Antalet äldre i världen ökar och den äldre befolkningen blir allt friskare. Trots detta är det sällsynt att äldre klarar sig själva till livets slut. Då det inte är möjligt att tillgodose de äldres behov i hemmet har samhället ansvar att erbjuda plats på särskilt boende. Beroende av andra innebär inte att de äldres livskvalitet behöver reduceras och det har påvisats att ökad ålder och låg livskvalitet inte är sammankopplade med varandra. Syftet med studien var att beskriva vad livskvalitet är för äldre på särskilt boende. Litteraturstudien grundar sig på elva vetenskapliga artiklar som analyserades utifrån en induktiv ansats. I resultatet framkom fyra områden som var betydelsefulla för livskvaliteten för de äldre: relationer, identitet, aktiviteter samt miljö och organisation. De äldre önskar goda relationer med personalen där de blir sedda som unika individer. De vill även delta i meningsfulla aktiviteter på sina egna villkor samt omges av en hemlik miljö. Sjuksköterskan kan stärka de äldres livskvalitet genom att ta hänsyn till dessa områden. Mer utbildning i ämnet för allmänsjuksköterskan samt kvalitativ forskning om äldres livskvalitet behövs för att öka sjuksköterskans kunskap och förståelse om vad livskvalitet är för äldre på särskilt boende. / The number of elderly people in the world is increasing and the elderly population is getting healthier. Despite this, it is uncommon for elderly people to be able to manage on their own until the end of life. When it isn't possible to cater for the needs of the elderly at home, the society has a responsibility to offer them room at a nursing home. Dependency on others doesn't mean the quality of life for the elderly has to be reduced and it's been found that there is no connection between rising age and low quality of life. The aim of this study was to describe what quality of life is for elderly people living in nursing homes. This literature study is based on eleven scientific articles that were analysed using an inductive approach. Four areas that were important for quality of life for the elderly emerged from the results: relations, identity, activities and environment and organisation. The elderly wanted close relationships with the staff and wanted to be seen as unique individuals. They wanted to participate in meaningful activities on their own terms and live in a homelike environment. The nurse can strengthen quality of life for the elderly be taking these areas into account. More education in the matter for general nurses and more qualitative research on the subject of quality of life for the elderly is needed to increase the nurses knowledge and understanding of quality of life for elderly people in nursing homes.

Bakgrund: Omvårdnaden av en människa med demenssjukdom på särskilt boende kräver resurser i form av personal, ändamålsenliga lokaler samt läkemedel. Det behövs adekvat utbildad personal med lämpliga personliga egenskaper för att skapa långvariga relationer med närstående och boende. Syfte: Syftet med den här studien är att undersöka upplevelsen av att vara närstående till en människa med demenssjukdom boende på särskilt boende. Metod: En litteraturstudie genomfördes där tio vetenskapliga artiklar granskades och analyserades efter en modell framtagen av Friberg (2006). Resultat: Fem teman framkom genom analysen; de närståendes upplevelser av omvårdnaden på särskilt boende, upplevelsen av att besöka sin familjemedlem, upplevelsen av aktiviteter, upplevelser av den fysiska miljön och integritet samt upplevelsen av att hantera sin situation. Slutsats: Personliga relationer är av största vikt för upplevelsen av att vara närstående till en människa med demenssjukdom boende på särskilt boende. Utbildning och handledning av personal och närstående kan förhindra missförstånd och hjälpa till att undvika konflikter. / Background: Caring for a person with dementia in special care facilities requires resources like personnel, facilities and medicine. It takes adequate educated staff with personal qualities to create a long-lasting relationship with relatives and residents. Aim: The aim of this study was to examine the experience of being a relative to a person with dementia living in a nursing home. Method: A literature review was conducted in which ten scientific studies were examined and analyzed according to Friberg (2006). Results: Five themes emerged from the analyses describing relatives’ experiences of nursing home care, activities, surroundings and integrity as well as coping strategies. Conclusions: Personal relations are of outmost importance for the experience of being a relative to a person with dementia living in a nursing home. Education and guiding of staff and relatives might prohibit misunderstandings and may help to avoid conflicts.

