomför förberedande arbete inför mottagandet av en ny skolklass. Det förberedande arbetet kan delas in i kategorierna överlämningssamtal, förbereda material och det logistiska samt att presentera sig för skolklassen och genomföra en enklare uppgift. Den första tiden med en ny skolklass ägnar lärarna åt att etablera regler, rutiner och klassrumsstrukturer, arbeta med värdegrund och bemöta elevernas förväntningar samt att skapa relationer. Gällande lärarnas syn på sitt ledarskap anses det viktigt att vara tydlig och konsekvent samt sträng men snäll. Flera lärare lyfter fram svårigheten att hitta en balans mellan att vara personlig och privat. Slutsatser som kan dras utifrån studiens resultat är att lärarna både i det förberedande arbetet och den första tiden med skolklassen både värdesätter och strävar mot att främja goda relationer. Lärarna tar sitt ansvar i och för relationer, vilket kan härledas till god relationskompetens. Ytterligare en slutsats är att lärarna intar både en auktoritär ledarstil och en demokratisk ledarstil den första tiden med en ny skolklass. Den auktoritära ledarstilen synliggörs genom att läraren tenderar att vara den person som fastställer rutiner, klassrumsstrukturer och önskvärda normer. Den demokratiska ledarstilen synliggörs dels genom att eleverna tillåts vara delaktiga i skapandet av klassrumsregler, dels genom att lärarna intar ett förhållningssätt som tar hänsyn till elevernas sociala liv och situation. Lärarnas syn på det egna ledarskapet kännetecknas av en kombination mellan ett traditionellt synsätt och ett liberal-progressivistiskt synsätt.

Det traditionella ledarskapet har utmanats och vi är intresserade av att studera vad som i dagens samhälle utmärker ett gott ledarskap. För att avgränsa studiens intresseområde riktades fokus på generationen millennials, vilket är individer födda mellan år 1980–1999. Det med anledning av att dem är den senaste generationen in på arbetsmarknaden samt först med att bli in socialise-rade i ett globaliserat och tekniskt samhälle. Studiens syfte ämnar sålunda finna huvudange-lägenheten kring vad millennials upplever karaktäriserar ett gott ledarskap. Med grundad teori som metodansats genomfördes en kvalitativ studie med målsättning att generera en teoretisk modell, väl grundad i empiriska data. Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes med avsikt att synliggöra millennials upplevelser kring ett gott ledarskap. Resultatet visar att millennials huvudangelägenhet utgörs av att sociala band har försvagats i dagens samhälle vilket besvaras genom kärnkategorin relationell trygghet. Sålunda består den teoretiska modellen av ytterligare fem kategorier: transparent kommunikation, genuin närvaro, främja självledarskap, leda med hjälp av det större syftet samt social gemenskap. Den teoretiska modellen åskådliggör även kategoriernas relation till kärnkategorin, och besvarar således studiens syfte.

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger i förskolan väljer litteratur till barnen samt hur de förhåller sig till den fysiska och relationella miljön kring litteratur för att främja barns lärande. Med kvalitativa intervjuer som metod blev resultatet både enat och delat. Litteraturen ansågs som en viktig del i barns utveckling men prioriterades i praktiken lägre än andra aktiviteter, pedagogernas val och reflektioner om litterauren skilde sig åt mellan informanterna. En av våra slutsatser blev att arbetslagen måste få mer 3 tid att reflektera över sin inställning till litteratur och hur de kan använda den i sin lärarpraktik.

