Introduktion: Idag finns det ungefär 160 000 personer i Sverige som har någon form av demens, och risken att drabbas utav demens ökar med stigande ålder. Alzheimers är den vanligaste formen av demenssjukdom. Personer som befinner sig tidigt i sin Alzheimers utveckling klarar sig relativt bra med ett begränsat stöd från sin omgivning. Att vårda sin närstående med Alzheimers är krävande, och det ställs stora krav på den som är omvårdnadsansvarig. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva anhörigvårdares upplevelse av att vårda sin närstående som lever med diagnotiserad Alzheimers sjukdom. Syftet är också att beskriva de valda artiklarnas undersökningsgrupper. Metod: En beskrivande litteraturstudie. Data har samlats in via PubMed och 10 artiklar valdes ut till denna litteraturstudie. Artiklarna var av antigen kvalitativ eller kvantitativ ansats. Resultat: Resultatet baseras på fem underrubriker utifrån anhörigvårdarnas upplevelser: "Upplevselsen av den psykiska påfrestningen", "brist på stöd och information", "upplevelsen av att vårda sin närstående utifrån ett genusperspektiv", "livsstilsförändringar" och "förväntningar och farhågor". Slutsats: Anhörigvårdarna är i stort behov av stöd och rådgivning både från sin sociala omgivning, men framförallt ifrån sjukvårdens olika institutioner. Sjuksköterskan har en viktig roll att fylla. Sjuksköterskan ska tillgodose både den som är drabbad utav Alzheimers, men även dennes anhöriga med individanpassad information och stöttning. / Introduction: Today, there are about 160 000 people in Sweden who have some form of dementia, and the risk out of dementia increases with age. Alzheimer's is the most common form of dementia. Persons who are early in their development of Alzheimer cope relatively well with limited support from their surroundings. Caring for relatives with Alzheimer's are demanding, and it places great demands on the care that is responsible. Purpose: The purpose of this study is to describe the experience of family caregivers for their relatives who live with diagnosed Alzheimer's disease. The aim is also to describe the selected articles study groups. Method: A descriptive literature. Data was collected via PubMed and 10 articles were selected for this study. The articles were of either qualitative or quantitative approach. Results: The results are based on five sub-headings based on family caregivers: "Feels notification of mental stress", "lack of support and information", "the experience of caring for their loved one from a gender perspective", "lifestyle changes" and "expectations and concerns". Conclusion: family caregivers are in great need of support and advice both from their social environment, but above all from different healthcare institutions. The nurse has an important role to play. The nurse will satisfy both the afflicted out of Alzheimer's, but also his family with personalized information and jacking.

Aim: The overall aim of the thesis was to explore and describe the concepts of guilt and shame and gain a greater understanding of the next-of-kin’s experiences of guilt and shame in end-of-life care. Methods: Study I was a qualitative secondary analysis of 47 interviews with next-of-kin searching for experiences of guilt and shame. In study II a semantic concept analysis of the two concepts guilt and shame was performed. In studies III and IV a hermeneutic approach inspired by Gadamer was used to analyze next-of-kin’s experiences of guilt (Study III), and shame (Study IV) in end-of-life care. Main findings: The concept of guilt focus on behaviour and the concept of shame on the influence on the self.  The situation of being next-of-kin in end-of-life care involves a commitment to make the remaining time for the loved one as good as possible. When, for some reason, the commitment cannot be accomplished there is a risk that the next-of-kin experience guilt such as not having done enough, not having been together during important events, not having talked enough to each other, or not having done the right things. Aspects such as not having fulfilled a commitment, omission, and being the cause of can be present in these experiences. The guilt experience has a focus on what the next-of-kin has, or has not done. The experiences of shame are also linked to a perception that the remaining time for the loved one should be as good as possible. Shame can occur when the next-of-kin is involved and actually causes harm to the loved one as well as in situations that are beyond their control. Shame that the next-of-kin experience can also emanate from being put in situations by other people. Feelings of inferiority and powerlessness, second order shame, and family conflicts that are brought into the open are experiences of shame found in the studies as well as ignominy, humiliation, and disgrace. The shame experience has a focus on the next-of-kin’s self. Conclusion: The situation of being next-of-kin in end-of-life care is complex and demanding, something that health professionals should be aware of. Acknowledgement of experiences of guilt and shame can help the next-of-kin in their adaptation to the end-of-life situation as a whole and maybe also give useful tools to support next-of-kin during bereavement.