This essay aims to explore the possibilities for elderly in nursing homes in Örebro municipality toreceive other treatments besides medication in case of depression or anxiety. Issues associated withthe object in this paper and which are discussed are prevalence of drug usage, opportunities forelderlies to receive other treatments, prevalence of other treatments and the elderlies own power orinfluence over the choice of treatment. The survey has been conducted with questionnaires sent outby post to nurses at every nursing home for elderly in Örebro municipality. The results showed thatdrugs are used extensively when treating depression or anxiety among the nursing home residents,and other treatments are never or only occasionally being discussed at more than half of the nursinghomes in this study. The results also show that reminiscence therapy and problem-solving therapyhas been used occasionally, while alternative therapies are used more frequently. It is also unusualfor the elderly to be involved in the choice of treatment, mostly because of cognitive impairmentssuch as dementia. / Denna studie syftar till att undersöka möjligheterna för äldre på särskilda boenden inom Örebrokommun att få annan behandling än medicinering vid depression och ångest. Frågeställningarnasom kopplas till syftet behandlar förekomst av läkemedel, möjligheter till andrabehandlingsmetoder, förekomst av andra behandlingsmetoder samt den äldres inflytande över sinegen behandling. Undersökningen har genomförts med enkäter som skickats ut via post till enomvårdnadsansvarig sjuksköterska på varje särskilt boende i Örebro kommun. Resultaten somframkom visar på att läkemedel används i hög uträckning vid behandling av depression eller ångest,och att diskussion om andra behandlingsmetoder aldrig eller enbart ibland förs vid över hälften avboendena. Resultaten visar även att reminiscensterapi och problemlösningsterapi använts videnstaka tillfällen, medan alternativa behandlingsmetoder används mer frekvent. Det är ocksåovanligt att de äldre får vara med och diskutera valet av den behandling som ska påbörjas, oftast pågrund av kognitiva funktionsnedsättningar som exempelvis demenssjukdom.

Research shows that supportive conversations with elderly who are living in nursing homes isrequested among care personnel, this to satisfy both older people's mental health and socialhealth. The care personnel try to offer the elderly supportive conversation to the extent theyare able to, but they are experiencing obstacles in terms of shortage of time, ignorance and aperceived ambiguity in their profession. The purpose of present study is to describe andanalyze the phenomenon of supportive conversation with elderly living in nursing homes,based on care personnel’s perspective. The study is based on qualitative interviews with thecare personnel working in special housing. The result is analyzed from a phenomenologicalperspective with the lifeworld theory and domain theory as basis. Further on, research is usedto describe and analyze the phenomenon. The results show that care personnel feel that thereis a need for supportive conversation for older people in special housing. However, they don’thave the opportunities to offer this because of shortage of time, lack of knowledge andambiguity about what is included in their work as care personnel. This contributes to theexperienced stress among care personnel and the feeling of inadequacy in their professionalcapacity, which results in a sense of not having the ability to give the elderly a good care. / Tidigare forskning visar att samtal för äldre på särskilda boenden är något som omsorgspersonal efterfrågar, för att tillgodose de äldres psykiska och sociala hälsa. Omsorgspersonalen försöker erbjuda de äldre samtal i den mån de kan, men de upplever hinder i form utav tidsbrist, okunskap och upplevd otydlighet beträffande dagens yrkesroll som omsorgspersonal. Syftet med föreliggande studie är att beskriva och analysera fenomenet samtalsstöd för äldre människor på särskilt boende, sett utifrån omsorgspersonalens perspektiv. Studien har genomförts med kvalitativa intervjuer med omsorgspersonal på särskilda boenden. Resultatet är analyserat ur ett fenomenologiskt perspektiv med utgångspunkt i livsvärldsteorin och domänteorin. Vidare används tidigare forskning för att beskriva och analysera fenomenet. Av resultatet framgår att omsorgspersonalen upplever att det finns behov av samtalsstöd för äldre på särskilt boende. De saknar dock möjligheten att erbjuda detta på grund av tidsbrist, brist på kunskap och oklarheter om vad som ingår i deras arbetsuppgifter som omsorgspersonal. Detta bidrar till att omsorgspersonalen upplever stress och känner sig otillräckliga i sin yrkesroll, vilket resulterar i en känsla av att inte ha möjligheten att ge den äldre en god omsorg.