Denna studie syftade till att undersöka hur några matematiklärare på högstadiet beskrev sin kunskap om begreppet språklig sårbarhet och hur detta i sin tur speglade den undervisning dessa lärare erbjöd elever i språklig sårbarhet. Den metod som användes för att undersöka detta var en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer där 13 matematiklärare på högstadiet intervjuades. Vid urvalet av informanter togs hänsyn till i vilken kontext de arbetade för att få en spridning gällande variation av upptagningsområden. Tidigare forskning påvisade att många elever går ut den svenska grundskolan utan godkända betyg i matematik samt att flera av dessa elever befunnit sig i någon form av språklig sårbarhet. Forskare hävdade också att den undervisning som erbjuds dagens matematikelever inte alltid tillhandahåller adekvat explicit undervisning i det matematiska språket för eleverna. Resultatet av denna studie visade att lärarna inte kände till begreppet språklig sårbarhet och gjorde därför sina egna tolkningar av begreppet. I studien framgick att den kontext lärarna befann sig i påverkade vilka elever de placerade in i begreppet språklig sårbarhet samt att de såg på begreppet i ett kategoriskt perspektiv. Lärarna beskrev en undervisning för eleverna där det sociokulturella lärandet stod i centrum samt vikten av att bygga goda relationer till eleverna för ett gott lärande. De beskrev dock att de inte besitter tillräckliga kunskaper om hur de ska arbeta språkutvecklande i undervisningen.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur några gymnasielever beskriver en god social lärmiljö och hur de upplever att den sociala lärmiljön påverkar inlärningen. De två forskningsfrågor som legat till grund för studien är: Vilka faktorer beskriver gymnasieelever bidrar till en god social lärmiljö? Hur upplever gymnasieelever att den sociala lärmiljön påverkar deras lärande?  I syfte att besvara frågeställningarna har en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer tillämpats. Med ett bekvämlighetsurval och ett målstyrt urval har totalt nio elever från en och samma klass i årskurs 2 på gymnasiet intervjuats. Studiens resultat visar att ett tryggt klassrumsklimat och goda interpersonella relationer mellan såväl lärare och elev som mellan elever är tre av de viktigaste bidragande faktorerna till upplevelsen av en god social lärmiljö. Vidare pekar resultatet på att ett tryggt klassrum gör att man som elev vågar göra misstag, medan avsaknaden av denna trygghet kan göra att man blir tillbakadragen och oengagerad. En god relation med läraren kan påverka inlärningen genom att man får ett större intresse för ämnet samtidigt som läraren kan anpassa undervisningen utefter elevens behov. Goda relationer med klasskamrater kan göra så att man mår bättre och därmed kan lära sig mer, samtidigt som man aktiveras som läranderesurser för varandra. Några andra faktorer som verkade skapa förutsättning för trygghet och goda interpersonella relationer var skolans fysiska- och organisatoriska utformning, elevers tillgång till digitala- och sociala medier samt individens inställning och attityd.

Studien har genomförts i tre klasser i årskurs tre på två olika skolor. Syftet är att undersöka hur elever uppfattar likhetstecknet samt huruvida denna uppfattning påverkas av olika undervisning. I fokus är en relationell förståelse för likhetstecknet. Studien använder sig av variationsteorin som teoretiskt ramverk. Lärandeobjektet i studien är likhetstecknet, kritisk aspekt är att vänster och höger led om likhetstecknet ska ha samma värde samt variationsmönster som är kontrast och generalisering. Empiriskt material har samlats in genom att deltagarna i studien har genomfört ett för- och eftertest. Deltagarna har även fått ta del av antingen en praktisk eller teoretisk lektion eller båda. Resultatet visade på att eleverna besitter en relationell och/eller en operationell tolkning av likhetstecknet i både för- och eftertest. Resultatet visade även på att eleverna har god kännedom för uppgifter som är strukturerade enligt standardformen men har svårare för uppgifter som skiljer sig från denna struktur. Vidare förs en diskussion om hur resultatet kan kopplas till tidigare forskning samt hur de två lektionsuppläggen påverkat elevernas förståelse för likhetstecknets betydelse. I diskussionen framgår det att studiens resultat överensstämmer med vad tidigare forskning kommit fram till om ämnet. Diskussionsresultatet visade även på att de två lektionsuppläggen inte resulterade i några stora skillnader vad gäller elevers uppfattning av likhetstecknets betydelse.