Bakgrund: 35,6 miljoner människor lever med en demenssjukdom i världen. Denna siffra beräknas vara fördubblad år 2030 och vara tredubblad år 2050. Majoriteten av personerna med demenssjukdom (PMD) har anhöriga i form av exempelvis makar eller vuxna barn. Att leva med demenssjukdom medför intellektuella svårigheter som till exempel oro, frustration, minnesproblematik och depression något som påverkar kommunikationen med vårdpersonalen. Syfte: Att beskriva upplevelser av att vara anhörig till en PMD som bor på ett äldreboende samt att beskriva de ingående artiklarna utifrån den metodologiska aspekten undersökningsgrupp. Metod: Litteraturstudie med deskriptiv design baserat på 10 kvalitativa vetenskapliga artiklar från sökmotorerna PubMed och Cinahl. Artiklarna bearbetades individuellt av författarna till den föreliggande litteraturstudien och i analysen av dessa framkom fyra huvudsakliga teman som kom att utgöra grunden för resultatet. Huvudresultat: Resultatet visade att anhöriga till en PMD ofta upplevde känslor av förlust och skuld. De hade även svårt att lita på omvårdnadspersonalen samt att de upplevde svårigheter med att ta beslut åt sin PMD. I majoriteten av artiklarna i den föreliggande litteraturstudiens resultat var deltagarna kvinnor. I vissa av artiklarna så fanns en jämnare könsfördelning. Större delen av deltagarna i artiklarna var makar eller vuxna barn till PMD men även syskon samt barnbarn fanns bland deltagarna. Medelåldern på samtliga deltagare varierade mellan 54-73 år. Slutsatser: Anhöriga till en PMD upplever svåra känslor som ensamhet, förlorad kärlek, sorg och skuld. De har även svårt att lita på omvårdnadspersonalen och kämpar med att rättfärdiga de beslut de tar åt sin PMD. Därför är det viktigt att som sjuksköterska ha en insikt i vad de anhöriga upplever för att på så sätt kunna bemöta och stötta dem. Detta främjar även vården av PMD eftersom att de anhöriga kan bidra med information om vad PMD behöver för vård. / Background: 35,6 million people lives with a dementia disease in the world. This number is set to be doubled by 2030 and tripled by 2050. The majority of the people with dementia (PWD) have relatives in the form of, for example, spouses and adult children. To live with a dementia disease involves intellectual difficulties such as anxiety, frustration, loss of memory and depression which effects the communication with the nursing staff. Aim: To describe the experiences of being a relative of a PWD who lives in a nursing home for PWD and to describe the included articles from the methodological point of view study group. Method: Literature review with a descriptive design based on 10 qualitative scientific articles from the search engines PubMed and Cinahl. The articles were individually processed by the authors of this literature review and during the analysis, four main themes where identified. These themes later became the basis of the result. Main findings: The result showed that relatives to a PWD often experiences feelings of loss and guilt. They also had difficulties in trusting the nursing staff and in making decisions for their PWD. In the majority of the articles in this literature review the participants were women. In some of the articles the was a more even gender variety. Most of the participants in the articles were spouses of adult children to PWD although there were also siblings and grandchildren amongst the participants. The middle age of the participants varied between 54-73 years. Conclusion: Relatives of a PWD often experience tough feelings such as loneliness, lost love, sorrow and guilt. They also have a hard time trusting the nursing staff and struggle to justify the decisions they make for their PWD. It is important for the nurse to have some insight in regards to what the relatives experience in order to meet and support them. This enhances the care of the PWD since the relatives can contribute with information regarding what care the PWD needs.