Bakgrund: Många personer med psykisk funktionsnedsättning har en upplevelse av låg livskvalitet. De har också en sämre utgångspunkt materiellt, ekonomiskt, socialt och hälsomässigt. Att beviljas insatsen särskilt boende innebär att få stöd, service och omsorg i sin vardagstillvaro. Tidigare studier har visat att för att ett stöd ska upplevas stödjande behöver personalen ha både kunskap och vissa egenskaper, lyssnande, medkännande och lyhördhet. Syfte: Att beskriva vårdpersonals erfarenheter och tankar kring hur man utformar vardagligt stöd till livskvalitet för personer som bor i särskilt boende. Metod: Halvstrukturerade intervjuer gjordes där sammantaget tio personal deltog från fem särskilda boenden. Som analysmetod användes kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Personalens erfarenheter av att ge stöd till livskvalitet rörde sig inom tre olika områden. Hur dessa områden, vårdrelation, organisation och miljö var beskaffade och upplevdes påverkade stödets insats och kvalitet. Det framkom att en viktig komponent i det vardagliga stödet utgjordes av ett omfattande motivationsarbete. Det fanns en bristande överensstämmelse mellan de boendes uppfattning om stöd behov och det som personalen ansåg att de behövde. Ett samband som visade sig var personalens uttryckta maktlöshet i vissa stödjande situationer och samtidig frånvaro eller bristande kontinuitet av handledning. Diskussion: Det särskilda boendet har som konstruktion stora utmaningar i att göra anspråk på att vara ett hem och inte en institution. Redan språkbruket etiketterar; man bor inte i en lägenhet utan på ett gruppboende och man är inte hyresgäst utan boende. De yttre strukturerna kan förstärka ett vi och dom tänkande där behov och svårigheter riskerar att bli beskrivna utifrån grupptillhörighet. / Background: Many people with psychiatric disabilities have a perception of low quality of life. They also have lower standard, materially, economically, socially and health-wise. To be granted supportive housing means getting daily support, service and care. Previous studies have shown that the supporting staff have to be knowledgeable and have special features, compassionate, responsive and attentive. Aim: To describe a health care professional experiences and thoughts on how to style casual support to the quality of life for people living in sheltered housing. Methods: Semi-structured interviews were conducted as with ten staff members from five supportive housing. The method of analysis was qualitative content analysis with an inductive approach. Results: The staffs’ experiences of providing support for quality of life was categorized into three different areas. How these areas, care relationship, organization and environment was constituted and perceived made impact on support effort and quality. It emerged that a key component of the everyday support consisted of a comprehensive motivational work. There was a mismatch between the residents' perception of support needs and what the staff felt that they needed. A relationship that turned out was the staff expressed powerlessness in some supportive situations and the absence or lack of continuity of supervision. Discussions: Supportive housing has as major challenges in claiming to be a home and not an institution. The language used; you do not live in your own apartment, but in a group home and you are not a tenant, but a person living there. The outer structures can reinforce an “us” and “them” thinking where the needs and difficulties might be described on the basis of group membership.

Bakgrund: Äldre personer över 65 år står för största delen av läkemedelskonsumtionen i Sverige. Läkemedelsanvändningen har ökat kraftigt och syns främst bland äldre på särskilda boende. Sannolikheten att drabbas av biverkningar bland äldre ökar ju fler läkemedel en person använder. Att flera äldre vårdas på sjukhus som ett resultat av effekter av olika läkemedel tyder på ett stort behov av information och undervisning i läkemedelshantering. Detta ställer allt högre krav på sjuksköterskans roll med avseende på läkemedelsinformation på särskilda boenden. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors syn på äldres läkemedelsinformation inom särskilda boenden. Metod: Uppsatsen har genomförts som en intervjustudie med kvalitativ design och omfattar intervjuer med sex legitimerade sjuksköterskor. Samtliga deltagare arbetar på olika särskilda boenden inom Stockholmsområdet. Metoden för analysen var en induktiv kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet består av fyra huvudteman med tillhörande sju teman. Huvudteman indelas i Betydelsefulla aspekter inför läkemedelsinformation, Äldres intresse att få information styr vilken uppmärksamhet och tid de får, Tidsbrist och stress påverkar förmågan att ge och ta emot information och Sjuksköterskans etiska och moraliska reflektioner. Diskussion: Det kognitiva hälsotillståndet hos de äldre verkade vara avgörande för hur och om informationen skulle ges. Sjuksköterskornas möjlighet och sätt att informera de äldre påverkades även av andra faktorer. Många av svårigheterna som hindrade en adekvat kommunikation i samband med läkemedelsinformation var mest kopplade till sjuksköterskans höga arbetsbelastning och tidsbrist.