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur hästunderstött lärande kan öka motivationen för kursdeltagare i skolan, samt hur lärmiljön i stallet kan användas i de specialpedagogiska insatserna. Forskning visar att hästunderstött lärande är en insats som kan stärka motivationen, den empatiska förmågan, och stödja kursdeltagarna i relationsbyggande både i skolmiljö och vardag. I Sverige har en stor grupp gymnasieelever lämnat gymnasieskolan med ofullständiga betyg på grund av detta har regeringen utökat det ekonomiska stödet till vuxenutbildningen för att erbjuda studieplatser till vuxenstuderande som önskar läsa in sin högskolebehörighet. I den här studien riktar vi oss till kursdeltagare och pedagoger på folkhögskola som har hästar på schemat, samt specialpedagoger certifierade inom hästunderstött lärande. Vi genomför en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som analyseras med stöd av motivations- och relationsforskning. Resultatet visar att kursdeltagare med hästar i sin folkhögskolekurs ser hästarna som ett stöd i att hitta studiemotivationen och att bygga en känsla av gemenskap i gruppen, liksom att arbetet med hästarna underlättar de teoretiska ämnesstudierna genom att pedagogerna inkluderar hästarna tematiskt även i klassrummet. Hästarna beskrivs som den yta där du känner dig kompetent och säker, en känsla som sedan spiller över in i det teoretiska arbetet. Pedagoger och specialpedagoger i studien lyfter fördelar med hästunderstött lärande, exempelvis kring kroppslig medvetenhet relaterat till hästen, möjligheten att stärka självkänsla och självbild och hur relationsbyggandet i stallet underlättar arbetet i skolan. En kursdeltagare som har negativa associationer till skolmiljön får möjlighet att visa sin kompetens och sina styrkor i stallet, och då blir inte utmaningarna i den teoretiska miljön lika hotfulla. Det hästunderstödda lärandet fungerar som ett motiverande stöd och då särskilt om det finns en tydlig brygga mellan stallmiljön och skolan där kursdeltagare och pedagoger inkluderar relevanta delar in i klassrummet och tvärtom. Det ger en ingång i att skapa relationer inom gruppen och till pedagogen, och pedagogiskt utrymme att arbeta verklighetsnära och konkret vilket stärker relevansen i lärmiljön för kursdeltagaren. Stallmiljön tillför slutligen även fysiska moment av rörelse i naturen som flera informanter tar upp som en viktig motivator och del i välmåendet.

Syftet med studien är att undersöka vilka faktorer gällande kommunikation och ledarskap som upplevs vara viktiga i mötet mellan individer på deras respektive arbetsplatser inom offentliga organisationer. En kvalitativ forskningsmetod användes med tolv semistrukturerade intervjuer. Respondenterna bestod av tre personliga tränare följt av tre klienter till dessa och tre respondenter med en chefsposition följt av tre medarbetare från medelstora kommuner. En tematisk analys tillämpades för att bearbeta datainsamlingen och resultatet analyserades med stöd av det relationella perspektivet där relationskompetens och kommunikation är i fokus. Resultatet visar att en god arbetsmässig relation innehåller faktorer som empati, lyhördhet, nyfikenhet, tillit och delaktighet i det dagliga arbetet. Slutsatsen är att en god arbetsmiljö med högt i tak och ett gott ledarskap med tydlig kommunikation främjar relationerna på arbetsplatsen.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärares närvaro kommer till uttryck i dialogen med barnen. Studien innefattade en kvalitativ forskningsansats med en teoretisk utgångspunkt i relationell pedagogik. Studien bygger på en mikro-etnografisk studie där både observationer och samtal med förskollärare har genomförts. Studien har genomförts i en förskoleverksamhet med tre kvinnliga förskollärare i en barngrupp med åldrarna 1–5 år. Resultatet visade att engagerade och nyfikna förskollärare lätt fick i gång dialoger med barnen, samt en oro från förskollärarna att inte alla barn ska få samma utrymme till dialoger. Studiens slutsats blev att förskollärares förhållningssätt är en central del i vilken utsträckning det arbetas med närvaro i dialogen men barnen på förskola. Samt att mindre grupper är en metod som främjar och underlättar för förskollärare att kunna vara närvarande i dialogen med barn.