Bakgrund: Bipolär sjukdom är en livshotande sjukdom som karaktäriseras av hypomani, mani och depression som påverkar både personen själv och dennes anhöriga. Då sjukdomen inte kan botas riktas behandlingen mot att lindra symtomen. Problem: Bipolär sjukdom ger en komplexitet som kan vara svår för vårdpersonalen att hantera då förändringar i stämningslägena kan vara såväl subtilt som påfallande. Därav behöver vårdpersonalen kunskap för att kunna ge ett adekvat stöd. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med bipolär sjukdom. Metod: Fem självbiografier analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier och tretton underkategorier. Kvinnorna uttryckte att livet med bipolär sjukdom var som en känslomässig berg- och dalbana där stämningslägena var uppe eller nere, vilket gjorde livet svårt att hantera och svårt att skapa en identitet. Vidare beskrevs relationernas inverkan på kvinnorna. Slutligen beskrevs vardagen med bipolär sjukdom som kantades av kontrollförlust, bristande konsekvenstänk samt strategier för att hantera sjukdomen. Slutsats: Att leva med bipolär sjukdom är som att leva i en känslomässig berg- och dalbana. Sjukdomen kan leda till problem med identitetsskapande. Personens interaktion med omgivningen påverkas och det kan uppkomma problem med att hantera vardagen. / Background: Bipolar disorder is a life-threatening disease characterized by hypomania, mania and depression, which influences both the affected as well as the relatives. The disease cannot be cured and the treatment therefore aims to ease the suffering. Problem: Bipolar disorder gives a complexity that can be difficult for health professionals to handle as the changes in mood can be both subtle as striking. The health professionals need knowledge to be able to provide adequate support. Purpose: The purpose is to describe women’s experiences to live with bipolar disorder. Method: Five autobiogrophies were analyzed with a qualitative content analysis. Result: The result gave four categories and thirteen subcategories. The examined women expressed that living with a bipolar disorder were like an emotional rollercoaster. Their mood were either up or down, which made their life hard to handle and to form an identity. At last, aspects of relationships and the everyday life was described. Conclusion: To live with bipolar disorder is like living in an emotional rollercoaster. The disease can lead to problems in creating an identity. People’s interaction with the surrounding environment is affected and problems with handling the every day life. Keywords

Abstrakt Titel: Vårdpersonalens upplevelser av anhörigas närvaro vid hjärt- och lungräddning – en kvalitativ litteraturstudie. Bakgrund: Varje år drabbas över 10 000 personer av ett plötsligt hjärtstopp. Vid hjärtstopp drabbas hjärnan av syrebrist med risk för obotliga hjärnskador som följd. Startas hjärt- och lungräddning (HLR) tidigt kan överlevandsfrekvensen öka. Det kan vara en sjuksköterska som bekräftar hjärtstoppet samt påbörjar HLR. En uppgift sjuksköterskan kan ställas inför är kontakten med de anhöriga, det kan innebära att förmedla information, inhämta kunskap och stötta dem. Syfte: Belysa vårdpersonalens upplevelser av anhörigas närvaro vid hjärt- och lungräddningssituation av patienter med akut hjärtstopp. Metod: En litteraturstudie baserad på nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Möjligheter vid anhörigbevittnad hjärt- och lungräddning är att ta farväl och få ett avslut, skapa en relation, förståelse genom delaktighet och anhöriga som resurs. Hinder för god omvårdnad yttrade sig genom: emotionella uttryck och rädslor hos vårdpersonalen, ansvar för anhörigas upplevelse och försvårande omständigheter i arbetssituationen Konklusion: Det finns både för- och nackdelar med anhörigbevittnad hjärt- och lungräddning. Sjuksköterskorna upplevde det positivt för anhöriga men ansåg att det kunde påverka deras förutsättningar att ge omvårdnad negativt. Nyckelord: Hjärt- och lungräddning, återupplivning, anhöriga, sjuksköterskor, erfarenhet / Abstract Title: Health professionals’ experience with relatives presence during cardiopulmonary resuscitation – a qualitative literature study. Background: Every year, over 10 000 persons suffer from sudden cardiac arrest. During cardiac arrest, the brain suffers from lack of oxygen with the risk of irreversible brain damage as a result. Early cardiopulmonary resuscitation (CPR) can increase the rate of survival. Sometimes a nurse confirms the cardiac arrest and start CPR. A task nurses may face is contact with related persons, it may include to convey information, obtain knowledge and support them. Aim: To illuminate health professionals’ experience of relatives presence during cardiopulmonary resuscitation of patients with acute cardiac arrest. Methods: A literature study based from nine scientific articles with qualitative design. Results: Opportunities with relative witnessed resuscitation is to say goodbye and get closure, build a relation, understanding through participation and relatives as a resource. Barriers to good care was expressed by emotional expression and fears of health professionals, responsibility for relatives experiences and aggravating circumstances in the work situation Conclusion: There are both advantages and disadvantages with presence of relatives during cardiopulmonary resuscitation. Nurses experienced it as positive for relatives, but felt that it could affect their ability to provide care as negative. Keywords: Cardiopulmonary resuscitation, resuscitation, relatives, nurses, experience