Många äldre som bor på särskilda boenden behöver ofta hjälp med sin munvård. Tidigare studier och rapporter beskriver vårdpersonalens bristande kunskap om och inställning till munhälsa och munvård. Syftet med den här studien är att beskriva sjuksköterskors uppfattningar av arbetet med äldres munhälsa på särskilt boende i en kommun. Metoden var kvalitativ med fenomenografisk ansats. Femton informanter från elva särskilda boenden intervjuades. Resultatet från informanternas olika uppfattningar av arbetet med äldres munhälsa bestod av sju kvalitativt skilda beskrivningskategorier: ansvar, skötsel av munvård, organisation och arbetsledning, tillgänglighet, autonomi och integritet, kunskap och kompetens samt information och samarbete. Ansvaret delades mellan flera yrkeskategorier, munvårdens skötsel varierade och organisation och arbetsledning fungerade bra. Tillgänglighet till tandvården underlättade arbetet med äldres munhälsa, medan autonomi och integritet kunde utgöra ett hinder. Det fanns ett behov av utbildning om demens för tandvårdens personal, om munhälsa och munvård för vårdpersonal på boende. Information och samarbete mellan sjuksköterskor och tandvården varierade. Slutsatser: Rutiner och riktlinjer behöver förbättras och tydliggöras vad gäller sjuksköterskans ansvar för och arbete med äldres munhälsa på särskilda boenden. Sjuksköterskor behöver även förbättra sina kunskaper om och bedömning av äldres munhälsa. Även vårdpersonal behöver mer kunskap om äldres munhälsa och munvård, som ofta sköts bristfälligt men som fungerar bra i välorganiserade verksamheter. Trots att tandvårdens tillgänglighet beskrivs underlätta arbetet med äldres munhälsa, tycks samarbetet mellan sjuksköterskor och tandvården inte alltid fungera, vilket behöver förbättras. / Older people living at nursing homes often need help with their oral care. Earlier studies and reports describe a lack of knowledge among the nursing staff about caring about and the attitude towards oral health and oral care. The purpose of this study is to describe nurses’ perceptions of the work with old people’s oral care in nursing homes in a municipality. A qualitative method with a phenomenographic approach was used. Fifteen informants from eleven nursing homes were interviewed. The result from the informants’ different perceptions of the work with old people’s oral health comprised seven qualitative divided description categories: responsibilities, management of oral care, organization and leadership, access, autonomy and integrity, knowledge and competence, information and cooperation. The responsibility was divided between several trade categories, the management of oral care varied and organization and work management functioned well. Accessibility to the Dental service facilitated the work, while autonomy and integrity could be an obstruction. There was a need of education about dementia for Dental service’s staff. Nursing home staff needed education about oral health and oral care. Information and collaboration between the nurses and the Dental service varied. Conclusion: Routines and guidelines need to be improved and clarified regarding nurses’ responsibilities for the work with older people’s oral care in nursing homes. Nurses also need to improve their knowledge and assessment of older people’s oral care. Nursing staff also need to improve their knowledge of older people’s oral care, which often was deemed inadequately, but was adequately done in well-organized establishments. Even though Dental service’s availability supposedly improves the work with older people’s oral care, the cooperation between nurses and Dental service occasionally did not functioned, which need to be improved.

No description available.

