I alla tider har dopet varit den viktigaste riten inom kristendomen. Motiven för dopet har dock ändrats under århundradenas gång. Man kan i viss mån säga att den kristna kyrkans historia avspeglas i dess dopteologier och dopmotiv. Ett exempel på det är hur de tidiga kristna gick från att vara förföljda till att bli accepterade och så småningom till att bli romersk statskyrka. Denna utveckling påverkade många av ceremonierna kring dopet, liksom dess innebörd. Ett annat exempel är den inverkan som kristna tänkare och kyrkofäder haft. Från ett äldsta motiv i Jesu eget omvändelsedop skedde med hjälp av Paulus tidigt en förskjutning mot att dopet i första hand manifesterade del i Jesu död och uppståndelse. Augustinus har haft stor påverkan inte minst genom sin arvsyndslära. Martin Luther hämtade inspiration från dem båda och hans tankar kring dopet är aktuella för oss ännu idag. Även inom Svenska kyrkan har det centrala med dopet uttryckts på flera sätt sedan reformationen, vilket mångfalden av dopordningar vittnar om. Grunden har dock i snart 500 år varit luthersk teologi i framför allt Augsburgska bekännelsen och hans båda katekeser. 1982 publicerade Kyrkornas Världsråd BEM-dokumentet i syfte att uppnå ekumenisk samsyn på bland annat dopet. Denna skrift påverkade i viss utsträckning utformningen av gällande dopordning i 1986 års kyrkohandbok. I Svenska kyrkans dopliturgi finns formuleringar som kan vara svåra att förstå för gemene man. Detta har medfört att en eventuell ändring av dopordningen har debatterats flitigt inom den svenska kristenheten. På senare tid har debatten fått ny näring i och med en nyligen publicerad doktorsavhandling av Anna Karin Hammar med titeln Skapelsens mysterium, Skapelsens sakrament. I flera stift pågår förnyelsearbete av dopritualet och i Alingsås har en alternativ dopordning godkänts av domkapitlet i Skara. Den dopteologiska diskussionen rör sig i huvudsak kring två ämnen. Det första är synen på arvsynden, det andra handlar om dopets nödvändighet över huvud taget. Genom dopinbjudningar, dopgudstjänster, dop i andra gudstjänster, skrifter som Befrielsen – stora boken om kristen tro och Lilla boken om kristen tro, broschyrer om dopet och hemsidor kommunicerar Svenska kyrkans församlingar sina tankar kring dopet. Det är till stor del genom sådant material som allmänheten kommer i kontakt med de kyrkliga uttrycken. Vid kyrkomötet 2009 beslutades om en nationell översyn av dopet, bland annat eftersom olika publikationer om dopet visade alltför stor spridning vad gäller form och innehåll. Sedan 1996 är dopet en förutsättning för medlemskap i Svenska kyrkan och dess betydelse för kyrkans fortlevnad kan knappast överskattas. Under ganska lång tid har dock doptalen haft en negativ utveckling och 2009 döptes 56 % av alla nyfödda in i Svenska kyrkan. År 2000 var motsvarande siffra 73 %.1 Det kristna dopet har fått konkurrens från sekulära alternativ som namngivningsceremonier. Med stor säkerhet kommer det att vara en stor utmaning för kyrkan att i nutid och framtid kunna motivera varför det är viktigt att familjer låter döpa sina barn. Detta ska dessutom göras i ett sekulariserat och pluralistiskt samhälle, där kontakten med kyrkan och den kristna tron ofta är sporadisk.