Bakgrund: Att ha kontakt med närstående till personer med demenssjukdom ingår i omvårdnadspersonalens dagliga arbete. Det finns i forskning beskrivet hur närstående upplever sin situation och i riktlinjer beskrivs vikten av att kommunicera med närstående utifrån ett personcentrerat förhållningssätt.  Syfte: Att beskriva omvårdnadspersonalens erfarenheter av att kommunicera med närstående till personer med demenssjukdom.  Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Åtta semistrukturerade intervjuer med undersköterskor anställda på särskilt boende anpassat för personer med demenssjukdom. Resultat: I studien identifierades fyra huvudkategorier och tolv underkategorier. Huvudkategorierna var: strävan efter att vara professionell, relationen mellan omvårdnadspersonal och närstående, bemötande av närståendes behov och behov av teamsamverkan. Slutsats: Ett professionellt förhållningssätt och ett gott bemötande är några av de viktigaste förmågorna som omvårdnadspersonalen innehar. Att förekomma och ta initiativ till kontakt även om det inte finns någon egentlig anledning skapar trygga och välmående närstående. En närvarande sjuksköterska och ett väl sammansvetsat multiprofessionellt team ökar kvaliteten på omvårdnaden av personer med demenssjukdom. / Background: Contact with relatives to people with dementia is included in the daily work of the nursing staff. In research, it is described how relatives experience their situation and guidelines describe the importance of communicating with relatives based on a personcentered approach. Aim: To describe the nursing staff's experiences of communicating with relatives to people with dementia. Method: Qualitative interview study with inductive approach. Eight semi-structured interviews with nursing staff employed on nursing-home specially adapted for people with dementia. Result: The study identified four main categories and twelve subcategories. The main categories were: the pursuit of being professional, the relationship between nursing staff, addressing the needs of relatives and relatives and the need for team collaboration.  Conclusion: A professional approach and good treatment is one of the most important abilities that nursing staff possess. To occur and initiate contact even if there is no real reason creates safe and prosperous relatives. A present nurse and a well-knit multi-professional team increase the quality of care for people with dementia.

Bakgrund: Ett känslomässigt lidande har observerats hos familj och anhöriga då närstående drabbats av akut sjukdom. Familjekonstellationer kan se olika ut, gemensamt är att alla anhöriga runt omkring den som insjuknat påverkas i dessa situationer. Anhöriga har rättigheter beskrivna i lagtext och sjuksköterskan ska enligt kompetensbeskrivning och lagar samarbeta med patient och anhöriga i utformandet av vården.  Syfte: Att beskriva anhörigas upplevelser av vården vid akut sjukdom. Metod: Designen är en litteraturöversikt. Sökmotorer som användes var Cinahl och PubMed. Resultatet baseras på tretton artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats.  Resultat: Fem kategorier identifierades utifrån anhörigas upplevelser, dessa är: “behovet av närhet”, ”vårdens inverkan i känslokarusellen”, ”kommunikationen och informationens betydelse”, ”att vara involverad i vården som anhörig” samt ”stödet i vården och upplevelser från den”. Slutsats: Närheten är viktig för att främja hälsa och den känslomässiga påfrestningen kräver olika slags stöd. Interaktionen grundar sig i information och kommunikation mellan vårdpersonal och anhöriga. Individanpassad information ger en tillit till vården och kan därmed vara ett verktyg för att stödja anhöriga. Anhöriga har på olika sätt behov av att vara involverade. / Background: An emotional suffering has been observed in family and relatives when a loved one is affected from acute illness. Family constellations may look different, common is that all relatives around the person who is ill are affected in these situations. Relatives have rights described in the legal text. According to the competence description and laws, the nurse shall cooperate with the patient and relatives in the design of the care.  Aim: To describe relative’s experiences of care in acute illness.  Methodology: The design is a literature review. Chosen databases was Cinahl and PubMed. The result is based on thirteen articles, qualitative and quantitative approach.  Results: Five categories were identified based on the relatives' experiences, these are: "the need of proximity", "the impact of care in the emotional carousel", "the communication and the importance of information", "being involved in the care as a relative" and "support given in the care and experiences from it". Conclusion: Proximity is important in promoting health and the emotional stress requires different kinds of support. The interaction is based on information and communication between healthcare professionals and relatives. Individualized information provides confidence in healthcare and can be used as a tool in supporting relatives. Relatives need in different ways to be involved.