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskolepedagoger ser på och arbetar med trygghet, gruppkänsla och gruppstärkande aktiviteter i förskolans vardag. Undersökningen har genomförts genom kvalitativa intervjuer på två förskolor i Skåne. Intervjufrågorna har behandlat pedagogernas motiv att arbeta gruppstärkande, om detta kräver extra resurser, samt hur barnens trygghet i gruppen prioriteras i vardagen. Teorierna vi använder för att analysera intervjuerna är relationell pedagogik och omsorgsetik. Den första teorin utgår ifrån att relationen är det som skapar lärandet. Omsorgsetik utgår ifrån att omsorg är beroende av en ömsesidig relation, där båda parter ansvarar för att se, uppmuntra och frambringa varandra bästa sidor. I intervjuerna framkommer det att gruppstärkande arbete sker kontinuerligt i förskolornas vardag, men ofta utan att pedagogerna har gruppkänsla som huvudsyfte. De arbetar med projekt, har reflektionstid tillsammans med barnen och samtalar kring hur man är en bra kompis eller kring utmaningar som dyker upp. Pedagogerna beskriver även ett tätt samarbete mellan avdelningarna, andra förskolor och skola, vilket de menar ökar gruppkänslan även i ett större perspektiv. Sammantaget har pedagogerna gemensamt att de känner sig nöjda med sina gruppstärkande satsningar, dock skiljer sig möjligheten till reflektionstid och utvecklingsarbete mellan de båda förskolorna. Följaktligen visar den ena förskolans pedagoger en större efterfrågan av utökad utbildning och utbyte med kollegor och andra förskolor i ämnet. Vi kan konstatera att dessa två förskolor dagligen arbetar både direkt och indirekt med att stärka gruppkänslan i barngruppen. Ena förskolan utmärker sig genom fokus på projekt och den andra med konceptet nyckelkompisar. Pedagogerna visade stor nyfikenhet kring ämnet, vilket är något som är värt att ta tillvara. Genom litteratur, diskussionsgrupper och därigenom ökad andel arbete specifikt inriktat på att stärka gruppkänsla finns möjligheter att ytterligare utveckla barngruppens gruppdynamik. / This study investigates how preschool educators view and work with children's sense of security, group cohesion and group-strengthening activities in preschool everyday life. The survey was conducted through qualitative interviews at two preschools in Skåne. The interviews concern the teachers’ motives regarding group-strengthening work, whether this requires additional resources, and how the sense of security among the group’s children is prioritised in everyday life. The theories we use to analyse the interviews are relational pedagogy and care ethics. The first theory assumes that the relationship enables learning. Care ethics assumes that care is dependent on a mutual relationship, where both parties are responsible for seeing, encouraging and bringing forward each other's best sides. In the interviews, it appears that group-strengthening work is done continuously in preschool life, but often without group cohesion as the main purpose. They work on projects, set aside time for reflection with the children and talk about how to be a good friend or about challenges that emerge. The teachers also describe a close collaboration between wards, as well as other preschools and schools, which they believe increases group cohesion in an even larger perspective. All in all, the educators have in common that they feel satisfied with their group-strengthening efforts, but the opportunity to reflect and make time for development work between the two preschools differs. Consequently, one of the preschools’ teachers show a greater desire for increased education and exchange with colleagues and other preschools on the subject. We conclude that these two preschools work daily, both directly and indirectly, to strengthen group cohesion among the children. One preschool distinguishes itself by focusing on projects, while the other uses the concept of key friends. The educators show great curiosity about the subject, which is worth making use of. Through literature, discussion groups and an increased amount of work focused on strengthening group cohesion, opportunities to further develop the children’s group dynamics are given.