Denna uppsats försöker beskriva Johan Magnus Wickelius (1817-1867) livsförståelse. Eller hans teologiska typ. I det arbetet har jag använt Benkt-Erik Benktsons typologiska metod, inom vilken man arbetar med schematiserade typer som Wickelius är jämförd med och placerade inom (eller inte) under arbetes gång. Denna typologiska metod är inte en klassificering där individen, som undersöks, är placerad i ett fack för alltid. Individen är istället placerad i ett landskap där de schematiserade typerna är som kullar emellan (eller på) vilka individen sedan placeras. Materialet som använts för att placera Wickelius i detta landskap är en 211 sidor lång text som Wickelius skrev från 1859 till 1865, och på framsidan av denna text så skrev han att den inte fick säljas eller lånas ut. Denna karaktär hos texten fick mig att använda Schleiermachers och Diltheys hermeneutiska teorier; detta för att få ett perspektiv på texten enligt vilket de viktiga aspekterna att studera i Wickelius text var individualiteten, singulariteten och att levandegöra detta, av Wickelius skrivna, brev. Målet för tolkningen var att tolka texten först lika bra som, men sen bättre än författaren. Som ett sätt att strukturera materialet delade jag sedan in de texter jag trodde hade något att tillföra typologiseringsarbetet, i tre kategorier. Dessa var: religion, livet och döden. För att få någon att gå i dialog med, så använde jag Karl Barths skrivande om den absolute mannen, som beskriver som upplysningsmannen som en person som gav sig själv rättigheten att mäta allt utifrån honom själv. Ett tronupphöjande av människan som påverkade tidens kristna teologi. Barth menade att tidens teologi förmänskligades, och att de fanns fyra områden där detta märktes tydligt. Dessa var: (1) Staten, och dess kyrka, (2) Borgerlighetens moral, (3) Vetenskapens och Filosofin, (4) Individens inre liv. Dessa fyra områden används sedan för att analysera de tre olika sorterna av text som utvanns ur Wickelius textsamling, för att beskriva hans teologiska typ. Wickelius följer ungefär den absolute mannens väg såsom Barth beskriver den och blir till slut en ganska typisk upplysningskristen, men han har också klara drag av ortodoxi och krossar även gränsen några gånger till naturlig religion. Detta gör hans teologi och den hermeneutiska situation texten beskriver, komplex. / This essay tries to describe J.M. Wickelius (1817-1867) worldwiew, or his theological type. To do so I’ve used Benkt-Erik Benktsons typological method, which works with schematized types that Wickelius are compared to and placed under (or not) during the essay. This typological method is not a pidgeonholing where the individual, who is examined, is placed in a pidgeonhole forever. The individual is instead placed in a landscape where the schematized types are like hills inbetween which the individual is placed. The material used to place Wickelius in this landscape is a 211 pages long text that Wickelius wrote from 1859 to 1865, and on the frontpage of this text he wrote that it was not for sale och for lending out. The shape of the text then lead me to use the hermeneutic theories of Schleiermacher and Dilthey, to get a pespective to the text according to which the important things to study in the text was Wickelius individuality, his singularity and to bring this letter from him alive. The goal of the interrigation was to “understand the text first as well as, and then better than its author” As a way of structuring the material I divided the texts that I reckoned to have something to add in my typological work, into three categories. They were: religion, life and death. To have someone to go into dialogue with, I used Karl Barths writings about the absolute man, which is a description of the enlightenment man as a person who gave himself the right to measure everything according to himself. An enthronement of man, that influenced the christian theology of the time. Barth meant that the theology of the time were humanised, and that there were four areas that was influenced by this humanisation. Those were:The State, The Morality of the Bourgeouisie, The Academic and Philosophical transformation of Christanisty and The Inward, Individual matter. Those four areas are then used to analyze the three different kind of texts from Wickelius to describe his theological type. Wickelius approxamitly follows the absolute mans track from Barth and ends up as a rather typical enlightenment theologian, but has also some clear signs from ortodoxy and also crosses the border to natural religion. This makes his theology and the hermeneutic situation that the text describes, complex .