INTRODUÇÃO: Os acidentes de trânsito são considerados um problema de saúde pública, identificado como umas das primeiras causas de morte violenta no mundo. No Brasil, a cada minuto uma pessoa morre ou fica ferida em consequência de acidentes com motocicletas. Este estudo teve como objetivo verificar o perfil e as implicações sociais e econômicas dos pacientes vítimas de acidentes com motocicleta. MÉTODO: Estudo prospectivo que avaliou 68 motociclistas na condição de condutor ou passageiro, no momento da internação e após seis meses decorridos do acidente. Utilizou-se questionário abordando perguntas quantitativas e qualitativas. RESULTADO: A motocicleta é responsável por 12% das internações na Instituição, 54,4% são jovens de até 28 anos de idade. 92,6% são condutores e 91,2% do sexo masculino. 50% utilizavam a moto como meio de transporte diário, sendo que 70,6% aprenderam a dirigir sozinhos, com parentes ou amigos. Na reavaliação após seis meses 94,1% necessitaram da ajuda de alguém e 83,8% tiveram a dinâmica familiar alterada em decorrência do acidente. 73,5% não retornaram as atividades profissionais, 80,9% precisaram de dinheiro extra, e destes 45,6% resolveram a situação financeira com empréstimos. Quanto às atividades de lazer, antes do acidente 64,7% praticavam atividades esportivas e após o acidente, 50% não exerciam nenhuma prática, restringindo-se ao ambiente doméstico. Os principais impactos mencionados foram: limitação dos movimentos (52,9%), maior atenção e direção defensiva (32,4%) e medo (27,9%). As mudanças mais expressivas ocorridas no dia-a-dia foram: locomoção (95,6%), a família (61,8%) e o relacionamento afetivo (16,2%). CONCLUSÃO: O acidente de motocicleta é um problema de saúde pública que afeta a população jovem e economicamente ativa do país. A incapacidade temporária ou permanente determina a alteração da dinâmica familiar; trauma psicológico e afetivo, comprometimento do lazer e mudança no comportamento do indivíduo. As dificuldades econômicas em decorrência da perda de produção e aumento de gastos com o tratamento geram dificuldades financeiras e causam impacto negativo na situação econômica familiar. / INTRODUCTION: The traffic accidents are considered a problem for the public health system as one of the most frequent cause of violent death in the world. In Brazil, every two minutes a person die or gets injured due the motorcycle accidents. These study aims to verify the profile and the social and economic implications of the patient\'s victims of motorcycle accidents. METHOD: Prospective study that evaluated 68 motorcyclists as conductors and passenger at the moment of the hospital internment and six months after the accident. Questionnaire whit quantitative and qualitative questions were used. RESULT: The motorcycle is responsible for 12% of the internment in the Hospital; 54,4% are victims under 28 years old; 92,6% are conductors and 91,2% are male; 50% utilize the motorcycle as a daily transportation, and 70,6% learn to guide by themselves or with help from friends and relatives. On the revaluation after six months 94,1% needed someone help and 83,8% had their family dynamics changed after the accident. 73,5% didn\'t returned to their professional routine; 80,9% needed extra money and from those 45,6% handled the situation with money loan. As for the leisure times 64,7% used to make sport activities before the accident and after the accident 50% abandoned the sport activities and get restricted to the domestic environment. The main impact described were: movement limitation (52,9%); greater attention and defensive lead (32,4%) and fear (27,9%). The most expressive changes on the daily life were: locomotion (95,6%); in the family (61,8%) and in the affective relationships (16,2%). CONCLUSION: The motorcycle accidents are a matter that concerns the public health system that affects the young and economically active population. The temporary or permanent disabilities causes the change of the family dynamics; psychological trauma and affective relationships compromising the leisure and change the individual behavior. The economical difficulty due the loss of production and the increase whit treatment expenses create financial difficulty that impacts negatively in the family economic situation.