Konflikter med föräldrar, vänner, arbetskollegor, chefer med fler är ett naturligt fenomen i det dagliga livet, alla av oss har erfarenheter av dem och alla har vi olika metoder för hur vi hanterar konflikterna. I den vetenskapliga forskningen och litteraturen existerar det mängder av arbeten om ämnet men ingen berör på ett tillfredsställande sätt konflikthantering bland första linjens chefer i offentlig äldreomsorg. Syftet med studie har därför varit att belysa hur första linjens chefer i offentlig äldreomsorg uppfattar och beskriver konflikter inom arbetsorganisationen samt undersöka hur första linjens chefer hanterar konflikter mellan personal på arbetsplatsen. Tre frågor ställdes även för att kunna besvara syftet: Hur definierar cheferna konflikt begreppet och vilka personliga upplevelser har första linjens chefer av konflikt bland personal i arbetet?; Vilka påverkningar upplever första linjens chefer konflikter har på arbetsplatsen?; och Vilka konflikthanteringsstrategier använder första linjens chefer vid hantering av konflikter mellan personal på arbetsplatsen? Arbetet vilar på en kvalitativ grund med semi-strukturerade intervjuer som insamlingsmetod, intervjuerna har genomförts med första linjens chefer i offentlig äldreomsorg i en mellanstor kommun i norra Sverige. Datamaterialet har analysera genom en tematisk analysmetod inspirerad av Braun och Clarks tematiska modell. Främst har uppsatsen kunnat redogöra för och visa hur första linjens chefers hanterar konflikter i arbetet, huvudsakligen omfattar processen två strategier: skicka tillbaka och agera, den sist nämnda inhyser två särskilda stilar: parlamentering och tydlighet. Två andra mindre vanliga former av konflikthantering har visat sig vara att kontakta Externa aktörer eller att helt Separera parterna. Vidare kan uppsatsen visa på hur cheferna upplever och definerar konflikter på arbetsplatsen men också att konflikterna tycks resultera i både positiva och negativa konsekvenser för de som vistas i konfliktmiljön genom att till exempel personalen kan gå stärkta ur konflikten men att brukarna samtidigt under konfliktsituationen blir mer stressade och oroliga.

The aim of this thesis was to study nurse assistants’ experience of palliative care and to investigate how an intervention with a focus on a palliative care approach in residential care facilities influenced the nurse assistants and their work situation. The thesis is based on two qualitative and two quantitative studies, focusing on nurse assistants working at residential care facilities for older people. The qualitative studies were based on focus-group interviews before the intervention (I) and individual interviews after the intervention (IV). The quantitative studies (II, III) were based on a questionnaire, including several measurements, that was answered pre-, and post- intervention. The intervention consisted of study circles with nurse assistants, and workshops together with their leaders, focusing on improvement work. A total of 75 nurse assistants participated in the intervention and answered the questionnaire at baseline and at two follow-ups, in comparison with 110 nurse assistants who served as controls. The results show that the nurse assistants experienced that it was difficult to focus on “being”, i.e. on relationship aspects in their work, since the main discourse in residential care focused on “doing”, i.e. on task oriented aspects. Palliative care was described as something that was only applied during a short and defined phase, namely the very last days of the residents’ life. The results also show that nurse assistants experienced difficulties facing emotional and existential issues with regards to both the residents and their relatives (I). The results of study I were, in turn, used as a basis for the development of the intervention. The evaluation of the intervention showed that the nurse assistants, after the intervention, had increased their focus on the residents’ situation and to a greater extent stated that they focused on the residents’ life stories and on aspects that brought meaning to their lives (III). The nurse assistants also stated that they experienced less criticism from their superiors as well as from the residents after the intervention (II). However, the evaluation also showed that the nurse assistants had a more negative view of the leadership (II), were more critical to the medical and the nursing care (III), and that their job satisfaction had decreased (II) after the intervention. Interviews after the intervention showed that they, as a result of the intervention, had not only gained increased insight into their own significance in their encounter with residents and their relatives, but also an increased awareness of the needs of the residents and their relatives. The intervention also contributed to an increased openness in the workgroup. However, the nurse assistants also expressed frustration over barriers, primarily in the form of a lack of resources and limited leadership (IV), standing in the way of the implementation of changes. The results indicate that the nurse assistants, through discussions and reflections over praxis in their ordinary work group, developed an increased awareness about, and focus on “being”, i.e. on relationship aspects. However, it would seem that essential prerequisites, such as support from the leaders and sufficient resources for working in line with a palliative care approach, were not provided. When implementing a palliative care approach in residential care facilities, more focus on support to the leaders is needed in order to maintain sustainable changes.