Hur vi än lever våra liv så påverkar det alltid naturen runt omkring oss på något sätt. Bland annat bygger vi hus och infrastruktur, odlar, konsumerar och reser, vilket i olika utsträckningar inverkar på naturen. Idag pågår en aktiv global debatt om de negativa konsekvenserna som människors fotavtryck har satt på Jorden i form av miljöförstöring. Miljöförstöringen handlar till stor del om effekterna av Jordens ökande medeltemperatur, vilket i sin tur i stor utsträckning beror på våra levnadsvanor i form av produktions- och konsumtionsmönster. Ett internationellt arbete har påbörjats sedan en tid tillbaka för att skapa hållbara samhällen. I det här arbetet jämförs två aktörers texter angående deras relation till naturen. Aktörerna är Mohawkindianen Tom Porter samt Förenta Nationernas tre styrdokument: Riodeklarationen, Agenda 21 samt Skogsprinciperna, och de är båda deltagare i den globala miljödebatten. Deras relation till naturen kommer även att sättas i relation till världsbilder och kulturella kontexter samt förståelse kring texternas uppkomst. Resultatet visar att de två aktörernas relation till naturen och världsbilder i stort sett är varandras motsatser, vilket kan förstås utifrån bakgrunden till respektive kulturella kontexter där skapelseberättelsen och den vetenskapliga revolutionen är av betydelse. Även orsaken till texternas uppkomst utgör skillnader som bottnar i hur människans relation till naturen gestaltar sig.

Denna undersökning målar upp en översiktlig bild av det exopolitiska fältet och några av frontfigurerna har lyfts fram, speciellt två personer i en separat temasektion. Exopolitiken strävar efter att på ett disciplinerat sätt studera politiska processer och aktörer förknippade med interstellärt samhälle. Dessa frontfigurer drivs av gemensamma mål, men de har bitvis olika metoder hur att nå dessa mål. De kompletterar dock varandra bra, eftersom de täcker in olika områden av exopolitiken. Det exopolitiska fältet framstår till viss del som fragmenterat. Den större bilden visar på många likheter med ufo-fältet, och även på vissa likheter med New Age och nyandliga rörelser. Utöver likheterna har exopolitiken även sina egna särdrag och en komplex bild av framträder. Exopolitiken är pro-aktiv och uppmanande, ibland ganska oppositionslysten i sin strävan efter att få politik, vetenskap och andlighet att sammansmälta till ett – på vägen mot vad den betraktar som det förestående interstellära samhället. / This study paints a general picture of the field of exopolitics and highlights some of the leading figures in separate thematic sections. Exopolitics endeavours for a disciplined way to study political processes and actors associated with interstellar society. The front figures share common goals, although they at times have different methods of how to attain them. They complement each other well, however, since they cover different areas of exopolitics. The exopolitical field also seems to some extent fragmented. The larger picture shows many similarities with the UFO field, and also some similarities to New Age and new religious movements. But exopolitics also has its own characteristics and a complex picture emerges. Exopolitics is pro-active and encouraging, sometimes rather defiant, eager to have politics, science and spirituality blend into one - on the road to what it regards as the impending interstellar society.

Hur gick det till när romerna gick med i pingstkyrkan och varför ville pingstkyrkan ha dem med? Pingstkyrkan visste först inte att romerna var kristna och då de upptäckte att så var fallet och att romerna i flera andra europeiska länder var med i de ländernas pingstförsamlingar tyckte de att det var naturligt att de skulle få vara med i Sverige också. Pingstvännerna var ju också en relativt ny rörelse i Sverige och de var öppna för nytänkande. Grunden inom pingstkyrkan är densamma men romerna har burit med sig mycket av sin kultur in i pingstkyrkan. Vissa saker ser de svenska pingstvännerna mellan fingrarna för därför att romerna ändå är en grupp med stark kultur som de inom pingstförsamlingarna inte vill ta ifrån dem och för att det inte direkt strider mot pingstkyrkans praxis. Det viktigaste för romerna som de tagit med sig in i pingstkyrkan är renlighetsreglerna som de håller mycket strikt på. Saker som de svenska pingstvännerna vänder sig emot är spådomskonsten och blodshämnden. Detta kräver pingstkyrkan att man gör avkall på.