Idag finns möjligheten för svårt sjuka människor att få dö i sitt hem, ofta med hjälp och stöd av närstående och av andra professionella vårdgivare. I den palliativa vården och vid vård i livets slutskede är närstående betydelsefulla i omvårdnaden och behöver stöd från distriktssjuksköterskan. För att det ska bli så bra som möjligt för de närstående att vårda i hemmet behöver distriktssjuksköterskan veta vilka stödåtgärder som de närstående behöver.Syftet med studien var att beskriva närståendes upplevelse av att vårda en närstående som är i en palliativ fas eller i livets slutskede i hemmet.Metoden som användes var en litteraturstudie. Tretton kvalitativa artiklar som motsvarade syftet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.Ur resultatet framkommer närståendes upplevelser som sammanställts i åtta kategorier. Dessa är att uppleva trygghet, att uppleva otrygghet, att bli bekräftad, att bli negligerad, att uppleva glädje och tillfredställelse i vårdandet, att uppleva vårdandet som en börda, att försöka bevara det invanda samt att uppleva förändrad livssituation.Resultatet visar att närståendes upplevelser av att vårda i hemmet kan skilja sig från individ till individ. För att närstående ska kunna få rätt stöd och support från distriktssjuksköterskan är det viktigt att kommunikationen fungerar mellan parterna. Kommunikation är grundläggande för att kunna bygga en bra relation mellan distriktssjuksköterskan och närstående för att möjliggöra att rätt stödåtgärder sätts in. Närståendes behov av stöd varierar, vilket kan ha många orsaker. En av dessa orsaker kan bero på vilket genus den närstående har. Därför vore det värdefullt att framtida forskning fokuserar på män respektive kvinnors upplevelser som närståendevårdare. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

O transtorno bipolar (TB) é um transtorno grave, crônico e recorrente, e com um alto grau de prejuízo social e ocupacional. Pacientes com TB apresentam déficits em funções cognitivas como atenção, memória de trabalho verbal, funcionamento executivo. Estudos recentes têm sugerido que algumas dessas funções cognitivas podem ser candidatas a endofenótipos para o TB. Pacientes com TB também apresentam déficits na função cognitiva de reconhecimento de emoções faciais, mas o papel dessa função cognitiva como candidata a endofenótipo para o TB tem sido pouco estudado. O objetivo deste estudo foi avaliar a existência de déficits no reconhecimento de emoções em pacientes com TB e em seus parentes de primeiro grau quando comparados a um grupo de controles saudáveis. Foram estudados 23 pacientes com TB tipo I, 22 parentes de primeiro grau desses pacientes, e 27 controles saudáveis. Os instrumentos utilizados nas avaliações neuropsicológicas foram: Bateria de Reconhecimento de Emoções da Pennsylvannia (PENNCNP), e os subtestes de Vocabulário e Raciocínio Matricial da Escala Wechsler de Inteligência Abreviada (WASI). A partir dos dados obtidos, realizaram-se análise de variância (ANOVA) para variáveis que seguiam distribuição normal ou teste de Kruskal-Wallis para as demais. Os resultados mostraram que houve diferença estatisticamente significativa no número de respostas corretas para o reconhecimento de emoção tipo medo (p = 0,01) entre os três grupos. Pacientes com TB apresentaram menor número de respostas corretas para a emoção medo quando comparados a seus parentes e a controles saudáveis. Não houve diferença no reconhecimento de emoções faciais para tristeza, felicidade, raiva e neutra. Houve também uma diferença estatisticamente significativa entre os três grupos no tempo médio de resposta para a emoção do tipo felicidade (p = 0,00). Conclui-se assim que distúrbios no reconhecimento de emoções em faces podem não ser candidatos a endofenótipos para o TB tipo I / Bipolar disorder (BD) is a severe, chronic and recurrent disorder, and with a high degree of social and occupational impairment. TB patients have deficits in cognitive functions such as attention, verbal working memory, executive functioning. Recent studies have suggested that some of these cognitive functions may be candidate endophenotypes for TB. TB patients also have deficits in cognitive function of recognition of facial emotions, but the role that cognitive function as a candidate endophenotype for TB has been little studied. The aim of this study was to evaluate the existence of deficits in emotion recognition in patients with TB and their first-degree relatives when compared to a group of healthy controls. 23 patients with BD type I, 22 firstdegree relatives of these patients, and 27 healthy controls were studied. The instruments used in neuropsychological evaluations were: Battery Recognition of Emotions Pennsylvannia (PENNCNP), and subtests Vocabulary and Matrix Reasoning Scale of the Wechsler Abbreviated Intelligence (WAS ). From the data obtained, performed analysis of variance (ANOVA) for variables that followed a normal distribution or the Kruskal - Wallis test to the other. The results showed a statistically significant difference in the number of correct answers for the recognition of emotion fear (p = 0.01) between the three groups type. TB patients had a lower number of correct responses to the emotion fear when compared to their relatives and healthy controls. There was no difference in the recognition of facial emotions sadness, happiness, anger and neutral. There was also a statistically significant difference between groups in the average response time for the emotion of happiness type (p = 0.00). It follows therefore that disturbances in recognizing emotions in faces may not be Candidates for endophenotypes for BD type I