Syftet med arbetet är att beskriva på vilket sätt tre Disneyfilmer, från olika tidsperioder, skulle kunna påverka barn mellan fyra och tio år, både religiöst och etiskt. De filmer vi analyserat är Askungen från 1950, Lilla sjöjungfrun från 1989 och Prinsessan och grodan från 2009. Genom att tillämpa den hermeneutiska tolkningsmetoden har vi analyserat och tolkat varje films religiösa och etiska budskap. Resultatet vi kommit fram till är att dessa filmer har budskap som härstammar från kristna etiska värderingar. Det religiösa budskapet blev synligt eftersom de religiösa och etiska budskapen ofta går hand i hand. Mycket av Bibelns innehåll är etiskt, då det har sin grund i de tio budorden. Resultatet visar att det finns en skillnad mellan filmernas budskap. Den första filmen, Askungen, har ett tydligt tolkbart kristet budskap medan budskapet har mer nyreligiösa inslag i den senaste filmen Prinsessan och grodan. Ett barn som ser filmerna hämtar sina idoler från dessa filmer och vill likna dem så mycket som möjligt. De kan välja att vara snälla som Askungen, nyfikna som Ariel eller hårt arbetande som Tiana.

The purpose of this dissertation is to understand the complexity of the preaching event as communication from a theological point of view in order to increase the awareness of this complexity. I see theology of preaching as a way of reducing the complexity, to making the complexity visible. I study the contemporary preaching theologies that Eberhard Jüngel, Mary Catherine Hilkert, W. Paul Jones and Rebecca S. Chopp construct. They reduce the complexity of the preaching event to understand it better, and by doing so they make the complexity visible. In the introduction I discuss some factors that make the preaching event complex:- the complexity of human interactive communication in general; that preaching is thought to be an event in which God communicates and the ambigous use of signs for the purpose of communication. I give a brief background to this homiletical situation, by describing some patterns in the linguistic and postmodern turns. The method of this study is a reduction of the complexity of the preaching theologies that I present. To do this I use the words situation (the human situation in the preaching situation), event (the salvatory event that the preaching event is thought to be a part of) and function ( the function of the sermon) and their interrelationship. The sermon is thought to get it´s function in the situation as a part of the event. I also discuss some consequenses of the specific theology of preaching and the view of the preacher; the church and liturgy; the Biblical texts; and the language, form and content of the sermon. The main part of the study consists of the anlysis of the four reductions of complexity, and their different prespectives on preaching, where Jüngel uses the doctrine of justification by faith to give structure to thought, Hilkert uses sacramental and dialectic imagination, Jones uses a typology of five theological worlds and Chopp use the metaphor text/margin to give structure to thought. I present the four theologies of preaching as a polyphonic voice, that makes us aware of the complexity of the preaching event. They constribute to the important theological conversation about preaching in our complex reality.

Gemenskap är eftersträvansvärt för de flesta människor. Samtidigt är många gemenskaper relativt homogena och likriktade. På ett liknande sätt är många kristna församlingsgemenskaper uppbyggda, dvs. de är gemenskaper där mångfalden får svårt att hävda sig. Kan teologin bidra med öppningar i ett samtal om gemenskap och mångfald i den kristna församlingen och i mänskligt samliv? Denna avhandling utgår från hur man inom två konkreta församlingar i Svenska kyrkan talar om identitet och pluralism och försöker komma till rätta med att man har olika tankefigurer för hur en församlingsgemenskap skall kunna innefatta mångfald. Församlingarnas svårigheter pekar mot ett allmänkyrkligt dilemma, kanske allmänmänskligt: Hur förena gemenskap och mångfald? Dietrich Bonhoeffer är en teolog som i sina skrifter diskuterade just denna problematik, först som ung i avhandlingen Sanctorum Communio, senare som ledare för prästseminariet i Finkenwalde i boken Life Together och slutligen som motståndsman under krigsåren i det som var avsett att bli hans magnum opus, Ethics. Utifrån Bonhoeffers teologiska diskussion blir det viktigt att möta församlingarnas praktiska dilemma genom ansvarigt handlande i den konkreta situationen, att försöka gestalta en församlingsgemenskap som bejakar olikhet, medveten om mångfalden och om att varje handling hotar att utestänga några. / Most people strive for fellowship. However, most communities and fellowships are fairly homogenous and uniform. Many Christian parish fellowships are built in a similar fashion; they are, in other words, fellowships where pluralism has a hard time asserting itself. Could theology possibly contribute to opening up for discussions regarding community and pluralism in the Christian church and in social life? This dissertation takes its starting point in how two actual parishes in Sweden talk about identity and pluralism and how they try to come to grips with the fact that in each parish there are different mental figures as to how parish fellowship might include pluralism. The difficulties facing the parishes point to a dilemma facing all churches, and possibly all human beings: How to unite fellowship and pluralism? Dietrich Bonhoeffer is a theologian who in his writings discussed this very issue, first as a young man in his dissertation Sanctorum Communio, then later as the leader of the Seminary at Finkenwalde in his book Life Together and finally as a member of the resistance movement during WWII in what was meant to be his magnum opus, Ethics. Based on the theological discussion of Bonhoeffer, it becomes an important task to address the practical dilemma of the churches through responsible action in the practical situation; to try to model a community that includes otherness, at the same time being aware ofthe plurality and that each action may threaten to shut some people out.

<p>Vi valde uppsatsämnet efter att vi tidigare i vår utbildning besökte Södertälje och då tyckte det var en fascinerande stad med en sådan blandning av olika religiösa samfund. Vi inledde vår undersökning med att kontakta församlingsprästerna för de två Syrisk-ortodoxa kyrkorna. Vi samtalade med var och en av dem i deras respektive kyrka. En diakon fick vi också möjlighet att träffa och prata med. Vi skickade våra intervjufrågor till de som vi tidigare intervjuat och de lämnade vidare frågorna till andra människor i församlingen. Vi har även intervjuat andra personer som vi själva valde ut.</p><p>De frågor vi ställde har varit lika för alla som intervjuats och med en given ordning. De vi mött har visat stor generositet och en önskan att dela med sig av sina minnen. Intervjuerna vi gjort har berört oss, och de personliga berättelserna från människor vi mött kommer att finnas kvar hos oss en lång tid framöver. Vi har också deltagit i gudstjänster i kyrkorna.</p><p>Vår metod har varit kvalitativ, och vi har utifrån ett hermeneutiskt perspektiv granskat och tolkat materialet i de intervjuer som gjorts<strong>. </strong>Den litteratur som använts har gett oss kunskap om kyrkan historiskt och i nutid samt om dess medlemmar.</p><p> </p>

<p>Denna uppsats syftar till att ge en bild av förbundet Humanisternas debatt och porträttering av islam och muslimer. Detta med hjälp av utländska ateister som även förekommit i förbundets egen tidskrift <em>Humanisten</em>. Mina frågeställningar är: Hur framställs islam och muslimer av media och av förbundet Humanisterna? Vilken kritik har framförts av Humanisterna angående islam och muslimer? Bidrar förbundet till en ökad schablonisering av islam och muslimer? För att nämna kortfattat vad jag kommit fram till kan det sägas att Humanisterna, när de skriver om islam eller muslimer, delvis är intoleranta i sin retorik. Den kritik som framförts mot förbundet är bland annat att de vill tvinga på en sekulär livsåskådning och att de tror dig ha ett slags monopol på sanningen. Eftersom den mediebild som redan existerar av islam och muslimer är negativt laddad, så hjälper Humanisterna till att öka den bild av islam som finns som den ”onda, mörka” religionen i vår tid, det vill säga, man bidrar till redan existerande schablonisering av muslimer.</p>